skrev Odette i Skrämd till nykterhet!

Usch ryggskott :(.. stackars dig Emma79:(... krya!! Solen strålar in genom fönstret.. jag sov gott.. sååå viktigt.. idag har vi kalas för min man ( fuller 42 men vill ha barnkalas ) så det blir varm korv , tårta, saft chips ballonger och lite bubbel för dem som vill ha. Idag kör jag vitt helt! Imorgon med .. nya jobbet börjar på måndag. Är glad för varje gång jag står emot.. hade varit såååå lätt att döva oron inför måndag med en rejäl dags vin lull .. men priset jag betalar e allt för högt ! Önskar er en fin dag kära vänner ❤️❤️❤️ Nu ska jag till gymmet och springa av mig varje tillstymmelse till oro och inre stress.. hoppas ni mär bra fina❤️ Mary, lycka till med inredningen :)❤️


skrev Konsekvensen i Min tanketråd

Känner precis samma när det är något jag måste göra.

Ta mig iväg någonstans, gå på ett speciellt möte, styra upp hemmet och familjen.
I alkoholtestets frågor finns en som heter ”har du avstått att göra något du planerat senaste året för att druckit?”
Nej. Inte här. Tvärtom. Jag lyckas göra de där sakerna bäst när jag druckit. Fast jag dricker aldrig mycket. En slurk, ett glas. Men ändå

Då är det inte lätt.

Men så imponerande det är att läsa om dina 10 dagar. Hoppas verkligen du kan glädjas av det. Heja dig!!


skrev Emma79 i Min tanketråd

Härligt att du fixade det igår!

Jag tror att man måste ta en sak I taget, börja med den värsta!

Jag har sockersug som aldrig förr men behandlar det med frukt och tap keso. Det låter skittrist men verkar funka.

Kaffe blir de små glimtarna under dagen, undviker brygg då kvantiteterna är lite som BIB, fri tillgång. Nej det blir 3 nespresso om dagen och kanske någon kaffe på stan.

Stackars kroppen o knoppen måste vänja sig vid denna spårväxling.

Ha en fin lördag!


skrev Framtidshopp i Min tanketråd

Denna morgon är jag stolt och glad. Jag föll inte för frestelsen igår. När barnen lagt sig virkade jag en stund och tog sedan två glas alkoholfritt vin med min partner i soffan. Där kom också kommentaren jag väntat på:
“Någon gång kan vi ju dra till det men då kanske vi får ordna barnvakt och åka någonstans...” Jag tror att det sakta börjar gå upp ett ljus om att jag kanske menar allvar. I morgon är det två veckor. Jag vet inte om jag kommer prova att dricka måttligt eller stanna i alkoholfrihet.

Min tanke just nu är att först och främst avgifta kroppen. Från alkohol i första hand. Från koffein i andra hand. Egentligen tror jag att jag skulle behöva sockerdetoxa också. Alla dessa fungerar ju på liknande sätt och triggar belöningscentrat i hjärnan. Jag blir tillfälligt glad och/eller pigg. Hittills har jag bara bytt ett beroende mot ett annat när jag velat dra ner på något annat.
Mindre godis/kolhydrater = mer alkohol= mer kaffe och ångest dagen efter...
Mindre alkohol = mer godis/kolhydrater och kaffe = mer ångest på morgoneb

En tanke är att om jag drar ner för att sedan sluta helt med alla tre så måste jag stilla rastlösheten och ångesten på bättre sätt. Synd att jag inte gillar att träna eller städa...


skrev Nordäng67 i Uppvaknande har börjat...

så ledsamt att höra din historia, extra ledsamt när det är barn inblandade! Försök sätta gränser runt dig och barnen! Så lätt att skriva men svårt att göra, jag vet! Försök göra små saker som förbättrar ditt liv, det ger dig lite mer energi! Du får ex din nattsömn störd, går det att göra något åt det? Byta sovrum? Bättre sömn bättre ork! Lätt att allt bara känns som en hopplös massa men börjar man nysta och göra små förbättringar så är du snart på väg åt rätt håll! När du tänker ut förbättringar, tänk förbättringar där du inte måste blanda in din man, bara sånt som du kan kontrollera själv fullt ut! Du är inte ensam, här kan du läsa, lära, ge och få stöttning! Kram


skrev Popcorn i Periodare

Super! Jag har barn i den åldern att de vill fortfarande vara i samma rum som förälder. Jag kallar det för ”period i livet när barnen fortfarande vill ha en mycket” har inte sagt sanningen till gubben att jag vägrar sova med honom men det kanske är dags! Härligt att du har extra rum - vi bor i ”compact living”. Bra gjort av dig!


skrev Tess45 i När att bli påkommen kanske är vändningen

För att få hjälp så behöver man nog vara ärlig.
Jag försöker se det såhär; har jag en åkomma med 25 symtom så behöver jag klargöra detta för att få adekvat hjälp.
Det är liksom inget vidare att vara en suput, det är progressiv.
Jag har smygsupit fanemej överallt, vi snackar toaletter på tåget, toan på bibblan osv.
Jag kom undan med det för att jag nästan aldrig söp mig påtagligt full.

Det -är- svårt att erkänna för sjukhus personalen om sitt bruk.
Gör det ändå, annars är risken att det eskalerar.

Här inne finns det stöd, vännen.
Du är inte ensam.
Och du, var snäll mot dig själv. ❤


skrev JennyM i På G - äntligen

Och jag ska kosta på mig en snordyr parfym jag sneglat på. Och jag ska ut och luncha med några familjemedlemmar. Underbart ?
Har märkt en sak med mig själv. Jag tar oftare kontakt med nära och kära och föreslår träffar. Prata har vi alltid gjort, men plötsligt är det viktigt att ses och kramas. Underbar utveckling ?
Har även bokat in mig på div evenemang, tjohooo. Nya livet är så härligt ??
Härlig lördag till er alla.
PS: jag läser nästan i alla era trådar, men kommenterar sällan. Tar till mig era snusförnuftiga kommentarer. Ni är så kloka där ute ?☀️


skrev Nordäng67 i Periodare

över varför hans drickande ökar! Kanske märker han av att Du har börjat flytta ditt fokus till dig själv, börjat sätta gränser runt dig själv? Det ger honom utrymme att flytta sina gränser, dricka mer! Gå i så fall inte i samma fälla som jag gjorde: jag kunde känna att det var ”mitt fel” att han började dricka mer när jag tröttnade och började tänka på mig själv! Han kunde t.om säga ”du bryr dig ju ändå inte om mig jag kan likagärna dricka” Du har din fulla rätt att prioritera dig själv och ditt mående! Det är hans val att öka drickandet! Och så gör du dina val utefter det! Bara en tanke!


skrev Vinna i Någon mer som blivit helt frisk?

Om man blivit frisk, måste man vara engagerad att hjälpa andra?
Bara genom att ha fått frid, att hjärnan inte är kapad längre, hjälper man sig själv och andra. Man inspirerar andra genom sitt nya sätt att leva. Man gör saker man tycker om utan att skada någon längre.
Andra med alkoholproblem märker att något hänt och kan tänka: Kan hon, kan oxå jag. Och frågar. Så har jag upplevt det.


skrev Nordäng67 i Att lämna någon man älskar...

man kan bara förändra sig själv! Man märker dock att människor svarar/reagerar annorlunda om man själv agerar på ett sätt man inte brukar! Tack för lycka till, så värdefullt med pepp och stöttning! ?


skrev mulletant i Periodare

är ett stort arbete! Så gott som alla jag mött, på nätet och irl, som lever med missbruk söker först hjälp för att missbrukare ska sluta. Missbruk är ett så tydligt problem och lösningen så tillsynes enkel. Sluta! Åtminstone då det gäller alkohol, andra droger och spel. Det är inget vi behöver för att överleva. Att förstå sig på medberoende är långt mer komplicerat. Kanske allra svårast när det gäller en själv. Längtan efter klara och enkla svar är stor men jag tror inte att de enkla svaren finns. Vi är alla unika, våra liv ser så olika ut och beroendeproblematiken är komplex. Så uppfattar jag det. Dock - när jag hade läst här ett tag såg jag så tydligt att de gemensamma mönstren fanns, både i missbruk och medberoende, oberoende av den yttre ramen.
För mig, som är ett vuxet barn, var olika medberoendemönster så inflätade i hela min reaktions- och handlingsrepertoar att det har tagit år att upptäcka och se mig själv. Jag känner så igen mig i Ullabullas resa. Det hoppfulla är att när jag började se kom insikterna allt oftare och jag såg valmöjligheter även om jag inte alltid kände mig fri att handla.
En oerhört viktig bit i mitt tillfrisknande var att förstå drogens makt över hjärnan och att det var drogen som skapade den människa som jag inte kunde känna igen som den man jag älskat och valt att leva med. Det handlade inte bara om beteenden utan också om djupa värderingar som att ljuga mig rakt i ansiktet. Jag trodde jag hade kunskap om missbruk men beroendets makt förstod jag inte alls i början av vägen mot ett nyktert liv.
Jag hade mycket hjälp av att läsa, bland annat Benny Haags bok och Jan Johansen som trädde fram just då. Även Craig Nakken. Bitten Jonsson som jobbar med beroendeproblematik har också gett mig värdefulla insikter. Jag klistrar in en länk till ett föredrag som jag tycker är förklarande https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw (hoppas det blev rätt).
Mycket stor hjälp har jag haft av forumet och av Carinas blogg, hon jobbade inte här när jag hittade hit. Inte minst har jag lärt av att läsa på beroendesidorna här. Min man valde nykterhet efter en vinglig start och ett grundligt återfall. Tolvstegsmöten har varit ett bra stöd för oss båda och gav en gemensam ’ram’ i kampen mot våra respektive beroenden och fallgropar.
För mg är det första steget för en som lever i en missbruksrelation att förstå att det inte går att förändra missbrukaren men genom att bli klar över sig själv, vara tydlig, sätta genomtänkta gränser och hålla dem påverkas också missbrukaren och tvingas göra sitt eget val.
Det här blev långt. Postar nu och önskar er en fin vårvinterdag! Avslutar med det som blev mitt mantra: Kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv ? / mt


skrev Kampen i Att lämna någon man älskar...

Känslan när man hittar ett sätt som fungerar är fantastiskt. Det ger så mycket styrka och ny bra energi. Så bra. Man kan som sagt inte förändra någon annan, man kan bara förändra sig själv.
Lycka till på din mentala resa??


skrev Kampen i Periodare

Efter mitt beslut om skilda sovrum har mannens drickande ökat. Han kan väl rimligtvis inte tro att jag ska ha skuldkänslor eller ändra mitt beslut? Ger han upp helt och tycker det kvittar? Jag kan känna en liten uns av ambivalens men jag blir mer övertygad om att jag gjort ett rätt beslut.
Man kan tycka att enklaste lösningen är att fråga honom. Men där känner jag att jag inte orkar dra igång en diskussion som inte leder någon vart. Det får jag däremot skuldkänslor av. Att inte orka bry sig.
Kram till er alla


skrev Kampen i alkoholisten i ett nötskal (lista för medberoende)

Det är så starkt gjort. Att kunna se livet ur ett annat perspektiv och med andra glasögon. Man tror inte riktigt på att det kan finnas ett annat liv när man är i stormens öga. ⭐️


skrev Nordäng67 i alkoholisten i ett nötskal (lista för medberoende)

Förstår att du känner dig ledsen! Du är inte ensam, här kan du få stöttning! Om du vill och det känns rätt kan du gärna berätta mer! Starta gärna en egen tråd så blir det lättare att följa dig!


skrev Nordäng67 i Vilka alternativ finns?

Väldigt starkt av dig att ta dig dit du är idag! Beundrar dig! Var jätterädd om ditt friska tillstånd! Man kan inte råda någon annan men när jag läser din berättelse känner jag: sparka ut honom! Vänligt men bestämt så du inte raserar allt du har byggt upp! Vet själv allt om hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster!
En fråga, när du var som sjukast, hur yttrade sig ditt medberoende? Var rädd om dig! Kram


skrev Hydrangea i Nu får det vara nog

Fina ni, tack så mycket ❤️ Känner verkligen värmen! Och ja, det jag vill är väl i första taget att ta en paus, som kanske kan leda till att jag slutar helt. Har inte riktigt funderat ut vad målet är, mer än att jag tänker sluta för nu iallafall. Så jag kan få känna skillnaden och se allt vad fördelar heter med att vara nykter ✨

Var på fest ikväll utan att dricka en droppe, och det var något helt nytt för mig, men jag hade kul trots att jag många gånger fick tacka nej till en sup sådär lagomt motvilligt! Känner mig snäppet mer kraftfull, och jag hoppas jag kan hålla i detta ?

En stor del till att jag började dricka var för att jag har svåra sömnproblem och spriten har hjälpt mig somna (läs däcka) och det är nog det som kommer bli det svåraste i allt detta tror jag.. har någon något liknande bekymmer, och vad brukar ni göra för att hantera det?

Återigen, tack för värmen fina ni ❤️


skrev Popcorn i alkoholisten i ett nötskal (lista för medberoende)

Känner så igen mig i flera saker du nämner... fan att jag är i den sitsen. ?


skrev Mirabelle i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Det är en förkortning av Lågaffektivt bemötande. Kort och gott så handlar det om att stå stadig och lugn. Affekt smittar. Genom att bibehålla ditt lugn och förhålla dig neutral i ett skarpt läge så hjälper du den som har tappar fattningen att bemästra sitt känsloläge. Det kräver rätt mycket förarbete, som kartläggning, struktur kring individen för att skapa en känsla av sammanhang och kravanpassning. Det viktigaste är egentligen filosofin och människosynen metoden bygger på... Att ingen någonsin reagerar och agerar "för att vara besvärlig". Alla människor vill lyckas i samspelet, men vi (eller situationer och miljöer) ställer ofta orimliga krav som individen helt enkelt inte klarar av. Följden blir affekt, över vilken individen inte har kontroll. Miljö, situationer och krav måste därför anpassas så att individen har möjlighet att lyckas, växa och blomstra.


skrev Liten stor i Det vidare livet

..börjar ju imorgon även om klockan är över 12.00 nu :)
Helgen och veckorna som kommer är full av fester, middagar, inbjudningar till parmiddagar etc. hade tidigare varit stora risker men då min fru äntligen förstått på riktigt mina problem med allt från stress, ångest, Alkohol etc är hon numera med proaktivt så att säga. Tex om vi är bjudna på ngn stor fest kan hon redan i telefon säga ”det är perfekt, min man kör vit period så han kan köra” osv. Tips till er som svajar med a och har en partner - var övertydliga med att ni behöver hjälp och stöttning. Det underlättar så otroligt mycket. Trodde jag varit det tidigare men det är nog först nu hon förstått.
Njutit av en lång och skön fredagkväll och med skarpa ögon och hjärna ska jag nog ta och njuta av en film nu när resten av familjen somnat. Nyktert är så jävla bra.

Å tack för peppet :)


skrev anonym17136 i Om att leva - Fragment

När jag läser dina rader så förstår jag att det är en beskrivning och en del av nyckeln till min nykterhet .. Att leva här o nu ... Som jag har stressat i mitt tidigare liv och hela tiden varit på väg ngn annanstans, både i tanken o handling .. Nu gör jag som Lilly .. uppskattar och tar vara på livet .. vardag som helg .. Här och Nu ..


skrev anonym17136 i Min Vita Verklighet

Tack .. Vinäger , miss lyckad och Ellan ? Såå glad att mitt vardagsliv kan inspirera .. vi vet ju att det inte alltid har varit så ... Stor Kram till er alla ?


skrev Miss_blondy i Min vilja kämpar!

Ja nu har man varit nykter i EN vecka -IGEN.Men ibland går livet i repris. Man missade kanske något förra gången ? Jag drack i ca en vecka och innan dess varit nykter i ca 5 1/2 månad..!
Jag märker att jag koncentrerar mig för mycket på dagar och tid.Som om de är de som räknas.De ger ju självklart en motivation och ett "bevis" att man kan klara det. Men de ska inte ha för stor betydelse i de hela. För nu när jag tog mitt återfall så var de en av ursäkterna som jag hade för att fortsätta dricka.Jag kände mig misslyckad pga jag hade "förstört" mina månader av nykterhet. Men nu när jag ligger här under täcket nykter så är det pga allt som SKEDDE under tiden i dessa månaderna.Inte själva tiden.Alla mina "guld" stunder och tankar.nya erfarenheter.händelser och alla goa känslor som flödade :-) .Listan kan bli lång. Så anledningen varför jag är nykter idag och då i denna stund är pga "resan" och det är de som ger mig motivation nu. Sen om de hade varit 1 månad eller 1 år har ju ingen betydelse de handlar om innehållet.Så jag har bestämt mig för att inte räkna. Jag har ju datumet så tids nog så kan jag kolla upp det om jag vill.Och nyfiken som man är så är chansen stor ;-)

Det känns annorlunda den här gången om jag jämför när jag försökte sluta förra gången.För då skedde det bara, jag hade inte planerat det eller trappat ner.Jag drack och blev full på kvällen och sen gick jag och la mig. Och sen när jag vaknade dagen efter så fortsatte jag bara att inte dricka. Inget jag kan förstå eller förklara. Efter några dagar när abstinens hade lugnat sig.Så kändes det bara skönt.Jag var lycklig och blev lyckligare för var dag.Hela känslan av att jag klarade att inte dricka var fantastisk.Vissa stunder var jätte svåra av olika orsaker, och suget var närvarande men inte så ofta eller starkt så jag hade "riktiga" tankar att dricka.Jag kände aldrig någon sådan euforisk känsla som man har hört talas om.Men jag var nykter och de räckte gott för mig ?
Den här gången är det ett riktigt aktivt medvetet val.Jag vaknade förra fredagen och sa till mig själv - Jag VÄGRAR att gå tillbaka till de jag hade innan. Jag uthärdade bakfyllan som var tung.Jag gick promenad pga suget och rastlösheten, och hade massor av konflikter i hjärnan - ska dricka,ska inte dricka,ska dricka osv.Som en jäkla jojo! Men kvällen kom och jag gick och la mig.Suget under veckan har kommit och gått och jag är glad för att jag har ett jobb så man kan fokusera sig på något annat.Jag känner mig mer allvarligare på något sätt.Kanske lite likgiltig? Förra gången var det ju något nytt.Allt var nytt, och det kändes härligt och spännande.Bara av att vakna nykter utan att vara bakis va guldvärt.Att man kunde sitta och kolla på tv utan myror i kroppen och en öl i handen va overkligt. Sådana "små" saker och detaljer fick mig att känna mig stark,lugn,glad och sprallig nästan på samma gång ibland (i små dosor ?)

Nu är det som - "been there,done that"

Jag "börjar" om men den här gången får jag inte uppleva dom känslorna som tillkom förra gången ! Dom som gav mig motivationen. Den här gången måste jag hitta den inom mig istället. Och de är svårt när jag inte riktigt vet varför jag tog de valet att börja dricka igen.De var som när jag "slutade", allt skedde över en natt.

Nu ser jag en bild framför mig -
Ser mig inne i ett studsslott hoppandes.Glad och lycklig.Och sen brevid står NUETS jag med armarna i kors och är bitter och med en avundsjuk blick ??

Fan va hjärnan är fantastiskt men lika jäkla rörig ☺️