Senaste kommentarerna i forumet

Jättebra jobbat..Det är så härligt att läsa och se att du är så stark och målmedveten..Kram..?

Det vänder ska du se..❤️

Ett knapptryck och han är borta. Raderad.
I över två års tid har jag hållit honom så nära mitt hjärta, som den sköraste skatt, jag betalade ett högt pris jag inte hade någonting för. Jag har väntat. Jag har väntat och avböjt andra, längtat och drömt.

Det är märkligt det där när man tror sig känna en person. Jag trodde vi kunde dela allt och att jag kände honom. Jag har delat en hel del hemligheter med honom, ett förtroende jag givit som nu känns sviket på något så konstigt sätt.
På något sätt har det hela tiden varit en märklig kamp, kantad av förhoppningar och av besvikelse.
Nu är den kampen slut, jag reglade dörren och gick. Gick utan att vända mig om, för nu har jag fanimej fått nog av den där märkliga relationen.

Jag kan nästan känna mig lite förnärmad över att jag misstagit mig så mycket om en person, kanske jag får skylla på att jag blev blind av känslor, kanske en bättre och mer rätt ursäkt är att hans demoner förhäxade mig, skulle jag nog med facit i handen kunna skriva under på.
Det är nog det som känns så här efteråt, inte att jag mist en relation jag kämpat så hårt och länge att försöka få ihop där hintar och handlingar så motsägelsefullt talat för att han skulle ha hyst en hel del känslor för mig, utan att han verkar ha ljugit ihop en annan person än den jag trodde att han var.
Det kan nästan få mig att tycka att han är otäck och obehaglig.
Jag hade kunnat klara mig utan hans förklaring han så gärna ville ge mig när vi skulle ses.

Jag lämnade platsen, likt en katt som satt svansen rätt upp i vädret, gick, bara gick, svalde illamåendet jag fick medans jag förskräckt lyssnade till orden som sköt ur hans mun, jag mådde illa över det han sa, det jag hörde, att jag hade misstagit mig, över hur fel jag haft och att jag kunnat vara med en sån som han, tog sedan upp min telefon och raderade ut honom.

Det har nu gått 11 dagar sedan den ångestfyllda förra söndagen. Inte en droppe alkohol sedan dess och det har inte ens varit svårt. Tvärtom så känns det bara som jag vill så långt ifrån giftet som det bara går just nu.
Just nu känner jag att det svåraste blir hur jag ska agera när jag träffar vänner och där jag förväntas dricka som jag alltid har gjort.
Jag vill inte dricka nu, men funderar på hur jag ska säga detta utan att det blir konstigt. Jag vill inte säga att jag sluta eftersom jag inte vet om det blir då. Vet bara att jag inte vill dricka nu och på ett bra tag framöver som det känns.

Både Se klart och Torn..Så bra jobbat av er..Såklart övriga också som håller sig nyktra, eller i alla fall försöker..Ha en fin kväll, bland kantarellgrytor och annat gott..???

Fortfarande nykter men märker att vid lilla minsta irritationsmoment så vill jag dricka. Men låter bli. Även när jag druckit värre än nu har mina levervärden alltid varit bra. Nu är de lite förhöjda men ändå inom gränsen för anses vara normalt. Några dagar in på avgiftningen fick jag jätteont där ungefär levern sitter och även ont på motsatta sidan under nedre revbenen. Såg ochså att jag var svullen runt anklarna och underbenen kändes stumma på nåt sätt. Och magen såg ut som jag var gravid i 12:e månaden. Då jag är hypokondriker så blev de ju googling och ja får levern jobba för hårt för länge så kan man bla få svullna anklar! Svullna upp magen mm. Smärtan börjar avta och underbenen känns inte stumma längre och magen blivit lite mindre svullen men fortfarande svullna anklar. Och trycker jag vid nedre revbenen el äter fet mat så känns de mindre skönt. Så varje gång jag känner för dricka så tänker jag på levern. Jag är inte lättskrämd av mig att värdena va lite höga var jag ju beredd på men när de började göra ont och anklarna svullnade och jag såg mega gravid ut då blev jag lite små spak faktiskt. Så mitt delmål just nu är hålla mig helt nykter, äta bra mat, röra på mig varje dag fram till nästa lördag. Då är de fest lovat mig själv att då får jag dricka, korkat? Ja troligtvis men jag har bestämt mig. Kräftskiva och 90 års kalas och inte dricka alkohol jo tjena. Är ju som julafton utan Kalle anka.

Får liksom inte riktigt ordning på kaoset nu i min hjärna?

Imorgon ska jag följa m min dotter t vårdcentralen...fick en tid kl 11.00.
Har även varit i kontakt m hennes fack. Eftersom hon arbetar i ett privat företag men är m i kommunal så skickade de ärendet vidare t RFO-regionalt fackligt ombud. ...så nu får vi se hur lång tid det tar.
När min dotter och pojkvän var hemma igår kväll så sa jag att jag kan hjälpa honom om han vill(hur ofta har inte dessa ord krupit över mina läppar?)...hans mamma är död och pappan bryr sig endast om sina nya flickvänner...och nu ikväll säger han att han gärna vill ha stöd.

Har det verkligen skittrist på jobbet...hatar att vara övertalig?

Hur sjutton ska jag kunna bli nykter?? Men jag behöver det..och jag vill men får liksom inte till det?

Jag orkar inte ...iaf inte just nu...läsa böcker om alkoholism, se klipp på youtube...vill bara hämta krafter.

Har verkligen inte gett upp men det är svårt nu.

Kram?

Hallå Onkel, allt väl hoppas jag. Jullan

Jag är nykter från alkohol. Men tröstäter och dövar min ångest.
Så har jag alltid gjort. Gått från det ena missbruket till det andra. Shopping, träning, hobby, alkohol, bekräftelse, ......det går ju bara runt!
Jag har gått i flera olika terapier men aldrig kunnat få ordning på just mitt beteende att byta en dålig grej mot en annan!
Har ni nåt tips!
Jag behöver verkligen hjälp och orkar inte hålla på såhär.

Hann precis i tid till dagens lunchbön på väg hem från city.

Känner mig lite trött och vemodig idag. Sov inte många timmar i natt. Så har jag en gudfruktig vän i AA som isolerar sig i dessa virustider men hör av sig var och varannan dag via sms. Han skickar små fina texter och uppmuntrande ord till mig. Idag skrev han så fint till mig att jag blev tårögd på tunnelbanan... Värdefullt. ?

Av nån anledning så har maken inte druckit på 5 dagar!! Inga kommentarer från honom. Inga från mej heller. Han gillar inte det.
Men då väller min inre ångest fram och jag får skärpa mej för att inte gråta. Jag orkar typ ingenting. Är så oerhört trött.
Jag har flera orsaker till min oro, så det är inte konstigt alls. Jag får bara så svårt att hantera det. Som om hjärnan säger, nu är det min tur, ta hand om mej, trösta mej...
Vi har det lugn nu och inget tjafs alls. Tacksam för det.
Jag tröstäter, onyttigheter.
Vi samtalar inte om viktiga saker som handlar om oss. Det känns som minerad mark. Måste hållas undan.
Så, jag vill väl egentligen bara slippa min ångest som gnager invändigt. Den har krupit fram under sommaren och fått hjälp av både makens missbruk och livets övriga svårigheter.
Jag har en återkommande önskan: Jag behöver lugn o ro!

Så nära, i samma hus....men ändå detta avstånd emellan
Du kämpar på bra och står för din egen åsikt. Jag tycker att du är stark och framåt.
Hur går det med känslorna för honom, känner du att de finns kvar eller är du tom och kall efter alla påfrestningar?
Tänker på dej ??

Blir så glad att du berättar er historia och vändningen som vi är många som hoppas på. Jag tror också på förhållningssättet som man får lära sej i CRAFT.
Det ger ändå en slags inre trygghet att veta att man själv gör så rätt som möjligt och resten måste man försöka att släppa.
Den svåra delen tycker jag är min egen energi, den tar ju slut. Tröttheten övermannar mej mer, än ilska.
@Backen123 känslokyla är oerhört tärande. När jag möts av det blir jag rädd! Jag tror att din reaktion med ilska och att ta egna initiativ är bättre. Du tillåter dej inte att krympa.
Fint att mötas här ????

Skriv lite mer...

Ju längre jag är nykter desto mer insikter får jag. Kan vara ibland jobbigt och ibland bra. Kommit till insikt att jag tål inte stress. Jag tål inte för mycket intryck. Och det känns både tråkigt och roligt. Att jag inte orkar vara som innan. Som en Duracell kanin. Men samtidigt tycker jag att det är skönt med lugn och ro. Lustigt hur livet kan vända. Det har blivit så fantastiskt. Sen går det upp och ner. Semestern var skön. Nu känner jag mig uppe i varv igen men tar mina återhämtningsdagar och kör yoga och meditation.
Ville bara kika in och hoppas att ni alla mår bra i era resor.?

Starkt gjort. En månad blir snart två och så vidare. Livet blir så mycket bättre utan alkohol.

Tack! Och du själv är jättebra! Jag fokuserar inte så mycket på nykterheten. Den har faktiskt blivit en vana. Man kan ju alltid hoppas att man inspirerar någon. Framförallt min mamma. Men än så länge så icke. Min man.. ja.. han har faktiskt minskat lite ☺️ Sen är det sommar och då blir det ju givetvis lite mer, så säger alla iaf ? men jag är glad och tacksam ändå. Han börjar förstå hur viktigt det är för mig. Tror att han kommer minska mer nu när hans bästa kompis ska bli pappa.
Önskar dig allt gott på din resa. ?

Ja, grattis Torn, tycker också vi är samma lika nu, Ah har forum-jobbat in en månad ?
Tack för att du är min kompis här, och för att du är så självklar och icke- babblig, min motsats. ?Tänker att olika behövs. Så glad för det känns som du fångade upp mig där i början och sen har jag följt dig som denna valp vi lånar nu. Lite stökigt ibland men himla säkert känns det. Att vi är ett team.
Önskar dig en fin dag. Jag ska ut och plocka kantareller till min potatis, zucchini, broccoli och sockerärtor. Undrar varför det aldrig blev något med de där pallkragarna förr om åren. ??
Njut av kvällen! Största kramen ?

Grubblar, vänder o vrider på allt...ibland undrar jag hur det ser ut inne i ens hjärna? Hur den funkar egentligen? Hur mycket den bearbetar o planerar när man sover ? Jag är precis som du ska alltid ha en plan B något kan gå fel - det måste ALLTID finnas en sån... Om man ska göra en resa eller något måste allt vara planerat in i minsta detalj (o allt då med reservplan). Krävs mycket grubblande för det ? undrar på att man blir stressad när man dricker ? o hjärnan inte kan göra sina vanliga planer o hjälpa till under sömnen då ? Allt måste då lösas under dagarna då man är trött ändå...Nej tur att vi väljer bort ? nu då har vi hjälp under natten o lite mindre problem o grubbel att lösa under dagarna...kram till dig o ha en fin kväll ☀️☀️ Solen skiner på oss idag ??

Försök att komma ihåg att även om det känns åt helvete nu, så tar man sig igenom det och kommer ut på andra sidan. Vi finns här när du orkar och vill prata. Skickar massa kramar!

Tråkigt att höra att du inte mår bra ?? du som alltid är så sprudlande glad! Oavsett vad det är eller hur det är hoppas jag att det löser sig snart ?? vi väntar på dig här o håller tummarna för att du snart får må bra igen det är du SÅ värd att göra ?? vi vet ju att ? inte gör det bättre (även om det ibland vill lura oss att tro det). Håller tummarna för att du snart är tillbaka!! Saknar dig ??

Tack för svar och hejarop! Det värmde ☺️ Jag kämpar på!

Kram

Jag har haft alkoholproblem sen jag var 29 och nu är jag 54. Jag tog som sagt antabus igen redan dagen efter återfallet. Att träffa en alkololterapeut låter som en bra ide.

Borra ner fötterna och titta mot horisonten?

Det är krokigt Skrållan, det är en sak som är säker.
Vissa dagar håller jag distans och är lite förbannad, vilket hjälper mig, och få går det rätt bra ändå.
Men sen plötsligt börjar jag tänka för mycket och tycker då så synd om mannen och det är oerhört jobbigt.
Försöker då intala mig att alla har ett val, det är väl då att ta fram styrkan att göra det bara.
Inte så himla enkelt alltid men till slut fann jag den och gjorde mitt val. Men det kräver också väldigt mycket att hålla sig fast vid det.

Tror nog att det är på något sätt lika svårt för oss båda fast han behöver välja livet istället för alkoholen. Tufft, ja det är det men det går. Många andra lyckas så inte är det omöjligt men det är fortfarande något som han själv måste välja och där är han inte alls ännu.
Därför kliver jag av tåget nu och har valt livet till mig själv.
Det kommer att bli en tuff resa men tack vare en sak av er här så vet jag att det inte är omöjligt.

Massa sol och kramar från Azalea?