Senaste kommentarerna i forumet

Jag anser att en bra relation bygger på att man vill varandras väl. Om man älskar varandra väljer man den personen varje dag.
Då är man inte otrogen eller svekfull. Eller utövar någon maktkamp.
Svartsjuka är i grunden en nedvärdering av sin egen person och dålig självkänsla.
Därför är det viktigt att inte fastna i ett negativt tänkande om sig själv.
Så jag hejar på dig JoYo!??
Du är fantastisk som har kommit så långt med dig själv!?
Kram ? och trevlig helg☀️

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, som att det vore jag. Jag är också rädd. Men känner precis som du, att det är ett liv helt fritt från alkohol som jag vill ha. Att skära ned fungerar inte för mig. Det blir alltid tre eller fyra glas. Och sedan ångesten. Ångesten finns där ändå, men inte så stark som efter drickandet. Nu får det räcka. Vi är värda att få må bra ❤️

En suck av lättnad kände jag när jag läste ditt inlägg.
Vad skönt att du kan gå vidare nu med svansen i vädret.??
Kram ?

Det är ju i alla fall semester, och jag har ....sex dagar kvar, jo jag börjar på Torsdag nästa vecka.
Anledningen till det är att det blir en mjukstart, och en kort sista arbetsvecka innan semestern, ganska skönt.
Mitt tunga arbetspass och projekt har tagit sin ände, fyra dagar i förra veckan, fyra dagar den här veckan.
Det börjar komma tillbaka i sina rutiner, kök och vardagsrum har åter fått sina möbler på plats, men vi har fortfarande en massa kassar som inte är sorterade/kasserade med innehåll.
Jag menar vad ska man med ett mobilt internet-modem till när vi har fiber, en fast telefon, ha!
Tog bort vårat sista telefonjack i köket när jag renoverade, det är en förgången epok som gått i graven, det känns lite konstigt, det som en gång var så stort, att alla boningar skulle ha en telefonförbindelse.
Ja t.om de trådlösa snabbtelefonerna mellan husen känns helt förlegade, man ringer ju på mobilerna nuförtiden.
Larmet med simkort behövs heller inte längre, inte den gamla skrivaren utan wi-fi.
En kort historielektion på bara något decennium, det är otroligt vad utvecklingen har gått framåt, det som var hett då är helt ute nu, men en gammal spinnrock kan fortfarande få stå kvar, märkligt.

Ja nu är slitet över, och jag känner en viss tilltro att det kommer att bli bra vid stugan.
Innepanelen har målats med vit heltäckande färg, inte bara en gång utan tre gånger, det gick tre trelitersburksr istället för en som jag hade räknat med först, a' 700 spänn stycket, det sved.
I taket fick samma panel två lager vit lasyr, men först två lager med kvisstlack, det behövdes inte till väggarna, det innehöll färgen från början, och det var ju bra.

Golvet, ja vilken misär, ett gammalt trägolv med båtlack där man sedan hade troligen haft linoleummatta eller möjligen en heltäckningsmatta ovanpå och sedan tagit bort, stora svarta mögelfläckar och en klistrig lack som tog med sig strumporna de första åren.
Gick inte att slipa för det fastnade bara lack i slippappret, och då brände man fast en gegga av varm lack.så det blev till att hyvla bort lacken, som tur hade jag min pappas gamla elhyvel från sjuttiotalet, den brann efter en tredjedel av golvytan, så det blev till att köpa en ny, men först var man tvungen att slå ner alla spikskallar, annars gick det åt fanders med hyveln, brädorna var inte platta utan lite rundande och det gick inte att få de helt platta för då var man snart nere på spånten.
Därefter bandslipen med grövsta pappret, den tog bort det mesta av hyvelmärkena, sedan sliprodellen med grovt och därefter ett mellangrovt
Hörnen/väggar där slipen inte kommer åt får man sätta stålborsten på vinkelslipen och nöta bort lacken.
Nu fanns det halvcentmeter breda springor mellan golvbrädorna, då blandade jag slipspån och trälim som jag spacklade springorna med, det fick torka över natten, och morgonen efter sickla bort limmet ovanpå brädorna.
För kan ni gissa vad som hände om man inte gjorde det, jajamän det geggade igen slippappret.
Sist men inte minst, jo faktiskt minst, den minsta kornstorleken på slippappret för att göra golvet sammetslent.
Olja, vänta en halvtimme, torka bort överflödet, vänta fyra timmar, olja igen, torka bort överflödet.
Ja som ni förstår så tog det en erbarmlig tid, men ett vackert slätt och tätt golv som är varmt och mjukt att gå på, och strumporna sitter kvar på fötterna.
Visst trägolv har sina naturliga skönhetsfläckar så allt är inte helt hundra, men som sagt, det är naturligt.
Och att jag inte lackade det igen, ja det förstår ni nog.
Ja idag så tog jag faktiskt en liknande dust med köksbordet, det var för stort för vårat lilla kök, och med klingan minskade jag ner det, hyvlade slipade och slutligen oljade det med.
Tråkigast var att huggmärkena ifrån våra numera vuxna barn som skett med gafflar och skedar när de var små skruttar också försvann, men även det är också historia.

Tomten utanför huset är fyllt med presenningar, byggplast, skyddspapper, färgburkar, penslar, handmaskiner, spåner och slipdamm, två tömningar av grovdammmsugarenn ligger uthälld bakom häcken.
Det värsta är lukten, lukten av gammalt unket trä, det luktar som en gammal vind som varit instängd i ...decennier.
Den oangenäma doften förföljer mig överallt, inte inomhus, där luktar det färg och olja, en positivt lukt där hjärnan har bestämt att det är bra lukter, den bygger på förändring, till det bättre.

Nu är det vitt överallt, vitt vitt vitt, man lär få sitta med solgalsögon hädanefter i kök och vardagsrum.
Det är inte slut än, frugan har en lång inköpslista ifrån det stora möbelvaruhuset, så vi har nog en del att fixa med senare.
Bortsett ifrån det med sitt lilla småfix så kan jag nu ta det lugnare sista dagarna på semestern.
Rövva har lugnat ner sig, är i stort sett smärtfri om jag inte sitter på den för länge, och problemet är inte i format av en vindruvsklase så man får vara tacksam för det lilla.

Ikväll var det en fin sommarkväll och vi satt ute till över tolv, det började med att gubbarna skulle ta sig en cigarr och en konjagare efter bastun, det spann vidare och jag har likt allt för ofta fått återigen lyssnat på en massa fyllpladder.
Jag är tacksam för att jag undslipper att gå och lägga mig med roterande säng och därtill kommande illamående.
Jag vet att jag kommer få en fantastisk morgondag med en fin mjukstart och en välsmakande frukost.
Jo jag ligger här i sängen och gottar mig fastän klockan har slagit över två på natten.
I morgon är jag ledig och bakfyllefri, det är jag så väl värd.

Plåsterna är slut för i år, och det är precis som det brukar vara när semestern är slut.
Jo jag är en klantig j.vel och minnena av årets projekt är skärsår, skorpor, blåmärken, och så vidare.
Jag är nöjd med vad jag har presterat och allt blev klart i tid.
De som säger att semestern bara är till för vila, de har ingen aning om hur det är att var gift med min fru.
Nu ska jag tassa iväg och hålla mig på avstånd ett tag innan hon kommer på något mera, ähum!, du glömde den här kroken här, och gardinstängen, och...

Berra

Hej! Känns som irritationen kommer och går. Varit riktigt irriterad idag. Lättretlig och känslig! Vill typ grina men kan inte... hoppas på en bättre dag imorgon! Men det kanske också är något som man bara får acceptera utan att tänka att man ska dricka bort det. Vissa dagar är bara skitdagar!!!!!

Hej! Tack för stödet. Idag var en jobbig dag!
inte att hålla sig borta från alkoholen. Utan mer för att jag inte var på trygga hemmaplanen. träffade en kompis och gjorde saker som långpromenad, spa, och sedan middag på restaurang (obs! Uteservering dessutom).

Jag berättade om alkoholen... Det är en barndomskompis som sett mig full även i tonåren.
MEN hon kunde inte riktigt förstå varför detta var så jobbigt för mig. Hon tycker att jag nu för tiden dricker
”som alla andra Stockholmare”.

Ute på restaurangen fick jag en flashback av åren som yngre. Ute på restaurang, bar , inget som är direkt så vanligt nu för tiden med barn.
Och kände mig riktigt gammal då!!
(Är 35 år). För det kändes som att ”jaha nu är allt det där förbi”....

Efter det kändes det som luften gick ur mig. Så jag åkte direkt hem! var skönt att kunna ta bilen hem och komma hem fort! ?

Ska sova strax men vet inte hur jag ska få ro....

Vad bra att du står emot när suget kommer! Och levern är ju en bra motivation, den vill man inte vara utan. Fortsätt med dina delmål, och tänk på hur kroppen frisknar till... Angående kräftskivan, tänker du att du bara ska dricka den kvällen och sen hålla upp igen? Brukar det fungera för dig? Låter riskabelt, och just det där att liksom hålla sig en vecka för att sen belöna sig med alkohol, känns som att det går emot vad du slitit med senaste veckorna, belöningen är ju att slippa dricka skiten som förstör så mycket... Personligen brukar jag för övrigt passa på att ta en promenad just under Kalle Anka på julafton... Och till kräftor är alkoholfri cider det absolut godaste tycker jag, testa! Håller på dig, du är på rätt väg!

För oss fortfarande lite lugnare. Insåg att jag i dag för första gången på väldigt länge var i princip ångestfri. Ungefär som när man haft ont någonstans och det släpper,(Har tagit lugnande medicin en hel del under denna period, har bara hjälpas lite, nu inte tagit på flera dagar,) Är ändå fortfarande på min vakt väldigt mycket. Jag hoppas, hoppas, hoppas så mycket att det denna gång ska ta lång tid innan det rasar igen, Är beredd på att det kommer att ske, hoppas förstås att inte, men vågar inte tro det - så hoppas som sagt att det ska dröja länge.
Hur går det för er, Dearself? Hört något mer? Haft kontakt med sonen? Utifrån det du berättat så känns det som om det var det rätta, det bästa, som skedde. En längre drog/alkoholfri period är nog helt nödvändig för en bra fortsättning. Abstinens kan ta lång tid, alltså en bräcklighet och en ökad riskbenägenhet kan sitta i länge, har jag läst och hört. Har sysslat en del med beroendesjukdomar i mitt jobb och pratat med många experter,
Hoppas också så mycket att LVM nu ska bli inledningen till en bättre period för er! Mitt barn har anmälts en gång av läkare, det kanske jag skrev förut. Utredningen pågick länge men lades till sist ned när det gick bättre. När det kraschade igen förbereddes en ny anmälan, läkaren avvaktar nu för att se hur det går, Det känns som om mitt barn fått en större, eller mer djupgående, insikt om hur det är och om hur det kan bli. Jag har vetat länge att det verkligen handlar om en sjukdom, men nu inser jag det mer än någonsin när jag fått uppleva det på nära håll. Det är hur fina personer som helst som kan drabbas. Vi närstående måste ju hitta sätt att orka, men det kan inte handla om att ta avstånd från våra barn. Kram till dig och jag fortsätter att hålla tummarna.

Jag vet inte längre vad jag känner. Efter all ilska, rädsla, oro, frustration och skam, vad finns då kvar. Alla sömnlösa nätter då man funderade över varför, sen uppbyggnaden av en mur för att stå ut, jag vet faktiskt inte. Han jag bor med känner jag inte, det var inte han jag sa ja till. Huset, bröllopet, drömmarna. Men jag ska ge det ett halvår till. Men han är annorlunda, lugnare, det är något på gång. Hoppas för hans skull att det är på riktigt. Det han har gjort rent praktiskt under 5 dagar för oss har inte hänt på 2år. Han ska tom följa med till stugan för att hjälpa mig imorgon. Vi ska fiska och förhoppningsvis röka lite fisk. Läste hos dig, det kanske är något bra på gång hos er med, hoppas så...

Åh vad jobbigt, det brukar väl komma fram när det är lugnt. Dom där undanstoppade känslor som bla sorgen över att det blev som det blev. Vad jag har kommit fram till, att det är nu man behöver tala om för sig själv att det är en sjukdom som även drabbar oss anhöriga hårt. Blev så provocerad när någon sa man ska glömma det som varit och stötts den sjuke. Helt omöjligt enligt mig, men när jag säger åt mig själv att det är för min skull så hjälper det faktiskt. Så när han är lite bättre så försöker jag läsa mer om sjukdomen för att förstå beroende personligheten typ Craig, Alalons en dag i taget. Såg även filmen som hon som var gift med grundaregrundaren av AA, rätt bra och igenkännande. Gråt, va snäll mot dig själv och försök sen lyfta blicken. Kram

Bra gjort!

Kram ?

Sån vill jag också bli! En nykterhetspredikant ? Men jag har ju en hel månad på mig ?

Kräftskiva utan nubbe blir spännande för dig! Du får sjunga nubbevisor och ha vatten i nubbeglaset. Det funkar utmärkt!

Kram ?

Härligt att kvällen var lyckad! jag har faktiskt inte hört en enda sådan kommentar hittills . Tycker mer
det låter som "fjortissnack" Typ, ööh, varför dricker du inte, jävla mes ööh. Måhända några riktiga byfånar du har stött på. Jag har mer fått frågor som: är det inte tråkigt att inte dricka? Och då har personen
verkligen fått höra att det inte alls är tråkigt + alla fördelar jag har när jag inte dricker. Det brukar sluta med att
personen i fråga får sig en tankeställare och själv vill testa att inte dricka. ?

Ha en go fredag! Kram

Det är tricket i början. Vad som helst som sysselsätter dig. Passa på och läs och lyssna och glo på klipp om hur alkoholen fördärvar oss. I min tråd hittar du sysselsättning för hela veckan 24/7.

Annars får du snickra, gräva ett dike, hugga ved, städa förråd, ut och kuta. Vad som helst, bara du sysselsätter dig. Du fixar detta!

Kram ?

Trött ja, det är man verkligen i början.
För mig är det iaf så, kombinerad med att jag knappt får sova och när jag sover då är det hemska mardrömmar som gäller. Men det går ju över, så ge inte upp ?

Enligt tradition kikar jag in här och grattar dig på månadsdagen. Grattis fina Se klart!? Jag minns att jag fastnade för din tråd för ditt sätt att skriva. Lite poetiskt och gåtfullt. Som att du skrev allteftersom orden dök upp i din skalle. Jag fick verkligen tänka till för att förstå hur du tänkte. Men det gick att få fram en hel del genom att läsa mellan raderna.?

Jag skulle fixa lite med båten i dag men det slutade med en total helrengörning. Så nu är den verkligen fit for fight till på lördag. I morgon ska vi på räkfrossa/ kräftskiva. Det ska bli kul och mumsigt.

Då kör vi vidare på den numera tämligen spikraka nyktra vägen.

Kram ?

Trevlig kväll med bra musik, och det var en helt underbar sommarkväll ? Tills myggen kom.

Jag drack två alkoholfria öl och en alkoholfri drink. Nästa gång ska jag ta bara juice. Grenadin är fint, men inte så gott. Väldigt fantasilöst av bartendern, en alkoholfri drink är säkert en ovanlig beställning på vår lilla ort ?

Inga frågor, inget utrymme att ta upp det själv, men det kändes bra. Riktigt bra. (Musiken var så hög att det var svårt att prata öht.) Jag gick ut på lokal och hade trevligt, helt utan alkohol. Mer sånt får det bli. Det ovana ska snart bli vant.

Mot slutet sa min kompis ”vill du ha lite öl av mig, jag har druckit så det räcker.” Han verkade lite simmig i blicken. Men jag svarade bara lugnt ”nej tack”. Inget mer.

Jag känner mig nöjd med kvällen, och nu var det skönt att komma hem. Jag har faktiskt jobbdag imorgon medan min kompis fortfarande har semester.

En sak förvånade mig. Att det inte krävdes fler öl innan han fick nog. Den mängden hade inte gjort mig ett dugg påverkad. Tankvärt.

En annan sak tänkte jag på. Någon random gubbe fällde en kommentar om den alkoholfria drinken. ”Den får man akta sig för att dricka av misstag.”

Vid ett annat tillfälle har jag hört kommentaren ”Nykterister? Nä, såna vågar man inte befatta sig med.”

Varför tycker personer som dricker att det är okej att fälla sådana kommentarer? Jag skulle aldrig själv göra det när jag drack, men jag är nyfiken på varför framför allt män kan säga sådant? Det gör ju inte pressen på den som har valt att bli nykter mindre precis. Eller är jag onödigt känslig?

Men det är kanske samma typ av gubbar som fäller kommentarer av typen ”fruntimmer kan inte köra bil” och ”jag ska kolla med regeringen” då de syftar på sin fru. Med andra ord inget värt att bry sig ett dugg om.

Kram ?

Men det är inte helt lätt just nu. När jag går hem från jobbet imorgon kommer jag att vara ledig i 1 vecka. Ledighet är mycket starkt förknippat med alkohol för mig. Halva hjärnan tänker "Ledig?! Alkohol!! Yiihaaa!".
Den andra halvan påpekar lite försynt att jag inte mådde så bra sist jag drack, och att de första dagarna utan alkohol var hemska. Tyvärr är jag bra på att glömma om jag bara vill.

Det finns en klar risk för ett planerat återfall, att få fira in ledigheten är det som lockar. Längtar efter att få känna mig lite smålullig och avslappnad.?
Men om jag kunde sluta(?) med alkohol av egen fri vilja så vore det väl tusan om jag inte skulle åka hem från jobbet imorgon utan att ta vägen förbi bolaget. Jag kanske skall köpa något att tröstäta istället??

Målsättningen är densamma som tidigare, den känns bara lite jobbigare att nå just nu. Men om jag tar en dag, eller en timma, i taget så kommer jag dit så småningom.

Jag jobbar med att inte låta honom trycka på mina knappar. Vi kan inte diskutera nåt för han vänder det emot mig. Allt jag känner vrids till min nackdel. Han är expert på det. Har börjat förstå att han levt/fått makt av min osäkerhet. Jag försöker hitta min kraft. Sätta värde i mig själv. Inte låta någon/honom komma innanför mitt jag. Jag har tillåtit mig själv att vara dörrmatta. Endast jag kan ändra på det.
Du har rätt, det äter upp mig, jag kan inte förebygga eller förändra en annan. Det som sker får ske.
Kram

Jättebra jobbat..Det är så härligt att läsa och se att du är så stark och målmedveten..Kram..?

Det vänder ska du se..❤️

Ett knapptryck och han är borta. Raderad.
I över två års tid har jag hållit honom så nära mitt hjärta, som den sköraste skatt, jag betalade ett högt pris jag inte hade någonting för. Jag har väntat. Jag har väntat och avböjt andra, längtat och drömt.

Det är märkligt det där när man tror sig känna en person. Jag trodde vi kunde dela allt och att jag kände honom. Jag har delat en hel del hemligheter med honom, ett förtroende jag givit som nu känns sviket på något så konstigt sätt.
På något sätt har det hela tiden varit en märklig kamp, kantad av förhoppningar och av besvikelse.
Nu är den kampen slut, jag reglade dörren och gick. Gick utan att vända mig om, för nu har jag fanimej fått nog av den där märkliga relationen.

Jag kan nästan känna mig lite förnärmad över att jag misstagit mig så mycket om en person, kanske jag får skylla på att jag blev blind av känslor, kanske en bättre och mer rätt ursäkt är att hans demoner förhäxade mig, skulle jag nog med facit i handen kunna skriva under på.
Det är nog det som känns så här efteråt, inte att jag mist en relation jag kämpat så hårt och länge att försöka få ihop där hintar och handlingar så motsägelsefullt talat för att han skulle ha hyst en hel del känslor för mig, utan att han verkar ha ljugit ihop en annan person än den jag trodde att han var.
Det kan nästan få mig att tycka att han är otäck och obehaglig.
Jag hade kunnat klara mig utan hans förklaring han så gärna ville ge mig när vi skulle ses.

Jag lämnade platsen, likt en katt som satt svansen rätt upp i vädret, gick, bara gick, svalde illamåendet jag fick medans jag förskräckt lyssnade till orden som sköt ur hans mun, jag mådde illa över det han sa, det jag hörde, att jag hade misstagit mig, över hur fel jag haft och att jag kunnat vara med en sån som han, tog sedan upp min telefon och raderade ut honom.

Det har nu gått 11 dagar sedan den ångestfyllda förra söndagen. Inte en droppe alkohol sedan dess och det har inte ens varit svårt. Tvärtom så känns det bara som jag vill så långt ifrån giftet som det bara går just nu.
Just nu känner jag att det svåraste blir hur jag ska agera när jag träffar vänner och där jag förväntas dricka som jag alltid har gjort.
Jag vill inte dricka nu, men funderar på hur jag ska säga detta utan att det blir konstigt. Jag vill inte säga att jag sluta eftersom jag inte vet om det blir då. Vet bara att jag inte vill dricka nu och på ett bra tag framöver som det känns.

Både Se klart och Torn..Så bra jobbat av er..Såklart övriga också som håller sig nyktra, eller i alla fall försöker..Ha en fin kväll, bland kantarellgrytor och annat gott..???

Fortfarande nykter men märker att vid lilla minsta irritationsmoment så vill jag dricka. Men låter bli. Även när jag druckit värre än nu har mina levervärden alltid varit bra. Nu är de lite förhöjda men ändå inom gränsen för anses vara normalt. Några dagar in på avgiftningen fick jag jätteont där ungefär levern sitter och även ont på motsatta sidan under nedre revbenen. Såg ochså att jag var svullen runt anklarna och underbenen kändes stumma på nåt sätt. Och magen såg ut som jag var gravid i 12:e månaden. Då jag är hypokondriker så blev de ju googling och ja får levern jobba för hårt för länge så kan man bla få svullna anklar! Svullna upp magen mm. Smärtan börjar avta och underbenen känns inte stumma längre och magen blivit lite mindre svullen men fortfarande svullna anklar. Och trycker jag vid nedre revbenen el äter fet mat så känns de mindre skönt. Så varje gång jag känner för dricka så tänker jag på levern. Jag är inte lättskrämd av mig att värdena va lite höga var jag ju beredd på men när de började göra ont och anklarna svullnade och jag såg mega gravid ut då blev jag lite små spak faktiskt. Så mitt delmål just nu är hålla mig helt nykter, äta bra mat, röra på mig varje dag fram till nästa lördag. Då är de fest lovat mig själv att då får jag dricka, korkat? Ja troligtvis men jag har bestämt mig. Kräftskiva och 90 års kalas och inte dricka alkohol jo tjena. Är ju som julafton utan Kalle anka.