Senaste kommentarerna i forumet

@Tezzan Jag vet att det låter otroligt i nuläget men med tiden slutar man få det där hugget för man inser att man själv kan sitta med i sådana sammanhang bara det att man inte har alkohol i glaset. Det är egentligen inte alkoholen som gör situationen mysig utan det är om man trivs i sällskapet.

Det tar sin tid att förändra de gamla tankebanorna för hur man lärt sig från början men det är absolut möjligt.
Om jag sätter mig in i en sådan situation, resturang med vänner och vin i glasen, då kan jag också spela vidare hela ”filmen”och se hur jag lägger mest fokus på att försöka dricka lika långsamt som de andra och hur mycket av mina tankar som vandrar kring just det istället för att helt avslappnat umgås och hänga med i samtalen. Kvällen skulle sedan avslutas med att jag fortsatte dricka för mig själv hemma för att kompensera för hur ”duktigt” lite jag drack på restaurangen. Vidare skulle jag vakna med ångest på natten, sova dåligt och vakna med ångest på morgonen!

@TessanTuss Precis så! Att man slösar bort sin tid! Jag älskar sammanhangen där ingen dricker eller om någon tar ett glas så är det lugnt såklart men just när alla är vid sina sinnens fulla bruk❤️

Tänk att vi kan ge oss själva ett helt liv utan bakfylla och ångest🙏

Hej vänner. Vi fick köra in kissen till djursjukhuset idag, han var så medtagen så jag var väldigt orolig. De tror att han kan ha salmonella, men oavsett det behöver han få i sig näring. De lade in honom och satte sond ner i magen. Jag får hämta honom imorgon, men vet att sövningen gått bra. Hoppas sova lite bättre inatt. Det finns hopp!

15 nyktra dagar från att den kemiska ångestens släppt efter min dikeskörning. Svårt att sova, konstiga drömmar när jag väl somnat men jag ör hursomhelst mer levande på dagarna än när alkoholen fanns med kalkylen. Imorgon blir en nykter dag, likaså onsdag tack vare bilkörning kvällstid👍!

@amwi Jag kan förstå din ångest när du märkte att han druckit.Särskilt när det gått så lång tid.Jag har sån igenkänning på ditt inlägg.Jag har alltid också haft en osäkerhet om han har druckit eller inte fastän man vet att man har rätt.Så skönt att det ändå slutade med att han tar tag i det igen.Önskar er allt gott!

Var inte så hård emot dej själv. Jag undrade hur jag kunde gå på alla lögner om en bättre framtid och fick från en psykolog att det går inte att genomskåda en lögn när det inte är en lögn JUST DÅ när alkoholisten lovar bot och bättring, problemet är att beroendepersonligheten tar över och cykeln börjar om… du har inte gjort något fel. Hur skulle du se på en vän som snubblat som du gjorde? Skulle du sträcka ut en hand? Behandla dej själv som du skulle bemöta och råda en vän.

Skäms inte. Gör ett nytt försök att ta dig ur och kontakta kvinnojouren imorgon?
Men du måste ju verkligen vilja om det ska fungera och det tror jag du vill även om det är utmanande.

Vet varken ut eller in längre.Jag var så inställd på att lämna detta destruktiva liv som vi lever.Jag hade kontakt med kvinnojouren som ville hjälpa mig.Men jag föll tillbaka igen i vårt gamla mönster.Min man skulle ta tag i sitt drickande o lägga in sig på nämndemansgården efter påsk.Han började på AA möten och var så positiv till att ta hjälp.Den där bekvämligheten att släppa allt jobbigt som man måste ta tag i när man ska bryta upp kändes som en befrielse.Att få stanna kvar i sitt hus som man trivs så bra i.Vi har bott här i 35 år.Vi har haft bra dagar och hoppet om att allt ska bli bra kom snabbt tillbaka.Kanske blir det bra denna gången.Vi har gått igenom dessa olika perioder i så många år nu.Det går på nån sorts rutin.Så märkte jag att han var lite halvfull igen och tvivlet och ångesten kom tillbaka.Så i helgen skulle han bara dricka lite öl men det blev till fyra dagars drickande.Nu ikväll var han så full redan på eftermiddagen så han vinglade!Det blev ett fruktansvärt bråk och hans värsta sidor kom fram igen.Jag känner mig som en fullständig idiot och skäms så fruktansvärt för att jag inte kan ta mig ur detta.Jag har svikit både mig själv och alla som velat hjälpa mig.

@Ny dag 😆 hur skriver jag egentligen!!
”@Ny dag Ja, vi kämpar på tillsammans. Jag är ju i och för sig långt efter dig i den mentala resan mot giftfrihet.”

Det blev ju heltokigt. Som om det bara skulle vara mentalt du är före. Jag har ju en bra bit till jag är ikapp dig vad gäller den praktiska avhållsamheten från A.

Hoppas du får sova gott inatt!

@förvirradtjej Hej 👋🏼 Jag har varit i samma situation som du (eller väldigt lik iaf). Jag säger som andra sagt. Det kan aldrig bli ditt fel att han dricker - såvida du inte binder fast honom på en stol och stoppar en tratt i munnen och häller alkoholen i honom - men som jag förstår det så klarar han den biten själv. Det låter också på det du skriver att det är du som ska ändra dig (för att passa honom) för att ni ska kunna vara tillsammans. Han är även ute med andra på helgen - då måste det ju vara okej att du är det?
Med risk att låta brutal så kommer du & dina känslor aldrig först. Du kommer sist - då han som den egoist en missbrukare är - har gjort det han kände för. Står du kvar blir du medberoende (som fler sagt) och det är inte heller nån rolig historia.

Lyssna på podden "Bara en till.." med Nemo Heden (finns på Spotify) den har sprungit ur "en beroendepodd" (min drog) och vänder sig till just medberoende. Man räknar med att på varje beroende går det upp till sex personer som drabbas av medberoende. Det blir väldigt många ... jag önskar jag känt till ordet medberoende när jag mötte min missbrukare. Jag fattade inte vad jag gjorde. Lycka till!!! 🤞🏼

Måste ju också skriva när det känns bra (eller betydligt mycket bättre i alla fall)😃

@Majaella tack 🙏 🥰 för dina fina stöttande ord! Hoppas det är bra med dig. Är grymt imponerad över hur du lyckades denna gången. Superbra gjort💪

@Ny dag Ja, vi kämpar på tillsammans. Jag är ju i och för sig långt efter dig i den mentala resan mot giftfrihet. Tycker du är fantastisk som har lyckats med så långa uppehåll och kortare och kortare återfall. Grym är du! Nu krokar jag arm med dig igen😊

Så till den här lilla skatan som tycks fastnat i någon berg-och-dalbana och hamnat i ett vaccum som hon nu försöker ta sig ur.

Äntligen lite sol ☀️ tillika energitillförsel för mig. Den här vintern och inte minst våren med ett uruselt väder har påverkat mig oerhört negativt. Blåst, regn, kyla och mörker har dränerat min energi.
Finns även annat som dragit ner mig mentalt, men det tar jag nån annan gång.
Att döva detta med nervgift är ju ingen bra idé och det vet jag ju. Hur det sett ut den senaste tiden skriver jag kanske om en annan gång. Men nu sitter jag här ändå med en hjärna som sakta men säkert blivit avtrubbad igen. Likaså har oron byggts på så nya tag ska tas. Och som grädde på moset har jag lyckats gå upp 6 kg sedan i höstas och till min förtret har jag växt ur min nya garderob. 😡 Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, jag måste ha fokus på helheten vad gäller hälsa för att hålla mig borta från giftet vilket då innefattar både kost och motion.
Mina tankar om hur jag ska hålla mig på banan nu och undvika giftet:
- en väsentlig ökning av fysisk aktivitet. De dagliga morgonpromenaderna har fått stryka på foten pga vädret. Har för avsikt att därför komplettera med att simma ett par gånger i veckan och gå på träningspass med fokus smidighet.
- inte äta något sött eller vitt mjöl. Socker skapar alkoholsug för mig. Vitt mjöl gör mig seg och däst. Se även till att alltid ha nyttiga mellanmål lättillgängliga. Typ kokta ägg och morötter.

Nu är jag igång i alla fall! Började dagen med 1 timmes hundpromenad. Vår lille kanalj hittade musslor som spolats upp i blåsten igår som hade öppnat sig och som han gned in sin hals med. Det luktade inte hallon. Det blev dusch med schampo efter det.
Därefter kokt ägg och kaffe för vidare avfärd till simhallen, som för övrigt är nybyggd och superfräsch. 1000 m i bassängen. Sen var det jobb och till middag Caesarsallad. Kvällspromenad med vovven. Te i soffan och nu läggdags. Natti natti

Tisdag och 4:e dygnet utan alkohol. Vardagarna brukar sällan vara några problem. Det är när fredagen närmar sig och risken ökar om det gått riktigt bra på jobbet, då vill jag belöna mig. Då är känslan av att vara bakis glömd. Ska upprepa för mig själv att det alltid blir värre dagen efter. Ha en fortsatt fin vecka🙂

Hejsan! @Andrahalvlek, kul att du tittade in sväng kompis. Nu när jag har haft några timmar på mig att smälta upplevelserna kring promenaden. Så var det ju faktiskt riktigt trevligt att komma utanför dörren mera fritt än när man bara går och handlar. Men humöret gick hela tiden lite upp och ner på nåt sätt. Först allmänt tom, orkeslöst deppig. Sedan efter en stund riktigt nöjd och glad, nästa stund smått sorgsen, och så där höll det på, fast ändå inom rimliga gränser i alla fall.

Nu har jag hunnit kolla lite på bilderna i mobilen, och en del är riktigt trevliga och fina. Det är allt praktiskt med en rätt skaplig kamera i mobilen. Men nog hade det varit kul om man haft en kamera med lägre optisk zoom och fått lite bättre bilder på gässen, som hade oförskämdheten att simma iväg när man smög sig lite närmare inpå dem. Men då måste man ju släpa på kameragrejer och då blir det ju inte lika spontant, så tillsvidare får det nog räcka med mobilen.

Har funderat lite på om man kanske inte framöver kunde ge sig på att gå en morgonpromenad åt nåt håll och ha varm choklad i termos med sig och limpmackor. Frukost utomhus som man väl hade nån gång när man var liten grabb och gick på nån friluftsdag i skolan liksom. Jag har ju faktiskt en liten ståltermos som nog skulle funka. Men nu dröjer det nog ett tag, då man är rätt så mör i kroppen efter dagens utflykt så att säga. Men det finns ju fler ställen som borde invigas nyktert liksom.

Ha en fin kväll!

@TessanTuss ja så sant! Vi gör våra
Egna val och att bara nykter är
Vårt 😀👍 kan också få lust att skriva nån på näsan när de klagar på sin sömn, ohälsa etc men precis som dig låter jag bli 😅 men det där överdrivna hälsotänket med diverse kosttillskott och hjälpmedel i kombination med att dricka alkohol flera
Gånger i veckan gör mig full i skratt 🙊

I@Insikt_24 Ibland får man våga ta steget. Känns bra.Det är nog bra med en KBT-process.
Vad skönt att ni kommer närmre varandra. Ni kommer att fixa det när kärleken å känslorna finns kvar. Skönt att komma på varför man tappat kontrollen.Samma här.

Skönt det inte var varje dag. Klokt att sluta.

Det är sanna ord.

Göra om och göra rätt.
Ta chansen.

Hoppas på bra svar..

Tack å hejja dig med. Vi fixar det här.

Jag upptäckte i förra veckan att min man som varit nykter sen slutet på april förra året börjat dricka igen. Jag har känt mig lite misstänksam i ett par månader men tänkt att det bara är inbillning och paranoia. Nu föll alla pusselbitar plötsligt på plats i lördags och bilden blev tydlig: undvikande beteende, gömda tomburkar, märkliga ärenden till garaget, drickande "under bordet", dåligt humör, ändrade sömnvanor på helgerna.

Han har lurat mig genom att ha några få burkar på kylning på verandan och druckit en eller ett par stycken synligt på helgerna samtidigt som han haft burkar gömda i garaget, och genom att byta från öl till annan dryck som jag inte känt igen lukten av. Det var väl på ett sätt en lättnad att förstå att det inte var inbillning från min sida och på ett annat sätt känner jag mig också dum som blivit så lurad.

Har pratat med honom några gånger de senaste veckorna om att jag känner mig orolig över att hans drickande ökat den senaste tiden (han var helt utan alkohol i sju månader och drack sen sporadiskt och mycket måttligt i ett par tre månader) och sagt att jag vill att han bokar en samtalstid på Beroendemottagningen innan det går för långt. När jag igår såg alla tomburkar i garaget kunde jag inte göra annat än skratta för det har gått för långt för länge sen.

Jag konfronterade honom igår, sa till honom att han får fara nån annanstans, att han måste söka hjälp och att han inte får vara här så länge han dricker. Alla de vanliga ursäkterna och förklaringarna kom, det oförstående ansiktsuttrycket (ni vet det där "vad är det här nu för helt ogrundade och överdrivna anklagelser"), "jag dricker ju inte just nu!", "jag dricker bara på helgerna!" osv avslutat med "jag har ingenstans att fara, du får fara nån annanstans" och dörren i ansiktet på mig.

Det här hade ju kunnat bli en lång och tråkig historia men: i förmiddags fick jag meddelande från honom där han skrev att han pratat med sin kontaktperson på Beroendemottagningen och börjar med antabus igen.

Det händer kanske inte så ofta här i forumet att folk är stolta över sina alkoholister men tänk vad strongt att GENAST ta tag i det när han blir konfronterad! (Och tänk vad strongt av mig själv för den delen att konfrontera honom direkt.) Lördagen och söndagen var fruktansvärd ångest och rädsla och både ilska och skam över att ha blivit så grundlurad men det gick snabbt att återfå fotfästet igen. Slutet gott, allting gott. Den här gången...

@Blidenjagvillvara77 såååå intressant o ”roligt”!!!! 🤩😅 Har exakt samma tankar!!! När folk runt omkring klagar på dålig sömn, stress osv har jag stor lust att tipsa om att skippa alkoholen ! Men som du säger, man vill inte vara präktig!
Alkohol är ju gift för kropp, själ, hjärta o hjärna! Sen slås jag av tanken att jag kanske bara är avundsjuk att jag inte kan dricka måttligt..
När jag börjat reflektera skålas det ÖVERALLT! Ok, kan ju vara alkohol fritt… men tvivlar.
Var och en gör sina val! Ångrar verkligen inte att jag valt vara nykter, men det provocerar tydligen en del…
Ta hand om dej!
Tack att du är här och skriver! 👍🤩😍

@Flarran Tips från coachen: Köp dig en termosmugg och ta med dig kaffe ut. Så himla gott att dricka kaffe utomhus. Hitta fina ställen att sitta och njuta av solen och vårens dofter 😍

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette @majblomman TACK fler era kloka tankar och reflektioner! Jag har nu varit nykter 8 veckor och är sällan sugen! Håller med er! Det går att umgås till en viss gräns. Har så många exempel!
Känns som jag slösar bort min tid. Så trevligt o mysigt när båda/ gänget är nyktra. Men när hen/de dricker får jag parera och anpassa mej…
Såååå sköna lördag/söndag mornar utan bakfylla o ångest!!!!

@Flarran Heja dig! Helt rätt gjort. Bara göra, inte tänka. Uppleva. Minnas. Reflektera. Njuta av våren. Jag har sett flera sädesärlor och magnolia, björken och boken slår ut nu. Allt på en gång nästan. (Jag bor i södra Sverige.) Härlig tid 😍

Kram 🐘

Det kan hända mycket i tankemaskineriet på bara fyra timmar om man bara lyckas att sätta sig över ett inre mörker i form av lågintensiv nedstämdhet, orkeslöshet, mild ryggvärk och en trist allmän livsleda. Vaknade omkring klockan sju i morse och tänkte skriva lite allmänt om hur det i stunden kändes att i grunden vara behäftad med Dystymi, en aning ADD och kanske även en släng av nåt Bipolärt som läkare väl varit inne på. Flera diagnoser landade de på innan man blev icke medicinerad och lämnat åt sitt eget öde, dock med med hel sjukersättning i alla fall.

Kort sagt, en jäkla blandning att ha att dras med. Men det är ju något som man har varit medveten om sen man var runt tio år. Innan dess fattade man ju inte att man inte var helt normalt fungerande rent psykiskt sett. Trodde bara att man var allmänt trött och kanske lite slö och att det var normalt att alltid lite nedstämd. Det var väl därför man direkt från första slurken alkohol i form av ett rätt surt vin fastnade så stenhårt direkt för alkohol och dess bedövande och i stunden ofta avstressande berusning kan jag säga.

Man skulle väl nog nu även kunna säga att man nog enligt sjukvården och deras så kallade experter nog mest betraktas som ett hopplöst fall. Sist var de ju inte ens så pass intresserade att det ens togs några blodprover. Men nu ska jag inte sitta här och gnälla över diverse läkares inkompetens och fåkunnighet. För det leder ju ändå ingenstans och gör väl bara stackars läsare trötta till sinnet i onödan.

Det som har varit, det har varit. Det som är i stunden, det är vad man har att arbeta med känner jag nu som nykter och klar i sinnet. Funderade i morse på välmenande och hurtiga tillrop från olika håll om att tänka positivt och bara liksom göra saker av farten. Ja, sånt som är kroppsligt och kanske även psykiskt nyttigt för välbefinnandet även om det allra minsta ofta för mig tar emot ungefär som att bestiga bergsmassivet Mount Everest eller nåt sånt.

För den som har ett skav som det väl heter där kanske en upplevd överkonsumtion av alkohol gör sig gällande och då saknar ovanstående psykiska inslag i personligheten har det kanske lättare. Men vad vet väl jag om andra människors förutsättningar för alkoholfrihet då jag ju inte är någon läkare eller har större kunskap om annat än om mig själv så att säga. Har under hela mitt liv i princip fått klara mig själv och tvinga eller pressa mig till att klara av att göra saker som jag faktiskt ibland ändå varit intresserad av att göra.

Min energi när den ibland finns håller inte i sig så värst länge, vilket är tröttande och utmanande. Dessutom har jag ju att dras med en rätt så ångestskapande social ångest i folksamlingar större än kanske två personer åt gången. Men jag kan plåga mig igenom det mesta fast det kan kännas helt meningslöst. Men nu tappade jag visst tråden och fokus på vad jag skulle skriva om.

Tänkte ju berätta om att det kan hända mycket på bara fyra timmar alltså. När jag med stor möda i morse hade fått på mig kläder och skor, samt hängt på mig en stegräknare och satt på mig en armbandsklocka vilket ju är rätt bra att ha för att veta vad tiden är.

Då gick jag utanför dörren utan att ha något mål och det saknades motivation till något alls, precis så som det har varit för det mesta i alla tider. Berättade ju om det sist för den läkare som ska vara min kontaktperson framöver, hur som helst. De första stegen jag tog fanns det knappt energi till, kände mig bara trött, utmattad, tom och helt energilös som vanligt. Men hade ändå gett mig fasen på att ta mig en promenad åt nåt håll då det ju sagts att vara så nyttigt och underbart.

Tänkte då på min helnyktra mor som hade en svår variant av bipolär sjukdom och hur min mormor som var motionsintresserad när man var grabb, och hur hon brukade valla morsan en kilometer i stort sett varje torsdag när hon var på besök hos oss. Dessa väl rätt så beskedliga promenader brukade gå till en närbelägen tvättstuga fem hundra meter eller så från morsans hem en gång i tiden. Så inte skulle väl jag då visa mig vara sämre än så alltså. Tänkte att, fem hundra meter ska man väl klara av att ta sig oavsett energinivå och psykiskt mående.

När så min stegräknare efter en stunds slit med en psykisk energinivå på väl närmare noll, till sist visade att man i snigelfart tagit sig lite drygt fem hundra meter så kände man sig riktigt duktig och att man ju faktiskt var på gång. Dessutom sken ju solen vilket var lite inspirerande. Kom på att jag hade min mobilkamera med mig och började tänka på det hela som en utflykt eller semesterresa i miniatyr.

Man ska ju tänka positivt för att få det mest motiga att verka endast som nöje och helt enkelt underbart. Nu åter till en positiv promenad... Sedan fortsatte jag en fem hundra meter till i en parkmiljö mot en raststuga i timmer där jag brukat dricka pilsner tidigare år, men jag hade inget alkoholsug alls eller nån sådan dryck. Passade däremot på att ta lite trevliga miljöbilder, även ett par gäss fångades på bild när jag gick förbi en strand.

När jag hade gått ytterligare några hundra meter i sakta mak i solskenet kom jag fram till en grillplats där det fanns ett rastbord uppställt. Där satte jag mig och funderade över tillvaron och tänkte på att det säkert var över tjugo år sen man var ute och gick utan att ha alkohol med sig i en väska. Plötsligt hoppade då alkoholdjävulen fram och gav mig en känsla av att nu skulle man haft åtminstone en öl eller två, eller ännu hellre en flaska med portvin.

Men jag var förberedd på att ett sådant anfall skulle kunna komma så jag hade faktiskt en liten pärondryck i tetrapak med mig i ena jackfickan. Hade medvetet lämnat ryggsäcken hemma för att slippa släpa på nåt eller riskera att kanske hoppa upp på nån buss och ta mig till bolaget och fylla den med onyttigheter. Jag var bara fokuserad på att promenera som väl en slags terapi för att se om jag skulle kunna klara av det liksom.

Sammanfattningsvis så var det många tankar, minnen och känslor man upplevde under denna promenad på kanske fyra timmar totalt. Nu har man mer nykter erfarenhet och även lite foton att pyssla med när man får ork och lust till det. Det handlade inte om någon rask promenad, mera en slags lugn meditation till fots.

Men drygt 3.5 kilometer sade stegräknaren att man hade gått när man kollade den när man kom hem innanför dörren. Då jag känner mina begränsningar och är vis av erfarenhet förstår jag att jag väl inte orkar göra så mycket imorgon. Men nu vet jag att man kan ta sig förbi gamla platser som varit starkt förknippade med alkohol, vilket känns bra. Kämpar alltså alkoholfritt vidare som jag nu gjort längre tid i följd än på över trettiofem år.

Ha det gott!

Lite tankar om det här med hälsa så här på måndagseftermiddagen…

7 nyktra veckor har nu passerar och jag marscherar vidare mot 8. Vissa dagar kan jag känna mig så himla kritisk mot alkohol och kan komma på mig själv med att (i mitt eget huvud) sitta och moralisera och känna mig som fröken präktig 😅 jag följer en del influencers på sociala medier, mest för inspiration, recept och liknande. En dag slog det mig att det i vissas flöden/bloggar skrivs mycket om det här med hälsa. Det äts tillskott av olika slag, det mäts vilopulser, sömntimmar och steg. Det äts ”hälsosamt” och det skrivs om hur viktigt det är med sömnen och att ge kroppen rätt energi och återhämtning. Det liggs på ir-madrasser och tränas med pt. Samtidigt som man dricker alkohol i tid och otid. De är är lillördag, fredag och riktiga lördag. Plus någon söndagsbrunch/middag, också det med alkohol. Däremellan kutas det på olika arrangemang där det i samtliga fall skålas i bubbel glatt framför kameran 😀 jag tänker ibland att det känns lite kontraproduktivt då vi vet att alkohol inte är så hälsosamt och att det även i små mängder tex påverkar din sömn negativt, som är A o h O för en god hälsa. Lite som att de lurar sig själva 😅 nu är jag inte ute efter att starta någon debatt, eller trampa någon på tårna. Jag hoppas ni förstår att det är lite med glimten i ögat jag skriver detta. Kanske jag bara blir provocerad eftersom jag inte kan dricka måttligt eller
Hantera alkohol så bra? Livet handlar ju om balans så det kanske bara är min egen avundsjuka som gör mig rolig på
De där hälsosamma influencersarna som kan dricka normalt och samtidigt vara hälsosamma?
Nåväl, nu ska jag inte svamla mer. Önskar er alla en fin kväll 💛

@Nell Tack för dom värmande orden Det är ok att du tog bort namnet, men om jag ska vara ärlig så är mitt användarnamn ett artistnamn från en jobb som var rätt så känsligt eftersom jag har ett unikt efternamn som är lätt att hitta Så det ända som igentligen är mitt är förnamnet. Men jag uppskattar omtanken och jag förstår att anonymeteten är A&O här. Är överlag värdelös på att hitta bra användarnamn så jag tog det första som dök upp i mitt huvud. Mvh Franzén 😊

@lilly666 det är alltid bra med lite hjälp på traven och vad fint att du kände att du vågade öppna upp inför läkaren. Själv väntar jag på att få gå igenom en KBT-process och för att påbörja den, är det hundra procent alkoholfri som gäller. Det är också en sporre att låta bli. Jag har också min man som jag kommer närmare för var dag som går, det har varit kyligt mellan oss, men kärleken och känslorna finns kvar. Jag hoppas och tror att vi kan greja detta. Tror jag att börja komma på varför jag har tappat kontrollen och nu är det dags att få tillbaka den. Drack 3-4 dagar under en tvåveckors period tidigare så det var inte varje dag. Men det är ändå ett problem i grunden.
Klokt om att livet inte går i repris, ibland får vi chans att göra om och göra rätt, men vi måste ta vara på chansen.
Provsvaren bör vara utmärkta den 24:e, heja dig!

@LillaVideung74 @cashsmash
Även jag inom vårdyrke... vad är det med oss? 🫣