Senaste kommentarerna i forumet

@Majblomman Bra att du har köpt vin! Du vill ju egentligen inte dricka vinet, det är beroendet som spökar. Fasiken varför är det så svårt 😥. Jag är trygg med att inte jag inte kommer dricka denna påsken, ska vi kroka arm🥰?

@Flarran Tittar in och vill säga att du imponerar på mig. Både hur du grejar nykterheten och ditt sätt att skriva. Ger mig hopp.

Önskar dig en fin påsk🤗

@Ny dag Jag hoppas och tror att du känner att jag vill dig väl. Precis som jag skrev så har vi många likheter men även många olikheter. Jag tänker att vi som har blivit nyktra är ju förespråkare för det sättet vi blev nyktra på, vi tror på det. Jag tänker att du rekommendationer att läsa böcker. Känner du att det är hjälpsamt? Jag vill fråga dig om behandling igen för jag vet inte hur du tänker kring det? Vill gärna höra dina tankar. När någon föreslog behandling för mig här på forumet eller min kurator kom med förslaget så var mitt svar nej, nej och åter nej. Jag kunde för mitt liv inte tänka mig att åka iväg på ett behandlingshem. Och, oavsett om jag åkte iväg eller om det var på hemmaplan så var jag ju tvungen att berätta på jobbet för hur skulle jag kunna vara borta så länge utan att någon visste. Den dagen som jag berättade för min chef det var en befrielse. Jag berättade för alla på min arbetsplats var så trött på denna hemlighet ville vara sann mot mig själv. En annan person i behandlingen där visste endast chefen men ingen annan på hens arbetsplats. Fast chefen var involverad i hens behandling det har inte min chef varit på det viset eftersom jag har velat gå själv. Nyfiken på vad du tänker om behandling.

Kramar!!

@Insikt_24 Välkommen hit! Jag har varit medlem på forumet lång tid. Har haft flera nyktra perioder som tyvärr alltid slutat med återfall. Men jag ska klara av och bli nykter. Och behöver precis som du stöttning. Bra med sex dagar, en dag i taget! Kram

Långfredag och inte köpt hem varken vin eller bubbel men ni ska veta att den lilla alkoholdjävulen försökt förhandla med mitt förnuftiga jag( som jag är tacksam över finns kvar) Ska du inte åka och köpa lite vin att ha på påskafton, lite kan du ju unna dig. Fan heller att jag ska, ursäkta att jag svär.
Ska köpa hem annan god alkoholfri dryck, så får det bli!
Inte druckit alkohol på 13 dagar bortsett från 1,5 glas i lördags. Som inte ens var gott.
Känner att suget kommer och går men är just nu mer hanterbart.
Mår även lite bättre inombords, det sporrar till fortsättning.
Har lite andra funderingar om långvarigt alkoholberoende och psykiskt mående/utmattning/stressymptom som jag tänker skriva ner senare

Önskar er alla en fin påsk🤗

@Andrahalvlek 🙏 Att gå in här och skriva är otroligt hjälpsamt, i alla lägen. Ja när det inte går bra brukar der innebära tystnad. Skillnaden nu är återfall har blivit kortare, dvs ett par dagar och sen kravlar jag upp igen. Så såg det inte ut för några år sedan. Då kunde återfallet liksom pågå i veckor utan att jag kunde förmå mig att sluta med misshandligen av mig själv. Sober Leon ska jag kolla upp. Wirbing känner jag till. Någonstans handlar det om att aldrig ta första glaset. Måste verkligen jobba med detta en gång för alla. Jag har ju bestämt mig, ingen mer alkohol för jag mår så mycket bättre utan. Härligt att du firar din femte nyktra påsk🐣🥳🐣🥳🐣! Och tack för att du stöttar❤️

Sporrande ska det vara. 😁

@peace fantastisk läsning och väldigt spärrade för mig som tar mina första darriga steg mot ett liv utan alkohol. Det som skakade om mig var det där du skrev om skammen, jag hoppas verkligen att jag kan arbeta bort de känslorna och förlåta mig själv då småningom. Men jag förstår också värdet av att ständigt påminna sig själv om alkoholens starka kraft, för att låta bli att falla. Glad Påsk till alla. 🐣

@Vinägermamman Vad bra att det känns bättre och du får en riktigt bra och nykter påskhelg! Vi har båda varit med här på forumet länge och är det inte dags för oss att komma ur alkoholträsket en gång för alla. Ska vi göra gemensamt försök här. Jag behöver verkligen all stöttning jag kan få! Kram❤️

@Surkärring Det är så hjälpsamt när man hittar andra sätt att varva ner. Man måste uppleva det för att förstå att man kan varva ner utan alkohol. Det tar lite längre tid, men när vilan väl brett ut sig i kropp och hjärna så är den mer genuin, och mer läkande i den viktiga återhämtningen.

Gladpåskkram 🐘

@Onkel F Hur kändes det på AA-mötet? Hur känns det inför påsken?

Gladpåskkram 🐘

@Ny dag En sak som märks är att du tystnar här. Det är hjälpsamt att skriva och läsa här på forumet när det känns svajigt. Ha några klipp på youtube också som du alltid tittar på när du märker att du fejdar ut. Sober Leon kan jag rekommendera tex, som variation till Craig Beck som jag alltid brukar tipsa om. Wirbings inlägg om återfallsprevention är bra också.

Gladpåskkram 🐘

Läser om andra som funderar över hur de ska lyckas hålla sig nyktra i påsk, en högtid då de brukar dricka en hel del. För mig är det plättlätt, det här blir min femte nyktra påsk, tjoho! Vad som dock känns mer som en utmaning för mig är att fira påsken utan godis och sötsaker.

Hmmm. Jag tänker att vissa saker vill jag inte avstå från, äldsta dotterns efterrätt tex. Men vissa saker, som påskägg och choklad, kan jag utan problem avstå. Skumpåskägg är inte ens gott och choklad väcker bara mersug. Nu har jag en plan, återstår att se om jag följer den.

Gladpåskkram 🐘

Jag och min särbo har distansförhållande, och ses ungefär varannan vecka. Han resjobbar och är hemifrån under veckodagarna på en arbete där han inte trivs alls med ledningen, vilket påverkar honom mycket. Nu misstänker jag att han tar till alkohol som "tröst". När vi är med varandra är det inga konstigheter och han kan ta tex bara 1 glas vin/öl till maten, avstå helt och hållet, dricka på fester med måtta osv. Så i såna sammanhang är det inga konstigheter.

MEN. De helger vi inte är med varandra omsluter han sig helt och går inte att nå. Varken jag, hans vänner eller familj får knappt tag på honom. Det har varit så ca ett halvår men har senaste månaderna blivit värre. Vi har såklart pratat mycket om detta och jag har varit upprörd, besviken och ledsen över hans beteende, hur han ignorerar folk runt sig gång på gång, struntar i planer han har med andra. Han får väldigt mycket ångest varje gång efter han gjort så, men gör ändå samma sak nästa helg han är själv igen. Han säger att det beror på jobbet, att han kraschlandar totalt när han är hemma och inte känner ork för något. Det tror jag absolut är en stor del av det. Men vid minst två av dessa tillfällen vet jag att han druckit mycket alkohol ensam, dagar i sträck. De gångerna har han själv erkänt det och han har skämts mycket. Men jag misstänker att det är alkohol inblandat varje gång han gör sådär, då jag bla sett spriten hos honom minskat sen sist jag kollade flaskorna. Jag märker att han tycker det är sjukt jobbigt att prata om det och han byter ämne. Han har dock nu börjat prata med psykolog över telefon, efter ultimatum från min sida, men jag tror inte han pratat om alkoholproblem med denne, utan de pratar bara utmattning och stress. Det är som att han vill ha hjälp men ändå inte, att han har svårt att erkänna det verkliga problemet. Jag tror de haft ca 4-5 sessioner hittills men än så länge har det inte hjälpt. Han har struntat i att fira jul och struntat i att fira sin mammas födelsedag. Så det är verkligen ett problem och jag ser stora varningsflaggor. Vi vill flytta ihop och en dag bilda familj, men det här är inte hållbart.

Hur bör jag agera? Hur kan jag peppa honom att skaffa den hjälp han förmodligen faktiskt behöver?

@Vjlo Tack detsamma! För mig blir det jobb idag kl 11-23 och mycket familjehäng lördag-söndag. Och sen jobba igen på måndag.

Gladpåskkram 🐘

@Vjlo Gladpåskkram 🐘

Hallå i stugan!

Och hej@Lilith! Kanonstarkt av dig tycker jag 🙂 Jag försöker också komma till ett längre avbrott men det har gått snett. När du skriver att det inte är enkelt blir jag nyfiken på hur den här tiden upplevts för dig. Om du orkar får du gärna berätta.

Vill passa på att önska er en skön påskhelg ❤

@Varafrisk Verkar onekligen finnas många otydligheter kring din arbetsåtergång.
Enligt min erfarenhet är det jätteviktigt att tydlighet finns. En rehabplan absolut. På VC-sidan brukar läkaren upprätta en sådan. Annars brukar FK protestera. Men i den specificeras inte HUR arbetsåtergången ska ske, bara sjukskrivningsprocenten. Våra läkare är sällan med på rehabmöten mellan arbetsgivare o FK, men rehabkoordinatorn är med. Ibland är jag med om pat vill det.
Din sjukskrivningsprocess faller lite utanför hur jag är van.
En plan mellan dig o chefen ska vara överenskommen mellan er. Och inte statisk. På nåt sätt känns det som att nåt hänt på ett personligt plan mellan er som påverkar. Läste igår om empatisk ledarstil, och att det skapar trygghet. Så viktigt. Särskilt i en verksamhet som jobbar med människor. Ni medarbetare behöver ju vara i balans för att kunna möta era patienter/ klienter.

Skönt att besöket hos psykiatrin blev ok!

Om jobbtankar kommer utanför jobbtid brukar jag tänka "Jag jobbar inte nu. Jag har inte betalt för att tänka på detta nu". Och sedan släppa. Tänka aktivt på något annat, dvs vara närvarande i det jag gör, lägga uppmärksamheten i nuet. Och vissa dagar kan tankar jag inte behöver ändå komma. På jobb eller privata saker. Då accepterar jag att det är en sån dag. Låter tankarna komma men går inte in i dem. De får bara vara där.

Att ta hand om sig kan ju vara så många saker. Allt från att tänka snälla tankar till att göra något man vet att man mår bra av, hur litet det än kan vara. TV o scrollande brukar vara tidsfördriv/pseudoaktiviteter o egentligen inte där man hämtar den egentliga energin eller glädjen.

Önskar dig en glad påsk!

@Varafrisk Tack gulliga du! En dag kommer jag bli nykter.Tänker på din fråga om det sitter ngn på axeln som inte vill bli nykter. Mina återfall påbörjas i tanken 5-10 dagar innan själva återfallet. Det är inte klokt att jag inte är sann vare sig mot mig själv eller maken. I tankarna snurrar det då runt att det är sista gången och att jag därefter kommer klara av att stå emot. Jag får skriva som ngn annan här på forumet skrivit Att nu får det vara nog! Och jag ska aldrig undanhålla sanningen från min man. Trodde verkligen att det näst sista återfallet skulle bli det sista. Denna gången behöver jag verkligen få till det!

Hur gjorde/gör ni när suget sätter in? Det känns nu som jag bara lurar mig själv och vem är man när man inte kan lita på sig själv?

@Madonna Tack för ditt inlägg! Ja, vi verkar ha ett liknande förhållande till alkohol båda två. Även jag skriver "självjournal" och har använt vinet som en bästa kompis.

Jag gjorde mitt längre uppehåll från 5/1 till den 12/3 genom att börja med att trappa ned, för att känna på "suget", och hur det tedde sig. Drack en period under hösten 2023 ungefär vad som anses som "måttligt". Börjande också med att skriva Journal när jag drack. Skrev upp vad jag tänkte och kände och förde samtidigt in antal glas i marginalen. Just för att kunna läsa texten efteråt och se hur den förändrades vartefter jag fyllnade till. Sen började jag få nog på allvar. Tänkte att "Nu räcker det". Jag tror att det är bra att ha lite startsträcka innan man slutar dricka, så att man hinner förbereda sig mentalt. Sen var det relativt enkelt att hålla upp, även om jag då och då kunde få alkoholimpulser. Brukade säga till mig själv; Du kan ju dricka imorgon om det nu är det du vill. Räknade inte dagar offentligt, men satte ett hjärta i almanackan varje morgon. Det betydde; Inte idag!

Har aldrig sett nykterheten som någon sorts prestation som man räknar med dagar, eller "kämpar" eller annat som kan liknas vid prestation. Jag var bara nykter helt enkelt, för att prova hur det är. Vinsten har varit ökad självkännedom och möjlighet att närma mig själv på ett djupare och varmare sätt.

Nu till matlagning och bakning inför familjemiddagen!
Ta hand om dig så skrivs vi.

Glad påskkram!

Glad påskkram!

Grattis och bra gjort att välja nykterhet och med den belöning du känner idag! Kämpar själv med att hitta andra sätt att belöna mig med än alkohol. Ska träffa min dotter och familj under påsken vilket jag ser fram mot. Ha en fin påsk🙂

Hej!

Tack för ditt svar i en annan tråd!
Det gav mig ett tankeställare. Ja jag trivs med att dricka ensam. Har väl alkoholen som ”vän”. Kämpar med att kunna trivas med mig själv. Skilde mig för 2 år sedan och har sonen hos mig varannan vecka. Tyvärr dricker jag även när sonen är hos mig vilket är det värsta! Jag reflekterar ofta över vad det är som gör att jag känner såhär. Skriver dagbok, självjournaler mm men kommer ändå inte riktigt fram till vad det är.

Jag skulle gärna höra hur du gjorde för att kunna hålla i ett längre alkoholuppehåll? Hur klarar man att bemästra hjärnan när suget kommer?

Ha en fin påsk!🐣

@Ny dag Det var inget rörigt inlägg. Och du var inte arg på dig själv det leder ingen vart. Var snäll mot dig själv❤️ Känn efter inåt…när du säger att du vill vara nykter…finns det då någon liten djävul på axeln som ändå vill dricka. Så var det för mig…och det var beroendesjukdomen.
Min man har alltid vetat om mitt drickande. Jag har aldrig döljt ngt för honom. Jag minns att många här inne skrev, var finns din man, var är hans stöttning? Han fanns ju där men han var starkt medberoende vilket var så skämmigt att skriva om här på forumet. För andra fick ju sådan fantastisk stöttning. Men min man var medberoende och medberoende är starkt..jag är det till min dotter. Det kunde slutat med två alkisar istället för en. Nu dricker han i princip ingenting. Han har även gått i anhöriggrupp. Din läkare pratar han om beroendesjukdom? Behandling?
Du minns kanske mitt förhandlande när jag åkte fram och tillbaka i rondellerna? Det var min tredje nyktra dag. Det var tio dagar efter att jag hade berättat för min chef. Jag hade börjat motivationsgruppen. Men den tredje dagen då gav jag upp…på riktigt! Jag hade inte fått börja behandlingen om jag inte hade slutat dricka och jag hade inte klarat mig utan behandling. Det hade aldrig gått…den var min räddning!
Sju veckors heltidsbehandling, två veckor på halvtid och därefter två timmars eftervård varje vecka även över sommaren. Nu den 8/4 är det avslutning. Av tio stycken är vi fyra kvar. En person som kom t eftervården i höstas dog för ett par månader sedan. Jag vill inte skrämmas jag vill bara försöka säga att beroende är så svårt…och vi kan inte rå för det. Vi är några som behöver mer stöd än vad forumet kan ge. För mig har det varit hjälpsamt att träffa andra fysiskt som är i samma situation som jag själv.

En dag så kommer du bli nykter!!

Kram🥰🌺❤️