Senaste kommentarerna i forumet

... för hur du behandlades! Du var ju som vilken vanlig tjej som helst i behov av hjälp ❤️
Finns det någon i din omgivning som kan lita på och som hjälpa dig? Någon som du har förtroende för och som följer med som stöd och kan stå upp för dig vid såna här svåra möten?

Kram ❤️

tack för en sån inspirerande tråd fylld med kämpaanda och positivitet !!
Du gör ett kanonjobb Tess45 och jag beundrar ditt sätt att beskriva ditt liv och det du gör för ditt mående !!
Att inte ta det första glaset underlättar så oerhört mycket när man ska reda ut sitt gamla liv och jag skickar dig en cyberkram som en liten styrkegest !
Tack för att du skriver !!

Har Dr Alban i lurarna på min promenad till jobbet! Lika bra köra all in liksom ? kram på er mina krigare ! Andas nykter luft idag ok:)!? Om inte annat .. begränsa!!! Mitt nya mantra!

Skönt att höra att sömnen verkar komma längre fram Mirabelle. Mitt humör skiftar också. Idag fick jag den där dosen av riktigt välmående som alltid kommer när abstinens släpper. Mår riktigt bra idag.
Var hos psykolog häromdagen och jag har ju sjukt mkt stress överallt i mitt liv just nu kunde hen lugnt konstatera. Bara jobbet i sig hade räckt tydligen. Inga lösningar ännu men hen rekommenderade ta upp träningen igen. Så jag börjar igen på lördag Pim-Pim.

Har även bestämt mig för att sluta med milda sömnpiller som ändå inte riktigt hjälper. Jag ska lösa det här från grunden och utan kemikalier och vin. Att ta starkare preparat är helt uteslutet för mig.

Sov faktiskt lite bättre inatt.

Påg till första mötet med nyA jobbet! Uppsnoffsad .. rätt söt faktiskt ?. Stoppade i tig igår med så inte bakis! Efter mötet mot Stockholm på kurs och krama min syster! Idag blir det ETT glas vin med syster till maten eventuellt .. men inte femton !!!! AL vilken bedrift för dig att du skalat av !!!!! Vi e grymma !!!! Pim pim tack för din omtanke ❤️ AL tack för din pepp! Mirabelle Mary Vinäger och Emma.. tack för ALLT! ❤️❤️ Om man kan säga jag älskar er så hör jag det!!! Ni är ovärderliga !! Nu går jag nykter in i möte sen får det väl gå som det går:) kramar till er!!!!

Vinäger:

... ja då tror jag att 1 av 7 gör det i varje sällskap!

När man pratar med många kvinnor på jobbet så finns det en hel drös som jobbar deltid och de dricker alltid vin kvällen innan de är lediga. Många dricker vin om de har arbete med sig hem, de känner att de kopplar av bättre och faktiskt presterar på ett annat sätt.
Är det så eller är det bara självkänslan som höjs?

Jag gör som många rökare/snusare!

Från och med nu sätter jag in 70-100kr på ett sparkonto varje dag!
Och vad ska jag göra för dem sen istället? Ge mig förslag! Inte bara för mig själv utan även ihop med barnen. (Tonåringar)

Dag 4 har påbörjats. Lite huvudvärk men långt ifrån samma som dag 2 och 3.

Inget vinsug men däremot ”röra-på-mig-sug” men med tanke på att flunsan inte släppt greppet om mig ännu så kan jag inte det. Suck. Jag är så rastlös!

Har jag lite ork över sen så blir det till att frosta ur frysen kanske ?? Måste hålla mig lite i schack för igår kväll kände jag lite suuuug... Ljudet från när man öppnar tappen på Kikki Danielssonfestisen lockade lite, men nej tack sa jag för jag vill inte likna henne, så som jag kallade boxen höjde mitt glas och klunkade i mig kall bubblig Loka med smak av päron istället! Den sanna PimPim vann! ??✨

Kram på er och ha en fin dag! ?

123 dagar, mycket fina siffror finns det. ;)

Så där, tillbaka i matchen igen. Några dagar med bra mat och träning så är tankarna på dekadens bortblåsta, och känner istället suget efter ytterligare en dag med hälsa och motion! :)

Även när jag har tankar på dekadens nu så tycker jag inte det första glaset känns jättelockande, jag ser inget gott i ett glas vin eller en öl, utan snarare ryser av hur starkt alkohol luktar nu när man varit utan ett tag. Om alternativet är att bara dricka ett glas så står jag utan hur lätt som helst. Det är alltid helheten jag dras mot, helkvällen på stan, den "softa" känslan att ta några öl till lunchen dagen efter som återställare och vägen in nästa helkväll...

Jag har oerhört svårt att lita på myndigheter.
Jag ska berätta om den enda gången jag kontaktade socialförvaltningen innan detta.

Jag var 20 år och mellan två jobb. Jag fick snåla på lönen eftersom lönen från det nya jobbet kommer månaden efter anställningen.
Jag fick en riktigt allvarlig allergichock.
Ni vet, en miljon nässelutslag, och halsen svullnar igen.
Det blev akuten med adrenalin och hela konkarongen.

Det skulle kosta mig en massa pengar för att kunna hämta ut medicin som var absolut nödvändig.
Jag påpekade detta för den behandlande läkaren.
Han get mig ett intyg som ska lämnas in på sov.

Så med orosvärk i magen och intyget i handen styr jag kosan mot socialförvaltningen.

Tanten som ska "hjälpa mig konstaterar att det minsann inte är tal om allergi.
Det var visst utslag som en följd av anfetaminbruk. (Va??)
Jag blir stum, pekar mot intyget men hon visste bättre.
För att få pengar till min medicin så fick jag skriva under tre olika papper.
Jag samtycke att den enpatistörda personen skulle få tillgång till hela min bakgrund, fosterhemsplacering, självskadebeteende jag hade redan som nioåring.
En annan tant sätt och skrev ner mina ord på en skrivmaskin.

Jag grät i hissen ner av förödmjukelse.
Jag hade erbjudit urinprov men det föll inte den gode damen på läppen.

Så ni förstår, där och då lovade jag mig själv att aldrig mer "söka hjälp".
Likförbannat så gjorde jag det.

Jag är väldigt tacksam över era ord. Det gör en stor skillnad, Tack kära ni!

Jag skrev ett långt svar igår, men sidan crshade.
Jag försöker inte skrämma upp dig ut endast belysa hur nära ruinens brant en alkoholist står, när han accepterar ett återfall.
Har han varit nykter i 7 månader så är läget bättre än det jag beskrev det, men långt ifrån bra med återfall.
Det verkar mycket bra med alkoholterapauten måste jag säga.

Om du läser mitt svar om vad beroende är så blir fortsättningen angående humöret såhär. När alkoholisten börjar sökandet och fyller på med roller, så spelas rollerna med känslor som han identifierar från andra människor och inte sina egna känslor. När man varit nykter ett längre tag börjar man känna sina riktiga känslor och det kan vara mycket förvirrande eftersom man aldrig tidigare haft dom. Du kan se den beroende som en känslomässigt handikappad person, oftast stannar man i den åldern där sökandet börjar.

När jag själv gick igenom perioden och hittade mitt svarta hål, kunde jag räkna ut att jag inte haft några riktiga, genuina känslor sen jag var 14år.

Blyga Emma är faktiskt den riktiga Emma, tjejen som är du och troligtvis skulle 70%, om inte fler, av resterande på festen uppleva samma känsla om de varit nyktra. ??

Frågan är: Den där personlighetsförändringen som blir med A i kroppen är det sån jag vill vara?
Och om jag tolkar dig rätt, ja du vill inte vara blyg, men vill jobba med dig själv och våga mer nykter!
Det kommer du fixa galant! ❤️

Starkt jobbat!
Kram ?

Hej

Jag förstår att det är jobbigt att gå i egna tankar, har du öppnat dig ärligt för honom och berättat vad du känner?
Om ni inte uppnått konsensus att han är en alkoholist, dvs du har bestämt att han är det och han nekar till döden, så kan ni kanske fortfarande lösa det?

Han kanske har en dålig period just nu? Och ingen att prata med. Har det pågått länge?

Det är illavarslande om det smygdricks, men det beror lite på mängder, ålder och hur lång tid han har gjort det för att kunna bedöma.
Inväntar svar. :)

Känner att jag närmar mig 30 ( om det ändå vore ålder ahahah ) och ja, det ger mig struktur och Kraft.

Igår var jag på ett sk coctailparty med open bar. Det var första gången I “utemiljö” sen jag slutade dricka. Drack bubbelvatten med citron och is och sugrör. Alla stank sprit när de pratade med mig. Jag hade trevligt och lyckades vara lite rolig också ☺️

Pratade allvar med min man för andra gången. Sa att jag gör detta på riktigt och hoppas att han kan stå ut. Han bara ryckte på axlarna och sa “whatever makes you happy!”.

Något gick in tror jag, att mitt förhållande till alkohol är annorlunda än hans. Mitt upptog hela min tid. Allt planerande. Allt med ett prefix “dricka vin I...” sedan kunde det följas av “ Paris” “Solen” “soffan” eller vad som helst.

Jag är blyg. Trodde jag lämnat det bakom mig men igår undvek jag en del personer som jag definitivt skulle pratat med om jag var påverkad.

13 igen. Som när det hela startade. Liten och blyg, men med helt nya verktyg och erfarenheter att ta tag i det.

Vi kör vidare❣️

( och jag vet inte hur det är där ni not men här skiner Solen från en molnfri himmel☀️)

Jo jag vet att jag kan berätta då han själv har stora erfarenheter under sin uppväxt till alkoholens misär och lidelse, något han fått betala dyrt för i vuxen ålder.
När vi träffades drack jag väldigt sällan men när han kom in i mitt liv mådde han inte bra och det var mycket A i hans liv då och när han i höstas bad mig dricka lite mindre så kände han att det var hans fel att jag faktiskt drack vin varje helg nu, för att han tog in det i mitt hem! (Då sa jag ju inte till honom att det var varje dag.SKAM.Hur kan denna präktiga kvinna med högt anseende vara alkis?)

Så ja han är orolig för mig och jag vet att han skulle stötta mig men jag kan inte lägga mer tyngd på hans axlar just nu då han är i stor kris själv. Han har inget sunt förhållningssätt när han dricker och jag fick honom att ändra sina vanor när vi träffades. Det tog några år och jag är rädd att om han skulle dricka just idag så skulle det inte vara en bra kombo med hans mående och det är han medveten om!

Dagen då jag ska berätta kommer nog och så länge jag inte dricker alkohol gör han heller inte det! Så det blir en vinst för hans mående med nu när jag inte kommer dricka något! Win-win ❤️

Tack för dina kloka ord ❤️
Kram ?

Jag vet inte om jag lever med en alkoholist eller inte.
Kanske låter konstigt men min sambo dricker dagligen men jag vet inte vilka mängder eftersom han gör det i smyg på vardagarna.
Då passar han på medan jag är ute med hunden (vanligtvis 1½ timmes promenader). Under helgerna har jag bättre koll för då dricker han öppet och startar med 2 starköl (50cl) för att sedan gå över till vin, lite whisky och någon egenblandad drink.
Jag tror inte att han dricker några större mängder under vardagarna men han dricker ändå. Jag har försökt hålla koll och ställer bag in boxen i kylen på ett speciellt sätt, noterar hur mycket det är i spritflaskorna och luktar i alla glas.
Men jag tror jag blir galen av att inte veta om det är ett beroende eller inte och att jag hela tiden måste gå omkring och undersöka.
De gånger jag har frågat honom så tycker inte han själv att det är något konstigt att ta ett glas vin men jag har aldrig konfronterat honom med att han smyger på vardagarna med det och att jag vet vad det är han gör.

Vill bara önska dig lycka till denna dag Odette! Blir alldeles rörd av vilka underbara fina medmänniskor det finns här inne! Hur alla peppar varandra ❤️ Tänk vilken kärlek ❤️

Kram ?

Jättebra att du har öppnat dig och berättat för din mamma, det är ett stort första steg. Hoppas att hon verkligen tar till sig!

Jag känner som du, min barndom är ett enda stort svart tomt hål med några glimtar som jag har fått återberättade. Många av mina vänner har minnen som jag inte alls kommer ihåg. Skäms nästan ibland.. Men så fungerar ju våra försvarsmekanismer.

Min pappa var här och passade lillen igår. Mamma verkar har skärpt till sig och tagit ett beslut, äntligen. Hon hade sagt till pappa att hon behöver hjälp och behandling och hon hade till och med promenerat till jobbet igår. Det gläder mig men jag tänker än så länge inte höra av mig till henne. För min skull. Jag vill att hon skall landa på fötterna först och vara lite mer stabil. Denna gången har hon inte heller kontaktat mig efter vårt samtal. Så jag tror att hon skäms faktiskt och vill bevisa att hon kan. Vilket jag tycker är bra! Jag hoppas också att hon ser en motivation till att må bättre kroppsligen och psykiskt. Hon vill gå i pension om ett år och så som hon är nu så skulle det bara innebära döden för henne, men kan hon få tillbaka sin hälsa så och kanske hitta något intresse så kommer det bli bra. Då kommer hon kunna ta hand om vår lille prins så mycket hon vill. Det hade vart en dröm!

Stor KRAM tillbaka!

Det är hur himla bra som helst. Denna vecka må - ons har det blivit 8 glas mindre än normalt så jag är ganska nöjd.
Det låter helt absurt men för mej funkar det mkt bättre än att räkna dagar...
JätteLyckaTill idag ?

...liknar min de senaste åren vad gäller att inte visa andra. Att grunda innan man går ut är sååå typiskt mig också. Sedan sitta skenheligt och ta två-tre öl. Hm, undrar hur många som använder det knepet?

Att smyga hemma varje dag, japp, på pricken. Dock har det inte kännbart påverkat min ekonomi, det är ju annars en sporre i sig. Och vilket besvär med allt smygande. Bara att glra sig av med alla hemliga flaskor, burkar, kartonger...

Välkommen hit, du är på rätt ställe. Tack för fina ord i min tråd! Lycka till! ♡ Kram

AL, din förra kommentar kunde ha varit skriven av mig. Så länge det inte påverkar mitt jobb (men kanske är jag lite tröttare... ) så vill jag verkligen inte berätta. Jag som dessutom basar ihop med min chef, hua, det skulle kännas jättekonstigt. Vill så förtvivlat gärna ta mig ur detta på egen hand, men är inte lika övertygad som för ett tag sedan att jag kommer att fixa det.

Ha en fin dag! ♡

Vill bara önska dig lycka till i dag. Vet att du fixar det och du är så insiktsfull. Skulle gärna ha dig som kollega - beroende på vad du jobbar med, förstås... ?

Kramar i massor ❤

Tack för fina ord. ♡

Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle kunna berätta för min man. Men nu i efterhand förstår jag att det var räddningen då. Någon som vet gör att jag håller igen. Skam antar jag, men det fungerar.

På sikt kanske jag måste söka hjälp. En stor skräck och känsla av nederlag, därför försöker och kämpar jag på egen hand.

Tror du att du skulle få stöd hos din man/partner? Jag visste att min man aldrig skulle döma, men har läst hos andra här att de inte fått samma förståelse. Vet du att han ställer upp på dig - berätta! Det är en sådan lättnad. Om du orkar, läs mina inlägg från mitten av november och en vecka framåt. Den 20:e berättade jag. Lättnaden! En milstolpe!

Lycka till! ♡ Kram

En stor nykter och varm kram sänder jag i retur!

Det gör mig mycket ledsen att läsa din text och det är otroligt märkligt att det inte finns hjälp för människor i din situation.
Din man är en alkoholist och har varit det länge om han har druckit sådär. När jag var som värst brukade jag dricka 3st 7.5 och "halvdäcka" för att få i mig en hel flaska på kvällen. Som en uppvärmning ungefär.

Din mans beteende är väldigt likt mitt, i det lilla du beskriver. Jag var också en ensam drickare, jag skötte mitt jobb bra (tills på slutet), jag var aldrig våldsam men mycket otrevlig tillochfrån. Smeka med ena handen uttrycket var väldigt passande!

Det som gör mig så ledsen (min sambo grät när hon läste din text) är att du aldrig fått veta vad ett beroende är och hur det fungerar. Det borde vara en grundbult i vårt samhälle, så människor som dig ska få en förståelse och kunna bryta ut i tid! Att få en ärlig chans.

Har du satt dig i en situation som du inte kan komma ur nu? Ekonomiskt, boende och liknande? Eller finns det en möjlighet att lämna?

Nu ska jag berätta för dig vad beroende är. Det här kommer han aldrig erkänna eller kunna förstå. Men det kan vara skönt för dig att få veta, så du kan ta ett beslut utifrån vetande och inte från vad andra människor säger och tycker.

Din man lider och har lidit hela sitt liv, av ett tillstånd som jag kommer benämna som "sökande". Han har aldrig känt sig hel inombords. Det har alltid saknats något, det där som ska göra livet värt att leva. I sin barndom har ett svart hål skapats i han. Det hålet har han täppt till med roller, för att få det han trodde att han saknade. Under hela sitt liv har nya roller och murar satts upp för att skydda hålet. Den som drabbas vet inte om hålet själv, utan upplever det som att något saknas, det där som ska falla på plats, som ska göra livet underbart. Sökandet kan ta form som vadsomhelst, men mestadels frånvarande, i tankar om vad som ska förgylla honom. Det fortsätter så tills man möter alkoholen. Alkoholen tar nämligen bort känslan av att något saknas, det fyller tomhålet och den frukansvärda känslan som skapas av det. Under behandling pratas det ofta om "ohanterliga känslor", det är en sanning med modifikation. Det finns bara en känsla som är frukansvärd. Det är känslan av att inte vara hel, att det saknas något men man vet inte vad det är. Du kanske kan känna igen dig i " att köpa den där saken man alltid drömt om, ger dig en stunds lycka, men efter ett tag ebbar den ut, och allt känns som vanligt igen?"

När alkoholen nu har fyllt hålet och en förståelse att det finns lättnad från den tyngande känslan av sökande, så kommer alkoholisten alltid återvända till sin nya bästa kompis. Det börjar sakta och tillslut orkar man inte mer, sökande blir större och djupare ju mer man dricker, befrielsen när man väl dricker växer också för varje gång och tillslut är man helt fast.

I det här föds en ny människa, om vi nu kan kalla det för människa. En demon. Det enda som betyder något nu är planerande av inköp, vart ska jag gömma, hur ska jag kunna få befrielse ikväll? Inget annat existerar. Du kanske har hört uttrycket preockiperad? Att du finns på plats fysiskt, men inte mentalt. Alkoholisten svävar mellan sökandet, planerandet och den nya demonen, offret.

Offret som utvecklas tycker ständigt synd om sig själv, det är andras fel, det är jobbets fel, det är världens fel att det blev såhär. Det är fel på allt, alkoholisten blir kränkt i allt den ser. Det enda tiden offret integrerar med sin omgivning är när sökandet gör sig påmint när det inte går att dricka. Då kommer alla läskiga saker som anhöriga får stå ut med, kränkningar, projiceringar, våld, hot, medkänsla, kärlek, sex, ja allting faktiskt. Allt för att det ska känns lite bättre för stunden innan alkoholisten kan få total befrielse genom flaskan. Det existerar inget annat än befrielse och sökande, inga andra människor, inget betyder något förutom spriten.

Det är otroligt svårt att nå en insikt om det här för en alkoholist. Det är den ultimata kränkningen, att inte få dricka mer.

Jag känner att det är svårt att få texten samanhängande nu, så är det något du undrar över får du fråga lite mer specefikt. Så kan jag svara lite längre på det. Tack

Jag är en frisk alkoholist. Du kan läsa om det i min andra tråd. Det är därför jag kan svara med 100% ärlighet och sanning i den här tråden. Jag vet vad beroende är och hur det uppstår, jag har fått sett hela saningen och skriver inte utifrån tro, övertygelse eller något jag har läst. Jag skriver från ett inre vetande.