Senaste kommentarerna i forumet

Jag lyssnar inte på engelska texter mer än refrängen. Men jag fick också känslan av AA-möte. Fin röst och melodi också.

Mina favoriter var annars Island, Österrike, Israel, Irland och Malta. I den ordningen. Och jag älskade soffkommentatorerna ? Hade redan lyssnat in mig på alla låtar i Mello-appen, och röstat.

Jag är en riktigt mello- och Eurovision-fantast ?

Härligt med 20 veckor! ??☀️
Grattiskram?

Idag har jag och yngsta dottern hittat totalt fem Hittaut-kontroller. Det var skönt att kunna lägga sig helt på hennes nivå. (Hon har en utvecklingsstörning.)

Det är alltid splittrat när ens två barn har helt olika behov - och det verkar inte finnas någon övre åldersgräns där. Storasyster har i alla år oftast få stå tillbaka för sin lillasyster och nu när hon endast gör sporadiska besök så försöker jag prioritera hennes behov. Med viss anpassning för lillasyster förstås.

Idag var det enbart på lillasysters villkor. Titta på kartan, kolla appen och kolla hur den blå GPS-pricken närmar sig siffran. Det blå betyder vatten, prickarna är stenar, de där strecken är en stig. Visa, repetera, ha tålamod.

Sen är det väldigt konkret också. Fem kontroller ska vi hitta. Punkt. Pust och stånk, allt som kräver fysisk insats är jättejobbigt. Givetvis skulle hon snubbla också, gråt och tandagnisslan. Tack och lov klarade sig mobilen ??

Men belöningen i form av hittade kontroller gillade hon, liksom fika på ett kafé tillika gårdsbutik efteråt. Precis som vanligt med andra ord.

Jag är van vid att alla hennes känslor hänger utanpå och att alla hennes känslor är i kubik. När hon var liten kallade jag henne ”fröken med humör för två.”

Medan allt detta pågick kunde jag konstatera att vissa liljekonvaljer har fått knoppar, att ekens bebisblad är bedårande söta, att den ljuslila syrenen blommar nu, att skogsviol är betydligt större än både doftviol och styvmorsviol, att räkmackorna på kafét var otroligt goda och att mängden besökare där var betydligt färre jämfört med tidigare besök. Vi satt helt ensamma i orangeriet, ett tiotal andra gäster satt inomhus.

Summa summarum, en härlig söndag ?

Kram ?

...är på väg ut genom dörren nu, men vill bekräfta att jag läst och berörts av ditt senaste inlägg.
Och nej, ha inget dåligt samvete för att du inte orkar skriva i andras trådar. Det är här din resa och vi kan möta dig här inne hos dig.

- - ?

Tyvärr mår jag inte bättre i dag. Jag är ju i grunden positiv och gillar inte att skriva negativa inlägg, trots att jag vet att det är helt ok och en del av forumets storhet. Får jobba på det.

Tack för allas omtanke, det känns i hela hjärtat att logga in och mötas av all värme. Som för så många andra är ni här de vänner jag kan vara ärligast mot och med. Tack och lov även mot min man, det är så skönt att kunna diskutera det svåra med honom.

Självklart är jag tacksam att jag red ut stormen i går. Jag vet att jag kan det, till med oftast, men ibland hjälper det inte. Svårt att förklara för den som själv inte har varit med om det. Dessutom är det kanske olika för alla, även om många gemensamma nämnare finns.

Jag har medicin, lugnande, men precis som Femina skriver är de beroendeframkallande och jag tar dem endast vid akuta situationer. Min panikångest har sin grund i relativt svår klaustrofobi, främst i att inte få luft, vilken även den har blivit mycket bättre. Vissa icke nödvändiga saker avstår jag att göra numera, har provat så många gånger utan resultat, så det är helt enkelt inte värt det. Och då vet ni ju att jag är en sådan som nästan aldrig ger upp.

Har som jag berättat tidigare träffat både KBT-terapeut och psykolog. Tror att jag ska be om flera samtal med psykolog då jag tror på att det kan ge mig något.

Klaustrofobin kan tänkas komma från spädbarnstiden då jag låg isolerad på sjukhus och ingen fick ta upp mig under förhållandevis lång tid. Jag matades med flaska genom ett hål. Om det är så långt tillbaka är det ju helt otroligt vad det omedvetna minns. Fascinerande trots allt.

Att jag har panik för att inte få luft kan bero på att jag har haft ganska svår astma och fått åka akut många gånger med just andningsproblem. Även astman är bättre nu, men min lungfunktion är kraftigt nedsatt (ej kol) och jag tänker att inom mig kanske en oro över Covid 19 finns. Inget jag dagligen tänker på, men det finns nog där ändå.

Har fått hjälp med medveten andning och praktiserar den mest vid själva attackerna. Ska ta tag i den även när jag mår bättre då jag verkligen tror på den som förebyggande

Att ha panikångest innebär att man är rädd för att få panikattacker. Så visst hänger det ihop. Eftersom attackerna är så starka ibland finns det självklart en oro för att få dem.

Har också haft en känsla av misslyckande ett tag. Det brukar jag heller inte ha, så nu är det eländes elände. Tycker att alla lyckas så bra - trots att jag självklart vet att det inte alls är alla. Har hängt här i flera år och borde (hatar det ordet) vara helnykter. Det kan vara därför jag hela tiden upprepar mig och påminner om hur mycket bättre jag har det nu med många många vita dagar än det var tidigare. Vet inte varför jag inte är framme än, tycker att jag kämpar och försöker hela tiden. Lite barnsligt kan jag känna känslan av orättvisa. Pinsamt, men så är det i alla fall.

Orkar heller inte kommentera hos er andra som jag vill och då kommer det dåliga samvetet. Även här vet jag att det är ok att inte göra det. Att forumet är en plats utan stress och press.

Det är mycket jag måste träna på.

Hm, det här blev en lång och deppig läsning...

Precis som vanligt avslutar jag ändå positivt. Det har jag i mig på något sätt. Vid ledarskapsutbildningar jag gått pratar man mycket om att det är det sista som sägs vid ett samtal som vi kommer ihåg och tar med oss, hur mycket positivt som än sagts före.

Så, jag känner mig trots allt hoppfull. Jag är nykter, kampen är över för den här gången. Suget borta igen.

En dag i taget.

Tack än en gång för att ni finns.

Många kramar till er alla. Ni är så himla bra som är här oavsett nuvarande alkoholstatus.

Det är verkligen så att jag fastnat i tankarna på de destruktiva relationer. På ett sätt är det som att jag ältar de vänner och familjemedlemmar som lämnat mig eller som jag håller avstånd till pga av alkoholen istället för att lägga all min fokus och energi på de vänner och familjemedlemmar som inte dricker. Och det är ju så i mitt fall att det känns hårt att bli lämnad. Jag har under så lång tid "velat ställa allt till rätta" för att inte längre bli bortvald. Men jag borde kanske tänka om och lägga fokus på de vänner och de familjemedlemmar som faktiskt inte dricker.
Jag har 4 vänner som är helt nyktra, 2 st ganska nära och 2 st lite mer ytliga vänner... Alla 4 har jag fått en relation till under de senaste åren när jag själv avstått alkohol..
På ett sätt är det ju faktiskt jag som väljer bort alkoholen och därmed även vänner/familjemedlemmar som dricker... Det har jag jag inte tänkt på?..

Familjen lyssnade igår (men fixade inte av kommentatorsdelen de lagt in på SVT, så vi bytte över till spellista på Youtube istället).

Det var lite halvdåliga inslag, några bra (som Island och Danmark bland annat).

Däremot...den som verkligen gick IN i mig var Nederländernas bidrag.
Jag, som nynykter, kände HELT igen mig i de känslor han beskriver där.
Så lågmält och så mycket tankar som uttrycks i texten som jag tror många av oss här inne kan känna igen oss i.
Det kändes som att han beskrev livet som tillfrisknande alkoholist.

Faktum är...att i slutet på videon så sitter han på något som jag vill tolka som ett AA-möte!
Se videon och berätta gärna vad ni själva tänker om text och budskap.

- - - - - - - -

https://www.youtube.com/watch?v=sMcxWB90TTY

- - - - - - - -

Ännu en dag 4.. kom väl till dag 7-8 sist. Mår redan bättre men jag hittar inget fungerande sätt att hantera ångesten som jag vanligtvis hanterar med alkohol.

Varför kan det inte finnas ett mirakelpiller som tar bort ångesten? Utan att göra en apatisk, trött eller beroende.

Har haft problem med hög vilopuls och högt blodtryck. Redan dag 4 har det sänkts med 12%. Varför är inte det motivation nog?

Längtar efter att kunna leva normalt, dricka ett glas vin då och då men framförallt stanna på ett glas. Men så länge jag bär på en massa annan ångest och skit går nog inte det. Hur fan mår man bra i grunden? Tror aldrig jag har upplevt det i en medveten ålder.

Dag 14
- -

går kände jag mig så himla "låg" på något sätt. Det var skönt att vara ute i solen och pyssla i trädgården, men kände mig lättirriterad. Dottern reagerade på att jag och maken trätte som "tonåringar" mot varandra. Hon hade rätt och jag kunde inte låta bli att skratta när hon sade det. "Mummel, mummel...dessa jäkla plankor som ska ligga här på marken så att jag man inte kan gå mellan huset och garaget längre". "Mutter, mutter...var fasiken tog du vägen nu då. Gör du rent ölflaskorna? Du skulle ju koppla in vattenslangen så vi kan spola rent här under altantaket nu när vi har plockat undan alla saker där. Vi står ju bara här och väntar ju." "Och vart tog du vägen nu. Är du på TOA? I 25 minuter? Jag är så jäkla trött på att bara vänta hela tiden, jag orkar snart inte dra det här "projektet" längre" osv.

Idag var jag "ilsk" igen. Jag har gått upp varje morgon sedan i måndags och gjort "hotellfrukost" till familjen vid samma klockslag. Satt på "svenska sommarhits" och "Sven-Bertil Taube" och familjen har sjungit med.
I morse gjorde jag inte det och två timmar efter att vi brukar göra i ordning frukost så låg alla fortfarande och scrollade på telefonerna i sina sängar. När jag muttrar om detta för maken så säger han "Jag gjorde i ordning frukost igår"? (Ja-a...ställde fram brödkorgen och kokade kaffe). Jag stegar ner med ljudliga steg, slamrar och väsnas, torkar och fixar ilsket. Ingen musik här inte. Orkar inte bjuda till med varma kramar och leenden, "God morgon". Och alla går omkring surmulna utan att hälsa på varandra. Kink och gnäll.

Jag tog sonen till hjälp och röjde ut hela linneskåpet och stod sedan och strök igenom allt igenom till två timmars poddlyssnande. Nu känns det bättre. Och jag inser att det handlar väldigt mycket om dessa jäkla hormoner nu som rusar i min kropp. Jag har aldrig "loggat" mina cykler på något sätt, men inser nu, när jag är så smått på väg in i menopausen, att jag måste börja göra det. Måste hitta någon smart "app" på något sätt.
Sedan...familjen är great och gör precis allt som jag ber om (men det är just kanske det....att det ska stå på en lista eller att jag ska be dem göra det, för att det ska bli av. Faktiskt.

Känner mig så jäkla OTÅLIG hela tiden. Livet är liksom för kort, om ni förstår vad jag menar (och det vet jag att ni gör då de flesta av er känner samma sak).

Hua...vad det kliar i hela mig idag...fortfarande.... Tur jag har en stor garderob också som jag kan slita tag i...haha.

Ha en fin dag, även fast den kanske är lika regngrå hos er, som hos mig!

- - ?

Tänker ibland att även själen kan vara lite mer lik vår fysiska kropp. När vi tränat ett träningspass vi inte kört förut, så svarar kroppen med träningsvärk dagen efter. När vi inte har sovit och givit oss den återhämtning vi behöver, så blir den trött. När den har en infektion och behöver återhämta sig så reagerar den med feber.

Att vi kan tänka att vi får lite "psykisk träningsvärk" när vi gjort saker vi inte brukar.
Att vi blir mentalt trötta när vi inte givit oss återhämtning, själen "gäspar" och vill bara slumra en stund.
Att vi behöver ge oss själv vila när psyket har fått "feber".

Att ha samma respekt för vårt psyke som för vår kropp är jag ute efter.

Bli inte rädd för att du inte känner mer, vill mer, har mer energi. Det kommer, så småningom. Inget du kan forcera fram. Var snäll mot dig själv. "Nu känner jag inte för att göra något alls. Gött så. "

Jag kan relatera till din känsla. Jag har varit väldigt aktiv under cirka fem års tid. Heltidsjobb, parallellt med halvfartsstudier och eget företag som medfört att jag de två senaste åren deltagit offentligt i P3, TV4, Kanal5, SvD etc. Liksom wow vilken fart. Det gick bra.
Men...så tog jag examen från min halvfartsutbildning förra våren. Beslutade att lägga mitt företag på "hold" och "bara vara". Plötsligt kom jag hem efter jobbet på kvällen och "hade inget att göra". Jag satte mig i princip vid köksbordet och "väntade" på lust att göra något. Jag försökte att inte forcera mig till något utan att i tystnaden se vad som började "pocka på". Det första blev att börja lära mig sticka, så det gjorde jag under de kalla höstmånaderna. När jag inte kände lust längre, så avbröt jag. Sedan blev det lite "tyst" igen. Ville inte läsa. Inte lyssna på något. Ingenting.
Det fick vara så, försökte att inte oroa mig. Och nu...i takt med att vårsolen kommer så dök trädgårdsintresset upp igen, med stormande kraft. Jag är inte säker på hur lång tid jag kommer att känna denna lust, men jag njuter av denna "surf-våg" så länge det bara går. Sedan väntar jag på nästa höga våg jag kan surfa iväg på).

Sååå...tillåt dig att sitta tyst och "höra klockan ticka" lite. Njut av lugnet. Snart nog så kommer något att börja glöda inom dig, även fast det kanske kan ta tid och då har du samlat kraft och energi att engagera dig i det.

Ha en fantastiskt fin söndag! (Blir det tvätt idag?)

Kram

- - ?

Hejsan! Jag är bra mör i kroppen i dag, och det spöregnar här också, men det är ju bra för växterna med lite regn.? Jag fick den där klockan när jag fyllde år och tycker den är rätt käck faktiskt. Bra att den loggar allt, och så håller den ju koll på pulsen och så. Det blir en slappardag för min del i dag, men det är rätt skönt det också.

Ha det gott!

Kram

...satt och mumlade irriterat för mig själv tillsammans med maken igår. Lästa tidningar via "Readly"appen och var och varannan tidning jag läste, oavsett genre (inredning, matlagning, trädgård) så var där alkohol i olika former.
Familjen satt också och såg Eurovisionbidragen tillsammans (nååå...vi fixade inte att se den som visades av SVT på grund av kommentarupplägget de hade, men på spellista på Youtube. Var femte video ungefär hade alkoholinslag:) Zappar sedan på teven ihop med maken efter att barnen gått och lagt sig. Alkohol här, alkohol där.
Jag blir liksom inte sugen, bara provocerad över detta. Här försöker jag "nyktra till mig själv", men hela jäkla världen går omkring i en rusdimmma.
(Ytterligare ett tillägg, scrollade igenom ett fantastiskt instakonto i sin helhet idag också, med start 2012. Bakverk och husmanskost med mjölk eller mineralvatten. Flytt till ett hus på landet. Höns. Egen odling. En fantastisk tjej på alla sätt och vis som det tycks. Men från att ha reagerat just på att det var ett "alkoholbefriat konto", så tog det absolut över med början 2018 eller så. Vart och vartannat foto är på ett immigt glas i något sammanhang. Tänker att det är så vi liksom tänker att våra konton ska se ut, eller? Att det liksom speglar en "avslappnad attityd till livet", eller?)

Ha en fin söndag, Rosa!

Kram

- - ?

Det är något så gött med att rycka ett ogräs här och där, hitta nya växtvänner som gömmer sig under det man rensat bort och sedan mata på med ny näring och känna sig "givmild" och förväntansfull. Tack för dina hejarop!
Ha en fin söndag (lördag höll jag på att skriva, dagvill verkligen)

Kram

- - ?

Kånkat steg till stenmur låter som ett rejält styrkepass för både kropp och hjärna. Hur känns kroppen idag tro?
Jag har en FitbitCharge3 som jag inte haft på mig på ett tag, blev lite påmind nu om att kanske ta på mig den (Får ju för mig att jag inte rör på mig så mycket = promenader, men steg får jag ju definitivt i trädgården med ju).

Idag blir det mindre av trädgårdsarbete här - det regnar här. Såg att det snöat i flera delar av landet. Hur ser det ut hos dig?

Kram

- - ?

Nyss hemkommen från dagens gudstjänst där en barnkör var med och sjöng. "Den blomstertid nu kommer" fyller mig numera med en stor portion nostalgi! ??

De där ögonblickstankarna på alkohol kanske vi får försöka lära oss att leva med utan att agera på dem? Har just nu en paus i mitt krukplanterande. Har satt en Funkia i gräsmattan och två lavendel i kruka. Har hört att humlor är särskilt förtjusta i lavendel och dem gynnar jag gärna! En vissen basilika har också fått ny jord och kruka med hopp om att den vill spira nu. Nu ska jag till förrådet och leta fler krukor.

Kram!

Helgen har snart passerat och den har varit fin. Började fredagen med lite loppis för att sedan packa om och bege mig till fredagspasset. Ett intensivt träningspass på 30 min som är som balsam för själen. Hur "slut" man vill vara efter 30 min beror ju dels på en själv men också på den som leder passet. Det finns de som bara går dit och leder och sen finns det de som peppar, vrålar och pushar på. I fredags var det den gastande typen, vilket jag i och för sig gillar...det pressar en lite mer..

Det var då hon sa det...Kom igen nu!!! Ge nu allt de sista minuterna, kom igen nu det är fredag!!!Sen kan ni åka hem och riktigt njuta och förtjäna ett stort glas vin!!!

Va???? Va sa hon???....Fasen va jag tappade glöden. Där ser man så inpräntat det är: belöning = alkohol...Hade jag inte haft de problemen som jag har så hade jag nog inte reagerat men nu retar det mig..

Hur som helst så var det bara att skaka av sig, det blev god grillad lax och pepsi max! Mannen drack cider men det berör mig inte ett dugg! Ha en fin söndag alla! Kram Rosa

Hej och tack för ditt svar på min inlägg. Jag har försökt att säga det rakt ut. Hon kontra dock att hon inte ska dricka när jag är vaken utan deräfter. Men vad hjälpa det? Vi har en familj ihop. Att dricka alkohol gör så att det blir mer och mer med tiden, inte mindre. Men jag ska lyder ditt rad och försöker sätter mig i lugn och ro att förklara, så som jag gjorde förut. Då gick det dock åt skogen, hon explodera er när jag pratar om detta

Det kan hända oss alla och det är bara att kämpa på, vi finns här! Kram!

Ta avstånd är till drickande vänner är ganska lätt faktiskt för mig.
Jag vill inte dricka o bli bakis, min hälsa är viktigare. O i värsta fall om dom inte ger sig så slänger jag mitt hälsotillstånd i ansiktet på dom så dom får lite dåligt samvete samtidigt.
Senast igår hade jag en vän som tjatade om att vi skulle dricka öl! Vet du, jag for till mina nyktra vänner istället, vi tog en promenad med vovvarna o det var magiskt ?

Återigen, tänk på ditt eget bästa o ditt barns bästa! Finns ingen anledning att blanda in alkohol o dåliga vänner i det ?

Men undrar ändå om du inte har någon vän som INTE dricker?

Klok reflektion Nystart. Tror att det finns två orsaker till att jag inte skrivit så mycket hos mig själv, dels att det känns som att det blir samma, samma hela tiden, dels att det är jobbigt att rannsaka sig själv och sina val. Nu känner jag mig mer redo för det igen. Har egentligen vetat så länge vad jag behöver och borde göra. Så dags för lite fokus på mig själv! Om än lite motvilligt!

Respekt och förståelse för varandra

är det som gäller när man har en relation till en annan människa. Du visar din fru att du inte vill ha med henne att göra på kvällarna när hon dricker. Hon fattar nog inte riktigt det utan tycker det är skönt att varva ner framför TV.n med ett glas som trygghet. Du ska vara väldigt tydlig med henne. Säga det rakt ut. Jag tycker inte om dig när du dricker. Gör det på ett respektfullt sätt och sätt dig in i hennes situation för jag tror inte du riktigt förstår henne på djupet.

För mig gick det åt h-vete och min kontrollerande ex fru kastade ut mig 2004 för 16 år sen. Innan skilsmässan hade hon ställt ett ultimatum till mig, flaskan eller familjen. Jag har alltid haft svårt för folk som ställer krav på mig och tvingar mig att göra sånt jag inte vill själv. Ställde upp på familjen då eftersom jag var mitt uppe i en karriär som sen gick åt h-vete och var nykter då när hon kastade ut mig och hade varit nykter i ett halvår innan, så min abstinens var under kontroll.

Börja prata med din fru på ett vänligt och avslappnat sätt innan hon börjar dricka. För att ni ska kunna förstå och ha respekt för varandra så behöver ni göra det i lugn och ro. Avsätta tid för att prata.

Det är mitt tips på vad ni kan göra tillsammans. Lycka till :)

Jag har haft en del andra besvär (som lett till stress o nedstämdhet) sista åren och i detta har jag stundom druckit för ofta, för mkt och av fel anledningar. Det har jag och fortsätter försöka förändra. Min livssituation idag är mer stabil och jag kan se tillbaka och se att jag ffa för min omgivning har svikit. Men sista året har jag pratat med kurator om bland annat drickandet. Sista tiden har jag gjort alla stegen här på ah.se. Jag vet mycket väl vad, när, hur det blir bekymmer med mitt drickande och har utifrån detta skapat ett ramverk för att undvika de situationer där alkohol inte är nån lösning.

Det har gett mig i grova drag;
Drick inte när jag är arg/stressad på något annat
Drick inte om jag inte hunnit äta ordentligt den dagen.
Drick inte mer än 14 glas per vecka
Drick inte mer än 6 glas på en kväll.
Drick inte mer än ett glas i timmen.

Dessa ganska enkla riktlinjer har hjälpt mig otroligt. Har inte tappat kontrollen. Inte haft minnesluckor. Har inte druckit när jag kanske inte borde osv osv.

Är det inte lång helg så blir det inte mer än 2 tillfällen i veckan.

Tycker alltjämt det fungerar bra. Och målet är för mig att långsiktigt dricka mindre än jag gjort historiskt. Dricka hållbart.

Ibland börjar jag tidigare; en lördag kanske man är hos vänner i solen och öppnar första ölen redan kl 16; med takten en i timmen kan det då bli 8-9 glas på den kvällen om man åker hem kl 00-01. När detta sker så finner jag stor trygghet i att jag hela tiden har kontrollen. Jag bestämmer. Det dagliga taket på 6 glas är inte det primära för mig. Måendet. Beteendet. Kontrollen är för mig det viktiga.

Så frågar min partner dagen efter (hen kom hem senare än mig fr annan fest). Hur mkt drack du igår? Jag vill inte ljuga; så jag svarar sanningsenligt varpå hen blir sur/arg. Eftersom jag då inte hållit mig till min plan. Hen ser detta som ett misslyckande.

Vet inte riktigt hur jag ska tackla situationen då jag själv är rätt nöjd med vad jag gjort sista månaderna och vad jag gör. Jag tycker inte det är hela världen om det pga av en lång kväll blev något glas utöver. Det finns andra delar som är viktiga för mig. Men det påfrestar ju dagen efter om hen ska reagera så starkt negativt.

Jag har haft en del andra besvär (som lett till stress o nedstämdhet) sista åren och i detta har jag stundom druckit för ofta, för mkt och av fel anledningar. Det har jag och fortsätter försöka förändra. Min livssituation idag är mer stabil och jag kan se tillbaka och se att jag ffa för min omgivning har svikit. Men sista året har jag pratat med kurator om bland annat drickandet. Sista tiden har jag gjort alla stegen här på ah.se. Jag vet mycket väl vad, när, hur det blir bekymmer med mitt drickande och har utifrån detta skapat ett ramverk för att undvika de situationer där alkohol inte är nån lösning.

Det har gett mig i grova drag;
Drick inte när jag är arg/stressad på något annat
Drick inte om jag inte hunnit äta ordentligt den dagen.
Drick inte mer än 14 glas per vecka
Drick inte mer än 6 glas på en kväll.
Drick inte mer än ett glas i timmen.

Dessa ganska enkla riktlinjer har hjälpt mig otroligt. Har inte tappat kontrollen. Inte haft minnesluckor. Har inte druckit när jag kanske inte borde osv osv.

Är det inte lång helg så blir det inte mer än 2 tillfällen i veckan.

Tycker alltjämt det fungerar bra. Och målet är för mig att långsiktigt dricka mindre än jag gjort historiskt. Dricka hållbart.

Ibland börjar jag tidigare; en lördag kanske man är hos vänner i solen och öppnar första ölen redan kl 16; med takten en i timmen kan det då bli 8-9 glas på den kvällen om man åker hem kl 00-01. När detta sker så finner jag stor trygghet i att jag hela tiden har kontrollen. Jag bestämmer. Det dagliga taket på 6 glas är inte det primära för mig. Måendet. Beteendet. Kontrollen är för mig det viktiga.

Så frågar min partner dagen efter (hen kom hem senare än mig fr annan fest). Hur mkt drack du igår? Jag vill inte ljuga; så jag svarar sanningsenligt varpå hen blir sur/arg. Eftersom jag då inte hållit mig till min plan. Hen ser detta som ett misslyckande.

Vet inte riktigt hur jag ska tackla situationen då jag själv är rätt nöjd med vad jag gjort sista månaderna och vad jag gör. Jag tycker inte det är hela världen om det pga av en lång kväll blev något glas utöver. Det finns andra delar som är viktiga för mig. Men det påfrestar ju dagen efter om hen ska reagera så starkt negativt.

Så igenkännande...

Ger dig en styrkekram där under täcket.

Det kommer att bli bra. Men jag vet hur det är efter ett nederlag... Tro mig

Men vi finns här

Du är starkare än du tror!

Stoor kram från Saskij ??