Senaste kommentarerna i forumet

Grattis Peter på landet! Bra jobbat!
Jag är ju i samma sits och tänker lite som du. Rastlösheten som infinner sig, och vinet som gör att livet känns som fest. Men, nu kör vi så det ryker!
Skriv här till oss när rastlösheten kommer smygande. Bara det med att logga in och få snacka av sig med oss kan ju vara något att se fram emot, haha ?

Kram på dig!

Kl 7.18. *ping*

Hur använder jag mina nyvunna tidiga morgnar? Inte går jag ut i skogen i alla fall. Där är jag inte än. Jag ställer mig inte och diskar heller, trots att det behövs. Boring.

Jag hänger med er ? Aktiviteten är som högst här på helgdagsmorgnar bland oss som är nynyktra. De som inte har blivit nyktra än är aktivast sena kvällar och nätter.

De här tidiga morgnarna är min chans att analysera. Kontemplera? Vet inte vad det ordet betyder egentligen, men det låter fint. Ska googla sen.

Jag kan ju inte ligga kvar och dra mig heller. Nästan så fort jag slagit upp ögonen är det: ”Måste ha kaffe nu.” Plus två kanelknäck med ost, och sen blir det för-frukost i sängen.

Minns att det var precis så för min alkoholiserade ex-sambo också. I ottan kastade han sig ur sängen för att brygga kaffe. (Dock osäker på om han åt någonting.)

Det är kanske ett jättetydligt symtom? Jag hade en dejt i vintras som gjorde precis så en mycket tidig söndagsmorgon.

Tyckte att det var lite märkligt att han gjorde så första natten/morgonen han sov hos mig. Kastade sig ur sängen innan jag ens hade vaknat och bryggde kaffe och fixade en macka. Till sig själv enbart. Nästan som i smyg.

Jag har i efterhand sett en del andra igenkänningssymtom hos honom som problemdrickare. En gång minns jag att jag kom hem till honom efter jobbet. Han tog en höneblund på sin spikmatta. När jag kom nära honom kunde jag svära på att han luktade vin på andedräkten. Kl 17 en tisdag. Sannolikt för att få stänga av hjärnan och sova en stund på spikmattan efter jobbet som elevassistent med en stökig elev som huvudfokus.

Samma sak med min förrförra dejt. Som inte drack alkohol, men inte heller öppet ville tala om det utan bara hänvisade till psykisk ohälsa. Hans humör var oerhört explosivt, vi två kunde bråka så att taket lyfte. Jag onykter och han nykter. Fy fan vad destruktivt.

Han hade enorma problem med ångest generellt, och hade väldigt många hjärnspöken. Han var lite åt besserwisser-hållet och hade oerhört svårt att lyssna in andras åsikt. Stridbart dejtande verbalt minst sagt, men också utmanande som sjutton för intellektet på ett positivt sätt. Ett kort tag. Man kan inte överanalysera allt i längden.

Båda dejterna hade dessutom problem med potensen, och det krävdes Viagra i den verktygslådan. Också ett symtom på problemdrickare kanske?

För dejten som var nykter, men inte ville prata om varför, var det ett stort problem. Det satt i huvudet på honom. Krävdes mycket fantasi från bådas sida för att överkomma det, men vi lyckades hyfsat. Nästan alltid.

Sannolikt var det ett stort problem för vinterdejten också. Viagra var nog lösningen för honom också, fast han aldrig pratade om det öppet. Tyckte att han var lite ”mekanisk” och inte speciellt lyhörd för nyanser.

Jag har tidigare själv upplevt, som partner, och hört att Viagra funkar rent fysiologiskt, men att den medicinen tar udden av själva känslan. Svindyrt är det dessutom.

Det fick jag veta av min ex-sambo, som var alkoholist. Inte uttalad sådan inledningsvis, men jag fick uppleva hans genomklappning på nära håll tyvärr. Till the bitter end.

Nu är kanske storyn om min ex-sambo redo att komma ut? Mina barns pappa är nämligen min exex-sambo. Jag har haft en 1,5-årig relation efter det, varav ett halvår som sambo som slutade med kris och panik.

Efter det har jag bara haft dejter, antingen enstaka eller en serie dejter med samma person under några månader. Jag blev beroende av dejtingsajter ett tag. Bekräftelsejunkie.

Nu kommer jag kanske att outa mig för några av er mångåriga och flitiga användare här på forumet. Jag hängde under det halvåret som sambo till en alkoholist på anhörigsidorna, under ett helt annat nick.

Det var så jag lärde känna forumet, verkligen förstå dess styrka. Hur befriande det är att ha regelbunden kontakt med likasinnade. När jag sen själv behövde hjälp med mitt drickande så kändes det naturligt att vända sig just hit.

Jag ska värka fram historien om min ex-sambo. Jag har ju hela förmiddagen på mig. Kommer den inte ut idag så kommer den ut vid ett senare tillfälle.

Lite konstigt är det att jag verkar dras till problemdrickare själv. Eller inte konstigt alls kanske. Lika barn leka bäst.

Jag har förstått först efteråt att de var problemdrickare. Att Viagra var en gemensam nämnare för dem är också lite tragiskt. Är det åldern eller drickandet som påverkar mest? Alla tre jag åsyftar nu var mellan 50 och 55 år.

Finns det dejtingsajter för nykterister? Det är ju där jag ska fiska nästa gång, när jag känner mig redo för det.

Kram ?

PS. ”Vad betyder kontemplera? 1) ägnar sig åt kontemplation, mediterar, 2) ägna koncentrerad tankeverksamhet åt; begrunda.”

Dag 8 idag. Än så länge är det inga som helst problem, är dock orolig för vad som ska hända när detta med nykterhet blir en ”vardag” rastlösheten som fått mig att dricka mkt slentrianmässigt. Men lyckan i att vakna så här en söndagsmorgon utan ångest är fantastisk

Sömnen har alltid gått i perioder här, men jag kan garantera dig att du inte sover bättre med alkohol i kroppen. Låter trist, men mkt fysisk aktivitet brukar ge bättre sömn!!

Jag kunde inte somna igår (igen). Fick ta hjälp av en bit insomningstablett. Somnade kl. 01 och vaknade 06. Och sen så trycker experterna ner i halsen på en att man ska sova ca 8 timmar. Annars får inte hjärnan återhämta sig.
Detta är oerhört frustrerande. Nu har jag inte druckit på 8 dagar, men min hjärna får ändå inte vila (enligt experterna).
Mina tankar börjar mala när vi har lagt oss. Jag lägger mig i ett annat rum när min man har somnat för jag har börjat få svettningar på natten och behöver ha det fritt runt mig. Men det hjälper ändå inte. Tankar på allt jag måste ta tag i på mitt jobb, mina söner, etc bara maler runt.
Nåja, nykter i 8 dagar. Det är jag ändå glad stolt över. Sömnproblemen måste väl ändå vara underordnat. Men det var lättare att somna med alkohol i kroppen.
Några tips?

Här är en till som har fått nog. Jag har försökt både helnyktert med terapi o stöd på jobbet osv. Nu tror de på jobbet att jag ordnat upp det och lever som andra igen. Bara dricka på helger och inte för mycket.

Jag vill inte sluta. Jag vill bara att det ska bli som förut, när jag kunde hantera det. Och så länge jag inte vill sluta så kan jag ju inte bli helnykter... Ska vi stötta varandra?

Jag har två barn, 12 och 9. De vet att jag har problem, de verkar tycka att det är normalt med all alkohol som så fint flödar i vårt hem. Fina viner och sambon dricker fin öl. Sen blir jag trött och däckar. Lite varstans...när alla andra redan sover i sina sängar.

Skam skam skam. Kroppen har fått nog för länge sen. Försöker visa mig genom att må riktigt illa, blöda näsblod, eller som igår...nästan svimma. ?

Det går inte längre. Jo. Det går att leva såhär mer eller mindre, men jag vill inte längre.

God morgon. Jag har nu påbörjat dag 9. Jag fick en fullständig blackout förra torsdagen/fredagen inför mina 20-åriga söner.
Den skammen och ångesten vill jag inte ha igen.
Så ja, du är bland oss som vill ha enliknande förändring som du.
Här får du stöd och peppning, inte ensam och olycklig!

Här är en som är inne på inne på sin 12:e dag nykter. Du har tagit ett modigt beslut och jag hoppas att du kommer att känna att du får bra hjälp och stöttning från allas erfarenheter. Här är du aldrig ensam ?

Hej.
Jag är ny här.
Jag tänkte fråga om någon precis som jag har bestämt sig för att dricka mindre?
Mitt mål är inte att sluta helt. Utan att återfå kontroll.
Jag har tappat bort mig själv. Och känner mig otroligt ensam. Jag har inte någon god vän eller ett stort umgänge att umgås med. Tror jag hamnat i någon kris?!
Jag har börjat dricka mer vid varje tillfälle för att döva lite av dessa känslor. Då kan jag dricka 1-1.5 flaskor vin. Utan problem. Ibland mer. Sedan vaknar jag mitt i natten, som nu. Med ångest och skam
Min 10 åriga son som ser mig däcka. Jag blir aldrig otrevlig eller så... Bara trött.
Jag orkar inte mer. Blir deprimerad av att inte kunna vara lycklig över det jag har. Jag har det bra med min sambo och son. Jag har en vuxen son också som inte bor hemma. Och jag fattar inte varför jag inte bara kan vara glad för allt?! Utan känner mig ensam och olycklig.

Att läsa om ditt fortsatta friska och goda liv. Dina kloka råd på slutet sammanfattar allt så bra. Vara sitt bästa. En dag i taget.
Vi har haft gäster i helgen, väldigt härligt och mycket mat och prat. Har njutit väldigt mycket av det, men precis lika mycket av att veta att jag somnar nykter. Godnatt och tack för uppdatering!

Det blir jag nyfiken på vad det betyder. För dig.
Tillvaron är ju dels det man inte rår på, Händelser, arv, prägling.
Men tillvaron är också till stor del resultatet av våra val.
Vad är det i tillvaron som gör dig besviken?
Kram.

Tack för grattisar- ja mardrömslivet är underbart till och med! Och du har så rätt Pilla, det har redan tagit för mycket av oss. Räcker så! Tack för att ni finns här, och bryr er om hur det går för mig. Tacksam över ert stöd. Kram ?

Då kommer du att fixa det här, att styra tankar till fördelarna - och styra undan från så kallade frestelser. Med hjärnans, och tankens kraft kan vi förändra allt. Kram.

Saknar er, saknar skriva, att läsa, ord spy o dela tankar, känslor o alla funderingar! Vet jag inte varit inne mkt, varken läst eller skrivit. Men känner mig så vilsen, ensam, liten o ibland till o med ”tjatig” med otroligt mkt ångest . Vet inte varför men det är demonerna o depressionen som tar över!

Hur mår ni? Hur går allt? Tänker på er ofta! Dela jätte gärna med er, tack! Kram ?

Va du är bra!
Grattis till 5 månader?
Vill att du ska veta att din pepp i min tråd för ett tag sen gjorde skillnad.Hoppas jag kan stärka dig den dagen du behöver.
Kram Pilla

Kanske låter simpelt, men ikväll är inte min ånger de 3 vinglasen, utan GODIS!!!
Vinet är inom rimlighetens gräns.
Men inte godiset!!
Fy, illamående, rapar....
Nu känns det som att jag aldrig kommer att bli normal.
Alltid göra för mycket av ALLT
Skam och ånger.
Trött på mej själv.
Besviken på tillvaron.
Hopplöst less ?

Grattis till fem månader?
Visst har vi missat mycket i livet när vi gav vinet allt vi hade,energi,tid,kraft.Det förtjänar inte vinet.Det tar mer än det ger.
Du är så bra,Se Klart
Kram Pilla

Jag känner igen mig i era berättelser apricot och dee.. jag är 32 år singel kvinna som också druckit alldeles för mycket för det varit ”fest”. Men det är så skönt att beslutat sig för att det inte kan vara fest 2-5 dagar i veckan längre. Jag har berättat för min familj idag, föräldrar och bror och dem är verkligen stöttande precis som du säger dee! Det var obehagligt att säga det högt och jag var rädd för att dem inte skulle ta mig på allvar men självklart gjorde dem det och dem var glada att jag tagit tag i mitt alkoholproblem. Dem har ju ofta vetat och sett på mig att jag är bakis, dem dagarna jag ens orkat komma ut ur sängen! Men nu är det slut! Godnatt från sängliggandes 32 åriga singel kvinnan, men hellre nykter utan ångest än ute på krogen bara för att man just är singel och det förväntas av en, dricker för mycket och spenderar söndagen i sängen eller med huvudet i toalettstolen, ovärdigt! Kramar och stolta över er ?

kan bara instämma i allt du skriver. Den typen av känslor som jag har runt mina föräldrar är ju lite så som en ung tonåring känner. En ung och omogen människa skäms för sina föräldrar och tycker dom är pinsamma. Så jag tror att jag behöver stärka mig själv känslomässigt och bli en alldeles egen person. Och precis som du säger är kommunikation grunden i dom flesta relationer. Mest av allt i relationen till sig själv. Att bli riktigt bra att lyssna på sig själv och veta vad man själv vill och känner. Välja in det och dom som är bra och välja bort annat. Det klarar man av först när man vet vad man själv vill ha och behöver. Ska läsa dina ord igen och begrunda. Tack!

Så bra jobbat varafrisk! Fantastiska beslut du fattar för dig själv! Jag vet hur det är att känna sig ensam. Jag känner mig också ensam och det är det som har lett till min alkoholism, men jag är ju faktiskt hellre ensam, nykter och stolt än ensam, onykter och ledsen ??‍♀️ Och nu har vi ju varandra ? all styrka! Nykter dag och det känns fantastiskt! Glad att vi har varandra!

Det låter som att du beskriver mig. Jag är i samma ålder, och ungefär samma livssituation som du.
Det är ett första steg, även om det tog långt tid för dig, att skriva här - bra jobbat!
Hela detta forum är en guldgruva av läsning rörande det vi alla har gemensamt, nämligen alkoholproblematik.
Jag klev in på alkoholhjälpen när jag för första (och enda) gången sökte hjälp för att ta mig ur mitt beroende, jag hade nog dött om jag inte gjort det.
Jag ansökte om att få gå med i självhjälpsprogrammet, som du hittar på första sidan på alkoholhälpens hemsida, jag skulle vilja tipsa dig om det - ger man sig hän och verkligen har bestämt sig för att bli nykter, så får man riktigt fin hjälp, men det gäller ju att vilja, inte känna att man måste sluta.. Det är två helt olika saker.
Det gäller att hitta stategier för hur man hanterar sitt sug, vattentäta planer för vad man ska göra om suget dyker upp.
Du skriver att du har fin kontakt med anhöriga - utnyttja den, våga berätta om ditt problem! När jag äntligen vågade berätta för min familj, så fick jag sånt enormt stöd av dom att det var värt att fortsätta kämpa för nykterheten!

Mod och styrka,
Dee

Jag läser ditt svar, det går någon dag. Jag skriver på en text för min egen skull, om relationer som varit och hur fel vissa blev. Jag läser Åsa Beckmans krönika i DN igår och tänker på vilka misstag jag gjort, de gånger jag "lurats" att träffa en man, då han fångat in mig med sin charm och haft avsikter att ha skoj och jag önskade skaffa en riktig relation som skulle vara varaktig, hållbar och livslång.

Jag läser din rader "Fastnar vid negativa saker typ "men den här normala mannen skulle inte acceptera vissa saker jag har i mitt liv". Och det dumma är att det är saker som ligger utanför mig. Min mamma och pappa är inte helt vanliga. Då kan jag tänka att den här helt vanliga mannen vill ha en helt vanlig svärmor och svärfar. Så dumt att tänka så för jag vill ju ha en man som älskar MIG. "

Vem är normal egentligen? Finns det normala människor? Precis varenda människa har något och i alla relationer finns något annat som inte är jättebra alla gånger.

Det som är utmaningen tror jag, är att kommunicera och att hitta den rätta balansen i kommunikationen, som får båda att vilja prata, våga prata om det som är svårt, kunna prata om det enkla och det djupa.

Om du kommer på vad du behöver, så är det "bara" att öva på att skaffa det. Det är så många andra gör. Inte alla. Men genom att ta reda på vad en vill och behöver är en bra början tror jag. Sen tror jag att det kan vara en idé att tänka på andra medmänniskor som att de har lika mycket problem som en själv, fast på ett annat sätt, i en annan fas, i en annan situation och även troligt att många brottar med samma funderingar som en själv.

Jag tror att när du har landat i detta, så kommer du se på allting med nya ögon. Vem hindrar dig från att ta kontakt med hans barn när du och de är mogna för det?

Tänk på att du kan få precis det liv som du önskar, du behöver återigen "bara" komma fram till de sakerna och be om dem.

Våga tillåt dig att du förtjänar absolut att bli älskad för den du är. Det är inte många som är "normala" och vad är normalt återigen.

Jag har faktiskt ägnat en del tid den senaste tiden på just observationer, att vara lyhörd och jag börjar förstå att vi alla människor har våra egna kamper. Det jag har kommit fram till är att det viktigaste är hur vi möter varandra, hur vi kommunicerar med varandra och hur vi förhåller oss till varandra.

Att välja det som känns bra och välja bort allt som känns dåligt liksom att utmana sig i att kommunicera bättre, för kommunikationen är precis allt och det gäller vem en ska kommunicera med.

Alla upplever vi våra föräldrar på något sätt. Det är dig din blivande kärlek ska träffa. Det spelar egentligen inte så stor roll, hur dina föräldrar är. Jag känner igen tankesättet och jag insåg att jag behövde försonas med att mina föräldrar är som de är och jag behöver inte ändra på dem. Det viktigaste är vem du är och jag upplever att du är bra.

Nu skriver jag ner mina tankar utan att kolla vad jag skrivit (som vanligt). Hoppas att jag inte svamlat iväg alldeles.

Ta hand om dig!

Jag känner igen mig i det du skriver.
Jag hade också mer sug och större behov av alkohol, jag drack nästan 2 flaskor dagligen när jag var aktiv, men ännu mer under PMS:en och jag såg ett tydligt samband med alkoholsug och min PMS.
Jag analyserade det till att jag mådde (och mår fortfarande psykiskt dåligt i samband med PMS) och tyckte livet var skit och var också under min aktiva tid en person som drack på känslor.
Under mitt första år som nykter hade jag jättejobbiga PMS:er när jag inte valde att självmedicinera bort dom, det är först nu 1,5 år in i nykterheten som jag kan märka lite skillnad på hur jag hanterar min PMS.

/Dee

Vi klarar det här tillsammans! Nu ska jag lägga mig, nöjd över att lägga till ytterligare en nykter dag på kontot! Sov gott alla, hörs imorgon till en underbar söndag! ?

Har tittat på nationaldagsfirande på TV. Ätit sill och potatis och druckit alkoholfri öl. Min dotter var m på utflykten ...så gott❤️ Nu är hon och min man ute en liten sväng ...vet inte om hon åker hem t sig eller kommer m hem t oss igen för då kanske vi kollar på en serie. Min dotter har varit med om att vara utsatt genom utfrysning när hon gick på gymnasiet. Det är en lång historia men det innebär att hon är ganska ensam och är ofta hemma h oss. Eftersom jag känner ensamhet då och då så sprider hon mycket glädje även om jag givetvis önskar att hon skulle ha vänner att umgås med??

Snart är dagen slut...så vi ses imorgon?