Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 En sån underbar födelsedag! Precis i min smak! Grattis!❤️

@Lillemor-E Hej❤️ Jag har erfarenhet av en vad man skulle kalla intervention. Min man har druckit dagligen i över tio år, varit mycket de senaste 5-6 åren och riktigt illa var det 2022-2023. Jag har försökt så många gånger att få honom att dra ner eller helst sluta helt men inget har fungerat, förrän i höstas när jag för första gången på allvar sa att nu flyttar jag. Då skulle han minsann sluta men gjorde det ändå inte. Våra tre barn i 20-årsåldern hade också fått nog för länge sen och var dessutom oroliga för hans hälsa så de tog med sig farfar hem en lördagskväll i slutet av november och konfronterade sin pappa (som för tillfället lägligt nog hade druckit). Ett nästan 3 timmar långt samtal (utan mig, jag orkade inte vara med) resulterade i att de skulle hjälpa honom söka hjälp. Han var hos läkare redan på måndagen och blev direkt insatt på Antabus. Han går på det sedan dess, två gånger i veckan är han hos läkare och får den medicinen och har dessutom en del annat mot blodtryck och leverskador och mot lite annat smått och gott långvarigt bruk av alkohol ställer till med. Han bor inne hos sin far i veckorna och kommer hem på helgerna för att hjälpa mig med gården. Jobbar, tränar och sover typ. Och håller sig nykter. Han mår rätt okej, något låg, kylig och avtrubbad. Har inte börjat jobba på den mentala biten, vilket får mig att undra hur hållbart det blir i längden med bara medicin. Men det var inte det du undrade över, utan om erfarenhet av intervention och det kan som du ser fungera❤️ Tror att det var bra att blanda in någon annan närstående, i vårt fall hans pappa då. Jag mår inte alls bra i detta (vill fortfarande att vi delar på oss) så jag valde att inte vara med. Barnen hade större inverkan på honom, förmodligen för att mitt "tjat" (som han sa) har han hört i tio år redan. Jag säger så här att det kan inte skada att försöka er på detta, prata ihop er innan om hur och när, ta ett samtal med ödmjukhet och kärlek. Anklagelser hjälper inte alls. Utan mer "hur kan vi hjälpa dig, vi är oroliga för dig". Det tror jag var vad som fick min man att verkligen lyssna för första gången. Lycka till, kram❤️

Vilken underbar dag grattis i efterskott

I brist på sömn så skriver jag dagens inlägg istället. Jag har bestämt mig för att göra det, ett inlägg dagligen (minst) för att inte tappa fokus senare när det ”går av bara farten” att hålla mig nykter. Dag 4 blir det idag. Har kommit hit vid många tillfällen förut. Skillnaden den här gången är att det inte är en liten paus i drickandet eller ett försök till måttlighet utan den här gången är det ett stopp. Det är den fjärde dagen med mina nyktra ögon. Med mina alkisbrillor så hade det varit den femte dagen eftersom dag 0 (dvs senaste dagen jag drack) drack jag så lite, 2 glas bara. Och ett halvt glas till från en bortglömd flaska i kylskåpet så den räknas ju inte heller. Jag var inte full och inte mätt så att säga. Morgonen dag 1 var jag pigg och utan ångest. Det som fick mig att ta beslutet just den morgonen var ett inlägg från en bloggare som jag följt i många år. Hon skrev att hon firade 59 dagar nykter- och drogfri. Hennes tillnyktring hade varit fruktansvärd med delirium, ett hjärtstopp och intensivvård. Jag kände en stark känsla av att jag är hon om jag inte slutar IDAG. Min ångest då var hemsk men med en ljusglimt. Till skillnad från andra dödliga sjukdomar som man kan drabbas av så kan man faktiskt tillfriskna. Det är BARA att SLUTA. Försöker att hålla fast vid mitt bara. Hur stort och svårt det än är. Hittills inte svårt alls. Jag har inte haft någon fysisk abstinens (tack och tack och lov och ära för det…). Jag har faktiskt varit livrädd för det. Delirium. Kramper. Jag har många dagen-efter när jag har druckit mycket dagen innan upplevt vissa neurologiska besvär så som väldigt dålig koordination med fingrar och muskelryckningar. Det har skrämt mig! Jag funderar mycket på när jag ska prata med mina nära om det här. Hittills har jag inte ens pratat med min make förutom att jag vid ett tillfälle dag 1 har sagt att jag ska sluta med alkohol. Han sa bara ”bra för dig” vilket var väldigt mycket och helt rätt ord för mig. Jag vill inte ha ett endaste hejarop, medhåll eller samtal om problemet eller dylikt. Jag känner mig lugn i processen, jag har alltid varit väldigt beslutsam som person. Än har inte djävulen knackat på mer än ”det hade ju varit trevligt med ett glas vitt (läs 1,5 flaska)”. Jag lyssnar mycket på poddar nu om alkohol och beroende. Nästan alla talat om hur viktig 12-stegsprocessen har varit för dem. Jag måste ärligt medge att jag skulle känna mig oerhört obekväm i ett sådant forum. Rädd för vilka som jag skulle möta där. Ska ändå fundera ytterligare en gång om jag ska ta det steget. Vad har ni andra för erfarenheter eller tankar om 12-stegsprocessen?

Fick sova några extra timmar idag på eftermiddagen och har kommit fram till att jag fortsättningsvis kommer att äta och sova när jag känner behov av det. Har som person med sjukersättning inget behov eller något krav på mig som gör att jag måste gå efter klockan som en slags maskin. Det här med arbete är inte aktuellt längre då jag inte klarar av något sådant som finns på arbetsmarknaden.

Har inte ens ork att delta på daglig basis i något sammanhang alls, då jag kan ha lite energi en dag, för att dagen därpå vara helt dränerad på energi som gör att jag inte inte orkar att göra något alls. Brukar i alla fall försöka att borsta tänderna för att slippa få hål i dessa i onödan. Man skulle väl kunna säga att jag som dystemiker med fler psykiatriska diagnoser mest bara lever och andas.

När jag tidigare talade med folk, eller experter inom psykiatrin så berättade jag att jag fungerade som en slumpgenerator och att det bara var vin som höll mig uppe. Vilket fick mig att inte bara ge upp och avsluta min miserabla tillvaro med ständig depression, energibrist, allmänna ångest samt det här med ett snabbt skiftande humör från glad till djupt nedstämd under dagen.

Har ju även mina problem med panikångest som kommer utan anledning, samt trista sociala fobi som gör att jag ofta får bita ihop rejält när jag går utanför dörren och går ut för att då exempelvis handla mjölk och limpa. Folk inom psykiatrin tänkte väl att det var alkohol som var boven i dramat. Det var väl därför som jag till sist efter att ha provat alla deras mediciner skrevs över till vårdcentral med allmänläkare som väl direkt inte har någon djupare kunskap inom psykiatri.

Har för någon vecka sedan talat med en ung psykolog som gjorde en avstämning och berättade att jag inte kunde få någon samtalskontakt hos dem. Detta då de inte hade någon sådan kompetens på vårdcentralen. När det blivit en bit in april ska jag få komma på besök till en ung läkare som de tänkt ska vara min fasta läkare för både fysiska och psykiska problem.

Har beslutat att gå dit fast jag inte ser någon större mening med det, då jag ju redan vet att de inte har något att erbjuda mig mot min psykiatriska problematik. Nu äter jag utskrivna piller mot mitt höga blodtryck som medicinerat oftast ligger inom normala ramar. Jag äter den svaga sömntablett dom ger mig för att i snitt få en tre timmars sömn var natt. Samt tar de lugnande piller jag får ta vid behov enligt ordination som väl fungerar lika bra som ett sockerpiller.

Nu när jag snart har varit nykter i fem månader så vet jag vet att jag kan vara helt nykter och med viljestyrka sätta mig över all längtan till att få vara lite berusad och avslappnad för att få tankevila en stund ibland. De medicinkunniga på vårdcentralen vill säkert följa upp mina blodvärden när det gäller alkoholmarkörer. Det får de gärna göra, för jag lär väl i mitt nyktra tillstånd säkert ligga omkring 0,025 i PEht-värde. Med ett CDT-värde som kommer att visa att jag är helnykterist.

Kan säga att allt annat när det gäller alkoholmarkörer väl i mitt fall vore lite av en större medicinsk sensation. För att det inte ska bli ett falskt positivt förhöjt värde vid blodprovstagning kommer jag fortsättningsvis även att kräva att de på vårdcentralen använder ett alkoholfritt desinfektionsmedel vid nålsticket kan jag då helt logiskt säga så här på förhand. För ingen ska nånsin kunna komma och påstå att jag mår psykiskt dåligt för att jag skulle vara missbrukare av alkohol längre.

Förstår att min sida Promillebikt här på forumet, väl inte gör många människor direkt upprymda av glädje när det gäller drömmar om hur vackert och underbart livet blir när man väljer helnykterhet. Men då kan jag bara säga att den som inte lider av dystymi nog kommer att finna livet utan alkohol bra mycket bättre. Kan själv säga att jag blivit bättre i magen och sparat en massa pengar, men hur länge jag står ut med att vandra omkring som levande död det får väl framtiden utvisa. Men jag tar allt dag för dag, och steg för steg som man måste göra från vaggan till graven enligt skaparen.

Jag håller mitt löfte till min Gud om att att vara helnykterist om kroppen fungerar korrekt och funktionsdugligt. Samt att då leva till sista andetaget utan att hoppa framför ett tåg eller nåt sånt. Kroppsligt sett är det väl drägligt, så där har jag väl inget direkt att anmärka på, men rent psykiskt så mår jag bara skit rent ut sagt. Men nu så vet jag att det inte är något alkoholrelaterat i alla fall. Men jag kämpar vidare genom skiten till det bittra slutet precis som mina föräldrar lyckades göra.

Jag har nu från mina allra första steg här i världen analyserat mig själv och klarsynt gått igenom min livshistoria fram till skrivande stund. Känner mig nu i stort sett färdig med att skriva av mig om min tillvaro här på detta eminenta forum. Men kommer kanske att titta in här då och då och kanske säga något ord om hur vädret är utanför mitt köksfönster och om jag tagit mig en underbar promenad.

Kanske berättar jag om i fall jag lyssnat på någon trevlig svängig musik, eller kanske gjort någon elektronisk instrumental musik själv som är min hobby. Kanske berättar jag i fall jag varit ut och tagit nåt foto på naturen eller sånt. Samt vad jag ätit till frukost och lunch, samt om jag kanske har slagit mig lös och druckit en liten kopp kaffe. Skulle jag mot förmodan även en stund råka vara lite allmänt nyktert glad i ett par minuter någon gång kan väl även det vara värt att nämna eller kanske skriva nån rad om känns det som.

Ha det fint!

@vår2022 Låter som en underbar dag. Stort Grattis i efterskott🥳❤️!

Jag känner med dig @Lillemor-E! Så bra att du tagit ett första steg och öppnat upp för de vuxna barnen.

Har inte egna erfarenheter av fungerande intervention men vet att jag läst att det är viktigt att få stöd (gärna proffesionellt) för att öka möjligheterna till en lyckad intervention (tror jag läste det på en beroendemottagnings hemsida). Hoppas att någon annan har goda erfarenheter och kan ge input.

Skickar omtanke och styrka!

@@CatLady wow! Jag blir helt mållös! Vilken resa du har gjort! All kärlek till dig och du ska veta om att du inger så mycket hopp 🙏🏼💪🏼🫶🏼

@Vinägermamman hur går det för dig nu? Är du redo för att hänga på och möta våren o sommaren nykter i år? Kan du inte ta en påse godis istället när du behöver raketbränsle ? Själv åt jag nästan en hel påse bilar igår när jag skulle vara kreativ framför datorn .
Kram 💚🍀

@Vinägermamman Tack! Det ska jag ha! Hoppas att du får en fin vecka med !💕

Hej på er alla i forumet! Om några dagar firar jag 2 års nykterhet! ❤️ Tänk att livet kan vända så otroligt! Är fortfarande inne och läser här ibland. Hoppas ni alla mår bra ❤️

I helgen tog jag första steget och vågade öppna upp mig för barnen (vuxna) angående deras pappas beroende. De hade anat det redan innan, men har aldrig förstått vidden och mängderna han dricker varje dag. Det blev en chock för dem. Jag har försökt säga till honom: ”Behöver du verkligen det där glaset”, ”har du inte druckit tillräckligt ikväll”, ”varför gömmer alltid glaset när jag kommer”. ”Kan du inte bara låta bli att dricka ikväll”. Alltid samma svar: jag har koll, jag dricker mindre än förut, vin är ok att dricka dagligen utomlands så varför inte i Sverige. Sedan är det är det slockna på soffan, ”dagen-efter-lukten”. Inte kunna göra något före lunch pga tillnyktring. Det var så skönt att få ur sig. Jag har känt mig så ensam och inte vetat vad jag skulle ta mig till, men sedan började jag läsa på nätet och hittade denna sida och där står det att man måste försöka prata med någon. Jag förstår att jag är medberoende i allt detta och försöker aktivera mig för att må bra. Vi gick igenom liknande situation för cirka 10 år sedan och då lyckades han med hjälp dra ner på sitt drickande till en normal nivå enligt riktlinjerna då och fungerande, men nu senaste året har det eskalerat. Nu har barnen och jag pratat om att vi ska konfrontera honom eller ha en intervention, Är det någon som har erfarenhet av detta, Som skulle kunna ge lite tips. Har det hjälpt?

Min son skickade en så fin bild med en klok text ”När du inte förväntar dig något av någon lever du lugnare”. Så klokt och så sant!

Kram🌺

@Vinägermamman Kom tillbaka! Tänker på dig och skickar cyberkramar🤗

@Smillans Alltså, vilken resa och vilken förebild du är💪🙏👍! Grattis 🥳 till dig! Hoppas följa din fortsatta resa❤️

@Fjärilen81
💖

@aeromagnus Du är en kämpe och jag håller verkligen med din fru! Alkoholen är en lömsk jävel men du har genomskådat 👺! Kram

@Andrahalvlek 🙏 just det, Ventiler behöver jag. Och tro mig jag försöker. Men kommer aldrig ge upp. Nykter idag utan sug. Skönt. Dock sprider sig missmodet i kroppen och jag känner mig lite uppgiven. Siktet är ändå/ff inställt på att bli hon som inte dricker. Något annat finns inte på kartan. Nyktra dagar och perioder är så mycket mer jag än motsatsen. Lyssnat på Annie på repeat idag.

@Varafrisk ❤️ Fina du! Jag kämpar på. En dag så. Vad som är positivt är att påsken kommer bli nykter och tiden framför också om jag följer mitt mönster.
@Lonely Man 🙏 Vi får följas åt. Nu fasiken gör vi slut med a en gg för alla! Ska läsa din tråd lite mer. Undrar också varför du slutade med sa. Jag är en anonym person så jag tror jag skulle ha svårt att ens ta mig dit av ren rädsla för att bli igenkänd samt tiden. Sen är jag inte maktlös inför alkoholen för det värjer jag mig emot. Jag är förvisso troende och ber till gud så jag vet inte riktigt vad jag vill berätta mer än jag ännu inte är mogen för aa🤗
@Vinägermamman ❤️ Hur går det för dig? Fortsätt skriv, vi kan väl göra detta tillsammans 🥰

@Fjärilen81 Jag har haft måttlighetsperioder men under det senaste året har de fungerat sämre och sämre. Och du är inte alls raljerande, det är en bra fråga. Jag hoppas och tror att jag känner mej tryggare i nykterheten då i maj. Det är ju absurt att man ska behöva tänka på vad folk tycker om att man inte dricker.
Det var en bra beskrivning du hade, detdär med att ge sej själv en alkoholbaserad belöning för nykterhet. Galet, ju😅

"Tycka synd om mig själv" kommer inte återkomma men känslan var jobbig även om jag bearbetar den. Jag gör allt som står i min makt att lösa detta på lång och kort sikt.

Ditt inlägg blev bara en rubrik! Mitt tips är att läsa här på forumet, bestämma sig för NU, inte imorgon eller på söndag. Häll ut glaset du håller i (om du gör det) och bestäm dig! Sedan tar du det minut för minut och tanke gör tanke. Här finns massor med stöd!

@Ny dag Vill bara säga det att du kommer lyckas en dag…så är det! Kram❤️

@CMG för en månad sedan hade jag själv antagligen varit den som hade upplevt din nykterhet som provocerande eftersom den hade gjort mitt drickande lite mer obekvämt. Så sjukt! Jag kan dock verkligen förstå din tanke på nykterhetspaus men avråder dig. Det kommer att bli din milstolpe fram till dess, en alkoholbaserad belöning. Tänk på hur långt du kommer att ha kommit i maj och hur svårt det kan komma att bli att göra ett omtag. Kanske går det dock jättebra för dig! Har du någon fungerande måttlig period bakom dig?
Jag vill inte verka obekväm eller raljerande. Jag har själv ett helhjärtat försök med måttlig konsumtion i höstas. Det gjorde allt nästan värre att veta att jag om 2 veckor skulle ta 2 glas. Jag räknade mina nyktra dagar intalade jag mig men med handen på hjärtat räknade jag snarare ner till mina dagar när jag fick dricka. Jag blev besatt av tanken på när, var, hur mycket. Jag belönade min nykterhet med alkohol. Och vips så var allt värre än någonsin innan. Men DET var JAG!

@TessanTuss

Hur går det för dig? Något sug på helgerna? Jag har snart 3 veckor nykter. Mår prima... Dock börjat komma lite hjärnspöken kring sommaren, olika resmål och hur de ska vara utan alkohol.

@Majblomman jag förstår precis. Jag älskar ju alkoholen🫣 att kunna hantera den är väl min högsta önskan. Det kommer länge att kännas tomt för mig tror jag. Det är en god men destruktiv vän som vi försöker avsluta vår relation till samtidigt som vännen bönar och ber om att få en andra (eller tolfte…) chans