skrev Gorillan i Åh, jag måste

Vad är det för möte du ska gå på som du upplever så svårt?


skrev Cosmonita i Åh, jag måste

Hur kan jag som är så introvert gå till ett möte? Förstår inte ändå måste jag.


skrev Gorillan i Tillbaka i helvetet

Jag vet att jag kan må bättre. Jag har haft nyktra perioder. Det känns långt bort inatt.


skrev Fenix i Ett ärligt försök!

läsa dina inlägg, korta som långa. Grattis till två månader, nu är jag på väg och jag hoppas att jag aldrig hinner ikapp dig:-)


skrev Brillan i Ledsen, arg, rädd!!!

Jag vill kunna sitta ner med min man och att vi ska kunna prata ut som vuxna människor. Men det går inte - SÅ frustrerande!! Han kallar mig fyrkantig, enligt honom så tycker jag att jag alltid har rätt, att jag är ofelbar. Så är det inte - jag har liksom honom massor av fel och brister. Jag vill bara att vi ska kunna prata ut om dem. Istället slutar det med att han suckar och jag blir frustrerad. Vi springer i ett ekorrhjul och kommer ingen vart....

Älskar man någon, som han säger att han gör (även om det var längesen) så ljuger man väl inte? Jag vill ha en älskade som jag kan berätta allt för, en bästa vän. Han förstår inte det där... i vårt äktenskap är min skit min och hans är hans.


skrev Fenix i Han ska få en rejäl snyting....

läsning MM, jag tror inte bebisen bryr sig om ditt yttre, ditt alkoholfria inre är det bästa!


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Vinäger! Ännu ett möte ikväll, och en ny fin upplevelse. Fick också en kontakt med telefon jag kan ringa om jag behöver, nu har jag tre människor som går att kontakta. Inte illa... Hoppas allt är väl med dig,


skrev Nejlika i Måste sluta på torsdag

Du tog dig igenom det värsta ?✨
Imorgon när du vaknar upp kommer du må bättre. Sen är du igång igen :) Tänk på härliga stugan du ska bo i i sommar, nykter kommer du njuta av tiden där! ??️? Och kunna smida härliga planer för ditt nya nyktra liv ?


skrev Nejlika i Tillbaka i helvetet

Hoppas du tar dig igenom det här! Det är så värt det ✨


skrev Gorillan i Har bestämt mig för att inte börja dricka igen

Du är inte ensam i din beroendesituation. Jag hoppas att du får styrkan att sluta och hålla det.


skrev Gorillan i Tillbaka i helvetet

Efter att ha försökt att sluta dricka fleta gånger trillar jag tillbaka. I helgen tappade jag helt kontrollen och allt är en stor minneslucka. Nu hjärtklappning, svettningar, ångest, skakningar. Hela jag är helt uppjäst. Alkoholen har mig helt i sitt grepp. Den har gjort mig sjuk. Jag ser allt i svart. Inget motiverar mig. Jag vill bara ha mer alkohol. Förstår inte hur jag ska kunna arbeta imorgon? Samtidigt vet jag att jag måste. Jag måste sluta nu.


skrev Lovika i Ett ärligt försök!

Håller med de andra. Läskigt såklart att ha ett glas balanserande mellan fingrarna, men jag kan inte låta bli att tänka vad stark du är! Stå där och titta på vinet... men ändå låta bli! Detta ser jag bara som en styrka och ett steg i rätt riktning! En frestelse som du lyckades övervinna gör dig bara ännu starkare och du har tagit upp dig själv till nästa nivå! Icke falla för frestelse! Check på den, liksom! Vad blir nästa utmaning som du ska kämpa emot och ta dig igenom som en vinnare?


skrev PimPim i Nykter till midsommar! And beyond..

I staden jag bor nära finns det hur många mysiga caféer som helst, ”tyvärr ”också mysiga krogar och restauranger men vad mysigt det skulle vara att slå sig ner i en härlig soffa med en god latte med mumsigt tillbehör och bara sitta och tjattra, utbyta historier om livet och underliga erfarenheter vi varit med om! Ingen som dömer någon annan just för att vi är i samma sits!
Jag är ju så ensam i min nykterhet och har bara er här dör jag bara skriver, att prata om det är något jag aldrig gjort med någon någonsin. Ingen som vet... En gång beroendemänniska - alltid beroendemänniska ❤️

?✨Sov gott fina ✨?

Kram PimPim ?


skrev Lovika i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Så fint inlägg jag fick av dig ❤️ Tack, det värmde gott!

Tråkigt att du är så trött, men hoppas att du får en bra hjälp med det med ex. bra medicin. Obehandlad sköldkörtelproblem är ju trots allt biverkningarna extrem trötthet, men finns bra hjälp att få!! Är själv pollenallergisk och har långtidsbehandling i flera månader när pollensäsongen är igång och det finns en medicin på recept som INTE gör en trött. Dasselta heter den och innehåller ämnet desloratadin (om jag minns rätt) och inte loratadin som vanliga receptfria clarityn innehåller. Be att få den medicinen! Så synd att det är andra saker som gör dig trött när du är så stark och håller dig nykter!! Fantastiskt duktig är du!! Och klok... som kan se vilka positiva effekter det nyktra livet har!
Alkoholfria viner är tamigtusan the best! Har själv upptäckt det mousserande alkoholfria vinet och det konstiga är att man kan sippa och njuta i lugn och ro och slippa hetsen. Tror minsann att en alkoholfri vinflaska innehåller mer mängd än en vinflaska med alkohol? I helgen som var så räckte en flaska i sex timmar jämfört med tidigare då flaskan var tom efter en timma och man var fortfarande ”törstig” ?
Jag hejar på dig ❤️


skrev Dekhard i Fungerande separation/rutiner för småbarnsföräldrar?

Är i liknande sits.

Min alkoholist fru ( nu mera nykter i +120 dagar) släppte bomben i sommras om att gå isär.

Vi gick några gånger hos familjeterapin i kommunen, ingen av oss kände att det gav något.

Vi bodde varannan vecka med barnen i lgh. Hon distansierade sig mer och mer ifrån mig, barnen, ja alla.

I höstas kom erännandet att hon är alkoholist, hon söp bort känslorna för mig och oss. Hon får behandling via arbetsgivaren (26 månader).

Fram till årsskiftet var det behandling 3 gånger i veckan (mån,ons,fre) + AA. Nu har hon behandling 1 ggn i veckan.

Hon är fortfarande känslomässigt avstängd om oss.

Vi är nu mera särbos på riktigt, hon har sin lgh och jag har min. Vi ska ha barnen varannan vecka, men det är nästan bara jag som får ta hand om dom ändå. Det känns som att hon har bytt beroende, arbetet går först. Jag sliter häcken av mig med jobb, med barnen.

Det känns som att jag snart går under, jag får ingen luft. Men jag kör på i 200 för barnens skull, de är de 3 viktigaste personerna jag har.

Jag försöker ta hand om mig själv och mitt egna mående. Går på Al-anon möten. Men jag har svårt att få tiden att räckatill till mig själv.

Processen i hennes nykterhet och mitt tillfrisknande kommer ta tid. Det kommer vara mycket upp och ner för oss bägge.

Ursäkta röran, är nere i en dal och brottas just nu. Har missat några möten och det märks i mitt mående.

Ta det lugnt så löser det sig

En dag i taget

Tack


skrev Dano i Har bestämt mig för att inte börja dricka igen

Känner att man behöver skriva av sig till nån som verkligen vet hur det är. Får ta en dag i taget. Slutar jag inte dricka nu så kommer min sambo lämna mig o ta me ungarna. Ta en dag i taget.


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Efter alla kommentarer angående min man vill jag bara säga att jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag har också förstånd att uppskatta honom.

Att ta vårt förhållande för givet har vi aldrig gjort. Motgångar har vi, som de flesta andra, fått känna på vid ett flertal tillfällen. När han fick sin cancerdiagnos var det som om det var jag själv som mottog beskedet. Men, ni vet, det som inte dödar, det härdar...

Genom alla år och alla barn har vi alltid försökt att hitta stunder för oss själva. Det betyder inte nödvändigtvis hotellweekends, utan det går alldeles utmärkt att göra det på hemmaplan. Det gäller att se varandra, bekräftelse.

Har många gånger undrat vad jag gjort för att förtjäna honom. Jag, med enormt känsloregister, typ "här kommer alla känslorna på en och samma gång..." och så han, lugnet själv. Det där med att dras till varandras motsatser stämmer in på oss.

Trots ett långt fantastiskt förhållande hamnade jag i klorna på A. Det bevisar bara att det kan hända vem som helst. Däremot tvivlar jag på att jag klarat att kravla mig ur A-träsket utan honom. Är fortfarande grymt imponerad av er som klarar att bli nyktra utan stöttning av partner. Ni är hjältar i mina ögon.


skrev Crna macka i Har bestämt mig för att inte börja dricka igen

Starkt jobbat, mitt råd är att ta beslutet och stå fast vid det. Var stolt och vik aldrig ner dig, oavsett.

Mvh


skrev Brillan i Ledsen, arg, rädd!!!

För att göra en lång historia kort, 2014 åkte min man dit för rattfylla och det uppdagades att han hade druckit under en lång tid, något som jag också misstänkt. Jag hade en lång tid innan detta hittat ölburkar i massor i garaget. Vid ett tillfälle vet jag att jag samlade in alla och pantade dem. Några veckor efter var där en massa igen och jag fattade inte varför. Naivt eller hur?! Han blev personsförändrad och jag började undra om han var sjuk... Jag har försökt förklara detta för honom, hur han blir och hur jag kan se och höra på honom att han druckit. Men han bara skrattar bort det. "Jag är väl trött" brukar det låta.

Iallafall, efter rattfyllan då han för övrigt även hade vår 2 åring i bilen började han gå på samtal på beroende enheten i kommunen. Allt kändes bra. Men det här med smygande fortsatte i form av snus. Inte alls lika farligt eller hemskt, men själva grejen med att smyga stör mig så mycket!!!

I maj 2018 hittade jag undangömda flaskor igen. Han hade självklart en bra förklaring.

Nu är han hemma sjukskriven sen slutet av december för utbrändhet. Han har börjat gå i samtal hos kurator och mycket skit från hans barndom har kommit upp till ytan. När han börjat prata har han även börjat må bättre, det syns på honom.

För 2 veckor sedan hittade jag en undangömd flaska i bilen, samt massa tomburkar. Vi pratade om det och det kändes ändå bra. Även om det inte kändes som att han såg allvaret som jag gör. Men han skulle kontakta beroende igen, vilket inte blev. I fredags hittade vår 6 åring en ny flaska! Jag höll på att dö!!

Jag skulle så gärna vilja att han kunde sätta sig ner med mig och bara prata ut. Men han säger att han mår bra, att det är gamla flaskor och att han inte minns att de fanns där. Jag kallade honom för alkoholist Idag, han blev sur och kan liksom inte ta in att han är det.

Vet att det förmodligen är så som sjukdomsbilden ser ut, efter att ha läst en hel del här.

Jag känner mig helt uppgiven och vet inte vad jag ska göra. Även om han aldrig varit "redlös", varit våldsam eller sagt dumma saker till mig eller barnen så vill jag att han ska sluta! Jag vill bara ha ett normalt liv med den familj som jag älskar!!


skrev Vinäger i Vill inte - kan inte

Vilken klok dotter. Och vilken lättnad för dig. Kanske ännu en hjälp framåt på vägen. Hoppas att du hittar det du söker.

Kram


skrev Vinäger i Otroligt

Hoppas att du är ok, Finaste Lisa. ?

Bra att du känner stolthet över dig själv, det ska du göra. Du har åstadkommit så mycket och fått massor med bra insikter. Du är så bra. Glöm inte det. ?

Kram


skrev Vinäger i Tillbaka igen

Så jobbigt att mista någon nära. ? Otroligt stark att gå igenom det jobbigaste nykter. Du är stark. Hoppas att du kan känna stolthet över dig själv mitt i allt det svåra.


skrev Fibblan i Nykter till midsommar! And beyond..

Ju mer vi lär känna varandra, som man ju gör när man delar så mycket av sina innersta tankar, ju mer skapar jag min lilla bild av hur ni ser ut och har det där ni bor..☺️. Såg dig framför mig i din minst sagt laddade stund när du var så stark och hällde ut det där vinglaset.. En bild som får leva kvar.
Säger det igen - så fantastiskt bra gjort?❣️

Kram
/Fibblan ?.


skrev Vinäger i Mitt första riktiga försök

Vad härligt att du fick uppleva den med råge. Känslan efter ett städrace är så himla skön.

Tänker också att du låter piggare totalt sett. Trots jobbiga tankar kunde du gå vidare. Det är stort.

Hoppas att du får fortsätta känna lugnet. ?

Kram


skrev Ullabulla i Nu är det dags

I din värld skapa fasta dagar med barnen i lägenheten oavsett om han dricker eller inte?
Dvs planera för egna dagar tillsammans med barnen som ni fyller med vettiga saker.
Och han är helt enkelt inte välkommen oavsett om han dricker eller inte?
Du kan ju då när du inte orkar stå emot,eller inte har kraft återgå till ert gemensamma boende.
Dvs låt din kraft och energi avgöra var du lägger din tid.
Inte hans fyllor.
Då kanske det blir så att han "passar på" att dricka eller tycka synd om sig själv när ni inte är hemma.

Men vem förlorar på det?
Inte är det då ni.
Då frikopplar du så att säga ditt liv från hans på samma sätt som han gör nu när han går in i sitt drickande.
Just nu blir du ju mer av en marionett som dansar utefter hans drickande?
Hårda ord som vanligt från en i grunden mycket förstående Ullabulla som ju varit exakt där du är.