Senaste kommentarerna i forumet

Tyvärr kan vi inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp! Så är det bara även om det är svårt att ta in att någon väljer att supa ihjäl sig, fast väljer är egentligen fel ord för det är alkoholen som styr.

Du lär ta dig en funderare vad du vill och orkar .

Välkommen hit och skriv när det är jobbigt!

Tack! Vill gärna höra hur ni andra gjort o vilka strategier

Har precis hittat hit och tror jag behöver ventilera. Människan jag levt med i 6 år är inte längre den människan jag en gång blev tillsammans med. Hans liv styrs av alkoholen och jag är bara i vägen.

Har nu lämnat vårt hem och vet inte alls om jag bara ska lämna och inte se tillbaka? Vill inte heller lämna honom då jag vet att han behöver hjälp men mig lyssnar han inte på. Dem två personerna som faktiskt kan hjälpa väljer att inte göra det. Utan även dem skyller hans beteende på mig, när han gjort något mot dem. Jag är rädd att dem ska hjälpa honom ta livet av sig. Genom att låta honom fortsätta supa bort sitt liv. Vet inte alls vad jag ska göra? Vet bara att jag inte orkar ta med skit. Att vara den som ska be om ursäkt, att vara den som ska tassa på tå, att vara den som är tråkigt. Är bara ledsen och sårad. Vet inte om jag ens betyder något för honom längre. Om det ens är någon idé för mig att försöka hjälpa? Har ingen aning om vad jag ska göra.

Hemkommen från retreaten kanske lite klokare eller inte, dock ska jag börja gå och samtala med en präst , sen bör jag komma ut i något sammanhang . Det är kloka råd men hur?

Sitter på bussen hem och får hålla emot gråten allt kännns så stort , hela livet hela världen...... hon var iaf bra , diakoner, hon verkar varit med förr att jag har som abstinens, att saknaden efter katten inte är onormal den enda som älskat , att jag måste låta det ta tid......

Inte tagit kontakt och det är skönt ....men tankarna mal ändå....

@Rina oj vad skönt att du sov! Man kan ju bli enormt trött när man är nykter. Och då är det nog bara att vara så snäll mot sej själv som det bara går. Många vittnar ju om att man blir så pigg och energisk när man blir nykter och det kommer ju. Men först kan man bara vara jättetrött.
Hoppas du kan stå emot vinet idag också! Ta inte illa upp men du kanske inte har funderat på att söka hjälp i vården? Det kan ju vara jättebra med proffs på missbruk när man behöver hjälp? Sköt om dej nu🩷

Hejsan! @Lovisa222, Det är bra att du har hittat hit till forumet och tänker på det här med drickande av alkohol. För det blir lätt för mycket av den varan om man inte tänker sig för och till sist kan man sitta riktigt fast i det hela fast man från början kanske trodde att det var en oskyldig grej som inte kunde skada så värst mycket. För det är som du säger att det inte fungerar i längden.

Det blir lätt som du skriver att det blir till en vana att dricka mer och mer och till sist ofta då mer blir till ett slags tvång liksom. Då försvinner den där kanske lyxiga frihetskänslan som man kanske hade i början när man först drack sitt allra första glas så att säga. Det att du nu funderar på det hela betyder nog faktiskt att din kropp inte vill ha det där nervgiftet som drycker innehållande alkohol faktiskt handlar om.

Tycker det är väldigt bra att du inte har druckit något på tre dagar och inte saknar det. När det är så har du nog än inte hunnit att utveckla ett så stark beroende till alkohol som drog vilket nog gör det lättare att komma ifrån drickandet om du har det som mål. När man känner att det är för mycket då ska man lyssna på kroppen för den har alltid rätt i såna här frågor tror jag.

Det bästa är så klart att vara alkoholfri och då är det bra att ta en längre paus lite förutsättningslöst som du nog är inne på med dina ord om ”En dag i taget!” För gör man så kan man rätt som det är upptäcka att man kanske har varit nykter i över ett helt halvår och då är det ju ”bara” att fortsätta på den vägen. Nu har ju jag druckit på ett mycket skadligare sätt och inte direkt för att det varit så himla mysigt. Men jag gör som du och ser nu på drickandet som något man ska hålla sig ifrån.

Kämpa på kompis!

@detblirbättre @vår2022 tack för inlägg i min tråd, sätter stort värde på det❤️
Forsätter vidare utan a, blir 4 veckor imorgon.
🤗

Svårt att erkänna att jag dricker för mycket. Fungerar bra på jobbet, tränar regelbundet men sen kan det lätt gå åt en flaska vin en vardag (alla?) och två på helgerna (som tenderar bli längre och längre). Tror det är känslan av att det är mysigt, lyxigt och lite lagom busigt. Men det blir det ju inte i längden. Har inte druckit på tre dagar nu och saknar det inte, men ser att ”alla” på sociala medier lägger ut bilder på drinkar och vin. Hoppas inte det ska påverka mig. En dag i taget!

@gittan64 Det är bra att du hittat hit. Här finns människor som alla har mer eller mindre problem med alkoholen. Jag själv har varit här länge och varit aktiv av och till. Du är varmt välkommen och fråga gärna någon om råd. Ha en fin lördag🙂

@gittan64 Det låter som en bra början, det finns inget rätt eller fel men första steget är taget. Bra! Ta det lugnt och andas. Du behöver inte ta några livsavgörande beslut här och nu. Men efterhand kommer du att komma underfund med vad du måste göra för att må bra. Vi är alla här av liknande anledningar men vi hjälps åt.
Var rädd om dig! 🌷

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja, psykiatrins lärde har väl varit inne på det mesta i diagnosväg och även funktionsvarianten ADD har väl vissa delar som jag klassar in i liksom. Svårt att hålla fokus och ha en redig skåpordning liksom. Men huvudsakligen så är det väl Dystymi med en ständigt lågintensiv nedstämdhet och orkeslöshet som är det allra jobbigaste för mig. Humörsvängningar som kan komma rätt snabbt och utan synbar yttre anledning som då kan ta mig ned på djup depression stundtals kommer nog delvis från ett bipolärt arv från morsan som någon läkare väl var lite inne på.

För det mesta är jag ju så orkeslös, nedstämd och mörk att det faktiskt inte är riktigt klokt. Sedan är det jobbigt med social ångest i mindre folksamlingar som ger hjärtklappning och lättare huvudvärk utan synbar anledning, och det att jag blir stressad och utmattad av sånt som att ens klara av att fixa så pass enkla grejer som att passa olika tider och exempelvis åka buss. Det var väl därför som man även beviljades färdtjänst.

Har även ett kort tag testat på boendestödjare för nåt år sedan, men då jag inte är oförmögen att sköta mig själv skapligt och ekonomi utan problem, och vid behov kan tvinga mig till i stort sett vad som helst en kort tid om jag av någon outgrundlig anledning kanske så känner för det. Så därför tyckte väl nån handläggare på det sociala att inget reellt behov av nån boendestödjare förelåg kan jag tro.

Sedan så kändes det väl inte direkt bekvämt för mig att bara liksom vallas runt som ett hjon. Vilket jag kände mig som då jag skjutsades i bil till nåt storköp med nån dam som väl kanske skulle vara motor för igångsättning när vi gjorde ett par vändor för att veckohandla. Vilket väl kanske mest syftade till att det sociala ville se på vilken funktionsnivå jag låg på kan jag tänka.

Fick ju även höra av en överläkare att ”Ja, Du är ju inte dum – Snarare tvärt om”. Det känns ibland som att det nog kanske hade varit enklare om man inte hade haft så pass mycket av förstånd som man väl ändå trots allt har. Det hade nog varit enklare om man varit en glad idiot. Man får väl försöka göra det bästa man kan av den situation som man befinner sig i så att säga. Men nog känner man sig ibland som en rätt så udda fågel liksom.

Har egentligen ingen som helst framtidsvision eller motivation till någonting alls. Berättade för allmänläkaren som ska vara min kontaktperson eller nåt sånt, att det får väl knata på så länge kroppen fungerar maskinellt sett skapligt, och att jag psykiskt orkar att stå ut med tillvaron. Det enda som jag väl är bra på just nu det är att var nykter och alkoholfri vilket jag ser som något rätt otroligt att jag klarat av så länge. Har inte ens längtan till att åka och inhandla alkohol denna somrigt vackra lördag vilket är helt otroligt.

Brukade ju tidigare i många år pyssla med att göra musik ofta, men det är inte heller längre något som jag just nu känner det minsta för att göra vilket väl är lite trist då det ju var ett rätt trevligt tidsfördriv att ha liksom. Jag fungerar nästan som en slumpgenerator har jag förklarat för psykiatrins folk, då jag aldrig i förväg kreativt sett vet vad jag hittar på.

Sedan att jag är så långsam på att bestämma mig för nåt är också lite jobbigt. Farsan fick på sin tid ligga på i flera år och tjata på mig innan jag ens kom mig för att bli medlem på STIM vilket ju är bra att vara som musikskapare. Motivation till att vara helt nykter har jag då ännu, tack och lov, så kör alkoholfritt vidare på den linjen då det ju funkar. Det var nog hur som helst tur att jag i höstas började att skriva av mig lite på detta forum. Nej, nu blev jag trött plötsligt, så får nog gå och vila mig en liten stund.

Ha en fin dag kompis!

Jag är inte där än att jag vill ta en sådan kontakt än
Jag har börjat med självhjälpsprogrammet här o ska nu föra dagbok

@finalina Finns mycket jag känner igen mig i av det det du skriver. Kan även jag dricka måttligt när jag bestämt mig för det. Slappnar jag av och tycker mig ha koll så blir det ofta för mycket. Är en man och nog äldre än du och har haft ett komplicerat förhållande till alkohol under livet. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer få någon ordning på min alkoholkonsumtion? Ha en fin lördag🙂

@Se klart Tack Se klart! Vilken fin och kärleksfull bild. De gamla tufsiga elefanterna, med visdom och livserfarenhet. Ja, det är ju faktiskt livet.
Och det viktigaste känner jag är att vi fakyiskt gör vad vi kan för att laga oss. Ta ansvar. De ihoplimmade skärvorna är vackra! Vilken underbar bild! Tack!
Kram!

@Varafrisk
Ja, jag tror precis som du, att mat/sött/snacks kan fylla samma funktion känslomässigt som alkoholen. Det finns ju ingen diagnos inom hälso-och sjukvården, men personligen tycker jag att det borde finnas det.
Det finns privata aktörer som tar sig an detta. De har även "lägg-in-mig"-veckor. Som behandlingshem. De har även onlinekurser. Att vara sockerberoende är ju samma kontrollförlust som vid alkoholberoende. Du kan googla på "Leva sockerfri", så har de en hemsida. De förespråkar RIKTIG MAT, men utan livsmedel som ofta triggar en dopaminkänslig hjärna. Att bara dra ner på kalorier utan att jobba med orsakerna till ätstörningen är enligt mig bara att behandla symtomen.
Jag har faktiskt en patient vars psykolog skrev remiss till ätstörningskliniken. Nu bedömde de inte hennes symtom som tillräckliga, men det är ju en väg att gå. En annan patient har fått sprutor förskrivna av sin VC läkare som minskar aptiten (men får ingen övrig hjälp med ätbeteendet än).

Jag känner också att det är väldigt lätt att hamna i att tröstäta, eller bedövningsäta, när den inre balansen vacklar. För min del blir det nåt varje kväll, och mer på helgerna. Vad som håller mig på banan är yogan. Dels rent fysiskt, jag rör mig mycket, men ffa att känslan i kroppen påverkas av det jag äter. För mycket socker osv ger direkt utslag på kroppen. Och psyket. Det blir tungt på alla plan. Så min inre motivation är stark, eftersom yogan betyder så mycket. Och i yogafilosofin är det tydligt att ett lugnt och fridfullt sinne uppnås genom att "sköta sig" både kroppsligt och mentalt.

Jag tror du är inne på helt rätt spår i att det handlar om att hitta något större inom sig som fyller en på riktigt. Maten, snackset, sockret ger bara en tillfällig lindring, men är inte en hållbar lösning.
Men vet du Vara frisk, vägen är lång. Alla steg åt rätt håll leder ju framåt. Självmedkänsla. Och också se de små framstegen. Precis som nykterhetsjobbet. Och kanske helt enkelt tillslut landa i att hjärnan inte tål kolhydrater. Enligt de böcker jag läst om sockerberoende finns det dem som mår lika dåligt av socker som av tex alkohol. Jag tror jag är en av dem. Men orkar inte riktigt adressera det i nuläget.

Kram!

@S.Franzen Läste din text som berörde mig. Kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Jag är också en väldigt ensam man alltid varit en " hjälpare " Det finns aldrig någon där för mig. Har en dotter som bor med sin mamma som är vuxen som jag saknar. Ensamheten är skitjobbig och svår att göra någonting åt. Ibland självvald men inte alltid. Tycker som du att ofta får man kontakt med någon här och man skriver till varandra några gånger innan konversationen rinner ut i sanden. Jag tror vi är bra killar båda och förtjänar att må bra!

Jaa @Carisie det är bra att andra människor som vet vilken dag det är kan informera oss ovissa.

Jag jobbar långpass i helgen och känner att jag måste skärpa mig. Jag märker att det kan trigga min vilja till vin extra mycket nu när dagarna känns lite märkliga med min pappa. Som att jag måste ha nåt att göra och nån att prata med precis hela tiden. Får ingen ro. Men det är ju lite nytt så jag kanske vänjer mig mer över tid? Känner att jag lätt vill ha vin och nog som ett sätt att slappna av. Brukar annars inte dricka vin i riktigt det syftet men nu har det känts lite så faktiskt. Då är det bättre att jag söker ro eller skingrar tankar i träning och helt andra saker. Jag behöver dessutom all energi och god sömn jag kan få redan som det är med så långa arbetspass.

Ikväll blir det iaf inget vin.
Hoppas ni har lika fint väder som jag i skapandet av en ny dag☀️

Lördag och bakis! Tanken på att dricka började någongång under arbetsdagen igår. Tänkte noga igenom om jag skulle köpa vin eller inte. Det har gått väldigt bra under lång tid när jag varit ute och jag har hållit mig till det jag bestämt innan. Det spårade inte ur i går heller men det blev betydligt mer än jag tänkt mig. Jag blir rädd eftersom jag inte kan sluta helt med alkohol. Såna här dagar är det lätt att komma ihåg varför jag inte ska dricka men får det gå några veckor är känslan glömd. Alkoholen har varit med mig i drygt 30 år och ungefär samma tankar har jag haft under alla år. Vad ska behöva hända för att jag ska förstå att alkoholen inte är bra för mig?

@Flarran Har du fått diagnosen ADD också? Vet inte alls hur den kan hanteras, men jag tror att man kan få kommunal boendestödjare för att just få hjälp att komma igång med saker. När man får hjälp att komma igång med saker lyckas man utföra saker - och då boostas självkänslan. Så med tiden blir det lättare att motivera sig att komma igång med saker. Förhoppningsvis.

Larm i mobilen kan nog också vara en hjälp, den hjälpen har jag gett mig själv för att inte bara bli sittande i tomme. Eller rättare sagt - jag behöver larmen i mobilen för att inte hela tiden behöva tänka på vad jag ska göra. När larmet ringer gör jag det jag ska göra. Går ut med hunden. Går och lägger mig. Äter lunch osv. Kräver ingen tankemöda och ger ingen beslutsångest. På så sätt avlastar jag min tidigare utmattade hjärna.

Kram 🐘

@S.Franzen Missbruka alkohol och söka efter bekräftelse i form av kärlek/sex går verkligen hand i hand. Jag tror att du måste sluta med båda faktiskt. Börja trivas i ditt eget sällskap endast. Så fick jag göra. Den dag jag blev nykter raderade jag även alla dejtingappar.

Det var otroligt ovant i början, jag var ju van vid att scrolla och chatta flera timmar dagligen. Samtidigt märkte jag att jag fick så himla mycket tid över. För att? Ja, det var den stora frågan i början. Vad f… skulle jag göra med all tid? Jobba mer ville jag inte. Det första året ägnade jag mesta tiden åt att förkovra mig på hur alkoholmissbruket betedde sig och påverkade mig. Skulle nog kunna tenta på det området om jag fick chansen.

Jag är fortfarande en bekräftelsejunkie i någon mån, men jag är numer medveten om det och kan skratta åt det. Ta ett steg tillbaka, inte låta det uppsluka mig. Min yngsta dotter är precis likadan, och jag kan skratta gott åt henne också. Samtidigt som jag bekräftar henne massor ❤️

Kram 🐘

God morgon vänner ☕️🙏🏼 Åter en espresso i sängen. Skulle såååå gärna velat sova en timme till eller två efter hårda arbetspass men solen skiner och det drar lite i skura -balkongen-tarmen. Gubben ba "njaaaaa". 😂

Anyways.. ikväll kommer alla "barnen" hem och vi ska fira de två yngsta som fyllt/fyller år (25/21) ballong. Så om lusten faller på så blir det nog en tugga av min budget till trerättersmiddagen på italienskt tema.

Men först frukost och en promenad i solen ☀️

Ha en fin lördag alla🩵

@Detblirbättre Jag sov som en stock inatt. Så trött och slut. Och vaknade kl halv åtta. Nykter men trött. Låg kvar och drog mig. Så skönt att slippa ha en enda lång minneslucka till fredagskväll. För det har varit så - minns knappt senaste året alls. Minnesluckorna har blivit större och större...
Men idag kan bli tuffare. Min särbo dricker gärna. Alldeles för gärna. Vi har bråkat på fyllan så mycket och det har eskalerat. Det har alltid varit jag som drar igång allt. Jag som totalt spårar ur. Sen skäms jag över hur illa jag är och dricker mer för att glömma och slippa ta itu med det. Har på detta vis förnekat hur illa och hemsk jag är för jag har inte minne - tacksamt helt enkelt att kunna skyla över med alkohol och bete sig värre - skyla änmer och så har min negativa spiral spunnit.
Jag har varit så elak. Fysiskt aggressiv. Verbalt fruktansvärt attackerande. Rivits. Bitits. Försökt att bli misshandlad. Försökt få igång allt möjligt kaos. Och jag minns bara dessa tillfällen svagt i glimtar. Men det är så illa jag är med A. Det är så jag inte vill vara. Det är inte jag. Det måste jag se till att komma ihåg. Även ikväll. Även när A lockar med sitt töcken där jag inte behöver ta ansvar för allt dumt.

@Detblirbättre Det blev en ok fredag kväll ändå. Satt alldeles bredvid en flaska vin men rörde den inte. Tittade på nån serie och åt mörk mörk choklad. Och fuskade med läsk. 🤟 Jag har försökt undvika socker länge men unnade mig läsk ändå igår. Det kändes så mycket bättre än alkohol. Jag tänkte några ggr tanken på att strunta i allt och dricka ändå. Fast suget var ändå inte såå hemskt.
Tack för pepp. Och förståelse! Känns fint att våga öppna sig.
Jag undrar verkligen vem jag är utan vin. Och jag undrar var mitt förhållande hamnar om jag inte dricker. Det kommer vara svårt ikväll när särbon kommer hit och kommer att dricka vin. Jag ska verkligen försöka påminna mig om hur illa allt blir för min del med alkohol. 🤗

@gittan64 Då tycker jag du ska prata med någon beroendemottagning eller beroendeakuten. Jag vet inte var du bor men tex i Stockholm kan du få hjälp med alkoholbryt på beroeneakuten. Då får man läkemedel som dämpar abstinens och håller koll på att man inte får delirium plus att det pumpar dig full med B-vitamin.

Har du nån strategi? Om du ska trappa ner.. hur ska du lyckas och hur länge tänker du vara nykter?
🩵

Hejsan! @S.Franzen, Tittar bara in hos dig en sväng för att önska dig en fin dag liksom. Jag har tänkt ungefär så där som du rätt många gånger. Man liksom bara ger och ger, och får inte så värst mycket tillbaka kan det kännas. Men så känns det nog för de flesta ibland kan jag tro. Man ska kanske inte förvänta sig så mycket av saker och ting, då slipper man bli besviken och nedstämd har jag börjat att som nykter och alkoholfri inse så smått. Men humöret det går ju ständigt upp och ned. Ibland så är man på solskenshumör och sen stunden senare är man mindre ljus i sinnet. Men sånt är väl livet för de flesta fast man kanske inte alltid tänker på det. Önskar dig hur som helst allt gott.

Ha en fin dag kompis!