Senaste kommentarerna i forumet

...hade jag fått några samtal med en psykolog angående min panikångest. Jag som läst allt som är värt att läsa i ämnet var otroligt skeptisk. Vad ska någon kunna lära mig, liksom... Då det visade sig att hon var 15-20 är yngre än jag tänkte jag nästan vända i dörren inför första besöket. Den där flicksnärtan, jisses...

Men men, sakta men säkert bröts mitt motstånd ned och hon lyckades med en del saker ingen tidigare gjort. Jag fick helt enkelt hjälp, och kom en bit framåt.

Sedan tyckte jag förstås att jag var botad och slutade. Ack, så fel man kan ha...

Något som jag undrar över är varför en del alkoholister (t.ex mitt ex) blir väldigt elaka när de är fulla! En del blir ju inte det! Har funderat så himla mycket över detta! Har gråtit många tårar över saker han sagt och gjort under fylla! Vad är det som händer liksom? Världens snällaste blir världens elakaste....

JA! Just så!

Jag var där idag och min terapeut säger i princip ingenting, upprepar senaste orden, refererar till något gammalt.

Men ibland gnistrar det till och hon ser samband jag inte sett.

Ibland kommer mina mest pinsamma tillkortakommanden att bli superintressanta och säger väldigt mycket om mig.

Hon dömer inte o lyssnar på allt och jag kan säga allt. Som en bikt. Det tycker jag kan vara värt alla de där pengarna det kostar.

Att bara säga saker högt. Få vara tjatig låta det ta tid.

Skönt, tycker jag ?

Fy, vilken situation du har hamnat i. Påminns ännu en gång om hur olika våra liv ser ut, vi som håller till här.

Alltså, varför i hela världen behöver de ha papper angående din diagnos? Visst, jag fattar att man inte lättvindigt kan sprida pengar hur som haver, men det här... Och dina bonusbarn... Nu när du äntligen orkat ta tag i ditt liv och är på rätt väg. Vilket bakslag.

Blir i alla fall jätteglad och imponerad av den styrka du uppvisar, särskilt den sista raden angående nykterhet. Vilken otrolig kämpe du är!

Åh, vad jag önskar att du får hjälp på ett eller annat sätt. Lycka till! ♡ Kram

mitt ex! Han hade sagt till sin granne att jag har tappat känslorna för honom! Jo tjena, det var ju en sanning med modifikation ? Ungefär som man är ett lättsamt stycke som lätt går vidare! Till en annan person hade han sagt att jag är sjukligt svartsjuk! Nä jag reagerade känslomässigt mot saker som hände i verkligheten!
Bestäm dig för att gå vidare oavsett vad han har för skäl! Du har ju dina skäl, avgörande sådana! Tiden läker! Kan du hålla dig från kontakt så hjälper det dig att fokusera på rätt saker tror jag! Jag bröt all kontakt för ett tag sedan och nu är allt mycket lättare! Lätt att börja tvivla annars! Skitsamma vad andra tror eller tycker, de bildar sig nog en egen uppfattning! Och viktigast av allt är ens egen uppfattning och ens egna känslor!

Nej ironiskt nog har man ju tyckt det. Jag är glad över att jag tycker om Loka också, för då kan jag ha det i glaset som vana när man sträcker sig efter glaset för att ta en klunk!
Ha en fin kväll!
Kram

Lova det, vi har ju pratat om det här förr. Säger som AL: Vi vill ju ha dig kvar, finaste du! ♡ Kram

Filmmys med barn är det bästa! Här har vi tillsammans städat köket efter middagen sedan legat i sängen o läst o snackat ☺️

Släng de där slattarna för 17, blä!

Och heja levande ansiktet ?

Kul att du hänger på, Emma79! ?

Tack Mirabelle för fina ord. ♡ Så är det förstås, en bedrift i sig. Så lätt att bara se bakslagen. Kanske ska använda det nick Tragikomisk föreslog: Jagäger!

Nu håller vi! ♡ Kram

Och vad bra att du hamnade här, det är en trygg och inspirerande plats!

Jag hade fruktansvärd huvudvärk i två dagar ungefär men den gick över med Ipren.

Vilket bra beslut du tagit!

Vinet är ingen bra vän alls, jag lovar ?

// emma

Den första tiden låg jag väl i princip i sängen och tänkte konstant på drickat. Inte att jag ville dricka, mer fokusera på att inte göra det och helt enkelt stå ut.
Redan efter 2-3 veckor hade det värsta lättast, och första gången 2010, trillade jag då dit. Fick väl för mig att det inte varit så svårt, och att jag väl kunde pröva. Andra gången hade jag innerst inne bestämt mig för minst 6 månader. Jag mådde slut men även denna gång vände det efter ett par veckor.
Gjorde ett besök på SÅ, mest för jag var nyfiken. Skrev ju då om det i min tråd , vill minnas att den hette " Vill sluta Nu!"
Var faktiskt lite spännande att prova AA. Gjorde till och med en kort delning, och i med att jag började med att tala om att jag är alkoholist- som alla övriga med - så kändes det som att det blev en form av acceptans för mig själv. Sedan dess inga fler besök, kände nog att jag oavsett måste fixa detta själv, men jag tror på konceptet för de flesta. Det fina var att min bild av alkisar och missbrukare i och med detta förändrades. Idag vet jag att trots att det är svårt, kan alla bli nyktra. Det handlar nog om en ärlig vilja, tålamod och mycket självdisciplin. Trots detta är jag medveten om att det är en oerhört svår uppgift, och jag hyser stor respekt för alla som kämpar, och beundran för alla som klarar av att hålla sig ifrån giftet. Alla kan falla tillbaka och det gäller att o så fall bryta direkt. Fallen blir tyngre och värre för varje gång och utgången blir vidrig.
Jag har fått en andra chans! Nej, jag har gett mig en andra chans. Nykterheten får vi inte. Vi måste på något vis erövra den. Även om jag inte gjorde det så uppmanar jag alla att ta hjälp.
Nu önskar jag dig styrka och uthållighet. Livet väntar på dig!!
//PP

Wow. Tack för fantastiska svar som jag egentligen visste var självklara.
För mig lät det konstigt att en läkare gav henne att ta det själv när hon innan fått gå till klinik för att få det under kontroll MEN jag har väl lite släppt och gett upp hoppet på gott och ont.
Sen jag satte ner foten och tog avstånd.mår jag bättre även om jag kan sakna att ha en mamma men jag har ju egentligen aldrig haft en riktig mamma ändå under min uppväxt ?
Men ett stort tack för ditt svar!
Hade kunnat skriva en halv uppsats blir väl så när man börjar ?

trevligt att se dig här igen! Vi har ju varit med ett tag på forumet. Jag är nykter nu tack vare antabus och inne på min tredje vecka. Tänker mkt på alkohol och drickande, men samtidigt är jag väldigt glad varje morgon när jag vaknar nykter. När det gäller AA har jag varit med till och från, de senaste åren väldigt sällan. Men jag gillar ändå AA, och nu har jag hittat en grupp som jag trivs väldigt bra i, går dit en gång i veckan och får lugn i själen av att lyssna på andra människor och bidra med några ord när jag känner för det. Att bara gå på AA var inget för mig heller i längden, men i dag är det mer som att gå i kyrkan och bara sitta och njuta av stillhet och orgelmusik. Det är skönt att slippa förhandla varje dag med hr A, men hade jag inte haft antabus hade han nog vunnit flera gånger den senaste tiden. Det är trist att huvet är upptagen av tanken på ruset, jag hoppas det klingar av ju längre jag är nykter. Kram/

Idag ringde jag anonymnt till ett behandlingshem och frågade lite, det kändes positivt. Sedan ringde jag till soc och fick numret till deras ”superduktiga tjej” av en gullig dam på individomsorgen. Jag tänkte ringa på torsdag. Verkligen ta tag i detta “på riktigt” men nu backar jag... Jag vågar verkligen inte riskera det! Ingen i släkten vet mer än min man och min mamma, barnen har inte märkt något eftersom jag druckit efter läggdags och arbetskamraterna vet inget de heller. Jag har inte råd varken socialt eller ekonomiskt att bli anmäld...

Jag känner igen det där raka strecket som upplevs i tillvaron i nyktra perioder. Citerar Dean Martin: "I feel sorry for people who don't drink. When they wake up in the morning, that's as good as they're going to feel all day". Att få vakna på morgonen och känna, det kommer inte bli bättre än så här...

Läste också det här om att belöna/bedöva sig själv. De senaste åren när jag druckit mycket har resonemanget gått: Har dagen varit bra och lyckad, eller när jag åstadkommit nått positivt, har jag alltid känt att det såklart måste firas, i form av belöning. Har dagen varit jobbig, nästan outhärdlig har A alltid funnits där som en tröst, en sista utväg. Människor sviker, men jag har iaf A hemma och det kommer kännas bättre efter några glas.

Vi är mästare på att lura oss själva...

Jag kan inte stoppa vid 3 ...har jag tagit 1 glas blir det gärna 5-6 glas + minneslucka + svettningar+ångest +dålig sömn = så värdelöst använd tid. Det är inte ens roligt längre. Mitt mål är att vara stolt över att jag väljer att inte dricka ikväll/idag/just nu ..

Du har så rätt... ( fick jobbet för dryg vecka sen ;))... jag drar nått gammalt över mig nu. stanna upp, pausa, lugna ner mig... drick ännu ett glas vatten.. ät lite bär.. ( min besatthet.. ) .. och bara ta ett GIGANTISKT steg tillbaka.. jag hetsar ju upp mig själv.. jag veeeet ! Ramlade över två glas vin innan ska erkännas.. vid 16.30... men mådde illa av det så hällde ut sista glaset och druckit vatten sen dess.. alltid nått..
Nä Mirabelle du har rätt.. nu lugnar jag ner mig ;) .. Tack <3

Ja en anledning hittar man alltid. Så enkelt att rättfärdiga drickande när man är mitt i det.

Drog ner ett tag för ett år sedan drack jättelite. Då började jag shoppa istället. Rättfärdigade varenda liten strumpa jag köpte ( till en överfull garderob ).

Belöning. Beroenden.

... ikväll blev det inlagda persikor med riven choklad efter middagen, och jag flög som på moln ?

Detta låter ruskigt. Hjärnan har lagt sig i stridsberedskap..akutläge.
Reptilhjärnan jobbar för högtryck. Det brukar inte funka så bra under en längre tid... och då är det inte bara minnet som tar stryk.
Allvarligt....
Du måste landa.
Vi vill ju ha dej kvar...?

..hade ett par såna anfall innan jul ( väääääldigt mkt jobb då ) exakt som du beskriver. Står o pratar om något självklart någon jobbgrej något jag upprepat en massa gånger och så TOMT. Tyst. Skratt. ”Ja just det exakt så, tja från det ena till det andra...”

Utbränning säger de. Eller på väg mot. Små förvarningar.

Krympta hjärnan spökar igen ?

Härligt med hjälp, klart man ska få hjälp! Och känslan när man hittar någon som är nyfiken o bra, och liksom en detektiv ger sig in o undersöker.

Jag är så trött! Har sovit jätte mycket idag. Mitt ansikte ser mera levande ut. Bara på 3 dagar. Lite dålig i kistan men inte konstigt med tanke på så mycket gift som jag utsatt den för. Jag ser det som en utrensning,en välbehövlig sådan. Inte sugen på vin. Har faktiskt en del kvar i en box. Men jag låter den vara kvar där. Imorgon kastar jag alla box,eller tar några i taget så det inte ser så jäkla illa ut.. Lite trött. Ska bli så skönt att sova. Jag och barnet har ätit popcorn och kollat på film,ätit middag och jag har druckit......

VATTEN <3

Nu poppade en fråga upp i mitt huvud, och jag har ju nästan skriftlig tourettes, så... ;) Du måste vara smal och snygg och fräsch på torsdag för att inte få ångest... Jag tänker att så himla allvarligt kan du knappast ha gått ner dig mellan datumet då de anställde dig och torsdag? Fick du inte jobbet typ nyss? Var du så mycket smalare, snyggare och fräschare då? Jag lovar, de förväntar sig inte en helt ny Odette som kliver in på torsdag. Snarare skulle de bli helt förvirrade... Kram

Glömde skriva. Att precis som du vaknade med den där skammen, rädslan och ångesten. Kunde sitta i flera dagar och bara älta allt jag mindes och allt jag inte kunde minnas. Usch, så vill jag aldrig känna igen.

Eller jo det är illa, men jag blir nästan litet impad över din megalånga kedja av förutsedda ångest-reaktioner... Du känner dig själv och har full koll på varje detalj som kan bli problematisk. Det är på gott och ont. Å ena sidan är det ju bra att inte bli tagen med byxorna nere när/om ångesten slår till... Å andra sidan får du lägga ner väldigt mycket energi på att ha ångest över att få ångest :/ Hjälper det att lägga till en bisats på varje mening? "Då kommer jag ha ångest över att inte ha något att ha på mig... och då xxx" Om det värsta händer, att ångesten är ett faktum, vad händer då? Hur gör du för att hantera det?