skrev Sårad... i Är tillbaka

Ofta känns det som vi anhöriga lider mera än alkoholisten. Jag är förvånad över att jag kan älska så djupt men kan inte älska mej själv? Försöker förstå hur gör jag det? Eller tappar man det som medberoende då alkoholisten slukar kärlek för båda och man själv blir helt dränerad. Trött, ledsen och hopplös. Vill inte heller gå tillbaka eller ha en destruktiv relation igen. Hoppas vi hittar verktyg och stenblock att bygga upp oss själva. Det är svårt och tar tid men tror vi är envisa nog att klara det. ❤️


skrev Monica01 i Dag 1

Jahapp, jag var ju ingen trygg allierad här i helgen. Igår satte ångesten klorna i mig och jag drack. ”Dock” (?) köpte jag fyra små folköl för att lägga lite bomull runt ångesten, så åtminstone ingen fylla eller någon medföljande ångest.
Men, sviten bruten. Försöker att vara snäll mot mig själv och inte slå på mig själv för hårt idag. Idag dricker jag inte och jag försöker vända tänket till att jag åtminstone inte druckit mer än ca 2,5 enheter på 6 dagar 😬


skrev vår2022 i Framåt

@Geggan Stort grattis till 2,5 år!🥳 Tiden har gått så otroligt fort och det skiljer sig drygt en vecka mellan oss. Låter spännande med din livsreflekterande skrivgrupp, blir säkert massor av intressanta samtal om allt mellan himmel och jord.

Ha en fin söndag! Kram❤️


skrev Kärringen i Lämna eller inte?

@L3dsen kan det vara som för mig?

Jag känner att dom anhöriga precis som jag vill att någon ska ta tag i problemet, dom anhöriga i mitt fall har också varit arga o ledsna.... klart man inte vill att någon super ihjäl sig men vad kan man göra när precis allt är uttömt


skrev User37399 i Lämna eller inte?

Olika hur omgivningen reagerar men många vill nog inte bli inblandade eller ta ansvar.

Men som sagt jag tycker du ska släppa det och bara gå vidare.


skrev L3dsen i Lämna eller inte?

Tack fina ni! Är verkligen en jobbig situation, känner att jag inte längre har någon ork men samtidigt känns det hemskt att lämna någon som faktiskt är sjuk. Samtidigt som ni säger, kan inte göra något om han själv inte vill.

Blev bara så ställd i det hela när de personerna som kallar sig vänner inte är villiga att bry sig tillräckligt utan istället börja skylla hans beteende på mig. Detta är även en person som skulle vara min vän men tagit hans sida i det hela även fast han beter sig som ett svin mot dem emellanåt.


skrev Kärringen i Idag har jag berättat att jag vill skiljas

Så glad jag blir för din skull ❤️
Här är vi i behov att se att förändring kan ske även om vi tvivlar.

Försök att bara vara här o nu o njut av lugnet ❤️


skrev Flarran i Promillebikt

Som nyktert kämpande andligt tänkande människa efter flera års skadligt dagligt bruk av diverse alkohol. Då upptäcker man hela tiden saker som man kanske inte ens har tänkt på tidigare. Det är verkligen som att komma ut ur en dimma när man stegvis börjar att tänka lite mer balanserat utan försvårande förvrängning av tankar, känslor och sinnesintryck.

Man gör det då inte enkelt för sig att ta sig fram i livets skola så att säga, när man ställer till så att tankemaskineriet i skallen ständigt är mer eller mindre indränkt i alkohol. Det är allt rätt många beslut som nog aldrig hade tagits om man hade varit nykter i stunder som man väl inte är så himla stolt över. Detta kan man då allt en söndag som denna lite stillsamt tänka.

Det var en psykiskt sett rätt så utmattande och jobbig dag igår. Nu när det är lite grått ute igen som man är mera van vid. Då är inte tankegången lika stressad av solens inverkan som ofta gör att jag känner att jag måste göra så mycket roligt som möjligt. Detta då knasigt nog också, helst allting på en gång liksom.

Kan nu konstatera så här som alkoholfri med lite drygt sex månaders erfarenhet av denna konst. Man har nog rätt så mycket att lära sig om saker som man trott att man kunde och förstod sig på. Tänker nu, att ska man få ordning på saker och ting, får man nog allt göra en liten revidering och kanske omvärdera en del grejer och nog prioritera tiden på ett lite annorlunda sätt kanske.

Det enda som tycks fungera någorlunda trots mina psykiska problem och ofta snurriga och negativt färgade tankar. Det tycks vara den andliga kontakten med min skapare Gud så att säga. Det är då något som jag är tacksam för. Borde kanske göra som jag brukat göra om söndagar även när jag drack jämt och kanske kolla in nån gudstjänst och höra något ord om hans son Jesus tänkte jag nyss.

Har nu hoppat lite här och där mellan olika predikningar och tagit till mig ord av predikanter som lyckats leverera ord som jag kände behov av i stunden. Har aldrig orkat fokusera på något så värst länge. Det som inte talar direkt till mig blir jag bara trött av liksom. Men jag tror att skaparen fattar och förstår hur jag tänker och ger mig det som just jag behöver.

Nog vore det underbart om man var i så här pass bra balans lite oftare och inte bara rusade omkring och som oftast mest bara fattar ingenting. Tänk nu sitter man och rimmar också så här på söndagens vilodag och allt. Får återgå till min lite barnsliga grundläggande morgonrutin och ta mig en kopp med varm choklad och nån god limpsmörgås kändes det först som.

Men då öppnade jag kylskåpsdörren och såg att jag hade god kall päronjuice som faktiskt var precis rätt till lite ost, majskakor och en burk tonfisk. Man behöver nog inte vara så himla rutinstyrd ändå. Men rutinen att vara alkoholfri fortsätter jag även denna dag att hålla fast vid då det känns rätt. Förresten, @vår2022, det var kul att du tittade in en sväng kompis.

Ha en fin dag!


skrev prinsessa i Kaffestugan

@Påvägmothälsa Vilken bra ord, vänergi! Så mysigt det låter med båt!


skrev has i Idag har jag berättat att jag vill skiljas

Det var ett tag sedan jag skrev om min egen resa här.

Jag tror av många olika anledningar.

Från början upplevde jag nästan en skam över att tro på en förändring, att tro på honom och på oss. Igen.

Rädslan för att det ska bli för oss som för så många andra. Att det inte går vägen. Att han tar återfall och fångas av alkoholen på nytt.

Men jag har nog också behövt mycket tid för att reflektera. Att bara få vara. Vila.

Ett problembeteende jag själv bär med mig från barnsben är att ta för mycket ansvar. Att tro att så mycket beror på, och hänger på mig.

Försöker träna på att släppa det. Det är svårt, eftersom det dyker upp på så många sätt och i så oväntade situationer. Sånt som tidigare alltid känts helt normalt, som jag nu börjar se att jag faktiskt inte måste. Att alla andra vuxna faktiskt bär samma ansvar som mig.

I vanliga fall är jag en person som behöver omväxling, miljöombyte, social kontakt.

Men de senaste månaderna har jag mest varit hemma och kontakten med vännerna har till största delen skett över telefonen.

Det tog ett tag att ”varva ner” efter allt som varit. Landa och på riktigt känna hur in i märgen trött jag är. När väl insikten kom skrämde den mig. Tankarna om det det ju är så fruktansvärt tråkigt att känna sig så här. Valideringen och normaliseringen av samtalskontakten: din kropp gör vad den behöver göra för att du ska få vila och återhämtning nu.

Nu blir nästa steg att tillåta mig vara det och respektera mig själv i det så mycket jag kan. Rädslan finns att det aldrig kommer bli bättre. Att jag alltid kommer vara så här trött nu.

Jag oroar mig faktiskt inte så ofta för att min man ska dricka. Anledningen till att jag kan släppa det är nog för att jag vet att han kollas med blodprov via arbetsgivaren. Någon annan har koll.

Däremot finns rädslan för lögner och oärlighet. Gällande allt.

Rädslan för längre fram, om sjukdomen skulle få grepp om honom igen.

Men vi pratar om det igen och igen. Fina samtal. Förståelse.

Det är egentligen det här som ger mig mest hopp om en gemensam framtid igen. Att alla andra konstiga beteenden som drickandet gav upphov till, inte längre verkar finnas kvar.

Inget taggigt försvar. Inga konstiga ursäkter.

Men jag har arbetat upp en hyperkänslighet under åren som gått och reagerar i alla fall då och då. Försöker ha en tillåtande attityd till mig själv i det, eftersom det faktiskt inte alls är konstigt.

Mannen jag förälskade mig i är tillbaka, men jag är inte riktigt mig själv ännu. Det kommer att ta tid, och det behöver få ta tid.

Han får jobba vidare med sina saker, och jag får jobba vidare med mina. Samtidigt som vi nu hittar vila och kärlek i det som är vi igen.

Om det blir en solskenshistoria vet vi förstås inte förrän vi står någonstans längre fram och ser tillbaka.

Jag är tacksam för att jag fick hjälp att förstå vad som pågick och då fick kraften att lämna. Tacksam för att jag stod fast vid mitt beslut tills han kom fram till att han inte kan dricka mer alls och behövde söka hjälp. Tacksam för att våga öppna dörren och se var vi landar. Tacksam för vetskapen att jag går om vi åter står i alkoholens karga och tomma landskap igen.

Sammanfattningen är nog just: trött, hoppfull och tacksam.

Stor kram till alla er andra som på olika sätt och olika platser också kämpar vidare - under och efter djävulsdansen❤️


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Andrahalvlek Tack gör förståelsen och tipset❤️Ja, jag minns när du ”jobbade” med din vikt. Jag tänker att det krävs en målmedvetenhet för att väga mat och logga kalorier. Den målmedvetenhet har inte jag just nu. Har viktväktarnas app som jag känner till men får inte till det ändå. Så det är inte ”huret” jag saknar utan energin och hur jag hanterar sådana situationer som triggar mig. Så likt det här med alkoholen.

@Sattva Tack även för din förståelse och tips på hemsida. Beställde faktiskt hem en kokbok plus lite extra litteratur. Det är inte säkert att jag har energin till att läsa just nu men ändå ngt att ha tillhands.

Mina barns mående, saker som händer dem påverkar mig starkt. Ibland kanske onödigt starkt. Min son har inte pratat m mig på två veckor. Tänker att vad som hände då är inte i proportion till hans beteende mot mig just nu men det träffade en öm punkt inom honom. Han väljer att stänga ute mig istället för att prata. Jag tänker att han vet hur detta sårar mig. En sådan här sak triggar mig t att stoppa ngt i munnen. När det gäller vår dotter så finns vi men nu har hon inte varit hemma på några dagar. Jag märker att jag utgår ofta inte ifrån mig så själv utan ifrån henne. Det är inte så att hon kräver det men det är min känsla för henne pga hennes mående och hennes ensamhet. Jag kan inte lösa hennes liv …men det här är också triggers.

Jag behöver ngt större..jag håller inte på med yoga men tänker att det kanske vore ngt för mig. Men så drar jag mig bort ifrån det pga att jag är så stel och överviktig fastän det är då jag borde testa.
När det gäller stegarbetet så har jag kommit t steg sex men ska börja läsa fr början igen. Vill göra alla stegen för att kunna veta hur detta påverkade mig… blev det bra för mig?

Idag är jag extremt trött. Vaknade vid 6.30 och hade svårt att somna om men gjorde troligtvis det ändå. Vaknade till igen vid åtta kände mig för trött att gå upp och somnade om igen vaknade 9.50…dödstrött!! Åt frukost och har legat i soffan tills nu…men nu får det bli en dusch ska gå på möte kl 13.

Önskar er alla en fin söndag🌺❤️


skrev Varafrisk i Tillsvidare

@Ny dag Grattis till din andra nyktra månad🎉Låt det bli många fler 🙏🏻
Hoppas att allt är bra med dig❤️

Kramar 🥰🌺


skrev Varafrisk i Alkoholfri 2.0

@Daemon Stort Grattis till ett år🎉En fantastisk känsla, och stort gjort!
Önskar dig allt det bästa🌺

Kram🥰


skrev Påvägmothälsa i Kaffestugan

God förmiddag i stugan. Här har avnjutits sovmorgon samt kaffe på sängen och det är verkligen sköna söndag. @Natalia - hoppas att du får en bra dag på jobbet och lite vila från dina tankar. @prinsessa - önskar dig en härlig promenad och vänergi. @Carisie - njut av soffhäng en regnig dag! Vi skall ner till båten. Här var det också regn i prognosen men väldigt lite, vi kan nog göra det vi planerat ändå. Mysigt!


skrev Kärringen i Är tillbaka

I går kväll var det stundvis bättre. Men vaknade idag att jag gråter det är ingen bra start. Jag kanske behöver ett gymkort o ta ut mig totalt varje dag, dock har jag massa kroppsliga grejer så nja det lär nog vara med sjukgymnast hjälp.

Jag är ändå säker att jag är på rätt väg. Försöker se mitt luftslott som det verkligen är, att jag tar ut det och visar upp det . Det blir som om jag har ett superstort paket som öppnas av den som vill titta o det är tusentals mindre paket som till slut mynnar ut i ingenting, och det är väl där skammen bor.

Men jag tänker att ju tydligare jag kan se det nu, så kommer chansen att gå tillbaka minska att även om jag mår skit kan det inte vara värt. Att må ännu mer skit!
Jag skäms på riktigt när jag tänker allt jag gjort men det får ju försvaras att mina verktyg fanns inte tidigare. Men det är då mer jag själv som fått mig på botten än han.

Så jag lär leta stenblock nu till byggnaden av ett mer sannare jag, ett jag som ser skillnad, som ser efter mig själv och som hellre tar en kopp kaffe med mig själv än går in i destruktiva relationer.


skrev Varafrisk i Framåt

@Geggan Tänk, att det snart har gått 2,5 år så stort! Grattis t dig🌺 Du känns så grundad och genomklok. Så gott🙏🏻

Ha det fint! Kramar 🌺🥰


skrev ElleW i En dag i taget

@Carisie Ha,ha, i ålder slår du mig inte,är över 80. Och då har jag ju tänkt att det inte spelar så stor roll med lite förgyllning av tillvaron, kan väl unna mig ett glas vin eller två framför tv:n, en pigg och rörlig gammal tant som jag. Så kom dramatiken kring hans hälsa, ångesten, minnena från min hemska barndom som jag försökt döva. Åter i vindrickandet. Ältandet. Men vet du, just nu känns det riktigt bra efter en vecka har suget dämpats. För slitigt med omvårdandet bara, ingen tid och ork för mina egna behov men har sovit utan piller en vecka nu. Mycket tack vare dig! I kväll kommer våra gäster, det kommer att gå utmärkt.


skrev Carisie i Kaffestugan

Orättvisor i kaffestugan ☕️
Att vakna med huvudvärk? Kan det varit vattnet? Kolsyreförgiftning? Eller bara trötthet efter två hektiska dygn. Nu vill jag bara att barnen ska åka hem till sitt så jag får fläka ut mig på soffan med maken & kolla på våran serie på TV. Regnar gör det så inget dåligt samvete över att vara inomhus.

Hoppas alla får en fin dag
🩵


skrev Carisie i Kaffestugan

@prinsessa Totalt inom alla ramar med god marginal ☺️


skrev Adde i Nykter alkoholist

Att möta en alkis som går på vita knogar är inte kul.
En sån är inte nykter utan enbart spritfri. Och för eller senare tar hen till alkoholen igen.
Jag är själv nykter alkoholist och jag är nykter för min egen skull. Jag har träffat så många som går omkring och mår dåligt och det är lögn att nå fram till dem med budskapet att det inte fungerar att försöka få en varaktig nykterhet med sinnesro utan hjälp.
Ta gärna själv hjälp av Al-anon så du får styrka att styra upp ditt egna liv utan alkoholisten.
Det går att få ett bra liv som medberoende likväl som jag fick ett bra liv när jag slutade dricka.


skrev Natalia i Kaffestugan

Skönasöndag 🙂

Jobbar till sent ikväll och det ska bli trevligt. Skönt att inte vakna bakis idag.

Nu skapar vi en ny dag ❤


skrev vår2022 i Promillebikt

@Flarran Det är verkligen intressant det du skriver ”För det är först som nyktert klarsynt människa det går att någorlunda urskilja eller förstå lite mer av verkligheten i alla dess unika aspekter…Det finns inget annat än upplevd verklighet här i världen, hur man än vrider och vänder på olika tänkares uppfattning om upplevelsens skilda parametrar. Känner hur som helst att tankens makt är stor och att det ibland kanske inte ska tänkas allt för djupt”.

Jag tänker också att det är vi själva som bygger vår verklighet, vi ger den form, vi är arkitekterna bakom våra egna upplevelser. Vare sig man är medveten om det eller inte, är man skaparen av sin verklighet och sin egen existens. Den utvecklas som ett svar på tankarna och känslorna som man etablerat under sitt liv. Vi är ägare och vi är ansvariga för vad som händer med oss. Därför är varje upplevelse en reaktion, en återgång till våra tankar, våra känslomässiga tillstånd och attityder som vi bestämt oss för att alltid inta.

Tänker att man behöver bli medveten om sin egna verklighet, den som man konstruerat och präntat in inom sig genom livet och med alla erfarenheter i det. Att försöka förstå varför vi uppfattar vår verklighet som vi gör. När man blivit medveten och förstår kan man träna på att inte ge sina negativa och destruktiva tankar om sig själv uppmärksamhet och flytta bort sitt fokus från dem, annars växer de bara i omfång och på hög.

Upplever att du jobbar på hårt, ett steg i taget. Du kämpar på oerhört där dina diagnoser utmanar dig rejält, men du är stark och du har ett driv att inte ge upp. Din gudstro är nog en bra hjälp på vägen och det är du som gör jobbet! Jag kan se en stor skillnad och utveckling hos dig i ditt tänkande, en dag i taget!

Ha det gott kompis!🌞


skrev ammalena i Hur hanterar man ångesten?

Bestämde mig för 3 dagar sen att sluta dricka. Igår gjorde jag det igen. Har sån fruktansvärd ångest och ångrar mig så mycket. Hur hanterar man ångesten??? Vill verkligen sluta men det är så svårt.