Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag bor på en öiten ort så öl på vägen hem blir det inte. Men vin hemma. Har alltid en låda vin på gång. Jag är kvinna 50+. Har ett fritt och engageramde jobb. Vuxna barn och en man som verkligen bryr sig om mig. Ändå kan jag inte låta bli det förbaskade vinet. Tänker som du. Om jag verkligen mjöt av vinet varför kastar jag i mug det så fort som möjligt då? Blir så trött på rastlösheten och att ligga vaken på nätterna och ångrar det jag druckit. Sörjer det jag inte gjorde för att jag drack istället.
Idag har jag klarat nykterheten och ligger isoffan och njuter av en lugnhets känsla i kroppen.
Jag tänker skriva varje dag ett tag. Precis som du är det ett sätt att dokumentera mina tankar och hir det går. Vi får stötta varandra.
Stå på dig.

Det är (nog) ett bra tecken.
Skriver mest i min andra tråd,men tänkte att det var dax att uppdatera lite.
Jag har nu flera gånger under hösten ställts på prov.
Varit nära att falla ned och ibland slunkit ned en bit.
Men snabbt har jag klivit upp på rätt sida gropen och blickat ned i hålet och tänkt att nej..dit ska jag inte.
Känslomässigt har jag ibland slukats av svarta tankar som ätit mig och som jag tidigare lindrat med att gå in i medberoende/ansvarstagande som inte är mitt att ta.

Jag har nu stått emot många gånger och istället agerat lite kallt kanske,men jag känner att jag som person mår så mycket bättre.
Har mer kraft att se klart på situationer och agerat där jag bör och ska agera.

Jag re-agerar inte lika mycket nu heller.
Jag stannar upp,känner en massa men brukar då försöka söka en lugn vrå,inne i mig själv eller i faktisk avskildhet.
Där överlägger jag med mig själv och försöker bena ut vad som händer och om jag ska göra något och isåfall vad.

Jag är precis i en sån situation nu,men jag lyckas avstå trots att tungan krullar sig :-)

Kämpa på ni alla som vill försöka må lite bättre och sluta stångas med drakar som ni aldrig kan vinna över,tex alkoholen.

MM .. Att få vara med och se sitt barnbarn växa upp .. Nykter o Närvarande .. Lycka ❤️ Stort Grattis

Heja dig, finaste ❤️!
Förstår att det var en skakig upplevelse, minst sagt..
Men du fixade det - fantastiskt bra gjort❤️!
Stor kram
/Fibblan ?

Något som hände idag var att jag kände mig ledsen och arg, jag förstod inte varför men sen insåg jag....

Det var för att han skrev kärleksfulla förklaringar på fyllan för det första. Jag tycker att det inte är att respektera mig. Jag kommer aldrig mer lyssna eller svara när han ringer på fyllan. Jag kommer säga att har du nåt du vill berätta så gör det när du är nykter.

Att fråga mig på fyllan om vad det skulle betyda om han var nykter från april o på obestämd tid? Det rimmar illa....

Sen kommer det ändå inte bli oss igen varesig han är nykter eller ej

Njut av detta lilla liv! Dessa små oskyldiga knyten som ger sånt lugn, sån kärlek ?

Sist i april förra året när jag trillade dit hällde jag upp ett glas exakt så och jag svepte hela altet... och bara det lilla väckte åtrån efter a så starkt att hag drack dagligen i ytterligare 8 månader. Hur sjukt är inte begäret egentligen?

Och så starkt av dig att stå emot och hälla ut! Wow! ??✨

Kram PimPim ?

Det kommer bli förändringar och redan blivit, och det ger bara fördelar...

Det är väl mitt medberoende som är där o skaver

Läskigt :-(..
Starkt av dig att få ihop det. I de här lägena skulle du ha någon att ringa för extra stöd.
Bra att forumet finns ... Du kommer att vara nöjd om ett tag när du tänker tillbaka..
Som sagt starkt gjort :-)

Kram

John

Skönt att höra och ger än mer kraft till att ta tag i situationen. Betyder mycket, tack ?
Detta var inte direkt något jag trodde skulle ske i livet och måste helt enkelt göra detta .
Tittar på mina älskade barn och ja du förstår...
?

Skönt att höra och ger än mer kraft till att ta tag i situationen. Betyder mycket, tack ?
Detta var inte direkt något jag trodde skulle ske i livet och måste helt enkelt göra detta .
Tittar på mina älskade barn och ja du förstår...
?

Usch vilken tung dag med massa tunga besked. Jag vet ju att jag har gjort fel men det blir inte bättre av att folk ska lägga sig i och försöka hjälpa till när man redan försöker att göra sitt bästa.

Det folk runtomkring en tror är bäst, kanske inte är det och kanske till och med gör allt mycket värre.

Jag vill kunna välja vilka jag pratar med och vilka jag vänder mig till, och jag vill kunna avgöra vilken hjälp som är bäst för mig, och i dagsläget känner jag att jag kan det. Jag vet vad som måste göras.

Det spelar ingen roll hur mycket hjälp i världen jag får om jag inte vill och är med på tåget själv.

Jag kör tåget framåt och jag ska visa alla att jag når slutstationen = mål!

Men jag önskar att folk bara kunde låta mig vara och låta mig visa det.

Kram på er! ???

Detta är ett bra ställe att lufta sina tankar angående hur man reder upp sitt liv. Ångesten, ensamheten, tomheten och rastlösheten är enligt mig det jobbigaste när man är bakis.

Trist om man ska behöva be om ursäkt för att man inte vill dricka. Kan du inte bara säga att du inte gillar alkohol och blir dålig av det?

Då är det dags att presentera mig själv, och hur min plan för att förändra mitt liv till något mycket bättre så att alkoholen inte styr mitt liv. Jag har tänkt att rannsaka mig själv och vara brutalt ärlig och transparant, både mot mig själv, men även andra som eventuellt kommenterar. Jag kommer filosofera över mitt liv men även om andra saker som är associerat till alkohol och beteende. Det finns inget rätt eller fel i det jag kommer skriva utan det är upp till var och en att bedöma vad som fungerar för respektive person. Jag kommer utgå från mig själv, och hela denna tråd är tänkt som en terapitråd åt mig själv, men om det kan hjälpa andra att förändra sitt missbruk så är det bara bra. Alkoholen är som sagt väldigt förrädisk och skapar en massa bieffekter som t.ex nedstämdhet, depression ångest m.m. Ni vet precis vad jag menar eller hur? I min väg tillbaka så har jag turen i oturen att ha flera personer som varit i samma situation och kan guida mig igenom frågor om hur dom kom tillrätta med sitt missbruk. Flera har numera en måttlig konsumtion till alkohol där man förstått problemen och valt en väg med regler och disciplin. Det går att förändra sitt drickande men man måste vilja det samt ha motivation för att snickra upp reglerna man ska förhålla sig till. Att vilja något kontra utföra något är två skilda saker. Alla kan vilja något kan alla men att utföra det krävs motivation och ett regelverk som ska bankas in i DNAet!! Det är det enda sättet som jag ser det på.

Jag har tänkt att strukturera upp det såhär: Vem är jag? Vad vill jag? Hur tar jag mig dit?
I dessa frågeställningar kommer jag spekulera/filosofera fritt för att hitta den balans i livet som jag vill ha och förtjänar. Tyvärr så är eventuellt mitt äktenskap över så jag har två saker och brottas med samtidigt. Det ena hänger naturligtvis ihop med det andra. Ni får gärna kommentera, komma med förslag, ställa frågor etc etc. Kan jag räcka ut en hand till någon/några som vill följa med mig på min väg tillbaka så gärna för mig. Jag kan inte garantera att detta fungerar för alla, men jag ska iallafall försöka ge mig på någon sorts egenterapi där jag kommer till rätsida angående mina problem. Det finns massor att berätta så låt oss sätta igång.

Vem är jag? Jag är en alldeles vanlig kille strax över 40 år som arbetar nästan heltid. Jag sysslar med film, poesi, retrodatorer, teknik, läsa böcker, se på bra filmer och serier m.m. Tyvärr så har jag försummat mycket av mina intresse pga alkoholen även om jag inte förstått det förrän på senare år. När jag växte upp så började min alkoholresa runt 17-18 års åldern dvs ganska sent. Då det finns alkoholism i släkten t.ex hos min pappa så borde ju varningsklockorna börja ringa eller hur? Tyvärr när man är ung så tror man att man är odödlig. Man bara kör på och i början så drack jag inte speciellt mycket men det blev mer och mer. Fredag och lördag var det jämnt öl och sprit mer eller mindre och utomlandsresorna då släppte man alla gränser och söp. Känner ni igen er? Var jag utomlands två veckor så drack man mer eller mindre alla dagar. Vissa gånger blev men tokfull andra gånger så balanserade man upp det. Ett stort problem redan där för mig var att jag aldrig blev riktigt fyllsjuk. Jag kunde med lätthet ta en öl direkt på morgonen utan problem medans andra spytt och låg med tung huvudvärk. Jag avundas verkligen personer som blir så jävla dåliga så att dom drar sig för att dricka på flera veckor. När man är ung mellan 18-25 år så tycker folk att det är OK att man är full. Han växer upp samt mognar snart och skaffar barn och lugnar ner sig. Detta kanske fungerar för vissa men inte för mig iallafall. Sen tycker jag personligen att det är en idiotisk inställning då man redan där eventuellt kan styra upp ett framtida missbruk. Problemet här är att när man är ung så vill man inte lyssna eller få en massa pekpinnar i ansiktet hur man ska vara. Här skulle man kunna göra så mycket mer OM man lägger fram problemet på ett bra sätt och inte kasta moralkakor i ansiktet på personen.

Hur ser mitt nuvarande situation ut då? Ja, jag älskar verkligen öl men på senare tid så undrar jag om jag verkligen njuter av den där stouten eller dricker jag den för drickandes skull? Man lurar sig själv att "vad gott det ska bli med en öl" och sen sveper man den relativt snabbt och ber om en ny. Här ställer jag mig frågan om man verkligen njuter och uppskattar det som finns i livet? Uppskattar du det doftande nyklippta gräset? Ett bra samtal med en vän? Din partner i förhållandet? Att gå ut med hunden och se hur glad den är att följa med husse eller matte ut på en promenad? Den friska luften man andas in? Ett svalkande regn? Uppskattar du dina föräldrar om dom fortfarande lever? Ja, sånt där man kanske tar för givet då fokus ligger på något helt annat. Sådana saker har fått mig att fundera varför jag slösat bort så många år på att dricka? Man får något slags tunnelseende man vet om dessa saker men tar dom för givet. Jag är filosofiskt lagd så jag tänker väldigt mycket på sådana saker på gott och ont.

Hur ser mina veckor ut då? Ja, då jag slutar runt 12.00 på fredag och arbetar inne i centrum så blir det oftast att man tror sig kunna gå och ta en öl innan frugan kommer hem. Detta görs ofta på tom mage tyvärr. Runt 16.00 så börjar man dra sig hemåt onykter tyvärr. Man kanske lyckas dra i sig ett gäng öl hemma alternativt hos bekanta och vänner. Då är man rätt sliten. På lördag så är man rastlös och går till puben 12.00 och det blir samma visa. Ibland hemma så somnar man och vaknar och tror att det är en ny dag fast det bara gått några timmar. Ibland så vaknar man på natten med ångest och förtvivlan. Ibland har jag drömt saker som känts verkliga men saknar verklighetsförankring. Jag trodde t.ex en gång att jag bränt ner fabriken jag arbetade på. Jag var helt övertygad om detta men efter några minuter så förstod jag att så var inte fallet. Alkoholen får en verkligen ur balans då man tror man har kontroll.

Det värsta för mig är just den här rastlösheten som jag vet att även min pappa hade innan han dog. Jag kan inte sitta still på lördagen oavsett om det är fint väder eller inte. Jag måste hålla mig sysselsatt med olika aktiviteter för att kunna fungera. Ibland så känns natten så befriande då allt är tyst och ingen kan döma en för vad man eventuellt gjort. Ibland så önskar jag även att jag inte var så otroligt känslig för saker som händer. Jag är en känslomänniska och det passar inte ihop med alkohol, ångest och depression. Alkoholen förstärker dessa känslor oerhört. Tomheten och ensamheten är också det jobbigt att hantera. Vem kan jag prata med? Vad ska jag ta mig till? Nu är jag vid ett vägskäl där jag måste välja riktning. Om jag fortsätter som jag gör nu så kommer allt raseras och det vill jag inte. Väljer jag vägen jag vill ta så måste jag sätta upp regler samt ha en disciplin att följa dessa. Vänner som super ska jag hålla mig ifrån så gott det går. Går det att dricka alkoholfritt på eventuella tillställningar så får det bli så alternativ att man blandar dom 2-3 ölen som jag vill kunna unna mig då och då. Nycklarna vet jag om och kommer återkomma till detta senare i tråden. Frågor eller kommentarer mottages gärna. Vill man vara delaktig så inte mig emot.

Hej Vinäger.
Mod är tillbaka igen...

Jag förstår att det var otroligt jobbigt för dig! MEN! du klarade det, javisst du var nära. Men du hällde ut skiten!
Det är så märkligt att autopiloten går på när man har alkoholen framför sig och att man dessutom är ensam hemma.

Jag är stolt över dig och tycker du är bara så bra!

Många kramar från Mod

Oj vad läskigt. Känner igen känslan av att liksom bli ”radiostyrd”. Heja dig som stod emot.

Åh, gud, nu var det nära ögat. Jag måste ventilera på en gång.

I helgen var det fullt hus. Alla barn med respektive var hemma samt ett par ytterligare släktingar. Av dessa är det tio som smakar alkohol. En bag-in-box rött hade de med sig. När de åkte hem var den inte ens slut. Trots tio personer...

Nåväl, min man missade att boxen stod kvar (har sedan drygt ett år bett honom att låsa in allt som har med A att göra) och det gjorde att jag hittade den nyss.

Ensam hemma. Ingen som vet.

Fy f-n, rent ut sagt...

De senaste tio åren har jag aldrig kunnat låta bli att ta "chansen" då A finns tillgängligt och ingen skulle märka.

Med autopiloten påkopplad hällde jag, utan att förhandla med mig själv, upp ett glas. Balanserade det i min hand, tittade på det. En gång, två gånger...

Efter en liten stund kom äntligen tankarna ifatt situationen. Jag dividerade med mig själv i max tio sekunder. Vill jag verkligen dricka? Är det värt det?

Sedan kom tårarna och den praktiska smarta konsekvenshjärnan tog över.

Jag hällde ut skiten.

Blev riktigt skakis. Vad hände? Hur kunde jag ens tänka tanken?

Nu sitter jag här och andas ut. Tänker inte analysera mera. Det viktigaste är att det slutade väl. En j-a tur att jag kom till insikt om vad som höll på att hända.

Det är bara att ännu en gång konstatera att vi aldrig är längre än ett glas bort. Det första.

Tack för allt stöd, fina kommentarer och för att ni finns.

Kram

Grattis till medaljen!

Exakt samma för mig! Men stora stora insikten var att det inte spelar ngn roll vad som satte igång det. När man blivit beroende av a är det problem nr 1.
Jag har inte känns något negativt alls än av antabus. Snarare så skönt att slippa tankarna på dricka eller ej och samla dagar. Vid minst 3 tillfällen hade jag trillat tillbaka utan antabus vet jag.
Du är inte ensam i din kamp, hejar verkligen på dig

Fick en utmattningsdepression och på det så började jag dricka. Skäms nåt så oerhört och gråter väldigt mycket .
Allt vad det förstör, en själv som är orsaken och vet inte ut eller in.
På riktigt tack för peppen !
Fint att du klarat det så länge och fortsätt på det spåret, det finns en hel värld att upptäcka där ute som är tusen ggr bättre utan alkohol . Säger jag men vet att det gör det.
Hur var det med antabus i början ?

Jag hade också ångest/stress/oro som ledde till medicinering med a. Till slut blir a huvudproblemet som ger mer å gest etc. så oavsett bakgrund måste ju a bort först innan man kan tänka klart igen.
Bra att du tar hjälp för dig o dina barns skull. Kan vara omöjligt att förstå att det kan kännas bättre med tiden men det gör det. Är själv bara på dag 23 men skillnaden är enorm. För mig var antabus den hjälp jag behövde.
Heja dig! Det är inte lätt men det går!!!!

Ja.. det är ju det!? Hjärnspöken deluxe!

Tack för att du läst och tog dig dig tid att svara. Betyder mycket ?

Tack för att du läst och tog dig dig tid att svara. Betyder mycket ?