Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran God kväll, så mysigt att sitta i soffan med god A fri dricka och läsa ditt inlägg, blir så glad att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Jag har själv märkt hur mycket negativa tankar har försvunnit från mitt huvud. Det tog nog faktiskt 3 månader innan jag märkte av vad A hade gjort med mitt sinne. Nu känner jag ingen bitterhet, missmod, svartsjuka, svaghet, misslyckad och ful. Finns säker mer som försvunnit men som jag inte kommer på nu. Så himla skönt att allt detta är borta. NU fattar jag vad A har gjort med mig och hur det har påverkat mina känslor……så skrämmande. Att jag inte förstått det tycker jag är helt otroligt nu idag. Mitt mående la jag på andra, att det var omständigheter om kring mig, att jag inte orkade göra något för ditten datten……..nu inser jag att det var min alkohol hjärna som gjorde att jag mådde som jag gjorde. Jag vill aldrig dit igen. Känner nu att jag har sån livsglädje känns som jag vill ta igen alla åren jag missat, vill göra så mycket. Inser samtidigt att jag måste ta det lilla lugna ibland så jag inte kör slut på mig själv. Så nu i kväll ska jag läsa lite här på forumet som är största hjälp för mig till att avstå A och sen titta lite på TV.

Hann visst in här ändå. Tog en alkoholfri öl idag (visade sig va 2,2 sen) lämnade den då jag inte gillar att dricka något när jag ska köra samma dag. Försök av anhörig att få mig att ta ett glas bubbel (du ska ju inte köra förrän om flera timmar) inget som jag börjat med nu men avstår alltid oavsett om de är flera timmar emellan. Men reflekterade över ”tjatet”

Idag har jag en klump känsla i magen. Inte på grund av något gällande A utan mer förhållande mässigt. Magkänslan säger att något som kommer göra mig sårad kommer komma upp till ytan då sambon varit ovanligt ångerfull, ledsen osv. Han säger att de inget är och jag har sagt att då får jag tro på de med magkänslan säger något annat. DOCK tror jag inte det är något allvarligt i sig utan snarare något han övertänkt och mår dåligt över men att de garanterat kommer göra mig ledsen. Hoppas såklart jag har fel 🙏🏻
Vi har ju även haft de väldigt tufft denna våren med mycket runt om kring och relationsmässigt så de kan ju ha kommit ikapp även hobom. Jag har ju gråtit flertalet gånger under våren medan han kört på och jag har dövat på fel sätt med A.
Men usch när man har den känslan och undrar om något kommer komma och de verkligen känns så i hela kroppen.

Hoppas jag vaknar till mindre ångest imorgon och inte känner mig så ledsen och har denna klump i magen.

Hoppas alla haft en fin fredag

@Flarran Go kväll! Nej friheten bor definitivt inte i flaskan. Man blev hjärntvättad av alkoholen som inbillade en att det var frihet. Som en sekt där man blir hjärntvättad till att tro att man lever i sanningen i äkta värld. När man kommer ur sekten och kommer till sina sinnens bruk så inser man hur falsk det var. Enligt egen erfarenhet tror absolut på att man kan styra sina tankar genom att träna på det och utöva det. Mitt sätt är ”dit uppmärksamhet går sker tillväxt”. Att ju mer uppmärksamhet du ger en tanke desto mer tillväxt får denna tanke. Det gäller såväl negativa som positiva tankar. Har man en negativ tanke så kan man rikta om sitt fokus på en positiv tanke och uppmärksamma den så att tillväxt sker i den tanken. Prova!

Ha en fin kväll!

Det är väl ingen konst att göra rätt om man har ett mål, en vilja och en motivation som driver en fram åt rätt håll. Detta blev vad det rätt snabbt kokades ned till i tanken när man funderade på det här med konsten att hålla en god livsstil. Det handlar om att välja rätt väg och inte medvetet kanske göra tokiga val av tanklös slentrian liksom.

För en stund sedan satt jag och hade en liten meditation till svängig och rockig favoritmusik på balkongen och drack äppeljuice ur en 50 centiliters plastflaska. Funderade först allvarligt på att ta en söt energidryck, men valde idag bort denna typ av dryck då jag tänkte på att dess innehåll i form av antal kalorier för mig inte var direkt optimalt, och då föll valet sig naturligare att bli äppeljuice. När flaskan var tom så fanns det fortfarande viss törst kvar kände jag tydligt. Då var först tanken att gå och fylla på plastflaskan med mer äppeljuice.

Men då sade logiken till mig, att vill du verkligen gå ned nåt kilo på inte alltför lång sikt så borde du välja en kalorifri dryck – eller hur... Men var inte sugen på nån energidryck med noll kalorier då det är så mycket konstsocker i sånt. Så då gick jag på den naturliga prylen att välja helt vanligt kallt vatten. Men då jag denna fredag ville festa till det hela så tog jag fram en flaska med kolsyrat vatten som jag hade fixat till i min kolsyreapparat tidigare på dagen.

När jag satt där på balkongen så tänkte jag på mitt konsumtionsmönster av alkohol tidigare om åren och hur jag då tänkte, eller snarare inte alls kring det här med livsstil och kalorier, vikten, hälsa och sånt där som man borde tänkt på lite tidigare. För när exempelvis en burk öl eller flaska vin var tom och jag då var rätt så full, handlade det då bara om att öppna en till och fortsätta att sitta i dimman och häcka tills man nästan somnade för att slippa tänka och känna så himla mycket. Nog kan man väl känna sig nedstämd orkeslös rätt så ofta, men sånt avlider man då normalt inte av i det första taget.

Dessutom om man är lite finurlig, så kan man i mycket styra sina tankar fast en del väl kanske påstår annat kanske. Man har ju alltid valfriheten att tillåta tankar färgas av känslan eller inte alls kanske så värst mycket. Detta åtminstone om man är i någorlunda psykisk balans och vågar att vara nykter och helt alkoholfri. Tänk så himla massa pengar och tid man har kastat bort på dimmiga intetsägande fyllor som man trott vara någon slags frihet alltså.

Men friheten bor inte i en flaska, och ett beroende av substanser och sånt som man kanske egentligen vet är skadligt för en själv är ju bara är en tidstjuv i bästa fall. Det är inte konstigt att jag i många år innan man liksom halkade in i nykterheten tänkte och kände det som att jag ständigt satt och slog mig själv i huvudet med en flaska.

Tänk att man till och med en gång var avundsjuk på de som vinglade omkring berusade och ville vara detsamma för det mesta. Nog hade morsan rätt i sina lågmälda inflikanden ibland om feltänk kan jag nu känna inom mig. Farsans helnyktra militanta attityd mot all dryckenskap var nog inte helt fel det heller så här skådat lite i backspegeln så att säga. Nog känner jag i denna stund en tacksamhet till skaparen för att man nu är alkoholfri.

Ha det gott mina vänner!

Hej!
Vet inte hur jag ska agera längre. Är rådvill.

Barnens far har sedan flera år haft alkoholproblematik. Han smygdricker, gömmer burkar m.m., förnekar och är manipulativ m.m. i sitt beteende. Har även utsatt mig för psykisk misshandel samt vänt barnen mot mig vid ett flertal tillfällen. Trots flera orosanmälningar under 1 1/2 års tid och 2 utredningar händer ingenting. Detta enda som varit är några blodprover under en period. Dock säger socialen att det inte finns några problem och hänvisar till dessa blodprover som visar låg till ingen konsumtion. Trots att jag och 3 personer i hans närmaste krets säger att han har problem. Socialen säger att "om det skulle vara så att pappan har problematisk relation till alkohol så är mammans oro förståerlig" o.s.v. Blir så trött och förbannad på att socialtjänsten inte agerar. Trots att även kollegor inom socialen som arbetar med sådana här typ av frågor och liknande (stödsamtal för anhöriga) säger att det ät ett missbruksproblem.

Har någon förslag på vad man kan göra?

Någon som har varit / är med om något liknande?

Nu har jag nyligen flyttat till en grannkommun så jag vet inte hur socialtjänsten är här men vill ändå har förslag för bättre genomslagskraft.
Vill inte gå runt och ha magont och annat så fort barnen är hos honom.

Tack på förhand!

Brukar inte lyssnar på poddar, men nu står jag i kö för att läsa Annie Grace’s bok. Jag har börjat gå tillbaka till slentrianandet med att ta en öl på AWn. Måste skapa motivation igen till att avstå.

Nästa vecka är midsommar. Jag börjar typ bli sugen på att ”kröka”, fan vad svårt det är. Är i alla fall bra att jag noterar det och att jag ser en röd flaggad med det.

Nu är det typ ett år sedan min pangfylla förra sommaren. Dit vill jag inte komma igen.

@Se klart Ja, det är inte klokt vad vi står ut med. Dysfunktionella chefer kan nog inte HR göra något åt, men de bör känna till dilemmat. Jag brukar säga att min chef ska kunna mitt jobb och lite till - då respekterar jag hen. Finns inte så många sådana chefer kvar tyvärr.

I samband med min senaste sjukskrivning dissade jag insomningstabletter helt. De fick motsatt effekt nästan. Och sen över ett år tillbaka sover jag riktigt bra. Blir tydligt trött vid 22 varje kväll, vaknar senast 8 även på lediga dagar.

Undviker höneblundar, även om jag tar en halvtimmes ”reset” av hjärnan ibland vid behov. Mina vanor är viktiga för mig. Och numer inkluderar de även hundens behov. Han är så himla trött kl 22 🤣

Vid insomning gör jag numer en räkneramsa - andas lugnt in på 6, ut på 6 och repeterar 20 gg. Räknar antal gånger med hjälp av att vika fingrarna. Kort därefter brukar jag somna. Nu kan jag inte lägga mig utan att räkna, det bara ska göras. Ibland somnar jag mitt i räknandet.

Kram 🐘

Gick in i väggen rejält för fyra år sedan och har varit hemma från jobbet sedan dess.
Lider av hjärntrötthet och tillbringar 23timmar om dagen i sängen.
Fått testa Elvanse och tar oxascand som hjälper lite mot hjärntröttheten.
När jag skulle få testa Elvansen så sa läkaren att jag legat högt på två b-peth test men att alla andra såg bra ut. Men han skulle göra ett nytt test men det kunde vi ta efter att behandlingen börjat. Var helt nykter i 8 månader och det kom inget test. För att kunna ta mig upp på benen så började jag dricka öl igen. Drack nog igenom snitt ca 5st 50cl 5,2or per dag i några månader. Höll upp 20dagar inför b-peth testen som jag blev kallad till. Funderar på vad utgångsvärdet kan ha blivit? Har läkartid nästa vecka så jag är nykter än. Men med öl kan jag få lite saker gjorda, eller det är som natt och dag för mig. Skulle vilja ha dom medicinerna som jag har men känner även att jag skulle behöva mina öl för att kunna leva. Ingenting som en läkare skulle förstå och inte många andra heller. Detta är väl inte rätt forum heller antar jag. Vi ska alla bli sjuka och dö. Vill känna mig fri och njuta av stunder och kunna vara lite på benen.

Min mormor har blivit inlagd på sjukhuset nu för tredje gången på 1.5 år.
Det händer alltid samma sak, hon svimmar och börjar kallsvettas och man får ingen kontakt med henne, man tar knogen i bröstet på henne för att se om hon reagerar utan att hon gör det.
På sjukhuset så visar det alltid att hon har låga halter natrium och kalcium/kalium.
Hon har högt blodtryck och går på 4-5 olika mediciner.
Hennes dryckesvanor tycker jag själv är betydligt över vad som anses vara normalt.
Varje dag ser ut såhär: Hon börjar med en whisky, sen tar hon en öl, sen tar hon två glas vin och avslutar sedan med ett glas vin/en whisky innan hon går och lägger sig. Inte fullt glas vin utan att litet glas men mängden oroar mig fortfarande eftersom det är varje dag.
Igår fick jag ringa akuten igen för tredje gången eftersom hon svimmade på toan och var okontaktbar.
Hon berättade om hennes låga värden och jag sa direkt att det måste vara alkoholen som bidrar till att detta händer, hon håller inte med och anser att hon inte dricker mycket. Jag sa att jag ville prata med en doktor om det och blev tillsagt att stanna hemma istället och min morfar sa att jag inte skulle säga något. Jag känner mig orolig och hopplös, för säger jag något så kommer jag inte få vara kvar här för då har jag lagt mig i för mycket. Vad tror ni? Överdriver jag eller är det stor möjlighet att det kan vara pga alkoholen som detta händer? Hon vill inte ha hjälp så vet inte vad jag ska ta mig till för jag vill också inte trampa någon på tårna eller riskera att jag inte får bo kvar här.. Men vill ju också att hon ska må bra.

@Natalia Skickar en varm kram. Har också varit med om fel kille och brevskrivande :-) :-) Blink! Ja, naturen är underbar och får en att må bra.

Carsie: Vem tar det första glaset 22.30?! Nä, då ska man sova. Annat var det när jag var ung och var ute på krogen till tidiga morgontimmarna, men inte nu.

Sorgsen: Man ångrar aldrig en nykter dag!
Nu skapar vi en bra fredagskväll!

Något väldigt speciellt har hänt sedan det här första terapitillfället och det är att jag somnar så enkelt. Eller om det är att jag blivit extra trött.
Har somnat varje dag eller kväll i soffan. På em eller på kvällen. Eftersom jag sovit på sömntabletter i åratal så är det väldigt speciellt. Att det släpper nu. Iaf tillfälligt.
Jag har haft såna kämpiga veckor med så mycket stress. Jag ska bara jobba nån vecka till, sen semester. Men jag orkar inte ha det så här mer. Och jag orkar heller inte ansvara för den oerhört pressade miljö vi jobbar i.
Min chef är värdelös, så enkelt är det. Hon är snäll men ingen ledare.
Jag och flera med mig är tröttare än nånsin. Att ha en dysfunktionell chef är utmattande.
Har bokat tid med HR nästa vecka för att förklara hur det är, och hur det absolut inte kan fortgå.
Idag är det äntligen fredag, jag jobbar hemifrån och kan också vila lite.
Jag har tackat nej till ALLT som inte är ”måsten” denna vår och ändå är det för mycket för den människa jag är just nu.
Nu jobba klart och sen helg! Kram på er. 😍

Vad fint @heh, jag håller med dig. Det är något med forumet och framförallt alla fina människor här som är unikt. Och då kan man känna sig stolt för vi är ju faktiskt en del av den gemenskapen och bidrar när vi kan, orkar och förmår. Kram 🥰

Det tar lite tid att ändra livsstil och tankesätt om man i en massa år bara levt för en bedövande berusning av alkohol då man kanske för längesen till stor del har gett upp hoppet om allt så att säga. Men inom de flesta människor finns det ändå en liten röst som då och då ger känsla av åtminstone ett diffust skav om man så säger. Detta då om man kanske lever på ett sätt som man inte trivs med undermedvetet och då inte alls egentligen kanske sköter om sin kropp på ett någorlunda bra sätt.

Tänk, dessa kloka tankar kom till mig efter att jag hade varit ut och slängt kökssoporna och efter den bravaden fått för mig att bara gå någon extra meter då jag ändå var utanför dörren. Men naturligtvis började det regna, så då var det inte så kul längre att försöka vara duktig och träna lite extra, vilket man ju vet att man faktiskt mår bra av på flera sätt om man bara kommer sig för att ta det första steget.

Blev riktigt ilsken på vädret, då jag för en gångs skull ju faktiskt hade viljan att gå lite extra och mer än vad jag ju behövde göra rent praktiskt sett. Men då kom jag på att man kunde gå fram och tillbaka någorlunda raskt och taktfast i källargången man har i huset. Så har nu faktiskt där gått en hel kilometer trotts alla motsträviga odds.

Här om dagen så hittade jag av en märklig slump, om man nu då inte som jag tror att det var Gud fader och skaparens vilja att det i pappersåtervinningen låg ett par fina böcker om vikten av att ha en någorlunda hälsosam livsstil. Samt hur hur man enkelt kan gå ned i vikt om man tänker efter lite före och inte bara sitter still och kanske stoppar i sig godsaker som man blir fet av i onödan alltså.

Har nu dessa böcker på mitt köksbord och ska ta och bläddra lite i dessa tror jag. Men först så ska jag ta mig ett glas med vatten och en tomat kände jag bestämt. Blev lite törstig tror jag av promenaden i källaren. När man har varit helt nykter och alkoholfri ett tag som jag då börjar man då tydligen att tänka på ett lite annat sätt verkar det som. Så nu får det väl vara bra med skrivande på en stund då det väl är dags för lite tänkvärd och nyttig läsning som kan vara bra för mig kanske.

Ha det gott!

Känner så igen känslan, när orden : "jag har problem med alkoholen", är alltid sagda. Lika det du skriver börjar jag dricka då vill jag ha mer. Det som är svårt är att det finns inget rätt svar. Tror vi var och en måste komma fram till vad som är bäst för oss. Min man är mitt stora stöd men jag vet att han aldrig skulle kontrollera mig eller hålla koll på om jag dricker eller inte. I och med att han är sån är det lättare för mig. Jag känner att jag gjort ett val. Jag vet inte om jag kommer klara av att aldrig dricka alkohol igen. Just nu tänker jag i etapper. Ska klara midsommar. Sen ska jag ut och vandra. Då finns inga frestelser. Så då blir juli nästa etapp osv.
Nu efter lite drygt 1 månad utan A mår jag så otroligt bra. Känner igen min kropp, har gått ner i vikt. Känner stressfrihet och harmoni. Det vill jag inte mista. Men som sagt få se hur långt det räcker.
Karin Boje skrev ju: Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är resan som är mödan värd.
Hoppas du får en riktigt skön helg. Kram
PS: Det där med nervgift har jag knyckt från någon annan här på forumet🤣

För många år sedan berättade jag för min psykolog att jag alltid har ljudbok eller podd i öronen. I bilen, på promenader, alltid när jag är själv typ. Hon undrade då: ”När tänker du då?” Öh, helst inte. Hon menade då på att om man inte tänker dagtid när man är vaken så kommer tankarna när man ska sova istället. Just därför använde jag ljudbok som insomningshjälp i många år.

Därför är forumet en så god hjälp för mig. Här sätter jag ord på mina tankar. Och faktum är att ett plus ett ofta blir tre eller mer. Och allt jag tänker måste jag inte formulera i skrift. Jag kan tänka och lösa problem dagtid, så slipper min hjärna hålla på med det på nätterna 🤣 Fast det är nog att hoppas för mycket.

Idag på lunchpromenaden såg jag alla studenter tåga genom stan, från gymnasiet till kyrkan. På lång rad, klass för klass. Visselpipor och trummor, lite sång. Och jag fick liksom ståpäls av välbehag och en liten gråtharkling i halsen, jag blev på riktigt rörd över deras enorma glädje. Likadant kände jag häromveckan när jag stod mitt i kören under ett uppträde, det var så mäktigt att stå där och sjunga tillsammans så det uppfyllde varje por i min kropp. Pur glädje.

Jag tänker att typ alla ungdomar har lurar i öronen. Alltid. Kan det vara en orsak till den galopperande psykiska ohälsan? Att de tänker för lite? Jag tänker också att känslor är en blandad mix minst sagt. Att känna starkt uppblossande ilska och glädje är svinbra, men jag vill känna alla känslor. En del skyller på SSRI, att den medicinen gör dem avtrubbade. Just nu vurmas det massor för att sluta med SSRI av den anledningen. Jag tänker dock inte sluta, jag behöver SSRI för att sova och funka i vardagen.

Jag tänker fortsätta tänka och lyssna inåt, och försöka bli bättre på att sätta ord på vad jag faktiskt känner och tänker. Besvikelse, ledsen, arg, rörd, glad, ilsk, irriterad, vanmäktig, uttråkad, rastlös - bring it on! ”Stopp! Vad känner jag nu? Egentligen.”

Kram 🐘

Fredag är det idag. Sitter och dricker, ja inte alkohol utan bara vanligt kallt vatten. Måste bli bättre på att dricka vatten då kroppen behöver lite mer vätska tror jag. Har då faktiskt sovit ordentligt, en fem timmar drygt i sträck utan sömnpiller, nästan ett litet världsrekord i modern tid för att vara jag. Detta trots att jag sov några timmar extra på eftermiddagen igår också. Men hade ju suttit och slötittat mig trött på tv länge i natt också, som väl fick funka som lite lugnande sömnmedicin liksom.

Har ju inte fått till några vettiga rutiner alls förutom det viktigaste kroppsligt sett, vilken är att inte dygnet runt sitta och dricka nervgiftet alkohol som man trodde var en smart grej att hålla på med i så himla många år alltså. Har nu druckit vatten, lite mjölk och tagit mig en banan och till och med en tomat. Det får räcka som en sen frukost idag.

Ska man gå efter skriften så måste jag väl försöka att röra på mig lite också, fast jag är rätt så trött och energilös. För vill man gå ned nåt kilo, vilket väl bara är hälsosamt för mig. Så ska man väl inte ska äta så mycket om man inte låter kroppen få lite arbete i form av åtminstone en promenad ut med soppåsen kan jag tänka. Vilket är min närmaste målsättning att genomföra. Förresten, @Carisie, det var kul att du tittade in här en sväng i morse kompis.

Ha en fin dag!

@Se klart Så är det. Forumet är en fantastisk ventil där vi kan få ur oss våra tankar och få andras perspektiv, det har hjälpt mig så mycket att det inte går beskriva i ord. Saker som är så svåra att prata med andra om för ingen förstår och det blir för känslomässigt för mottagaren, då är det så mycket skönare att skriva om det här på forumet, där det alltid finns någon som förstår och kan ge andra perspektiv och som har handskats med liknande problem. Som detta med traumabearbetning, jag hade inte alls något ord på något som kunde hjälpa mig genom det, förstod inte ens att det var trauman. När jag fick ordet till mig kunde jag googla. Hitta böcker i ämnet och förstå hur mycket obearbetat det fanns inom mig och börja bearbeta. Att jag var medberoende till min mamma, det hade jag aldrig heller förstått eller lärt mig att ta mig ur utan hjälpen på forumet. Och detta med alkoholberoendet, jag viste inte att jag var beroende! Viste att jag hade problem men trodde bara jag behövde lära mig att kontrollera alkoholen. Förstod inte att eftersom jag försökt lära mig att kontrollera den i 10år utan framgång var jag beroende. Hade jag inte funnit forumet hade jag fortfarande försökt lära mig att kontrollera mitt drickande tror jag. Kram❤️

@Se klart @vår2022 @Geggan Varmt tack för era tankar ❤️ Jag tänker att det är viktigt att verkligen få fram känslorna, inte låta dem stå i farstun och trampa. För de finns ju där någonstans. Ilska kan jag känna, liksom glädje. Plötsligt uppblossande starka känslor. Men stress och oro är jag så van vid att känna att jag knappt känner av det. Det ligger liksom i mitt undermedvetna konstant - och sen blir resultatet sjukskrivning för utmattningsdepression fyra gånger på 17 år.

Mycket grundas nog i barndomen, jag lärde mig att inte känna oro för min pappas drickande och mina föräldrars konstanta grälande. För att klara dagen. Samtidigt minns jag klumpen av oro i magen väldigt väl. Och hur min hörsel scannade av ljud i hemmet - en flaska som öppnades, irriterade suckar osv. Och orosklumpen i magen kom tillbaka när jag förstod att jag hade blivit sambo med en alkis, han som sedan fick flytta med buller och bång.

Min hörsel är fortfarande överaktiv, det är därför det är så svårt för mig att jobba i kontorslandskap. Jag hör allt som sägs - och allt som inte sägs. Jag ”hör” underliggande meningar, irritation, vanmakt. Jag hör allt. Som jag inte alls behöver höra för att sköta mitt jobb.

Och ingenting blev bättre när vår yngsta dotter föddes svårt sjuk, och sen fick olika diagnoser på löpande band i flera år. Så mycket oro, så mycket logistik, så mycket räcka till åt alla håll. Förutom mina sjukskrivningsperioder har jag dessutom jobbat heltid hela tiden. Med henne har jag verkligen lärt mig leva i nuet, ha noll förväntningar på någonting - och samtidigt hela tiden planera långt framåt. I sommar fyller hon 25 år - och vi planerar för fullt ett jättestort kalas 🥰

Ja, jag har en hel del att fundera över. Mest av allt ska jag nog klappa mig själv på axeln och innerligt berömma mig själv för allt jag har klarat av, och att det bannemej inte är så konstigt att det har satt spår själsligt. Allt annat vore konstigt.

Kram 🐘

@Se klart och @Vinäger Tack❤️Kram

@Carisie Ja, det kan väl vara lite som att rösta ”för” och ”emot” något med tillhörigheten i de olika forumen. Jag skriver sällan i måttligt delen för jag vill inte ”pracka” på något och tänker att var och en måste få välja och göra det som känns bäst för en själv. Man vet bäst själv om sig själv. Tror inte heller att jag kan tillföra så mycket då jag har ett helt annat förhållningssätt till alkohol och att det ofta ”blinkar rött” inom mig😂. När jag skrev mitt första inlägg i din tråd var för att jag tyckte att du tänkte klokt och resonerade så bra kring din relation till alkohol och jag ville säga det. Men i min tråd är alla välkomna oavsett forumdel😁. Det viktiga är samtalet.

Jag tror att vi oavsett forumdel kan känna igen oss mycket i varandra och det vi kämpar med. Det som skiljer är våra personligheter, erfarenheter, förutsättningar och hur vi tar oss an det. Det häftiga är också att genom samtal kan vi hjälpa och utveckla varandra. Jag har lärt mig massor här, det har hjälpt mig till att reflektera om mig själv, hur jag fungerar och vidgat perspektiv.

Min vuxna dotter var värsta slarvern och droppade allt där hon för tillfället stod och i en hög på sängen😂. Mitt smink och kläder som hon gillade försvann ofta och kom tillbaka second hand om det kom tillbaka! Jag undrade hur fasen det skulle bli för henne i framtiden😅. Nu när hon har egen bostad är hon så ordningsam, lagar matlådor, inreder fint och håller på med sticklingar överallt! Nice att vaxa benen, jag är 55+ och kommit i fasen där det knappt längre växer så mycket behåring på kroppen, så jag fixar lätt själv det som växer och slipper smärtan med vaxrycket😂

Ha det så gott, vi hörs!❤️

@Carisie det är ibland en fördel att arbeta obekväm arbetstid 😀 Jag slutar 15:30 varje vardag. Ska klara kvällen om inte annat genom ren envishet 😂 Hopppas det blir en lugn kväll på IVA. Kram

@Natalia inga planer alls i helgen. Vi håller på att rusta hemma så får bli fokus på det. Maken är ett stöd i min resa denna gång så jag lagt korten på bordet så håller tummarna att det räcker just nu ♥️ Klokt att du tänker att du ska klara denna dag, imorgon hoppas jag att vi båda vaknar och känner att vi lyckats. Kram

@Carisie ❤️

@sorgsen72 Bra strategi med bubblet. Alla sätt är bra utom de dåliga ☺️ Jag kommer hem så sent så det blir inget! Satt nollan har jag också. Men det skulle aldrig falla mig in att ta ett första glas kl 22.30 - då är det ju sovdags 😴

🩵

@Natalia Hej 👋🏼 Välkommen tillbaka. När det är tyst från någon så är det klart man reagerar och tänker att nåt har hänt. Fel kille kan ju innebära vad som helst 🤔 Jag är gift med vad som skulle kunna vara helt fel kille men så rätt för mig 🙏🏼

Hoppas du finner inre frid ute i naturen. Du får krama några träd och andas in mossa eller gräs eller nåt..allt löser sig till slut. Släpp inte taget om hoppet 🙏🏼
🩵