Senaste kommentarerna i forumet

Ibland behöver vi väl göra sådana "felsteg" för att landa i precis det du är i nu!
Att dra lärdom av det?.
På tal om AA, smålog jag av igenkänning..? har också stått utanför dörren en gång..
Alltså tog mig igenom ytterdörren, men var försenad (säkert omedvetet med mening eftersom det kändes läskigt..) och vilade örat mot dörr nr 2 ett par sekunder, för att sedan vända och ta mig hem. Har inte haft "anledning nog" att vända tillbaka på något vis. När jag fann detta forum, upptäckte jag att detta nog kan göra detsamma för mig som jag tänker att AA skulle gjort.. men har man modet, vilket det låter som att du är på god väg att bygga upp?, så är det förmodligen helt klart värt att prova..
Ingen aning om hur länge ett möte varar..?. Väntar med spänning att få höra mer efter torsdag..?!

Kram
/Fibblan ?.

Tack för att ni orkar kommentera. ?

Gamlahäst, vad kul att få ett livstecken från dig. Alltså, sex veckor, det är ju inte klokt så bra. Nu vet du att inte ens efter så lång tid går det att ta ett glas - för det blir ju alltid två, tre, fem, åtta... Och, precis som du skriver, det första glaset ledde till en veckas drickande. Inget ovanligt, tvärtom. Det är precis så det brukar bli för oss som inte kan hantera skiten.

Passar på att skicka en hälsning till alla, oavsett var ni befinner er i kampen. En del är mitt i striden, andra kan luta sig tillbaka för tillfället. Men vara på vår vakt måste vi alltid - mer eller mindre.

Kom också ihåg att man aldrig ångrar en nykter kväll.

Kram på er alla

-----

Haha, läste igenom mitt inlägg om min man och såg att det står att man inte måste åka på hotellövernattningar utan att det går alldeles utmärkt att göra det på hemmaplan. ? "Det" betydde i det här fallet att bekräfta varandra, inget annat. Även om "det" självklart kan ingå som en del av bekräftelsen. ?

Vilken skillnad på energi mellan dina tidigare inlägg och ditt senaste. Tänk att du har fixat nykterheten på egen hand, trots att du inte fått den stöttning du skulle behövt. Så himla stark du är. Jag är djupt imponerad.

Blir också glad över att du kommit till insikt om att du mår bäst av att inte vara kvar i ditt tidigare förhållande. Även om det är slut måste det kännas otroligt skönt att själv inse att det var det bästa nu.

Bra också att du inte lyssnar på A-rösten som försöker intala dig att det går bra att dricka igen. Som många här säger, spela hela filmen nästa gång tankarna på att ta ett glas dyker upp. Slutet brukar sällan eller aldrig vara lyckligt.

Önskar dig fortsatt lycka till.

Kram

Först av allt, välkommen tillbaka, New start, även om det som alltid vore bäst om man inte behövde återvända. Dags att ta nya tag och med mycket ny insikt och många erfarenheter har du ett bra utgångsläge.

Angående Trasig22:s funderingar kring svar på inlägg tänker jag att det finns många olika omständigheter som spelar in. Rent praktiskt kan det vara så att många skriver samtidigt och en del inlägg försvinner i mängden. Det kan också vara så att många läser, men aldrig eller sällan kommenterar. En del är inte ens inloggade, det går då att läsa, men inte svara. Det är också viktigt att komma ihåg att alla som håller till här kämpar mot A på ett eller annat sätt och vissa dagar orkar man inte skriva alls.

För egen del kan jag säga att jag från början försökte svara allt och alla, vilket till slut självklart blev ohållbart. Ibland kommer det upp emot ett tiotal nya trådar på en vecka. En del blir kvar, andra kanske skriver i förtvivlan en eller ett par gånger. Visst blir man extra nära vissa som har hängt här länge. Det är dock inte meningen att utesluta andra, men, som sagt, ibland orkar man inte riktigt.

En annan sak är att åtminstone jag letar upp likasinnade med samma mål som jag själv. Efter att ha läst här i snart två år och följt många som försökt gå tillbaka till ett "normalt" drickande, men misslyckats gång på gång, har det blivit så att jag inte kommenterar så ofta i trådar som handlar om att planera att dricka igen. Då jag är övertygad om att alla måste göra sin egen resa och själva komma till insikt om att det sällan eller aldrig går, är jag hellre tyst. Det är lätt att man annars uppfattas som mästrande och budskapet får motsatt effekt.

Ja, det var några tankar ur min synvinkel. Hoppas att du inte tycker att jag tagit för stor plats kring detta i din tråd, New start. Säg till i så fall, så flyttar jag inlägget till min egen tråd.

Önskar er lycka till nu, både New start och Trasig22.

Kram

Gick jag nästan på AA möte, vände typ vid dörren.
Nu vet jag vart dörren finns och på torsdag är jag mentalt redo.
Hur länge håller ett möte på?
Fattar att det är olika, men ungefär ?

Tack Fibblan och kram på dig med.
Ja faran är verkligen över, är lite glad att jag drack i söndags.
Nu vet jag hur det va, hur mkt det förstörde och att det inte alls är värt det!!

Nä, jag tror inte på det, men man kan ju alltid önska. ? Så läsk och vatten låter som ett bra alternativ, och ja! Tänk att minnas en hel resa, kanske den enda jag gör med barnen och familjen på många år framöver, och även för deras skull.

Samma här, sover några timmar sedan Netflix:)

Att dricka som en Svensson... Tror du på det? Hoppas du åker med och dricker vatten och läsk?

Tänk att få uppleva en hel resa nykter! Jag skall försöka om en månad, men åker inte med familjen.

Vatten är gott och du kan blåsa faran förbi för denna gång?!
Helt rätt tänk, tycker jag!
Kram
/Fibblan ?.

Borttaget

Varför inte testa alkoholfritt? Det kan vara gott att dricka något när man diskar, dammsuger, lagar mat m.m.

Jag dricker när jag lagar mat och i princip bara då. Och det ska jag göra nu snart. I morse tänkte jag att jag ska absolut inte dricka ikväll! På eftermiddagen börjar det. Vad kan jag dricka, vad har jag hemma? Jag hittar alltid något annars hittar jag på ngt som behöver handlas. Märkligt nog så är jag inte sugen på att dricka, jo det är sant! Min kropp säger att jag inte vill ha men hjärnan gör det. För det har jag bestämt! Jag blir vansinnig på det här! Det gäller inte bara alkohol utan även sötsaker. Som om jag inte har makt över mig själv.
Jag litar på att allt går "över", suget, när jag börjar jobba. Då kommer jag inte ha tid. Nu ska jag gå och laga mat och hälla upp ett glas vin.. För det har jag bestämt.

Hur mår du idag? Kom du iväg till jobbet? Hoppas du är snäll mot dig själv.

så behöver man inte prata, helt okej och många som bara lyssnar. Hur går det för dig?

Hej
Ja jag har mycket att vara tacksam för. Min man märkte tidigare och har varit otroligt förstående men den här sista perioden har jag nog smygit så infernaliskt så han har nog inte märkt. Egentligen kan jag inte säga varför jag dricker. Det är skönt att slappna av. Märker när jag blir ledsen eller arg vill jag ta till vinet. Blev väldigt besviken på en kollega idag och nu när jag kom hem tog jag tag i en överbliven vinflaska men den här gången la jag tillbaka den och sitter nu i solen med en kopp te.
Tack för det du skrev det räddade mig den här gången ich nu ska jag fortsätta att analysera vad det är som gör att jag dricker.
♡

Nu har vi haft en hyfsat lugn vinter och hoppet började återvända om att min man skulle kunna hitta en mer normal balans i sitt drickande.
Men sen hände det två helger i rad - där han drack så mycket att han var asfull när jag vaknade och skulle gå upp på natten.
Efter första helgen så sa han att han skulle begränsa sig till en flaska vin, men det bröt han redan helgen därpå och tyckte dessutom att det var mitt fel eftersom jag hade frågat honom om han ville ha ett glas vin...
Efter det så sa jag att jag inte ville påbörja ett byggprojekt på vårt landställe som han har gått och längtat efter att göra (men själv dragit ut på tiden i nästan 2 år) eftersom jag känner mig osäker på om vi kan fortsätta tillsammans och inte vill investera mer där om vi sen går isär.
Då tog det hus i helsike och han blev arg och förtvivlad över att han inte fick göra "det enda som är en ljuspunkt" i hans liv just nu. Vi tog en helg isär och jag hann både göra min egen budget och en lista på hur vi ska dela upp allt. Sen sågs vi på söndagen och pratade och även om det var ganska lugnt så kom vi inte vidare i våra diskussioner. Han tycker att han har ett förslag på lösning (att dricka max en flaska vin) och tycker att jag bara tittar bakåt i stället för framåt. Jag sa att jag inte tycker att det är bakåt utan så som vi har det NU eftersom han ständigt bryter mot det han säger att han ska göra. Men då säger han bara att vi tycker olika.
Jag lyckades få honom (motvilligt) att gå till en parterapeut i början på förra veckan. Terapeuten ställde rätt mycket konkreta frågor om min mans drickande och min man försökte förringa hur mycket det var (vilket jag påpekade). Det var ändå ett rätt bra samtal och vi enades om att ta en vit månad och gå tillbaka till terapeuten efter den månaden för att lägga upp en strategi framåt. Det kändes jätteskönt och nu den senaste helgen var vi på landet med några vänner och det var så skönt att jag slapp oroa mig för drickandet.
Men sen var vi ute på promenad på söndagen och då tyckte han att det var onödigt att vi gick tillbaka till terapeuten eftersom vi hade hittat en lösning på problemet och kunde klara det här själva. Jag sa då att jag behöver att vi går dit och då säger han att han kan göra det för min skull. Den här konversationen har vi nu upprepat ett par gånger, men med samma resultat - dvs han gör det för min skull.
Nu tror han att vi har bestämt att vi kör igång byggprojektet efter den här månaden och jag får bara ont i magen när jag tänker på det hela. Jag är inte alls övertygad om att han har koll på sitt drickande, jag tror att han faktiskt helt sticker huvudet i sanden.
Jag vill inte binda upp mig praktiskt/ekonomiskt med ett bygge när allt känns så osäkert och samtidigt känner jag mig så taskig som gör honom så ledsen. Ja herregud, jag ser ju själv hur sjukt det låter när jag läser det jag skriver!

Nu har jag i alla fall bokat en tid själv hos terapeuten i morgon för att få hjälp att reda ut mina snåriga tankar och för att hitta en strategi så att jag vågar säga NEJ!

Ursäkta lite röriga tankar, men det är mycket som snurrar i skallen nu...

Så bra av dig att ta tag i situationen!!
Jag gjorde liknande för snart en månad sen och äter antabus. Antabus för mig var noll biverkningar men enormt hjälp, skulle trillat tillbaka utan. Samt stressen släppte mkt, slipper tänka på om jag kan/ska dricka.

64 dagar utan en droppe alkohol, klappar mig själv ofta på axeln eller tittar mig i spegeln och intalar mig själv att jag klarar det här bra.
Och det gör jag!

Känner mig starkare i själen och tänker att jag är värd att må bra precis som alla andra.

Sen hade jag nog förväntat (vet, det är dåligt att förvänta sig saker av andra) att min sambo skulle heja på mig mer.. ?
Efter så många duster angående mitt drickande hade jag nog trott att mitt beslut att inte dricka och faktiskt stå fast vid det skulle få en större reaktion.
Vi har den största krisen vi någonsin haft, allt är en känslomässig berg och dalbana här hemma.
Tidigare hade jag garanterat tagit några glas vin och tänkt att det ordnar sig, nu gör jag inte det för jag har bestämt mig. Men gudarna ska veta att det inte är så lätt mär det svajar som värst.

Lever i känslorna och försöker byta vinet mot något jag mår bra av..
just nu är det som fungerar bäst hästarna. Tyvärr kan dom inte vara inne i huset med mig, vilket annars hade varit en bra lösning.

Hoppas alla andra som kämpar där ute också kan hitta styrkan och viljan!
We can do this ?

Tack ?
Var idag och påbörjade en avgiftning vilket var bara att komma dit en en positiv upplevelse.
Att se en värld jag inte sett tidigare där de som haft återkommande problem omfamnade varandra och brydde sig på ett otroligt fint sätt. Vart väldigt rörd.
Fick stesolid vilket jag aldrig tidigare ätit som skall dämpa abstinensen och en spruta med B-vitamin och sedan förmodar jag att det blir antabus därefter.
Är det någon som har erfarenhet av antabus som skulle kunna berätta om sina upplevelser?
Måste klara detta och ge mina barn mitt rätta jag och en fin uppväxt där vi skrattar och mår bra. Är otroligt skamfylld och gråter väldigt mycket över vad jag åstadkommit och vill det bästa .
Trodde aldrig detta skulle kunna hända mig och och dom finaste jag vet.
Tack för all fin uppbackning som redan kommit. Betyder mer än ni kan ana och ger styrka.. tack ☀️??

Tack Li-Lo

Ja jag blir mer och mer arg, nästan som ett störande moment mitt i läkningen så fort han säger jag älskar dig, saknar mm.

Han får känna så men vill helst slippa höra det framöver o speciellt på fyllan.
Vill han ses på en fika bara för att säga hur han känner så visst, det är mer på vuxen nivå, än det han gjorde inatt och även nån natt tidigare. MEN även om han lättar på sitt hjärta så förändrar det inte nåt.

Jag är starkare, och visste att det så småningom skulle bli så, det var bara en tidsfråga.

Att jag vart arg inatt,och fick nog har nog satt sina spår i honom, nåt gick nog fram. Han läste inte allt igår, men idag har han gjort det och inte kommentera det alls.

Jag tänker att ska han kunna fortsätta ha en vänskaplig relation med mig så funkar det inte med att göra som han gör och inte ens be om ursäkt heller.

Du är så oerhört stark! Blir tårögd av att läsa. Vill önska dig ett STORT lycka till framöver och önskar dig all lycka ❤️

Ja du har rätt, jag vaknade idag och mår mkt bättre och suget är borta.
Jag väljer att glömma dom där ölen och kämpar vidare mot sommaren.
Stugan och alla planer, det känns som att det kommer gå bra nu.
Man lär av sina fel och jag kommer inte gå i fällan igen!
Ha en super dag alla och drick vatten.
Det är faktiskt gott ?✌?️

Vill bara titta in och säga att din växande styrka märks i din text. Att vilja ha upprättelse är mänskligt och kan samtidigt bli en livslång längtan som förtär en. Att du nu allt mer fokuserar på vad som blir bra för dig och inte har med ditt ex att göra är upplyftande att se. Du ger dig själv upprättelse oavsett vad som sker i framtiden eller huruvida ditt ex kommer att sluta göra som han gör eller inte. Det låter som att du inte tänker utsätta dig för situationer som kan göra dig illa. Snyggt!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skriver av mig

Jag är där.... jag är där då jag lämnade mitt förra ex, han skickade också saknar mm på fyllan och jag fick nog....

Jag blockade han då, och jag har faktiskt lite samma tankar på denna man. Det går fort fram nu, jag är glad över det, men hoppas att nåt gått in i huvudet på honom, för jag vill kunna höras utan sånna här sms

Grattis MM!

Hoppas du mår bra !
Du inspirerar mig och får mig att vilja
kämpa . Du visar att det går .
Själv är jag på dag 4 .
Ha en fin dag ?