Senaste kommentarerna i forumet

Har nu tagit min blodtryckstablett, man måste ju göra sånt också så att man inte riskerar att få en stroke i onödan. 139 systoliskt och 97 diastoliskt samt puls på 66 i minuten, en aning förhöjt tryck alltså, men rätt så normalt ändå, vilket ju var bra. Trycket hade nog varit lite bättre rent generellt om man slutade med att snusa tror jag. Nikotin är ju inte så bra. Borde väl kanske även även tänka på min kost lite mer.

Men något tok ska man väl ha för sig. Men tänker på det hela och jobbar väl så smått på den biten med att sluta snusa. Borde väl även som mina vänner här på forumet tjatar om i ett, försöka att gå ut och gå lite mera, men har ju så lite energi. Men ska försöka att ta mig ut på gården lite senare idag tror jag nog. Just nu är jag då inte speciellt nedstämd vilket känns bra.

Var nyss ut på balkongen och lite tyst liksom hälsade på grannens katt som väl satt och filosoferade där på sin balkong över sin tillvaro så som katt bakom ett hönsnät kan jag tro. Det var rätt så svalt och skönt där ute på balkongen. Släpper in lite luft där i stora rummet nu. Dricker i stunden ett glas vatten till, för man ska väl försöka att hålla vätskenivån på en lite bättre nivå kan jag tänka.

Har genom åren mest fått i mig vätska genom alkoholhaltig dryck som öl och annan onyttig blask. Det är inte klokt så dåligt man har skött om sig tidigare. Inte så konstigt att man släpar på en 25 kilos övervikt och saknar normal kondition just nu. Men var dag är ju en ny möjlighet till ett bättre leverne och det är väl aldrig för sent att försöka att bättra sig på de punkter man eftersatt liksom.

Ha det gott!

Jag är rädd att bli för dålig med abstinens eller delerium . Vet inte om det är någon risk
Vill helst trappa ner o sedan inte dricka alls under en tid. Så småningom komma tillbaka till ett glas vin då o då. Om det är möjligt. Annars avstå helt

God morgon! Nu skiner solen och en ny dag har tagit sin början. Tre timmar och fyrtiofem minuter med sovmask på, fick mig att drömma lite annorlunda denna tidiga lördagsmorgon. Tänk jag var på ett hotell i nåt soligt land söderut med nån kändis tror jag. Det var en slags palatsliknande miljö. Mycket palmer, hav, glitter och lyx. Men inte så värst mycket äkta glädje där ändå kändes det som. För det var liksom en rätt så tryckt och tyst stämning på nåt sätt. Man kan då drömma allt möjligt.

Nu när jag gäspar och håller på att vakna till här i köket igen. Så slår det mig att det ju inte var solen som väckte mig idag, utan nog den inbyggda klockan i kroppen som vanligt så att säga. Nu idag är det ju inte mörkt här utanför. Det gör att jag har mindre ångest nu än när det normalt är grått och mörkt ute då jag vaknar till efter en tre timmar drygt. Känner mig lite törstig nu. Men inte på nån alkohol i form av en kall öl eller så. Nej, det är nog mer vanligt kallt, friskt och gott vatten jag längtar efter och behöver känns det som.

Har nu vatten i mitt favoritglas och sitter och slurkar på det. Funderar på om jag skulle göra ett nytt försök att somna om. Men nu vet jag ju av tidigare erfarenhet att det väl kommer att bli rätt så varmt i sovrummet om en stund. Detta då solen ser ut att skina precis lika vackert idag som den gjorde igår. Tror att jag här i stunden är en rätt positiv människa, vilket känns bra och fint.

Något som jag till min skapare kan säga att jag även är tacksam för. Kom alltså på att jag skulle kunna gå in vardagsrummet och försöka att sova en liten stund till. Då solen där inte brukar komma igång på riktigt förens en tre timmar senare vid den här tiden på året. Det är allt bra med olika väderstreck. Men sovmasken en kompis tipsade om igår behövs nog även nu, då dagsljuset väl måste stängas ute om man ska kunna somna till igen alltså. Det var inte dumt med lite kallt och gott vatten. Kör alkoholfritt vidare även idag känns det utan tvekan som.

Ha en fin lördag!

Vet ni vad alla här?? Ni kan fara åt helvete...ni och alla andra som jag träffar via Facebook, Badoo. Alla som är trasigare än mig eller troligen inte. Att jag är så patetisk och där jag redan har beslutat vad som händer efter att min son flyttar hemifrån och inte behöver mig längre.

Jag skriver fina saker bara för att boosta andra människor och då kanske dom skriver tillbaka. Dom gör inte det efter några dagar. Deras självkänsla har boostaa av mig men jag mår sämre än tidigare.

Ser inte igentligen någon mening med att jag sitter på min balkong skrattar när jag läser böcker för att dom påminner mig om kärlek jag aldrig kommer få.

Jag stänger av ljudet på min telefon, för jag chattar med människor som bara vill att jag bek. hur bra dom är. Aldrig hur jag är. Jag skriver fina meningarna för jag kan och är numera expert att få andra att må bra med den talang jag har. Jag hatar mig själv för ja stänger av ljudet bara för att jag vill att någon skriver till mig utan att jag märker det då blir jag glad.

Min son fyller 18 i oktober och börjar 3'an

Jag är onyckter i natt ( dag 4) för jag har insett att jag inte längre orkar och jag hatar att människor utnjttrar mig göra att jag är så jävla ensam.

JAG ÄR FAKTISKT EN JÄVLIG BRA KILLE men jag är en liten pojke som är konstant rädd och osäker som inte tror någon skulle älska mig

@Foppa Forsberg kontakta din vårdcentral och berätta hur de ligger till och de kommer skicka remiss till beroendeklinik . Be om att få antabus då kan du inte dricka alkohol!

Jag behöver hjälp!
Jag har alltid sett alkohol som ett roligt inslag i mitt sociala liv. Jag har också haft ett yrkesliv där alkohol finns, med mottagningar, AW m.m. Jag har ett antal gånger men långt ifrån alltid fått i mig för mycket.
Jag är 50 och har fru och 3 barn varav 2 fortfarande hemma. Jag har hotats flera gånger på senare tid med skilsmässa, helt korrekt. Det skrämmer mig, och min gamla pappa har dragits in också. Det är bättre, men jag har inte klarat av att helt sluta.
Jag är trött på att ljuga, trött på att smyga, trött på att ha dåligt samvete, och trött på att bara göra det som krävs men aldrig mer därför att jag istället går och köper folköl som jag gömmer undan och smygdricker. Jag lurar ingen i min närhet, de vet vad jag gör... och de är trötta på det.
Jag klarar bevisligen inte psykologiskt att bryta mönstret tillräckligt. Jag behöver hjälp, mycket hjälp, och helst skulle jag vilja kunna äta något piller som får mig att kräkas om jag dricker. Finns det något som hjälper till att kickstarta fysiskt att bryta mönstret, och kan man i så fall få det anonymt? Så kan jag starta en psykologisk resa parallellt som gör att jag långsiktigt inte behöver någon medicinering?
JAG BEHÖVER HJÄLP! Mer än press och stöd från familj och mer än samtal...

dag 17 imorrn o 18 söndag. den 17 maj äre 30 dar. de ser ja fram emot tror jag

@Varafrisk Lider med dig. Och känner enorm igenkänning. Det är tydligt att både alkohol och sötsaker lägger locket på jobbiga känslor, stress etc.

Jag kan tipsa om appen MyFitnessPal. Det finns en gratisversion med reklam. Man får väga maten och logga kalorier. Funkade för mig, gick ner 17 kg i nov-jan 🤩

Efter några månaders vila är jag på g att knäcka 5 kg till, jag känner att jag behöver lite spelrum upp till en max-gräns liksom. Jag säger inte aldrig mer vad det gäller sötsaker, men det bör verkligen vara sällan.

Kram 🐘

Kort check-i taxin på väg hem 🚕
Blev visst 15.5h på jobbet - avslutade med kaos 5 min innan nattpersonalen kom. Så då unnar jag mig en taxi hem ... spik nykter och önskar jag hade ett badkar att lägga mig i med min värkande gamla kropp. Men det får bli en dusch.. mascaran sitter vid nyckelbenen 🐼.

Nu ledig i tre dagar och imorgon "barnkalas" för 21- och 25åringen.

Over and out
🩵

Hejsan! @Andrahalvlek, Nog har jag på nätet i flera år läst en massa och studerat det psykiatriska området när det gäller depression, ångest och annat relaterat. Har nog en rätt så bra bild över hur jag fungerar numera. Men har inte läst eller lyssnat på boken som du skrev om. Tror nog att även jag i grunden är en rätt så positiv person när jag är i balans, och på ett någorlunda gott humör som kan inträffa ibland en kortare stund.

Det är ju så att jag har flera delprognoser som är vanligt när man har dystymi. Har bland annat nervös mage inför besök på platser med folk som egentligen inte oroar mig det minsta. Ångesten kommer bara plötsligt krypande inom mig och stegras inom mig av sig självt, vilket direkt inte är kul. Det gör ju även att jag ofta valt att isolera mig som någon psykdoktor bland annat skrev i nåt av alla tidigare läkarintyg som jag samlade på hög tills jag blev betraktad som färdigbehandlad av sjukvården.

Så har det alltid varit ända sedan jag var liten skolgrabb. Men jag bet bara ihop och sade inte ett smack, ville oroa morsan liksom. Den tomhetskänsla, nedstämdhet och energilöshet samt problem med att fokusera tanken på sånt som jag inte till hundra procent brinner eller brann för, gör att det är omöjligt att ha något på arbetsmarknaden förekommande arbete. Klarar inte av nån tidspress alls längre.

Det hade nog varit enklare om man varit IQ-befriad och slapp att fatta grejen kan jag tänka och känna ibland liksom. Mina problem började nog redan inför första klass, ungefär då min mor blev psykiskt sjuk och intagen för vård i en sex veckor eller så, och man i stort sett fick klara sig själv. Då väl allt i stort då kretsade kring henne. Farsan hade full upp med sitt jobb. Förstår att det hela väl var en traumatisk tid, upplevelse och miljö som formade mig på ett sätt som väl inte direkt var det allra bästa liksom.

Jag är oerhört stresskänslig, för det mesta helt orkeslös och dagligen allmänt lågintensivt nedstämd. Sådant blir i längden mycket tungt att bära och driver mig in i en mörk depression som kan hålla i sig i flera timmar. Tidigare korkade jag bara upp en flaska och tömde den och fortsatte så dag efter dag tills man diplomatiskt sagt väl inte var på toppnivå liksom. Numera försöker jag ofta trötta ut hjärnans malande med att köra kanske en och samma rocklåt i hörlurarna i kanske ett par timmar.

En slags utmattningsmetod av hjärnan som ofta brukar fungera skapligt. Har ingen större behållning av samtal med nån terapeut heller, då jag bara blir helt utmattad av att vända ut och in på mig själv vid sådana koncentrationskrävande besök och sedan knappt minns vad det talats om. Dagen efter ett sådant besök blir jag sedan mest sängliggande och bara liggande och suckande liksom.

Det är väl ett mindre mirakel egentligen att jag har tagit mig så pass långt igenom livet egentligen. För i en massa år så tänkte jag bara dagligen på att göra slut på skiten liksom. Men jag har i alla fall då inget psykosrelaterat som morsan hade att dras med då hon hade manodepressiv sjukdom. Om hon inte åt den rätt tunga medicin som hon hade, så blev hon manisk och helt borta liksom inom en tre - fyra dagar och måste då tas in på psykakut och vårdas i veckor och få mediciner rätt inställda igen.

Så det är väl inte så värst konstig att jag ärvt en del knepigheter och begåvats med en rätt spretig bild när det gäller det psykiska måendet med dess deldiagnoser. Jag har normalt dagligen så pass lite energi att jag knappt klarar av ens det enklaste dagliga som att borsta tänder knappt. Det låter säkert för utomstående rätt fånigt egentligen, men det är så min funktionsnedsättning funkar.

När jag någon gång, kanske max en gång i veckan gnistrar till någon timme, försöker jag göra så mycket nytta här i mitt hushåll som jag bara kan, och det blir då inte att jag kostar på mig att göra sådant som väl egentligen skulle fylla på de psykiska energinivåerna. Därför blir jag efter en sådan kortvarig energikick på nån timme helt utmattad och ännu mer deprimerad, och ser då det mesta i det allra mörkaste av mörkt. Får då kämpa för att inte bara ge upp liksom.

En person som jag med en så blandad psykiatrisk problembild ska så klart inte alls dricka alkohol i berusningssyfte på det sätt som jag gjort i alla år. Men det fungerade länge som ett verktyg för att inte bara hoppa ut framför ett tåg eller nåt. Men det var alltid en fin balansgång för ibland fick det helt motsatt effekt då man ju blir rätt depressiv av tungt drickande.

Det är många gånger genom åren man suttit och druckit starka drycker i utkanten av stan vid sidan av något järnvägsspår och i mörkret mest väntat på ett lämplig godståg liksom. Det att man inte då tog steget fullt ut var väl mest för att inte skämma ut släkten liksom. Har under den tid psykiatrin gjorde sina fåfänga försök att vara behjälpliga nog testat alla de mediciner som läkare ansåg vara adekvata i sammanhanget, utan tyvärr minsta positiva resultat.

Fick bara en massa knepiga biverkningar av olika slag, och en del mediciner till och med byggde på min ångest, stressnivå och depressiva sinnelag. Blir även extra deprimerad av den mörka årstiden. Skulle säkert må bäst av att bo i nåt land där det var sommar året om. Men trivs rätt så bra här i landet, i alla fall vår och sommartid.

För idag kändes det ju riktigt somrigt och var ut på promenad då jag i någon timme mådde rätt så okej. Var till och med trots en rätt oförklarlig ångest ut på balkongen en timme för att få lite extra solljus innan solnedgången. Vilket var något som fick mig att må lite bättre en kort stund. Då lättade lite av min allmänna nedstämdhet vilket är fruktansvärt tröttande i längden.

Men jag kämpar ändå för närvarande trots allt vidare som alkoholfri så länge som det bara går.
För jag tänker att kunde morsan som mest i långa tider under min uppväxttid låg till sängs och grät, stå ut med skiten som livet för det mesta väl är om man har en depressionssjukdom ingen kan bota eller effektivt lindra, om man ska vara helt sanningsenlig.

Då borde väl även jag försöka att härda ut till sista andetaget även om det rätt så ofta alltså är mer än överjävligt och bara känns helt meningslöst så att säga. Men just i skrivande stund så är det väl skapligt. Vilket man väl får vara tacksam för. Nog går det väl till viss del påverka den mest jobbiga nedstämdheten om man har lyckan att sova bra nån gång vilket jag dessvärre väl inte har gjort sen innan man blev tonåring liksom.

Har nog testat de flesta slags sömnmediciner men mår inget vidare bra av sånt, då jag blir dagtrött, seg och även ofta lätt illamående av såna piller som är lite mera långverkande än bara de lättare insomningstabletter som jag nu har utskrivna. För det mesta får jag väl vara glad om jag kanske får sova fyra timmar eller nåt sånt. Sen sätter ångesten och oron in och det är inget som höjer den positiva känslan liksom. Fick ett bra tips tidigare idag att använda en sovmask för att inte behöva väckas av solljuset i alla fall, vilket ska testas. Hur som helst, kul att du tittade in en sväng här.

Ha det gott kompis!

@ElleW Äsch-vänta & se bara hur du känner sen.. börja med imorgon och fyll på...och skriv skriv skriv... påminn dig själv om alla känslor bra eller dåliga eller mittemellan. Man känner ju mer när man är nykter.

Njut av de små framgångarna och om du inte läst än så läs avsnittet om sug i självhjälpen.

Må gott & ha en skön helg
🩵

@Samaritan menar du att din läkare också skickade in till Transportstyrelsen? Och att du fick ditt körkort återkallat efter att haft höga Pethvärden!?.. jag har slutat dricka helt nu… och ska ha tillbaka mitt körkort.. hur går det för dig? Rose67

Igår…idag kändes det så tydligt hur jag har bytt ut mitt beroende från alkohol till mat/snacks/sötsaker. Först var det liksom ok att äta lite mer efter att jag hade slutat m alkoholen…stoppade i mig en sötsak….fika….pizza…stora portioner….chips….cola zero😳 Kilona ökade….Visst förstod jag i början att det här inte var sunt men nu….det fyller liksom ingen glädje längre….det blir knappt ngn smaksensation bara ett bedövande..och absolut inget bra för min hälsa ….Jag klarade av att bli nykter nu behöver jag göra samma sak fast m mat/snacks/sött….identifiera mina känslor….stå ut i dem…inte stoppa ngt i munnen…stanna upp..hitta tröst i natur….i det andliga….ja….Läkaren i företagshälsovården frågade mig om jag vill leva…första gången som ngn har frågat mig det….och jag svarade ….ja…jag vill leva!! Det är så mycket som jag vill göra före jag dör!

Kramar ❤️🥰

Fantastiskt bra beskrivning @Vjlo ❤️

Blev lite annat ikväll men hörni, nykter fredag.

Hoppas alla andra har samma ynnest och att ni alla får en fin nykter helg :)

@Ny dag Tänk både en och 10gånger innan du låter din mamma bo med dig. Det är extremt påfrestande och jag tror inte det hjälper dig må bättre. Att hjälpa på håll är svårt nog men i det egna hemmet skulle jag nog känna mig som i en tvångströja. Kram

@Sårad... tack själv ❤️

Go´fredag!

Två veckor har gått, håller inte längre koll riktigt... men blir 58 veckor denna helg.... snart 13 månader. Det finns inga tecken alls jag har längtan tillbaka.

Det finns så mycket annat göra, inte så exakt varje kväll och dag under helgen är fylld med aktiviteter, men faktiskt ganska mycket mer bra saker än sitta själv - lyssna på musik och längta bort med en bunt flaskor...

Kanske var det hit jag längtade? att kunna göra saker, vara bland folk och bara umgås. eller bara vara själv... :)

@miss lyckad Tråkigt att det inte funkade men bra att du kom på det i tid och kunde lämna honom. Jag håller tummarna på att denna mannen du träffat nu kommer matcha dig perfekt❤️
Hur länge har du varit nykter nu?Kram

@miss lyckad Tack för delning❤️ Beroendet ter sig helt klart olika på olika individer. Jag tror att det för min del handlat om ”locket på metoden” jag antog som liten vid trauman jag upplevde. Bearbetade dom aldrig utan såg mig som stark som t.ex kunde ta emot stryk utan att blinka. Jag tog till mat som tröst som liten, blev tjock och tog till anorexi och sedan bulemi, kroppshetsen ledde till missbruk av smärtstillande då jag märkte att jag inte blev hungrig av de tabletterna och sedan blev det alkohol för att hjälpa ångesten när jag slutade med tabletterna. Körde tabletterna i perioder då jag ansåg mig behöva gå ner i vikt, åt då knappt på en vecka för att sedan dricka alkohol den dagen jag slutade med bantningen. Sedan blev det oftare och oftare alkohol. Tabletterna slutade jag med 2016 och efter det blev det bara mer och mer alkohol och svälta mig eller spy upp maten. Det jag kommit fram till som är min sanning är att allt detta misshandlande av mig själv handlade om obearbetade barndomstrauman som jag på något sätt satte på kroppshat mot mig själv, blev aldrig smal nog, blev aldrig nöjd oavsett vikt. Kom alltid på något att klaga på. Jag har fortfarande inte förstått hur trauman satte sig på att jag hatade på min kropp? Men jag kom på att det var så förra sommaren när jag var jättenöjd med mig själv men så ringde mamma och gjorde mig upprörd och efter det såg jag mig som tjock, hittade fel på min kropp. Det var första gången jag kom på att jag hatar på min kropp när jag blir ledsen, orolig, påmind av något som har med mamma att göra, har inte riktigt greppat vad det handlar om….Kram

Tack Ullabulla och Kärringen, ni får mej att känna mej ”normal” och inte ensammast i världen. Fy tusan för den här abnorma längtan efter x. Jag skiter i att det är en sjukdom, önskar honom inget gott. Tack för att ni finns ❤️

@Ullabulla tack ❤️ Tänkte på det tidigare när jag gick till affären att om abstinensen är liknande för missbrukaren så förstår jag nu till fullo att dom halkar dit igen.

Jag tänker vältra mig i sorg i kväll, ta mug en dusch o lägga mig tidigt.
Ska vara i kyrkan kl 9 så hoppas på en bra dag i morgon ❤️

Skoven inte skogen.

Vad jag känner igen mig..
Den tortyr det innebär att avstå kontakt.
Det fick mig att förstå att de alkoholberoende ofta har samma kamp.
Det jag mindes var att ju ondare jag hade och ju djupare jag lät mig sjunka utan att agera,dvs kontakta.
Ju bättre kändes det nästa morgon.
Så kanske inte hitta på så mycket.
Lid ordentligt.
Plocka ögonbryn,fila fötter.
Skriv här.
Då kommer du att se att skogen blir mindre djupa efter ett tag
Och att dagen efter en riktigt jobbig kväll kan sinnesro komma.
I nörjan bara korta stunder.
Men efter ett tag allt längre perioder.
Så fly inte utan var i känslan.
Tänk på det som bantning.
Ju hungrigare du länner dig,desto mer fettceller förbränns.

Tack bella70 Ellew ❤️

Men detta är ju som tortyr. Fredag kväll i tvättstugan alla andra dricker alkohol, ska du med på uteservering osv jag pallar inte.
Just precis nu så skulle jag utan tvekan åka till skogen, gosa med katten, o supa ihjäl mig med honom, o supa enbart för att stå ut.... Han är definitivt min "drog" men detta är starkare makter än jag någonsin haft o då har hag slutat med en massa piller bla tramadol o imovan. Jag har slutat röka o med socker i omgångar.

Tänker inte göra något mer än hämta tvätten, tok grina tills kvällen är slut o dra till kyrkan i morgon