Senaste kommentarerna i forumet

Han är min rygg ♥️ Vännen kunde ju ha pratat med mannen idag om varför, tillfälle fanns ju…

@Carisie jag är så ledsen! Jag blir full men aldrig otrevlig… Han säger att han ska prata med honom senare, vet inte vad jag vill! En del är så sårad, en annan förbannad! Känner mig trotsig också, har de valt bort oss så varför ska vi vara med dem? Vi brukar träffas ofta, låna saker av varandra. Senast idag var maken dit och lånade pallbockar 😳 Han kom förbi häromdagen… Allt känns så märkligt

@Flarran Absolut! Det kommer när det kommer & det blir vad det blir 🙏🏼 Ingen hyfsat normal relation klarar att man är tre i förhållandet dvs ytterligare en flarra inblandad (nu tyckte jag allt att jag var lite lustig)
😂

Om du syftar på mitt äktenskap som en knepig situation.. jo! Jag fattar fortfarande inte hur en karl kunde dyka upp och svepa mig av mina fötter när jag bestämt mig för att leva ensam resten av livet. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig - tänka om så att säga ☺️

Hoppas du haft en härlig cykeltur
🩵

@sorgsen72 Hej 👋🏼 Ja jag har varit med om det - fast tvärtom - när jag var med alkoholiserat ex. Jag blev utesluten för att han inte kunde bete sig. Tyvärr var det ingen som hade balle nog att berätta det för mig ens i förtroende. Jag fick veta långt efteråt att "vi kunde inte bjuda dig för då skulle han kommit & förstört allt". Förstörde gjorde han ju också genom att mucka gräl och leta konflikter genom att förolämpa folk. Gärna värden/värdinnan. Say no more. Men vi kvinnor har snarare tendensen att "bara" bli pruttfulla och låta vårt dyngraka alterego måla upp bilden av oss. Eller kanske böla och spy i nån blomkruka - inte kul men hyfsat harmlöst.

Skicka över gubben till festen med en flaska vin och gratulera från er. Han kan ju fråga värden rakt ut utan att ställa till en scen.

Han har väl din rygg i den här resan?
Kram!
🩵

PS Jag mådde skit när jag drack ofta - även om jag inte var full DS

@Sunyata Hej 👋🏼 Jag hör vad du säger och det låter inte som att du inte är redo att släppa sargen än. Du vill behålla medicinerna och ölen - beroendepersonligheter finns i alla yrkesgrupper så varför skulle inte en läkare förstå dig? Egentligen? Däremot strider det mot de lagar och förordningar en läkare har att rätta sig efter. Du skriver ju att du fått testa Elevanse och Oxascand vilka är (som du vet) amfetamin och benz - narkotikaklassade preparat och då är det läkarens jobb att se över kontraindikationer men också ett speciellt avsnitt som heter missbruk och/eller beroende.

Om detta är rätt forum eller ej 🤷🏼‍♀️ det kan bara du avgöra. De flesta här jobbar aktivt på ett eller annat plan för att dricka så lite som möjligt utifrån problem och målbild. Alkohol och tabletter skulle jag inte säga är annat än kemisk frihet. För en stund. Det ligger ett visst mått av frihet i att inte missbruka nån substans alls. Jag dömer inte din väg - däremot skulle jag vilja veta vad du tänkte med att skapa medlemsskap och skriva här? Det finns verkligen en uppsjö av levd erfarenhet, kunskap och klokskap här och människor är hjälpsamma och villiga att dela med sig. Vi stöttar varann.

En sak tänker jag dock starkt motsätta mig och det är att du skriver att "Vi ska alla bli sjuka och dö". Dö ska vi alla DET är säkert. Men alla ska inte bli sjuka. Det här är en av stigar mot hälsa.
🩵
//Din vårdgivare i cyberrymden

Undrar om någon har erfarenhet av att bli utesluten från umgänge/fester pga av att ni inte kan hantera alkoholen?

Jag tror det är vad som hänt oss idag… besviken, mest för min mans skull, men även arg om det är så att han straffas för att jag inte kan hantera alkohol 🤬 En person vi känner väldigt väl har fest ikväll, fyller jämt och min man hade idag fått reda på festen. Han var så förvånad och jag blev så ledsen och skamfylld. Han säger att det inte alls behöver bero på mig. Men jag vet inom mig att det måste vara så 😔
Vi bor så nära varandra att vi hör musiken och det skär i hjärtat ♥️

Kvällsavstämning ✅
I morse satte jag inte någon nolla för att jag ville vänta och se till kvällen. Tyvärr blev inte dagen som vi planerat och jag kände irritationen börja pyra i mig. När vi sen skulle laga mat så sa maken "Nu blev jag sugen på rödvin" jag kände efter lite snabbt och sa sen att jag inte var sugen men att han kunde öppna en flaska om han ville ha. Men någon flaska öppnades aldrig - inte så mycket mer med det. Jag trodde nog att han skulle öppna en flaska till maten - men det öppnades fortfarande ingen flaska. Sen skulle det lagas middag med fucking-jävla-fotbolls-TV på högsta volym (så man hör ut till köket - även om make än refererade till ljudet som "fotboll lite mysigt i bakgrunden" - MYSIG MY ASS!!! Så irritationen växer när jag inser att vi ska sitta och äta middag till den här jävla cirkusen. Jag HATAR TV vid matbordet och sport-TV i synnerhet. Utöver detta blev jag påmind om ett tidigare förhållande idag i ett samtal med en annan person - och blev ännu mer irriterad! 🤬

Summan, för att plocka ner det här uppskruvade och arga inlägget, var att jag är glad att jag inte druckit något. Det hade varit att förstöra min festliga lilla lördagsmiddag. Jag har sedan länge bestämt att jag ska bara dricka vid festligare tillfällen det här var allt annat än festligt. Vet ni - mitt gamla jag hade korkat upp till matlagningen för att slipa av kanterna på irritationen. Jag hade nog varit en mysig och lite salongsberusad fru. Sen hade jag antagligen druckit några glas för mycket till maten också för att stå ut med fotbollen. Nu när vi sitter här i soffan efter maten hade jag alla gånger tagit och initierat drinkar och gått ut med flaskorna i köket och blandat en extra stark till mig plus att jag säkerligen hade dragit i mig ett extra järn eller två. Men... det för jag inte idag. Jag dricker bubbelvatten och är iofs fortfarande jävligt sur. Jag tänker gå och lägga mig i sängen och lyssna på min ljudbok och slippa höra ljudet. Bara klockan närmar sig läggdags liiiiite till känns lite väl tidigt faktiskt.

Hoppas ni har en bättre kväll än jag. Jag är ändå NÖJD att jag 0️⃣ är intakt.

Sov gott när ni landar i era (eller nån annans) sängar 😉
🩵

@Sattva ❤️Ja, jag tänker också att det kommer bli bra en dag! Något som jag har varit medveten om men medvetenheten har inte gått in i mig på djupet det är det här med energitjuvar.

Jag har en kollega som är vikarie h oss. Började h oss i början på förra året och kommer sluta sista augusti. Hon är trevlig och lätt att prata med. Så jag sökte mig lite till henne mycket pga att jag kände mig ensam. Det visade sig att hon kände sig ensam. Vi pratade inte så mycket m varandra på jobbet. Sitter på olika plan. Hon är sekreterare och jag behandlare. Så vi skrev/skriver på Messenger…långa meddelanden…och det blev mycket negativt om vår arbetsplats. Saker som jag mer konstaterat att så är det dessutom kunde hon likna min syster väldigt mycket i vad hon sa till mig. Det var i all välmening men jag kände att jag behövde inte de råden…ville/vill bara kunna säga saker utan att det blir så stort. Faktum är att hon är en energitjuv för mig…även om jag inte tycker att min arbetsplats är den bästa så tar det negativa så otroligt mycket energi och det leder ingen av oss framåt vare sig hon el jag. Jag känner att vi kan ha liknande behov av en kollega men jag känner att jag kanske inte får det på min arbetsplats. Så jag försöker känna inåt och känner att jag måste vara mig själv…att ge utan behöva få tillbaka. För att uppmärksamma en annan person, säga ngt positivt det ger mig själv så mycket.

Nu måste jag sluta skriva för jag ska sminka mig. Min man och jag ska åka utanför stan och äta på en ”finrestaurang” brukar inte göra det men idag får det bli så. Vi firar 33 år som gifta min livskamrat och jag❤️ Det har inte alltid varit så enkelt, ibland har jag tvivlat och att han fortfarande valde mig efter alla år som jag satt i fåtöljen och drack. Han blev ju dock starkt medberoende. Så mycket tungt vi har mött i vårt liv och även mycket glädje men tack och lov så har vi valt varandra hela tiden🙏🏻❤️Jag är ytterst tacksam för det🙏🏻 Om inte jag hade varit nykter hade vi inte valt den restaurang som vi ska besöka ikväll eftersom vi måste köra bil. Så jag ser framemot kvällen!

Kramar 🌺💕

@sorgsen72 Det blir bättre med facit i hand 🤚🏼
Hoppas kvällen blir som du önskar
🩵

I ungefär 10 år har jag på olika sätt försökt kontrollera mitt drickande med varierande resultat. Det senaste året har det dock gått bättre än någonsin. Jag tog hjälp och hittade tillslut vad jag känner är den ultimata lösningen, antabus. Jag har nämligen kommit på att nyckeln till att jag ska kunna hålla mig nykter är inte bara att hålla de långsiktiga vinsterna synliga för mig utan även den omedelbara konsekvensen är nödvändig. Den konsekvens som antabus ger.
Detta gav mig ett lugn och ett hopp som är svårt att beskriva. Plötsligt kunde jag vara, och är, den jag alltid önskat. Min tro på mig själv i nyktert tillstånd vet inte så många gränser.
Men det är bräckligt så klart. Det är också en tro jag har. Tron på alltings bräcklighet.
Så när min tro på mig själv är som starkast passar jag på, för jag vet ju också att det inte krävs särskilt mycket för att rubba den. Jag passar på att skaffa mig ett fantastiskt jobb, passar på att skapa en fantastisk version av mig själv, passar på att bygga upp en lika fantastisk relation till mina barn. Inget av detta hade funkat om jag samtidigt dricker, det vet jag av erfarenhet.
Alkohol har alltid gjort mig dummare och fulare än vad jag egentligen är. Den har sövt mig men också gett mig pauser från mig själv. Jag har tänkt att de varit välbehövliga. Och det kanske de har varit, jag tror säkert många av oss använder alkohol för att undkomma oss själva.
Sist jag hängde här i forumet hade jag ett större behov av komma undan den jag är. Tack och lov är det behovet mycket mindre idag.
Det tragiska i min strategi är att jag lägger väldigt stor vikt vid min Antabus, den är avgörande tycker jag. Den ger mig den sista styrkan jag vet att jag behöver. Därför är det tragiskt att min kropp plötsligt bestämt sig för att jag inte tål den...
Mina levervärden har flippat ur, märkligt och en smula komiskt då de aldrig gjort det när jag drack. Även kliniken är förbryllade.
Först fick jag panik när jag fick beskedet, kände att min kropp stod och hånskrattade åt mig och att allt var förlorat.
Detta var i måndags, har varit på kliniken och vi har en ny plan. Återigen träffat en läkare som gav mig hopp. Fick ännu mer panik när jag insåg att min vanliga läkare inte kunde ta emot mig men den nye såg mig också och jag lugnade mig. Jag har minskat dosen och har tagit alla tänkbara prover. Nu kan jag bara vänta och se även om det inte är min starkaste gren.
Det var en bräcklig lösning, det borde jag vetat.

@roppåhjälp Nu satte jag ett "förvånad frust" i halsen.
"Min sambo hade nog aldrig stannat och försökt ifrån första början. Jag har varit en ihärdig jävel och till slut blev de vi. Tycker att jag förtjänar ärlighet."

Kunde lika gärna varit jag som skrivit för många år sen. Det är gaslighting.
Intalar en att inget händer medan det i själva verket pågår en jävla massa aktivitet. När sanningen uppdagas så är det ditt fel att han ljuger. Fy fan vilken resa jag fick tillbaka i tiden.

Arg är bättre än ledsen. Ibland inkluderar ett beroende även ett medberoende. Inte nödvändigtvis till en person som missbrukar en substans. Mitt ex (från en annan tid) var nykterist men med ett "missbrukarbeteende" och jag blev av oklar anledning beroende av honom, av oss, vår relation med snedfördelade roller. Det var som att leva i "jag gör som jag vill och du gör som jag säger" plus att allt alltid var mitt fel tex han blev arg - mitt fel. "Jag vet vilka tår jag ska trampa på för att han ska bli arg på mig".

Usch.. förlåt det långa meddelandet - fick en flash och blev skitarg 🤬 trots alla år som gått. Arg på mig som inte fattade tidigare.

Nu säger jag inte ATT du har det så - det fanns bara likheter som jag gick igång på.

Förlåt
🩵

Ena saken som kom fram som han ljugit om är enligt honom på grund av att jag är så svartsjuk. Jo men varför är jag svartsjuk då har jag frågat honom! Jag har skäl till att vara det och så fort jag börjar känna mig trygg kommer någon ny skit fram.
Nä jag ska förstås inte orka att inte va ett andrahandsval eller inte orka min svartsjuka på grund av att han ger mig skäl till det.
Jag är så trött på att må dåligt!
Tänker såklart mycket på barnen att vi måste försöka men jag kommer inte stanna hur länge som helst om det ska vara såhär. Jag vet att jag klarar mig bra själv, det är inga konstigheter.

Min sambo hade nog aldrig stannat och försökt ifrån första början. Jag har varit en ihärdig jävel och till slut blev de vi. Tycker att jag förtjänar ärlighet.

Nä jag känner inte de behovet nu. Tanken kom ungefär 1 sekund.

Ifrån att jag skrev förut och nu känner jag mig istället arg. Nä förbannad! Varför utsätter han mig för saker som sårar mig, varför ljuger han?

@roppåhjälp Man vet för att man känner sin partner. Man märker skillnader i deras mönster. Sättet de rör sig hur de kanske går undan. Bryter rutiner. 💔

Jag "hör" vad du säger och jag kan säga att jag vet hur det känns. MEN ...varför ska du orka att inte vara ett förstahandsval? Varför ska du orka med din svartsjuka som grundas i att din partner inte är ärlig mot dig? Du förtjänar självklart att älska och att älskas! Du borde inte ha huvudvärk eller vilja fly in i alkoholdimman - du behöver inte dricka för du har klarat dag 4️⃣ allt börjar lägga sig.

Jag har ingen aning om vad som utspelat sig men jag undrar hur din sambo reagerat om situationen varit den omvända? För om han skulle tycka att det var helt okej så ..?

Jag finns här.. och glöm inte att du är värdefull
🩵

Tack fina @Ny dag! Ja jag har verkligen en stor förhoppning om att hitta ett jobb eller utbildning, vad framtiden nu har att ge mig som jag kommer älska, trivas med som bara den! Där jag verkligen känner mig hemma🙏Jag söker och litar på processen även där!

Jag är helt övertygad om att vi behöver fortsätta jobba aktivt med oss själva resten av livet och jag tycker det känns bra. Jag trivs med att jobba på att bli en bättre version av mig själv och jag älskar att lära mig nya saker och ta till mig ny kunskap❤️

Att plocka ned fasaden bit för bit kommer verkligen ta dig närmare och närmare din inre harmoni och när du funnit lugnet inom dig kommer det växa utåt mer och mer❤️Kram! Du gör en fantastisk jobb!

Jag separerade för ett halvår sedan och har sedan dess hamnat i ett ganska destruktivt förhållande till alkohol. Jag har alltid kunnat ha vin och sprit hemma tidigare och flaskor har kunnat stå öppnade och orörda. Stor del i det har nog varit att jag haft familj omkring mig och den sociala kontrollen. Redan innan vi separerade började jag dock dricka mer. Gjorde rätt märkliga saker för att undvika att det skulle märkas. Köpte nya flaskor och bytte ut de gamla med. Nu bor jag ensam. Från att tidigare ha smugit i mig en skvätt whiskey till att nu kunna sänka en 75a på ett par dagar. En konsumtion som tidigare hade däckat mig fullkomligt.

Jag gör allt för att det inte ska märkas. En paradoxal grej är att jag har börjat köra bil till festligheter för att hålla mig nykter för att jag är så orolig för vad som skulle hända om jag drack bland folk. Så jag har liksom vänt på det hela. Från att tidigare bara druckit i sociala sammanhang till att bara dricka i ensamhet. Jag gör också andra krumbukter. T.ex roterar jag mellan olika systembolag för att inte bli igenkänd som en allt för frekvent besökare. Jag vet ju att min relation till alkohol är helt vriden.

Jag sköter jobb och mina barn och är inte berusad i deras närvaro. En sak som förändrats på senaste är att jag inte längre blir bakfull. Från att förut alltid mått skit dagen efter några glas vin till att nu endast uppleva lite ökad trötthet och självförakt. Jag är dock inte sugen på alkohol när jag vaknar utan det är något som smyger sig på efter jobbet på kvällen.

Vet i fan vad jag ska göra riktigt.

Livet i ett nötskal.... kram ❤️

@Carisie god förmiddag. Den är magkänslan är läskig för nog fan hade den rätt! Och det var sårande… ingen otrohet men mer sårande än vad jag faktiskt trodde.
Känner mig så tom. Det är upprepande tillfällen saker kommit upp till ytan kring andra som sårat mig. Känner mig inte som ett förstahandsval för min sambo och har börjat ifrågasätta relationen rejält nu. Orkar jag de här? Jag förtjänar ju att känna mig älskad och inte vara orolig eller osäker. Att jag är svartsjuk är inte konstigt när saker kommer upp till ytan, lögner…
Fan vilken morgon. Känns som jag har världens baksmälla. Huvudet bultar.
Tog bilen iväg och kände fan vad jag vill supa till och döva allt, jag orkar inte må såhär… Men nej! Inte ska jag straffa mig för att någon sårat mig så de kommer jag inte göra.
Skrattade lite åt hjärnans tanke att den direkt ville fly nu när jag blev ledsen.
Jag har åkt en sväng, handlat lite mat och nu hem igen för att rå om barnen.
Mycket tankar, bör jag va ensam? Kommer jag känna mig som hans första val någon gång? Kommer jag kunna lita på honom fullt ut? Jag vet inte… fan för kärleksrelationer. 🤮

@Se klart Fy! Det är så hemskt när jobbet tar all ens energi. Så ska det inte vara! Det är så vanligt idag att folk mår dåligt på grund av sina arbeten! Jag är en av dem, jag sa ju upp mig som du kanske läst! Läskigt men jag kände att det inte går längre, jobbet åt upp all min tid, tänkte på jobbet dygnet runt för jag försökte finna lösningar men tillslut när jag bara grät och kände att det tagit över hela mitt mående då fick jag ta detta beslut! Jag vet fortfarande inte vad jag kommer göra efter min uppsägningstid men jag söker jobb och hoppas på det bästa 🙏❤️.

Jag hoppas verkligen HR lyssnar på dig och kan hjälpa dig!
Underbart alla fall att du somnar så gott efter du börjat terapin!❤️ Kram

@ångest000 Hur går det ? Skriv några rader oavsett. Dina vänner finns här :)

@Barbie Det verkar som du har två trådar? Är ngt fel är det bäst att kontakta rådgivarna under STÖD.
Den här AH fungerar som en slags gratisterapi. Den har hjälpt mig att skippa alkoholen helt, tack vare hjälp från alla andra här. Men det är viktigt att skriva och läsa mycket i trådarna.
Här finns så många erfarenheter. Både från nya och från "gamlingar" som varit nyktra länge.
Jag rekommenderar dig också att gå igenom alkoholprogrammet. Mycket bra stöd och många tips.
Om du bestämt dig för att bli helt alkoholfri kan det vara bättre att ligga i forumet "Vara alkoholfri" för där kan man få hjälp som handlar om just det. Annars kan du skriva här, men var beredd på att inte lika många kanske svarar här. Men det kan gå upp och ner.
Det viktigaste är att du själv rör dig mellan forum, läser och kanske svarar. Man får oftast hjälp när man behöver. Skriv när du behöver och var ärlig. Vips har du tagit ett steg framåt :)
Som sagt: jag har lärt mig allt här. Men om det inte räcker med AH finns ju mer hjälp genom vården eller arbetsplats etc...
Hur som: Välkommen hit! Du är på rätt ställa!

@Jeppot Precis så är det. För mig tog det cirka två månader innan de första normala lyckokickarna dök upp... Inte sååå länge i ett livsperspektiv. Sedan gick det hela tiden framåt.
Efter några månader kunde jag känna mig genuint lycklig och ha kul UTAN alkohol.
Totalt tog det kanske ett år att återställa mig. Det handlar inte bara om alkoholen, utan också om vanor. Det tar tid att förändra vanor....
Nu tänker jag i stort sett aldrig på alkohol, men är jätteglad att jag kämpade den där första tiden.
I alkoholprogrammet här rekommenderas att man håller upp tre månader för att återställa sig, och även om det säkert är olika, så tycker jag att det stämmer. Efter tre månader kan du känna dig mer normal, även om du har mycket att jobba med ändå. saker som kan handla om helt andra saker. Vanor, som sagt, men för många också självkänsla, kanske uppväxt, vänner, relationer....
Inget av det är ju möjligt så länge alkoholen tagit över hjärnan, både känslomässigt och på andra sätt.
Vill bara säga att det ändå inte handlar om eoner av tid jämfört med hur mycket och länge många av oss druckit ...
Lycka till, glöm inte skriva ofta här :)

@Nettan40 Det viktigaste är att du klarar att skippa giftet. Ta hjälp om du behöver :)

@Livvi Just så kan det vara. En oro , större eller mindre, ingår nog i människans natur. En förutsättning för överlevnad. Men alkoholen förstorar och förvrider oron. När man varit nykter länge, som jag, är oron mer som EN del av alla de känslor man ständigt brottas med.
Glädje, tristess, förnöjsamhet, oro, förväntan.... Allt kan man ändå leva med och det är som öväder. Skiftar.
Inget så beständigt som när du dricker. I varje fall kände jag så. Livet var ständigt grått och tråkigt, oron skulle dövas med alkohol. Dåliga självkänslan piffas upp av alkohol.
Nu minns jag det mest när jag läser här på AH. Ändå är jag samma person.
Du är på rätt väg! Kram! :)

Upp och ner.