Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror precis som du att det är sunt att ge sig mer och mer ut i den andra världen. Nykter.

Forumet finns kvar, och besöken blir glesare med tiden, men jag tror som du att det är svinviktigt att ha kvar en fot här. Påminnas. Repetera.

Det är väl som en förälskelse. Först är det 24/7 vecka efter vecka efter vecka. Det finns knappt plats för något annat.

Sen glesar det ut och man släpper sakta in omvärlden igen. För att man vet att den andre finns kvar, som en enorm trygghet att falla tillbaka på hela tiden.

Kram ?

Hoppas jag får fler sådana drömmar, så ska jag försöka golva hen då.?

Jag har äntligen fått min kallelse att påbörja utredning. Fått hem en halv katalog att fylla i, och nu har jag skjutit på det en månad. Man behöver två personer till, en förälder och en annan närstående som ska fylla i formulär och bli intervjuade. En mamma har jag ju men sen är det stopp. Jag har ju just nu inte en enda vuxen människa i min närhet.
Så i ett par veckor har jag låtit det gnaga och skava. Jämför mig med alla andra och tror att jag misslyckas med en jättebit i livet. Inte på en rimlig nivå såklart, jag har börjat se om hela Friends på kvällarna så jag bestämmer att alla i trettioårsåldern ska ha fem supernära vänner och hela tiden träffa nya spännande personer i sina spikraka karriärer. Jag är hur ensam som helst.
Men senaste dagarna har en annan sundare tanke också dykt upp. Jag kan också jämföra med att vara konstant omgiven av människor och sakta dränka sig själv utan att någon vågar bryta in och fråga hur det är. Att hela livet går ut på att ta sönder sig själv och att det till slut är en främling i mataffären som är den som säger stopp, inte personerna man träffar varje dag hela tiden. Jag har ju varit hur ensam som helst, det här är inte det. Jag är bara lite själv.
Och så försöker jag komma ihåg att vara tacksam över de personer jag älskar och är trygg med som jag ju verkligen visst har i mitt liv, även om jag inte ser dem varje dag eller alls just nu.
Så, lite krig i hjärnan mellan dessa läger. Jag hoppas på att den tacksamma sidan ska vinna och att jag får iväg formulären ändå.
Det är en lugn söndag och jag hanterar läget.
Kram

Det var ett avancerat sätt av alkoholdjävulen att göra sig hörd - genom dina drömmar.

Hen har gett upp hoppet om att påverka ditt medvetna, nu försöker hen via ditt undermedvetna. Spännande!

Allt lugnt! Inget sug och tankarna kring alkohol blir färre och färre. Skönt! Jag märker också att jag går in här mer och mer sällan. Bra, på ett sätt då det innebär att mitt fokus förflyttas från att avhålla mig från alkohol till världen utanför. För mycket slarv med att delta på sidan tror jag däremot inte är bra alls så jag hänger självklart i fast med lägre intensitet - just nu i allafall.

Honungsblomman: Jag gör faktiskt precis som din svärmor gjorde :D Men först måste jag beklaga mig lite över försovningen. Det blir visst för er nuförtiden. Sedan skakar jag av mig det och sätter på P1. Älskar P1. Vettiga, intressanta program med lagom ljudnivå.

Andrahalvlek: Bra benämning med gråzonsbarn. Min flicka tillhör också LSS p.g.a. autismdiagnosen men klassas som sagt inte som intellektuellt funktionsnedsatt (IF) även om hon ligger precis på gränsen. Det är här gråzonen kommer in. I skolan framförallt då det bara finns den "normala" läroplanen att följa. I framtiden ser jag också att hon kommer behöva fullständigt stöd med vardagen och anpassat arbete. En bit kvar till vi är där så vi får se hur det går...

Har du sinnesnärvaro där och då att djupandas dig igenom panikattacken? Kan du lära din man att hjälpa dig andas igenom panikattacken? Ungefär som när man ska föda barn. Faktiskt.

Djupandning är svinbra medicin mot mycket. Och garanterat fri från biverkningar.

Kram ?

Sant där Andrahalvlek, jag drömde verkligen att jag drack hejdlöst i natt, Jägermeister, massa öl mm. ? Men för tillfället känner jag mig längre i från ett återfall än någonsin .

Känner igen det. Har man druckit utan att någon annan vet om det så har det knappt hänt liksom.

Man måste hela tiden påminna sig om att man gör det här för sin egen skull. Allt annat är en bonus.

Här-och-nu-tänket är en förmåga som man kan boosta med mindfulness faktiskt. Ingen quick-fix, det kan ta månader innan det känns någon skillnad.

Ur stressynpunkt är det en förmåga som är sund att utveckla. Att kropp och skalle är på samma plats samtidigt sänker stressnivån oerhört mycket.

Det berikar också relationerna med andra. Mina medarbetare ska veta och känna att om det så stormar utanför så lyssnar jag på dig nu. Samma sak i närvaron med barnen. Nu är det det här som gäller och som får mitt fokus.

Kram ?

Inledningsvis drömde jag ingenting, senare drömde jag en del, och nu är det helt drömlöst igen.

Eller drömlöst är det inte förstås. Men jag är inte längre medveten om att jag drömmer.

Drömmer gör man i princip varje natt, men man är sällan medveten om det. Det är ens undermedvetna som ”städar upp”.

Just därför är nog drömmar med alkohol vanliga under nykterhetsresan. Men det är ofarligt. Du behöver inte oroa dig för att drömmar om alkohol innebär att du är nära ett återfall. Tvärtom tror jag.

Kram ?

Önskar dig en fin dag! Näpp, verkligen inte värt ruset att dricka. Man mår så dåligt på alla plan efteråt.
Kram?

Vaknade kl 6.45. *ping*

Funderar lite över att den här biologiska klockan, som jag tydligen utvecklat i nykterheten, måste ju vara oberoende av klockomställningen. När vintertid införs i höst kommer jag att vakna vid sextiden således. Hmm ?

Men det är som alltid bara att gilla läget. Därför har jag infört för-frukost i sängen. Kaffe och två kanelknäck med ost (smular lite men det kan man svepa ner på golvet sen om man smular på täcket enbart.)

Jag har fortfarande sovrumsdörren stängd några timmar. Dottern får fortsätta ostörd med sina morgonbestyr som hon brukar ha när jag har sovmorgon. (Hon är ytterst förvånad: ”Är du UPPE?”)

Jag tänker att de här morgontimmarna har jag fått ”gratis” och de är lämpliga att använda för analys och reflektion.

Nästan allt jag gör riskerar att spåra ur om jag inte tar mig tid att analysera och reflektera. Jag behöver även regelbunden input, ny kunskap, som håller uppe motivationen.

Så de här morgontimmarna kan bli en riktigt fin gåva. Från mig själv - till mig själv ❤️

Kram ?

Det är så otroligt skönt nu, Du kan också komma till det läget jag är i nu. Du har blivit lite av min ”favorit” här nu, eftersom du verkligen vill stenhårt sluta dricka, och kämpar så tappert. Lite mer tålamod och självförtroende bara, så fixar du det!

?? / Kram

Jag är så gärna en hjälpande hand för en medsyster eller medbroder, precis som jag har fått en hjälpande hand av många här, som gått före mig ❤️

Kram ?

och godmorgon Torn. Vill bara säga att jag är så glad för din skull att du kommit så långt nu. Att kunna ha tålamod, känna glädje, ha energi att göra bra saker som ger livet mening.... Ett mål jag har... Så jag inspireras av din historia.

Tack Torn.

Saskij, dag 6...?

Godmorgon! I dag är en nykter dag, perfekt morgonfras där Saskij?. Jag hade en hel del konstiga drömmar till och från. Jag minns att det två första veckorna var värst. Men efter två veckor började jag plötslig sova mycket bättre, och då blev drömmarna klart färre.

I natt drömde jag dock att jag drack en massa alkohol, en riktig mardröm alltså.?

Ha en bra dag!

Kram

Påbörjade ett inlägg för ett par dagar sedan men blev så trött så jag orkade inte skriva klart.
Jag är fortsatt nykter.

Hade samtal i tisdags. Får sedan läxor att utföra till nästa möte. Den här gången var läxan att sugsurfa. Att om man tänker på att dricka försöka känna efter var i kroppen det känns och i vilka sammanhang. Har ju just nu inget direkt sug, men tankar och planerande av inköp är inte helt borta. Läste i Vinägers tråd om hur tankarna på att det går att passa på kommer när mannen säger att han ska åka bort. Lite så är det för mig också. Det finns något med det där att jag kan komma undan och smyga som är lite kittlande och som ger en kick i sig. För alla er som dricker öppet låter jag säkert helt dum i huvudet, men ni andra kanske känner igen er. Känslan när det finns på plats i säkert (säkert?) förvar det är nog den som är det enda sköna när jag tänker efter... för sedan infinner sig ”måstedrickaupputanattdetmärks” och vissa gånger när det blivit för mycket ”varsjuttongömdejagflaskan” och lite lätt panik tills den är hittad.
Att sugsurfa är såklart lite svårt om man inte har nåt direkt sug, men tankarna finns där när jag vet att jag kan handla obemärkt, det var mest det som jag drabbades av de senaste dagarna. Att jag hade kunnat smita iväg och komma hem med min guldklimp...
sen tänkte jag lite mer på lugnet och vilan som jag får när jag inte måste putsa guldklimpen i smyg på kvällen och då kändes det inte längre lockande. En av de absolut bästa upplevelserna för mig när jag inte dricker är att jag är mer ”här och nu”. Jag är en person som organiserar och planerar... inte så att jag blir störd om nåt ändras, men jag gillar att ha planerat så att det inte blir så jobbigt sen. Det är ibland bra och ibland ett lite tråkigt sätt att leva. Tillbringade lördagen i trädgården. Skönt! Visste att jag kunnat smita iväg o handla, men hade inte bestämt mig, glömde tiden och sen var klockan för mycket. Det är en sån skön känsla på sätt och vis när det är ”kört”. Systemet är stängt och kvällen blir avkopplande istället för a-fixerad.
Nog om detta. De saker jag gör för mig själv i övrigt just nu är att träna, stretcha, slappna av, lägga bort mobilen (nåja). Och läsa hos er andra kloka människor. Har hamnat i ”kommenteraallthosalla”-träsket tidigare så jag kommenterar inte så ofta. Kämpa på allihop!

Så otroligt glad jag blir att mina inlägg inte bara berikar mitt liv utan också andras liv ❤️

Ibland tänker jag att jag enbart svamlar och blir långrandig, skriver för mycket - tar för mycket plats, som jag alltid tycker att jag gör i perioder. Nykter såväl som onykter.

Jag har alltid fått höra att jag tar mycket plats. Att jag aldrig kan hålla tyst, alltid måste säga vad jag tycker. I alla sammanhang. Från skolan och vidare till yrkeslivet, och även privat.

Och det är inte elakt menat som folk påpekar det, utan i all välmening. De ogillar det inte, men det kan bli lite to much som sagt. Det har inneburit att jag på senare år alltid försöker att vara medveten om det.

Jag är lyhörd för andras åsikter. Ger bokstavligt talat folk ordet i vissa sammanhang: ”Vad tycker du?” Det säger jag ofta till de tystaste. De som alltid deltar, men aldrig säger något spontant.

En del blir väldigt ställda då, men om man låter tystnaden hänga i luften en stund så börjar nästan alla att tala till slut. (Nästan alla. Ibland går jag bet, men då har de åtminstone fått chansen att yttra sig. Sannolikt har de då inga åsikter att leverera, varken nu eller senare.)

Jag har lärt mig att gilla den tystnaden, den representerar eftertänksamhet för mig. Något jag jobbar på att själv ha mer av i mitt liv.

Inte springa på alla bollar direkt. Inte lösa alla andras problem först, bara för att det ger omedelbar bekräftelse för mig. (Det här gör min chef gång på gång, oerhört frustrerande att se lite på avstånd.)

Det är förvånansvärt mycket som löser sig svinbra om jag inte är tillgänglig jämnt. Jag älskar när medarbetare tar egna initiativ och fixar problem. Vilket jag nogsamt creddar dem för. Översvallande. Inför andra. Flera gånger.

Jag tror nämligen på positiv förstärkning. Så har jag uppfostrat mina barn och så agerar jag mot mina kollegor. Varje gång de gör ”rätt” får de massor av beröm från mig. Om och om igen.

Till skillnad från till exempel barnens pappa som tycker att barnen ska göra rätt med automatik, det behövs inte ens uppmärksammas tycker han.

För honom är felen viktigare att uppmärksamma. Det är felen han uppmärksammar och tillrättavisar. Gång på gång på gång.

Vi två har haft många diskussioner om detta. Till viss del har han anammat mitt sätt att tänka, men ibland träder ryggmärgsreflexen in förstås. Barnen är vana sen många år, de ler milt överseende med honom.

Och jag tillrättavisar honom absolut inte i de lägena, inte ens i stridens hetta. Jag vänder på alltihop istället ”Men det HÄR gjorde hon jättebra, genom att göra si och så.” Då blir han paff, mumlar ”jo, det förstås.”

Jag försöker också alltid implementera tänket ”Det här blev fel, vad kan vi lära oss av det så att just det felet inte sker igen?”

Förvånansvärt många förstår inte att misstag ska man se som lärdomar. Gör om, gör bättre nästa gång. De tror att de är oförmögna att agera rätt bara för att de agerat fel så många gånger.

Långrandigt igen ? Förlåt. Det blir bara så när orden börjar resonera med sig själva, som jag skrev i Addes tråd häromdagen.

Kram ?

Hej, jag har levt ett väldigt osunt liv fram till förra sommaren. Där nådde jag min botten med att köra rattfull. Efter så många år fullt med drickande, lögner, förnekelse, skuld och skam bestämde jag mig att slutar dricka. Jag lever i en familj med fru, barn, hud och vanligt arbete som jag kunde behålla även i min alkoholism. Den sista tiden innan jag slutat dricka, när allt avancerade grovt har även min fru börjad dricka. Nu är jag med hjälp av behandlingar och AA nästan ett år nykter men min fru dricker fortfarande. Jag känner att det är tufft för mig att leva i min nykterhet. På kvällen brukar jag inte sitter i vardagsrummet utan gå i sovrummet och lägger mig tidigt. Allt för undvika alkoholen. Jag har often påtalade för min fru att det inte gå vidare så, att även hon måste ta det lugnt för familjens skull menn det fungera inte. Har ni råd, tips hur jag kan göra. Vi har varit ihop i över 20 år och jag vill inte kasta bort allt. Tacksam för ert svar

Med gott smakande kaffe. Natten har varit lite orolig med många inte så trevliga drömmar på efternatten. Skönt när morgonen kommer och en ny dag gör entré. Drömmarna bleknar i dagsljuset som tur är.

Är det många som har konstiga drömmar? Hur länge varar det i så fall?

Idag är det regn där ute.. Så förhoppningsvis ska hemmet få lite vård.

Hoppas få en liten promenad iaf mellan skurarna.

Idag är en nykter dag....

Kram Saskij ?

Jag hejar på dig, bara så du vet ?
Kram ?

De senaste dagarna har varit lugna, några små ögonblickstankar på alkohol, det är allt.
Är så glad varje morgon att jag vaknar pigg och fräsch?

Önskar bara att Corona släpper sitt grepp om människorna och att vi kan leva lite mer i frihet tillsammans.
Nu får vi passa på att vara ute i naturen så mycket som möjligt, det är så fantastiskt vackert och spirande!☀️????
Och härlig fågelsång på det gör att man får hopp om livet igen ?

Kramar ???

Känn dig stolt nu Vinäger, du klarade det. Usch förstår att panikångest är oerhört svårt att leva med. Skönt att du har din man.
Om möjligheten att dricka inte alls fanns när det här händer, tror du att du skulle känna samma alkoholsug då eller något annat?

Tack snälla för era snälla och peppande kommentarer! Känns så bra att gå in här och vet att ni förstår. Idag vaknade jag och mådde bra. Fortfarande har jag dåligt samvete för att jag drack i fredags, men jag kan ju inte ändra något utan bara tänka framåt. Igår var det en jobbig dag. Kände att jag var mer irriterad än vanligt men jag gjorde allt jag kunde för att dölja det för min son.
Jag förstår verkligen inte varför jag dricker. Visst en härlig känsla just då men sedan mår jag skit flera dagar efteråt. Det är ju inte värt det. Måste bara tänka på det innan jag dricker nästa gång!

Jag har firat din tremånadersdag med att skumma igen din tråd. Har läst en del då och då tidigare. Inläggen i början när du skulle begränsa till 4 (!) glas vin på en kväll och den förändring i tankar och dina kloka reflektioner är ju toppen. Känner igen mig i en del av dina inlägg... mottaglig för andras måenden, i grunden positivt inställd till livet,.. å lite annat som också stämmer. Några av dina bästa reflektioner är ”den här känslan brukade jag dricka vin på”... Guld värt tror jag att analysera just det. Så enkelt att glömma bort.. och du det där med andningen som du skrev om har jag testat. Det fungerar så jäkla bra!
Sen tycker jag att du också är så fantastisk som sätter ord på dina känslor.., besvikelsen när dottern väljer pappa/sambo, strategierna inför möte med chefen osv. Intressant att läsa!

Du är en sann förebild!

Tack för era inlägg, tror oxå att det kommer hjälpa mig framåt. Det är väl så att jag är en dubbelnatur.... jag själv, och beroendesidan som spökar och som får mig att tvivla. Idag är dag 12 nykter och det känns typ ingenting. Känner mig tom och lite uttråkad, samma känsla igår. Är tacksam för att suget inte grabbat tag i mig dock. Jobbar denna helg, så far iväg och gör det jag ska. Arbeta och vara nykter.