Senaste kommentarerna i forumet

Det blev en vit helg igen för min del. Otroligt skönt att vakna utan ångest och bakfylla. Jag tog en cykeltur i grannskapet igår kväll. Mötte otroligt många människor som var ute och promenerade/joggade. Skönt att se att så många prioritera hälsan.

För det mesta känner jag mig som en vinnare i detta. Men ibland tryter modet och jag känner mig både utanför och ensam när helgen kommer, alla ska dricka och man ser på sociala medier att ens tidigare kompisar börjat umgås med andra för att dricka istället för att träffa mig. Likaså är det så svårt att se positivt på livet och nykterheten när ens mamma väljer alkoholen framför mig, mitt barn och mitt liv. Helgerna är tuffast för min del. Inte för att jag känner ett stort sug efter alkohol. Utan för att jag känner ett tomrum och ett utanförskap utan dess like.. Jag vet att det enda rätta är att fortsätta vara nykter och att bli nykterist. För jag, likt min mamma, min storasyster och min moster kan inte hantera alkoholen. Jag är en beroende människa men just nu utan ett aktivt beroende. Jag kan längta efter alkohol bara för att "få må bra", "känna lugn och harmoni i kroppen".. Men jag vet samtidigt att det har sitt pris. Och därför behöver jag ta steget och bli nykter för alltid. För den dagen jag låter alkoholen komma in i mitt liv så vet jag oxå att jag är fast... Men hur tar man avstånd och släpper alla vänner och sin familj till alkoholen utan att känna bitterhet?

Vi människor har många val att göra här i livet som slutar lika för alla med döden. Jag har valt strategin en dag i taget och den funkar bra för mig. Jag får dricka hur mycket jag vill. Jag vet dock att jag kommer att må dåligt om jag väljer att göra det för ofta. Jag har lärt mig att jag mår bäst av att inte välja att dricka. Jag har ingen tidsgräns för mina val. Jag dricker ibland men tycker det sällan är värt ångest som kommer som ett brev på posten. Den här strategin kommer jag att använda mig av resten av livet. Kan man klara av att dricka lagom och må bra av det behöver man ju inte avstå helt. Det svåra är att hitta balansen och hålla sig till den strategi man valt. Förbud och pekpinnar skapar ej någon bra känsla hos mig. För mig gäller det nog just nu att välja att prioritera hälsan. Det innebär att jag får försöka välja den mest hälsosamma vägen dvs ännu mindre alkohol.

Det konstiga är att jag egentligen inte känner så mycket! Jo, jag kommer ihåg mer av vad jag gjorde "igår". Och jag står på bättre fot med mina (vuxna) barn. Annars i vardagen har jag egentligen större problem! Jag känner en tristess i mitt förhållande och jag vågar inte ta upp det med min man för han ser det som att jag letar syndabock och vill skiljas. Men jag vill ju lösa det och hitta tillbaka till vad vi hade från början även om jag är rädd för att det kanske inte går. Jag har ju inte varit nykter många dar i sträck förut under vårt förhållande!

Välkommen till detta fina forum .
Här finns alltid någon som bryr sig?
Vill bara säga att jag läst ditt inlägg och tänker som de andra som skrivit här.Tänk på dig och din familj i första hand.
Det är ju ändå inte äkta och ärligt när det är vin vänner och ölvänner.
Du vill väl som oss andra ha fina och rena och ärliga relationer i ditt liv.Det är inte skön känsla att bli bortvald.
Det finns riktiga vänner för dig ?men så länge destruktiva relationer tar tid och plats så....
Tack för att du delar här?
Kram Pilla?

Ska strax iväg på ett ärende men snubblade över din tråd och ville bara av hela mitt hjärta säga .. att DU är fantastisk !!! Det är DERAS förlust ... blev väldigt rörd av din berättelse . Skriver mer sen måste rusa :) KRAM

Bra att du är inne i en lugn period. Jag reflekterade över att du skrev att du inte kommenterar ändras trådar så mycket nu. Jag har till och från skrivit mycket i andras trådar och satt mig in i andras situationer. Just nu försöker jag undvika detta och köra mitt eget race och lägga allt krut där. Läser förstås och kommenterar ibland, men fokus just nu är på mig själv.

Så glad att se att du är på rätt väg.

Idag tar jag med mig dessa visdomsord:

”Att bli nykter är att stå med vinterbleka ben på en brygga med bikinin från förra året som är för liten. Men inget, inget av det är värre än att börja dagen och undra när man får ta ett glas.”

på dom sista raderna om att "bita ihop" brukar i praktiken innebära att man sopar saker under mattan och passar på att "ha det bra" när det inte dricks. Min erfarenhet som kanske inte stämmer när det gäller er. Kan ni prata om det hela på ett bra sätt? Inser din fru att hon har problem? Om det fortgår är nog risken också att det eskalerar och blir typ en bra vecka och fyra veckor med drickande. Var rädd om dig själv för det tär på en att leva nära missbruk. Försök att se henne som EN person med lite olika innehåll, det här är var du får. Lätt att se personen ifråga som två personer. En som man har ett bra liv tillsammans med och som man älskar och en person som man vill lämna. Var rädd om dig!

Det är en välsignelse att få vakna pigg och nykter i arla morgonstund och få en stund av tacksamhet och reflektion. ?

Händer ibland fortfarande och känns högst orättvist. Kaffe hjälper.
Att se fram emot en ny dag är en stor och dramatisk skillnad i livet som helt nykter.
Att se dagen ligga framför mig och liksom för-njuta bara av den insikten är stort.
Tankar som inte finns längre:
hur ska jag klara dagen nykter.
Hur ska jag ta mig igenom dagen (bakis)
Jag har nästan glömt det förfärliga tunnelseende som plägar baksmällan och som bara handlar om att hitta ro för ångesten.
Att ha lämnat det bakom sig är stort, och inget jag nånsin hade kunnat förutspå i januari.
Läste någon som skrev om lättnaden att bli avslöjad, att det äntligen skulle vara över.
När vinet var slut på nyårsdagen upplevde jag något liknande.
Det finns alltså en verklighet där drickandet inte är ett möjligt alternativ. Där är jag nu.
Alla som kämpar/ bara fortsätt.
Ja, du får ägna tid och energi till att hantera diverse röror i livet, betala glömda räkningar, städa handväskor, återupprätta relationer, säga förlåt. Ta hand om skammen och bearbeta skuldkänslor. Traska ner dina vinkilon du tillskansat dig eftersom vardagsmotionen går ner till ett minimum för drinkare.
Se ditt liv i vitögat. Ringa jobbiga samtal du skjutit upp, kanske öppna några kuvert du undvikit eller tänkt att det är lättare efter ett par glas vin och sen glömde du. Att bli nykter är att stå med vinterbleka ben på en brygga med bikinin från förra året som är för liten.
Men inget, inget av det är värre än att börja dagen och undra när man får ta ett glas.
Kram på er alla. Jag möter dagen med mer kaffe till att börja med.
Nykter idag, enligt min vilja och mitt löfte till mig själv om att samla in mina spretiga känslor för natten och ta hand om mig, mest av allt. Inget är viktigare. Allt börjar där. ❤️

Stort Grattis till dig! ?

Visst är det så att jag passar på när mannen är borta. Som tur är händer det inte särskilt ofta. Nästa gång ska jag ha en strategi för det. Förhoppningsvis händer inte det på ett tag att han sover borta, brukar vara en gång per år och då har jag kommit längre i mitt nyktra jag. Vågar inte längre dricka när han är hemma för han märker det direkt. Innan smusslade jag runt hemma med vin men han vet nu att jag har problem vilket är skönt.
Känner mig enormt deppig idag vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Vill bara gråta.

När man blivit nykter själv inser man vilket fattigt liv man har när man dricker. Så länge man är nykter är man rik. De släktingar och vänner man har som dricker för mycket klarar man sig utan. Även om det kan kännas ensamt. Som Andrahalvlek säger, satsa på din egen lilla familj... och utöka vänkretsen genom att söka dig utåt?

Kära Vinäger,
Har du sökt läkarhjälp för ångesten någon gång? Det finns ju medicin som lugnar, även om de är beroendeframkallande. Det borde hjälpa om du kan ransonera dem så du bara tar dem vid dessa attacker. Det kan naturligtvis vara frestande att ta dem lite oftare och då utvecklar du ett beroende även där och det vill du ju förstås undvika.

Är det något särskilt som utlöser dessa attacker? Det är ju det du behöver hjälp att bearbeta. Det kan ju till slut bli en rundgång. Att rädslan för nya attacker faktiskt utlöser dem.
Kram, ?

Jag förstår att du frågar angående din bror, och visst vet du att en del av forumet är avsett för just anhörig-frågor? Finns jättemånga kloka personer här, som du kan läsa och få nya insikter av, men vi har ofta inte anhörig-perspektivet.
Ha en fin dag!

Hej
57 år, mycket bra jobb, bra hälsa, 5 fantastiska barn från 2 äktenskap , 5 barnbarn (de 2 äldsta?) Yngsta barnen två tvillingtjejer snart 21 och en son på 22 år. Allt kunde alltså vara perfekt men min fru är definitivt alkohol beroende och jag vet inte hur jag ska gå vidare .... de senaste åren har hon med 4-6 veckors intervall gått in i ett hejdlöst drickande, knappt kontaktbar under ca 1 vecka o sedan kommit tillbaka o varit helt ”normal” några veckor. Så klart blir det svårare o svårare att se en vettig framtid tillsammans o känner att jag inte orkar längre. Hon är inne i ett skov just nu o för första gången har jag på allvar funderat på skilsmässa o börjat titta på eget boende. Borde jag ”bita ihop” o ge henne ny chans? Hur ska jag få henne att ta hjälp ?

Inget svammel alls. För mig funkar det så att hjärnan har sina spår som den gärna trillar in i om och om igen. Precis som med triggers för alkoholen. Det går ju att lära om, eller hur? Man kan behöva hjälp med det också förstås.
Gör vad du kan i relationen, så har du gjort ditt. Var dig själv.
Hoppas du har en solig söndag fina du??

Du har alltid en vän i mig, jag ställer gärna upp om du vill att jag tar del av det hela och om du känner att jag är en lämplig medhjälpare!

Hoppas vi ses snart igen, saknar våra häng, dumma pandemi!
Kram!

Så bra att du klarade att hålla emot. Då vet du ju att det går, och då kanske det blir lättare/ lindrigare om det skulle hända igen. Jag hade nog någon typ av lindrig panikångest under några år. Men det var alltid när jag inte hade tillgång till någon alkohol. Typ på teatrar, biografer eller på kurser. Pulsen rusade, kallsvettades som en gris, ville ut från stället och trodde jag skulle dö. Gick dock över efter 5 minuter. Till slut tog jag en ordentlig funderare och kom fram till: Jag är helt frisk, varför ska oroa mig för att dö. Efter det fick jag aldrig mer några sådana
”attacker”.

Kram

flesta relationer kan ju gå i olika riktningar. Behöver ju inte vara längst ut på skalan som när en alkoholist och en medberoende person har en relation. Om någon säger till mig "Jag mår skit" så är det i sig ingen dyssig sak att anförtro. Men det kan ju gå i en sådan riktning beroende på hur jag själv tar emot det och hur jag hanterar det. Bra med mantran som ställer insiktsgivande frågor till en själv.

Hej Vinis! Skummade igenom din tråd nu och jag ser att du har identifierat en jätteviktig trigger för dig själv. "Att passa på när mannen är borta". Om du gör en liten djupdykning i den frågan och tänker ut en bra strategi för nästa gång mannen är bortrest så kommer du att klara detta. Det är jag övertygad om. En av mina triggers har varit "solen skiner". Den är ju lite svår eftersom solen skiner ganska ofta, i bland varje dag. När jag nu har klarat av ett antal solskensdagar så märker jag att mitt beroendecentrum i hjärnan inte reagerar något mer på en skinande sol. Hjärnan har lärt om helt enkelt. Heja dig!

Kram!

Mina drömmar har mer handlat om stress, utsatthet, att mista kontrollen... Inget med alkohol alltså....

Men ändå otäckt. Högst verkliga....

Hjärnan behöver nog storstäda varje natt...

Puh...

Kram ?

Ge upp dina vänner och din mamma/syster - och satsa istället på sambo, bebis och att på sikt få nya vänner som kan dricka eller avstå. Ingen vänskap ska stå och falla med om man dricker eller inte.

Du är vinnare i detta - glöm aldrig det!

Själv tror jag att jag får svårt för fulla människor som inte kan bete sig nu när jag har blivit nykter.

Men då får jag göra som ni gjorde - avvika lite tidigare än jag tänkt.

Kram ?

Hej Vinäger! Har ingen egen erfarenhet av panikångest men förstår att många här har det och ni lider ju något oerhört. Det förstår jag. Kanske dum fråga men måste man leva sitt liv med denna panikångest eller finns det sätt att bli fri från den?

Skönt att du klarade dig igenom utan alkohol i går. Tänker på dig!

Kram!