Senaste kommentarerna i forumet

hoppas att du ligger och sover nu. Vilken natt du haft!!
Jag har inget konstruktivt att säga, vill bara skicka lite tröst. Jag har också haft demoner i skallen till och från, just nu är det rätt tyst.
Det låter hemskt onödigt att du klandrar dig själv för att du är sjuk ovanpå allt, önskar att du bara kunde ge dig själv lite empati. Men du kan få lite av mig: kära du, vilken jobbig situation att vara sjuk och ensam, och dessutom kämpa med inre mörker, det låter hemskt.

Det ligger en hel del hopp gömt i ditt första inlägg från kvällen, du vill hitta kärlek och ta hand om dig själv. Hoppas demonerna klingar av under dagen så att den rösten får höras igen. Det är klart att du förtjänar det.

Är det idag du ska till vc? Hoppas du hittar styrkan att ta dig iväg.

Och grattis till tre drogfria år, vilken jävla bedrift!!
Kram

Till vartenda en av dina nyktra dagar!
Så bra jobbat?Du tar ditt liv tillbaks, tror på dig, kram???

Dag 17

Vad dagarna tickar på...

Gårdagen var fin, tänkte inte särskilt mycket på "vad gott det vore" osv.. bara skönt slippa.

Jag gjorde inte alls som jag hade planerat och for ut till havet, var alldeles för trött i huvudet, så jag slumrade i soffan på eftermiddagen och bestämde mig för att inte må dåligt över att jag inte GJORDE MASSA hela tiden. Hade ju ändå varit ute och joggat :) Ska ändra lite i mina två träningsprogram (styrka + kondition) så jag tränar bara vardagar, och låter lördag-söndag vara fria från 'prestationsaktiviteter'. kajak, promenader, cykling räknas inte till prestation utan till rekreation;-)

På kvällen var jag och min bror ute och cyklade och åt middag på en uterestaurang. Nog så trevligt. Han är var-annan-vecka-social nu för tiden, de veckor han inte har barnen.

Han hade pratat om ”du måste ju ha mat också”, så jag var lite skraj över att vi skulle hamna hemma hos honom och grilla och han skulle plocka fram öl. Jag tror han dricker mindre nu än tidigare, det ser ut så i alla fall. Om han skulle bjudit så hade jag bestämt mig för att säga - kort kanske - ”jag har slutat med sånt där, det är alldeles för lätt dricka för mycket när man är själv”. Nu slapp jag det, tyvärr eller tack o lov :-)

Idag dricker jag inte heller något starkt.

Jag ska ta dagen som vädret orken och lusten kommer.

Ha en fin dag!

Vaknar och känner mig nöjd med att jag stannade hemma med Netflix istället för att gå ut och dricka vin med vänner- man ångrar som sagt aldrig en nykter dag ;).

AmandaL, jag träffade en vän och åt lunch igår, det är alkosafe…. Men, jag är ännu inte i tillståndet att jag kommer att kunna gå på en middag eller vara i ett annat socialt sammanhang utan att dricka alkohol. Jag är inte i tillräckligt bra balans, något som inte bara har med alkohol att göra utan hela min livssituation. Jag vill egentligen bara flyta bort i dimman och inte alls stå kvar här och ta itu med allt som har hänt i mitt liv på sistone, då är det väldigt lockande med ett glas... eller två.

Men, idag är jag nykter!!

Kram på er alla där ute!!

Skrållan skriver mycket klokt som många andra här inne gör. Läs och skriv här.

Jag har inte ringt och pratat med någon på alkoholhjälpen, men ring som Skrållan uppmanar.

Jag hittade hit efter att mitt ex flyttat ut. Då jag fortfarande var medberoende. Trodde att jag blivit fri när psykologen sa det, att jag var i mål. Mitt mål var att bli fri från mitt medberoende och när han efter alla mina nya gränssättningar ville flytta själv så blev jag så tacksam. Äntligen.

Däremot så fortsatte jag att oroa mig över när han ska dö pga alkohol. Vi levde tillsammans i 12 år och jag var medveten om mitt medberoende i 6 år.

Fast jag visste inte vad ett medberoende var förrän i julas då jag hittade hit. Jag hade satt gränser så han inte ville bo kvar hos mig och det var verkligen bra. Jag försörjde honom i många år. Fråga mig inte varför.

Jag skriver det, därför att jag lät hans behov komma före mina. Jag gav mig en utbildning till mindfulnessinstruktör och där "vaknade" jag på riktigt. Det var då jag insåg att jag behövde hjälp av en psykolog och när han var ute så behövde jag fortsätta lära mig.

Det har jag gjort genom att meditera och ta hand om mig, sätta gränser till annat i livet där jag gett för mycket. Nu har jag just blivit utredd för adhd och jag förstår varför allt har varit som det har varit. Jag får besked senare, men det är mycket som har landat under vårens utredning.

Jag ser mitt mönster från barndomen, att jag varit duktig och snäll. Hjälpt andra. Istället för att hjälpa mig själv.

Nu är allt annorlunda. Jag väljer mig själv. Jag hjälper mig själv. Jag tar hand om mig själv. Varje dag. Varje ögonblick.

Och jag lever det liv jag själv vill. Jag förbereder mig för en utbildning som jag vill gå och jag skaffar det jag behöver för att planera bättre, få bättre struktur på tillvaron och jag ger mig själv mycket egen tid att tänka klart mina tanker.

Att skriva av mig min resa, för min egen skull. Jag har skrivit i många år för mig själv och det var så jag kom fram till att jag inte kunde leva med honom längre.

Jag hade glömt bort min dröm om att bli en mamma och jag längtar inte längre. Jag blev ingen mamma och jag kommer troligtvis inte att bli en mamma. Och det är ok. Jag tog hand om ett stort barn i mitt ex.

Det vill jag aldrig göra igen, men jag vill inte heller vara utan min resa.

Jag behövde lära mig att sätta gränser och att se till mina behov i första hand.

Ta hand om dig. Just nu. Vad behöver du. Just nu.

Jag läser brev jag fått av vänner när jag bodde utomlands som ung vuxen. Där skriver vi om killar, relationer, kärleken, flirtar och trohet osv.

En vän skriver, om killen jag var tillsammans med då. "Det finns massor med andra". Då tyckte jag nog inte om att läsa de raderna eftersom jag var så kär i honom, men allt han tänkte på var hans idrottskarriär och hans behov.

Det tog slut en kort tid efter att jag kommit hem. Vi behöll aldrig kontakten. Jag har haft en del relationer sedan dess och det finns fler som passar en.

Det viktiga är att du förstår dina behov. Att du älskar dig själv. Och att du är tillsammans med en kille som tillgodoser dina behov.

Missbruk är allvarligt. Det går sällan bra. Fast det finns ett jättefint exempel härinne. Läs Berras tråd. Jag tänker på hans fru ibland och undrar hur hon har klarat av att stanna. Han har barnbarn och uppskattar sitt liv med hela sin familj och jag blir så rörd när jag läser där.

Jag känner ingen som har tagit sig ur sitt missbruk som sagt det. Det finns en del människor som berättar om att de varit alkoholister som nu lever nyktra.

Det går bra för vissa.

Jag trodde att det var jag som skulle få mitt ex att sluta dricka. Men han valde alkoholen före och han har älskat alkoholen mer.

Det går inte bra för honom idag. Han är ofta berusad och jag har inte tid att prata med honom som förr.

Jag väljer att sitta i långa meditationer, sedan skriver jag, sedan behöver jag äta, träna, planera för min studieframtid, ordna det som behöver ordnas, skapa en bättre struktur.

Jag rensar ut och gör om. Skapar nytt. Vågar nytt. Välkomnar det som är bra för mig. Där jag får må bra.

I mitt liv där jag bestämmer hur jag vill leva.

Jag har tagit professionell hjälp, med egna medel och genom vården. Det är värt allt. Jag har också pratat med en präst.

Det tar tid. En dag i taget. Ett steg i taget.

Acceptera inte en dålig kommunikation.

Du väljer hur du vill göra.

Du är värdefull.

Det är fredag, helg. Coronan gör att folk håller sig hemma men ändå hörs dem mer än förr o går all in allt för ofta. Men ja mina demoner dem skålar o skrattar, inte fan bryr dem sig. När inget kan tysta dem längre är det lika bra att bara skrika dig matt i kudden till du somnar. Men hur ärligt o skevt det än är så dämpar A beroendet, beroendet jag måste vattna för att klara mig, överleva verkligheten jag lever i, men sen samtidigt så kan jag inte längre tysta dem helt utan att gå över gränsen, så därför låter jag dem viska o skåla i bakgrunden, för hur skulle jag annars klara mig?

Tack för era inlägg.?

Jag kan inte sova.? Jag är visserligen nykter men jag kan fortfarande inte hantera mitt liv. Jag har sådana här nätter ibland. För det mesta somnar jag lugnt efter aftonbönen. Men inte alltid.

Jag känner mig som en vulkan inombords som är på gränsen till ett utbrott! ? Lite svårt att somna då... Men som allt annat går det över. Men när jag inte förändrar mitt liv kommer det förstås tillbaka. Det går i vågor.?
Jag förtränger tankarna och känslorna ett tag men så slår de tillbaka, så håller det på...

Gud, ge mig mod (och visdom) att förändra det jag kan. Visa mig din (min) väg och gör mig villig att vandra den. ?

Jaa det är väl just det, man kan inte prata någon som dricker för mycket, till rätta. Hur man än bönar och ber, så går det inte. Och att dom sedan blir arga och säger det mest avskyvärda när man ber dom sluta, det är väl att dom försvarar sin alkohol till sista droppen. Dom vill inte bli av med sin käraste vän.
Har levt själv nu i över ett år, sedan jag lämnade min man, numera ex.
Jag vet jag sa till mina barn, hur kan han välja att dricka och välja bort mig och vårt äktenskap. Vi hade varit ett par i 20 år. Men min dotter sa, mamma när en alkoholist dricker, så väljer dom t.o.m bort sina barn, så det är ju inte så konstigt. Fast sen är det kanske inte ett val. Dom är fast i sitt drickande, som får dom att må bättre ett tag.
Du måste försöka att sluta fokusera på honom, tänk på dig själv. Vad du vill, vad du tycker är roligt att göra. Det låter så enkelt, men det hjälper faktiskt. Sen kan du säkert ringa och prata med någon här på alkoholhjälpen.
Jag vet själv att jag blev så besviken efter att jag haft ett allvarligt samtal med mitt ex, trodde det skulle bli annorlunda, men sedan fortsatte han som vanligt att dricka.

för din skull ♥️ Bra att du har tagit dig en bit på vägen! Kanske skulle du sammanfatta över tid hur du har det? Du startade din tråd år 2016 och nu är det 2020. Drygt fyra år har sprungit iväg. Är det någon skillnad på ert gemensamma liv? Ytterligare fyra år kommer att gå av bara farten. Hur vill Du ha det 2024? Vår lilla tid här på jorden är inte oändlig! Det där med att "ge upp hoppet" och sluta tro att saker ska bli annorlunda är bra. MEN det krävs att man agerar utifrån det har jag märkt för egen del. Annars blir man bitter och apatisk/ håglös. Att vara kvar i något som man har gett upp hoppet om tror jag skadar ens person. Lider med dig. Vet hur svårt det är! Många kramar

Skönt att det finns ett forum att ventilera om allt, har två vänner som vet hur jag har det.Jag trodde att min sambo skulle vare en riktig klippa någon att luta sig emot när det blåser. Han som har så fina föräldrar, uppväxt i en kärnfamilj med mkt kärlek. Så fel jag hade, mobbad i skolan rakt igenom, en otroligt dominant far som styr med järnhand, föräldrar som bägge har en ryggsäck av olika slag som säkert har påverkat honom.
Alkoholismen finns i hans släkt, jag hörde en gång att hans syster påpekade det för honom, att han borde vara försiktig.

Dee, Jullan55, AmandaL Ensam1984.. ❤️ Tack för era svar!
Det känns ändå som jag är en bit på väg...

Jag har så otroligt mkt ångest, jag är så så arg, ledsen, frustrerad o besviken på mig själv. För det är bara mitt eget fel så som jag ser på det, att jag är sjuk, att jag fan får dessa utslag, att jag stressar o inte tagit hand om min kropp (förr) för jag känner verkligen ju längre jag är drogfr, att jag minskat drastiskt på A intag o ju mer jag tar hand om mig själv fysiskt o psykiskt, ju sämre blir min kropp. Jag vet att man får ta smällen fan efter att smärtlindrat själv så många år, men vart är moroten eller ljuset som ska få en att orka fortsätta utan framsteg? För jag tror ej jag orkar mkt mer, för jag försöker försöker varje jävla dag göra rätt o göra om, allt för att ta hand om mig själv psykiskt o fysiskt men det sitter en liten jävel på min axel o viskar, nej då inte ska det blir bättre på något vis nu, det förtjänar du inte!

Sedan gick det åt fanders. Grannarna ville dricka vin på min balkong och självklart gjorde vi det. Himla trevligt! ?
Menmen... 2 dagar har gått ok.Mått relativt bra och känt mig piggare. Imorgon är det kört igen.. ?

Jag passerade 3år drogfri förra månaden. På egen hand, eget val, utan hjälp. Men A är fortfarande min trygghet i allt, men för mig är det ju ändå ett beroende inte ett missbruk. Det är något tryggt, något jag behöver för att överleva. Det brukas o inte missbrukas, får man säga så? Men mjo säg vad ni vill.. Med allt som har skett hos mig senaste åren trodde man att man skulle få någon vila eller ro. Kanske när alla ”första, sista, års dagar” passerar, när man funnit sitt livs kärlek, varit drogfri o börjat ta hand om sig själv o ändå kämpar för en morgondag?

Men jo som känslan man hade i magen från början, så kommer det klart en käftsmäll, jag är då mega sängliggandes o på måndag ska jag testas för Corona, sen på det har jag klart fått väldigt lämpligt, mina brutalt smärtsamma utslag som alltid kommer som ”lägligast” o förmodligen är stress relaterat, men vad kan jag göra.

Klart det ska känna som man ska straffas när man för en gångs skull bryr sig om sig själv.. Men sen för att kanske underlätta kan inte heller någon hjälpa mig ex. smörja eller smärtlindra pga jag nu är i karantän, samma sak gäller att ens ta mig till vc pga Corona test, det ska jag då klara ensam också vare sig ork eller ej.

Allt är bara kaos just nu o med handen på hjärtat är jag tacksam att jag ändå har A i detta f up tid vi lever i.. Nog gnällt, hur går det för er? Tänker på er ofta, berätta, dela, fråga..

Kram ?

Det viktigaste är att du mår bra, om han får dig att må bra, känna dig som ditt bästa jag så är det inget fel i att gå tillbaka till honom. Det viktigaste är att du gör saker som får dig att vara lycklig i ditt liv, det är bara du som vet om det här är en destruktiv relation eller inte ???

Får tillbaka minnen från min uppväxt, då min pappa aldrig orkade göra någonting. Han satt i sin fåtölj och sa att allt var tråkigt och jobbigt, läste kvällstidningar och kollade på sport.

Vi åkte till husvagnen. Där bytte han fåtöljen mot solstolen.

Det enda du kan göra är att försöka leva ditt liv som du vill. Planera med barnen, vänner, åk iväg så du slipper se och höra trögbollen.

Kram ?

Vad det känns igen. Mannen blir full och kärlekskrank. Själv blir man tvärs om av en full och vinglande man.
Jag blev lättad när min man somnade, så min kväll kunde börja.
Och som du skriver, man blir inte sig själv. Jag har alltid varit glad och positiv. Jag blev nedstämd och avtrubbad från mina känslor. Man förändras.
Ja jag stod inte ut till slut. Jag lämnade. Och lever själv sedan drygt ett år sedan.
Jag har fått tillbaka mig själv, mina barn sin mamma.
Fortsätt skriv här. Du kommer få många goda råd.

Välkommen! Ja, häll ut ölen, ta ett glas vatten, öppna fönstret och andas frisk luft en stund. Lyssna på ljuden från natur eller stad beroende på var du är. Vi är alla små kämpande människor i den här världen, och du har dit mål tydligt-inte dricka mer, du kommer klara det. Här finns gemenskap och stöd. Sov så gott det går och ta nya tag imorgon.

Vi är alla ensamma i nykterhetens beslut men vi är många som kämpar med samma sak, så även om ditt beslut bara är ditt är vi många som känner precis som du ? sov gott bestemor, nya tag imorgon, då hoppar vi upp på den nyktra cykeln igen ???

Så gulligt av dej ? TACK
Ska försöka sova nu
Bättre lycka med nykterhet imorgon!
Ingen lycka alls att vara onykter.
Lika ensam som vanligt, är jag

Jag förstår att du inte vill resa med din man som dricker varje eftermiddag.
Samma tänkte jag när maken pratade om fjällresor nästa vinter...nej jag vill aldrig mer resa med dej till fjällen.
Först ska han köra skoter, sen följer jag med på en kort tur vid lunch ( = matsäck) sen hem med mej som har för mycket smärta för att åka.
Sen laga middag. Han kommer till stugan, dricker dricker dricker
Vi har ingen samvaro alla som jag önskar! Nästa vinter stannar jag hemma!
Vilket han även föreslog häromkvällen.
Ja, jag kan ju inte ens bidra ekonomiskt.....

Hej mamman74 och välkommen hit till forumet, så bra att du kommit hit och vågat ta första steget genom att erkänna att du behöver hjälp och söka efter den här. Börja med att hälla ut det du dricker nu, så kan vi börja om, nya tag imorgon där vi här på forumet kan hjälpa dig mot nykterhet ???

Grattis till nykterheten Femina, men väldigt tråkigt att läsa om din livssituation med din man, vill du verkligen leva med honom ställer jag mig frågan? Du verkar ha kommit till en väldigt stor insikt, tagit tag i ditt liv, blivit nykter. Där din man inte verkar vara? Jag säger inte att allt måste ske på en och samma gång, men ofta i samband med att man nyktrar till ser man andra saker som finns i sitt liv som inte hjälper en att leva det fullt ut, du har bara ett liv, kan man göra någonting åt det som tynger en tycker jag att man ska försöka göra det ?? Och ännu en gång, grattis och härligt att höra att du iaf är stark i din nykterhet ???

Jahaja, det blev inget av mitt dejtingliv. Idag kom min trassliga kärlek förbi på en kaffe. Vi har inte hörts av sen vi bröt i början av våren. Och så var han bara där i mitt kök, och det tog ca två minuter att förstå att det ju inte alls är slut.
Ja, jag funderar lite på om han är mitt nya beroende. Och jag glömmer grälen från helvetet, de timlånga ångestmonologerna och det malande missnöjet.
Men jag tänker också att kärlek är sällsynt och magiskt. Jag kommer ihåg att jag älskar att prata med den här människan, att jag känner mig hemma.
Jag tar med mig styrkan från de här månaderna och släpper tillbaks honom med myrsteg. Jag är glad.

Jag behöver hjälp! Nu. Sitter och dricker. Skulle inte det. Var fan slut på det. Kräks av första ölen. Har dåliga värden. Åker in och ut på akuten. För min”ulcerös colit” som jag säkert skapat