Senaste kommentarerna i forumet

Ja precis. Skriver ner alla dagar. Började i måndags, så alldeles nytt. Ska hålla mig till aldrig mer än 9 standardglas per vecka, enligt vad som rek o över det anses vara riskbruk. Plus aldrig mer än 4 glas vid samma tillfälle. Däri ligger min största utmaning.

Man längtar alltid till helgen efter en lång arbetsvecka. Det gör även jag. Man ser fram emot att få sova lite längre, slappa och bara vara. Men så kommer fredagskvällen och man önskar helt plötsligt att det ska bli vardag igen. En full man som man bara retar sig på och är irriterad på. Känner mig ensam hela helgen. Min man gick just och lade sig. Skönt tycker jag. Han drack bara en öl idag, eller inte. Det var vad han ville jag skulle tro. Men när han drack den var han redan full. Han har antagligen druckit ett antal i garaget. Sedan passade han säkert på medan jag övningskörde med vår son. Att han inte fattar att jag märker och förstår. I vanliga fall skulle jag frågat honom hur mycket han druckit, men jag bryr mig inte längre. Orkar inte bry mig. Snart är helgen slut och jag längtar tills nästa helg men när den väl kommer vill jag bara bort.

Så är det.
Ta din tid och kom tillbaka med dina ärliga bilder nakna sanningar(??) som du beskriver.
För så är det/du en uppfriskande ja en frisk fläkt på forumet./btt
??❤

vill jag förstärka mitt välbefinnande? Varför kan jag inte vara nöjd...Att solen skiner...Att våren är på väg
Hur är jag skruvad ihop...som alltid vill twista till det med vin.
Jag blir inte klok på mej själv.
Tack för dina lugnande vardagslunk- inlägg.

Du får skicka en tanke till oss stackare som pulsar fram i snön. ?
Jag önskar dig en underbar resa samt att A-djävulen håller käft. ?????

Herrejösses vad snabbt denna dag har gått! Trots extrem trötthet mitt på dagen ryckte jag upp mig och bakade sockerfria småkakor och hallonmuffins. Att de var utan vitt mjöl var bara en bonus. Ikväll var jag varken sugen på A eller godis men nu är klockan 21 och jag vill bara sova :-)
Godnatt

Vi har en rymlig inglasad terrass till vår lägenhet. I dag var det första dagen man kunde vistas där och känna vårsolen. Jag njöt och satte mig att sortera litet diverse materiel vi använt när vi reparerade badrummet. Dagen var perfekt och jag tyckte det var bra att SM-finalerna i bandy var åter till Uppsala. För mig är den traditionen förknippad med vår. Det kändes skönt att vintern var passerad och livet börjar spira igen. Inom mig och säkert också i träden nedanför terrassen. I blomlådan väntar perennerna på litet mer sol och värme och takdroppet börjar redan ge det livsgivande vattnet.
Då kommer tanken! Ja, ni vet säkert vilken. Där finns en koppling i min hjärna mellan välbefinnande och lusten efter alkohol. Jag vill förstärka mitt välbefinnande. Idiotiskt, ologiskt men inte desto mindre sant.
Jag behövde inte bearbeta tanken särskilt länge eftersom jag börjar vänja mig vid dessa angrepp. Motstånd utan kamp egentligen men ändå viktigt att skriva om det. När man försöker formulera sig blir tankarna tydligare och minnet befästs. Tack alltså för att Du läser dessa rader, det hjälper mig i min nykterhet.
Ikaros

mot varmare breddgrader i en vecka. Hoppas på vilsamma och soliga dagar i lugn och ro.
Promenader med havsutsikt och vacker solnedgång.
Mitt mål är inte vin denna gång.

Vi måste bli nyktra. Det finns inte ngt annat alternativ i mitt huvud.
Det måste bara få ta lite tid.
Jag är stark...starkare än jag tror...men inte alla dagar.
De dåliga dagarna får bli färre och kortare.

Så ledsamt att uppleva sveket. mot sina barn. Som Nordäng skriver, gör små förändringar för dig och barnen. Försök att inte ha förväntningar, försök att göra dig mentalt stark genom att tänka på det positiva. Det negativa förgör och suger all energi. Läs här på forumet och skriv av dig själv. För mig har forumet betytt att jag fått tillbaka känslan av att jag är viktig och att jag absolut inte är ensam.
Önskar dig kraft och styrka ?

Hoppas du tar upp din tråd igen.
Dina råd är värdefulla

Det känns faktiskt skönt att våga välja sig själv. Jag är väldigt tacksam över detta forum som gett mig så mycket insikter och mod att våga göra val.
Visst är man ibland ledsen och känner en hopplöshet. Men insikten om att jag gör och äger mina val har blivit starka.
Precis som mannen gör sina val.
Jag tänker inte drabbas av ”tycka synd om” det har jag så många bevis på att det inte funkar. Orkar inte heller längre hoppas. Men det är svårt för skuldkänslorna är svåra att mota tillbaka.
Tack för fina lästips, jag läser också en del och får kraft av det
Har precis läst Glöm mig av Alex Schulman. Fy vad A gör med en människa. Kan varmt rekommendera.
Tack för feedback ?

Ja exakt!! Det som kom ur min käft den kvällen var ord jag aldrig skulle ens tänka tanken på att säga än mindre mena i nyktert tillstånd. Vad kan det bero på? Skulle vara så mycket enklare att förlåta sig själv och bli förlåten om man bara förstod varför..

Jag vill inte heller sluta helt, men jag måste nog ta ett långt uppehåll innan jag är redo att ta upp ett ”normalt” drickande igen, om jag någonsin blir redo dvs.

Men duktiga du som för dagbok! Skriver du bara ner exakt vad du druckit osv eller har du någon sorts ”kvot”? Jag har som ingen direkt aning ? men det skulle kanske vara en idé för mig med när dagen då jag eventuellt är redo kommer, tänker jag!

min man är alkoholist. Jag brukar vara här inne och läsa och jag blir så stolt över det ni gör ! Ni är så jävla duktiga och kämpar så fantastiskt .
Du är rädd för att misslyckas, men varje minut du har lyckats är ju en seger, eller hur ?´! Fortsätt vinn
Ha en skön helg och var rädd om dej

Tack alla, er omsorg värmer. ?

En promenad i den efterlängtade solen gjorde att livet känns lite lättare - åtminstone för stunden.

Kanske är det där jag behöver vara mera, i stunden. I nuet. Bara vara.

De senaste åren har det aldrig funnits tid till detta. All fritid har gått åt till att planera för A. Vad finns hemma? Räcker det? Kan jag gå in på Systemet nu igen? Kommer någon att se mig? Märker någon att jag druckit? Var ska jag lämpa av alla tomflaskor den här gången?

Nu går all tid åt till att planera för att vara nykter. Hur ska jag kunna klara av att gå förbi bolaget? Kan jag följa med på middagen utan att ta något? Vad ska jag säga till den som eventuellt frågar? Hur ska det bli på semestern?

Förutom ständig planering tillkommer allt ältande. All ångest. Stress. Hur kunde det bli så här? Varför gjorde jag så den gången? Varför lät jag det gå så långt? Varför, varför, varför?

Jag vill ha lugn. Ro. Frid. Ska det vara så jä-a svårt?

Förstår innerst inne att det första steget mot ett djupare lugn är nykterhet. En längre tids sådan. Förhoppningsvis livslång. Men jag är rädd. Rädd för att misslyckas. Rädd för att inte bli tagen på allvar. Rädd för att aldrig nå fram.

Nu känner jag mig redo att ta tag i mitt liv på ett annat sätt. Försöka acceptera mitt mående. Ta hjälp. Främst hos psykolog. Bearbeta det gamla - igen. (Men jag gav upp för tidigt förra gången.) Om jag vågar prata om mitt missbruk vet jag inte ännu. Kanske kan jag gå vidare ändå om jag hittar kärnan till mitt psykiska illamående. Roten till det onda, så att säga.

Vill inte ge upp. Peppar mig att våga. Kämpar som en idiot mot demonerna. Jag är på gång! Kanske inte stark, men bestämd.

Ha en fin helg! ? Kram

Ojojoj vad tungt du har det just nu... Önskar jag hann skriva mer, men är redan sen och måste springa. Välkommen hit ska du vara iaf. Du är inte ensam med dina våndor. Vi finns här. Kram <3

Känner igen sockersug... Jag har aldrig varit mycket för socker, men när jag slutade med vin blev jag himla sugen på sött. Summan av lasterna är konstant, antar jag. Kaffe räknar jag inte som en last. Det är livselixir ;)

Solen skiner och jag är på sådant bra humör? Så pass bra humör att jag till och med tvättar. Vilket jag inte gillar att göra..för det tar tid och jag måste springa mellan husen ?

Drack 2 alkoholfria öl igår. Så gott! Rekommenderas till er alla andra öl-älskare. Extra glad att det inte triggar alkoholsuget för mig utan nöjer mig verkligen med det alkoholfria?

Hoppas ni alla andra har en jättefin dag!

Jag vet inte riktigt... Jag dividerar också med mig själv hela tiden. Min man och jag kom överens om att vanedrickandet hemma i soffan måste få ett slut. Enda sättet att få stopp på det är att inte ha någon alkohol hemma. Det tänker jag är ett problem, även om konsumtionen är måttlig. Att inte kunna låta bli när alkohol finns tillgänglig. Det behöver inte betyda att man måste vara helnykterist. Ett eller två glas vin till en god middag på restaurang behöver inte vara ett problem. Inte förrän det leder till tanken "Äh skitsamma med nykter-tjofräset" så att man hamnar där i soffan och vinlullar var och varannan dag igen... Jag är osäker på var min gräns går. Jag vet bara att jag inte vill glida tillbaka ner i att använda vanedrickandet som stresskontroll. Helvitt är ju den säkraste strategin. Kanske inte helt nödvändig. Men säker.

Du känns så stadig nu :) Själv är jag mer än lovligt neurotisk och ambivalent till... Allt. Det går över. Om inte annat när jag varit hos doktorn skaffat mig dunderpiller. Solen skiner ute. Kanske man skulle promenera och tömma huvudet. Barnkalas låter som en mardröm i mina öron, men det är ju fortfarande a little too close to home for me... Många barn, betyder rodda många kalas. Min själ sjunger av lättnadens lycka när de äldre barnen litet lätt föraktfullt avböjer att hålla födelsedagskalas. Några år till. Sedan är kalasens tid för evigt förbi :)

Känner igen det där med att ringa sin partner o säga hemska saker. Har gjort det jag med. Det värsta är ju att det verkar vara helt random saker man aldrig ens tänkt el menat men som såklart låter fruktansvärda. Jag har börjat föra alkoholdagbok. Vill inte sluta helt, men vill aldrig mer bli så full så jag har minnesluckor. Denna vecka har jag druckit ett glas cava (måndags) o en öl (igår). Helt utan problem. Det svåra för mig blir på restaurang, på fest el liknande då man dricker mer än ett glas. Att då sluta i tid.

Stor kram till en liten och låg Vinäger <3 Sjukt jobbigt att känna sig så som du gör nu. Man tror att det aldrig ska bli bättre. Men det blir bättre. Varje gång. Det måste värka färdigt... Kram

Jag har haft problem med sömnen sedan jag född vart, och det beror nog till största delen på min adhd som jag medicinerat av och till men nu varit medicinfri ifrån i flera år pga de kostade mer än vad de gav rent mentalt.. och sömnen har jag också fått medicin för, redan innan jag började dricka, men när man blev van de tabletterna (fick imovane som är det enda som verkligen funkat) så insåg jag sakta men säkert att spriten var det enda som verkligen gjorde sitt jobb ?
Kanske reder det sig ändå nu när jag vänt flaskan uppochner i vasken, kanske har mina sömnbesvär egentligen gått över men att de bytt form på grund av alkoholen.. vem vet, men jag hoppas och jag ska pusha på som FAN nu!!

Tusen kramar ?❤️

Jag orkade inte. Eller mer, blev tagen med byxorna nere, trött och oförberedd. Svågern dök upp från långtbortistan igår kväll. Han skulle visst bo här över helgen. Svågern med psykisk ohälsa och sju miljoner tvångstankar. Missförstå mig rätt. Jag älskar människan. Jag är inte överdrivet förtjust i hur makens fokus goes "zoooooom" på lillebror och lillebrors behov. Det finns fortfarande en stor familj med rätt avancerad logistik, diverse särskilda behov, enorma mängder städ, tvätt, matlagning och städ att ta hand om... Nåja, upp ur soffan chop chop. Svåger behöver mat. Vi gick ut på restaurang, för alla våra telningar hade ätit upp vad som fanns i huset. Jag drack ett glas vin på slentrian. Som inte var gott. Sedan en cider. Den var god. Det räckte. Jag sov i tolv timmar på mitt lugnande rus. Vaknade alldeles för sent med ångest. Hur ska jag hinna göra allt som måste göras denna helg? Själv dessutom. När nu maken är upptagen med lillebror och sju miljoner tvångstankar...

Den trötta blir pigg
Efter tårar kommer glädje
Ångestdimman hördas ut och man går starkare ur den
Nykter, ja man förblir nykter!

Kram ❤️