Senaste kommentarerna i forumet

Om det där med terapisamtal.

Det var där första gångerna jag uttalade orden att ”jag kanske dricker lite för mycket, eller inte mycket nej alltså inte så att jag har problem ( total förminskning ) men jag dricker varje dag. Så länge jag kan minnas i princip. ”

Att bara uttala något högt. Att höra sig själv. ??

Vad bra att du går det via jobbet, det borde alla få!

Tror jag att kroppen gör sig av med för att det där sitter en massa gift.

Tänk vad härligt att bara få ut skiten!

??

Tror det finns alternativ på systemet.

Ska bli spännande att följa dej då jag känner igen det du skriver.
Vindrickande inom hemmets lugna vrå är en förädisk vän...dock väldigt pålitlig.
Högpresterandet i jobbet brukar ta ut sin rätt på ett eller annat sätt. Och det är aldrig arbetsgivaren som får betala det dyrköpta priset...även om vi får en lön. Multipresterande kvinnor går inte att prissätta enligt min mening. ?

Egentligen dag 4 av forever. Men jag blir peppad av att ha delmål ändå märker jag. Ser det som en mätare så 4 procent klar redan och belöningen vid 100 procent är välmående och friskare kropp. Sömnen har jag fortsatt problem med men idag märker jag skillnad i humöret, vänder åt det bättre. Träningen jag vet att jag mår bra av får vänta litegrann men jag mjukstartar med att äta hälsosamt och ta dagliga promenader så trappar jag upp så småningom. Lite hönan/ägget. För trött för att träna men träna gör mig trött och ger bra sömn :)

Att jag gjort slut med min ”bästa” vän känner jag ingen sorg över ännu och jag hoppas att jag aldrig kommer göra det!
Idag är en ny dag med nya möjligheter. ??✨
Dax att åka till jobbet efter en natt med huvudvärk, fram och tillbakasömn där jag vaknat av att jag legat i en svettpöl.
Varför svettas man? Handlar det om att metabolismen sätter igång rejält igen?
Ha en fin onsdag!
Kram ?

Det är precis vad jag behöver. Har ju gått förut i samtal pga nåt helt annat och ska nu börja med arbetshandledning. Att få samtal via jobbet är lyx och jag märkte sitt att
vinbehovet minskade drastiskt. Det hänger helt klart ihop ...som för många andra...jobbrelaterad frustration och en önskan om snabb bedövning.

Det går rakt in i hjärtat, tack! ❤

Jag har själv ställt till det, därför har jag en mental vårstädning.
Ang diagnosen, vi som är Aspiga har oerhört svårt för plötsliga och stora förändringar.
Jag valde att ta ett återfall just för att det inträffade något riktigt överjävligt.

Jag är som sagt student och kan helt enkelt skramla fram summan det är tal om.
Jag äger huset och de sparade pengar jag hade åkte in i kontantinsatsen.

Nåväl, jag drack inte. A-djävulen var högljudd någon timme igår men efter att jag gick prata med en god vän så släppte det, tack och lov.

Ja, det blir en kick i sig att vakna pigg!

O även om man är lite trött går det bort med en dusch o en kaffe ☕️❣️

Ingen huvudvärk. Dricker jättemycket vatten och har i princip legat hemma i flera veckor pga en skada, så jag är liksom väldigt lugn o utvilad.

Sjukt socker/kaffesug.

Känner att hela systemet håller på att ställas om!

Hoppas att huvudvärken släpper ?

Emma79, vi har ju kommit nästan lika långt (dag 27 idag). Måste fråga hur du mår fysiskt. Jag har nämligen haft relativt svår huvudvärk de 3-4 senaste dagarna och jag är såå trött. Det enda som hjälper är migränmedicin (även om värken inte riktigt är åt migrän hållet). Sova bort den funkar inte, vaknar med huvudvärk varje morgon. Kan det vara spänningshuvudvärk tro ?

Emma79, vi har ju kommit nästan lika långt (dag 27 idag). Måste fråga hur du mår fysiskt. Jag har nämligen haft relativt svår huvudvärk de 3-4 senaste dagarna och jag är såå trött. Det enda som hjälper är migränmedicin (även om värken inte riktigt är åt migrän hållet). Sova bort den funkar inte, vaknar med huvudvärk varje morgon. Kan det vara spänningshuvudvärk tro ?

Håll i den känslan, men glöm inte alternativet.

Kram till dig. ♡

...att få glädjen över att vakna nykter, blandad med tacksamhet, på morgonen att bli starkare än känslan av meningslöshet och stress, det vill säga sug efter A, på eftermiddagen/kvällen.

Ha en fin dag, nu håller vii! ♡ Kram

Och jag lyser! Vaknat flera gånger inatt men det gör inget. Så skönt att slippa stinka fylla och ha wineface.

Grattis till mig själv som firar två månader idag!! Jag har för övrigt flyttat och befinner mig på forumet det vidare livet ☺

Oja exakt så där fungerar det för mig. Dricker sällan men när jag väl dricker finns det inget stopp!!
Efter sista failet så fick jag ångest för ja, jag var för full och gjorde faktiskt bort mig.

Började skriva här första dagen och bara det gjorde att mkt ångest släppte. Inte allt men efter dagarna gick så blev det allt bättre. Nu är jag två månader alkoholfri och jag är så innerligt glad att vakna varje helg och inte känna ångest,skam eller rädsla för att ha råkat göra eller säga något dumt ikvällen innan.

Välkommen hit! Vi är många här med samma problem och jag tror även du precis som jag kan finna mycket hjälp här ?

Fint skrivet. Jag förstår mycket av det du skriver, kanske inte just det om att forma ett nytt jag och att vi har olika delpersonligheter i oss. För mig var det mer en insikt i att "jag" inte existerar, det finns ingen identitet, jag är ett väsen. med det försvann allt, jag har inte längre åsikter eller värderingar, rätt eller fel, jag är bara varande och frid. Jag kan när jag vill vara i nuet och vill jag använda hjärnan till något så gör jag det och kan sen återvända till att observera.

Det har gett mig frihet från alla problem, jag kan inte ha problem, det finns inga problem. Det är som det är och inget kan förändra det. Det är också så förståelsen för att jag aldrig har varit en alkoholist kom, det var bara "jaget eller egot" som var det. Frid eller människans sanna essens kan inte ha ett beroende, det kan bara skapas i tankarna.

Det kan låta som åsikter eller värderingar, men det kommer från sant vetande. Det var det som "upplevelsen" berättade för mig. Jag fick sanningen om livet/ livets mening och det gjorde mig fri. Fri från allt.

När du skriver att du inte visste vem du var, kände du dig identitetslös då?
Har du känt att du fått veta saker som du inte skulle kunna tänka ut?

Din första mening är rolig, det är en del av min teori om symbiosen mellan alkoholisten och medberoende.
Såklart vet du om det, egentligen har du alla svar inom dig. Alkoholisten vet också svaren, det vi försöker uppnå är ett tillstånd där vi kan nå konsensus kring att en kommer dricka och den andra ska tycka att det är okej. Det är bådas strävan. Ingen vill egentligen den andra något ont, det är vägen till samtycket som gör ont, när vi väl är där så är allt som vanligt.

På samma sätt som vi gömmer alkohol där vi redan vet, att ni vet, att den finns. Ni letar och hittar, säger ingenting och allt är som vanligt. Om ni väljer att konfrontera kommer det ändå sluta med att en dricker och den andre accepterar.

En teori bara. :)

Hej

Det här var en rejäl nöt, men jag ska göra mitt bästa.

När det gäller elakheter generellt så är det projektioner. Sen finns det kanske undantag här, men på det stora hela så är det så.
En alkoholist lider av extremt mycket skam och den skamen är tung att bära på, därav projektionerna. Alkoholisten är inte medveten om dem, då pratar jag om nyktert tillstånd och pga den totala avsaknaden av empati för annat än alkohol, så kan inte alkoholisten själv förstå att det blir fel.

Projektionen är till för att lätta på skamen och det gör den faktiskt, men bara en kort stund. dem lättar på skamen och för en stund får man känna sig lite bättre än någon annan, lite snyggare, lite rikare, lite vadsomhelst som är bättre än tillståndet av skam.

Jag antar att du upplevt morgnar där du fått en skopa ovett och inte förstått vart det kom ifrån? Typ exempel på projicering.

När det kommer till fyllan så blir en del mer högljuda (jag var inte sån, så det här får bli en teori och jag svarar inte med säkert vetande här) och kaxiga. Jag misstänker att det kan vara alkoholen som ger för dålig effekt (efter ett tag i missbruket måste man få i sig allt på en gång för att det ska ta) och därför måste man förhöja "den goda känslan" i kroppen, den som ger alkoholisten frihet från sig själv och sina tankar.

Här kommer kanske de som blir våldsamma in också. När man blivit så full att man inte har några murar runt sina öppna blödande sår, så kommer komentarerna träffa "på rätt plats". Med det menar jag att alkoholisten är egentligen ett stort svart hål av problem från sin barndom, avsaknad av kärlek, misshandlad, ignorerad osv... vi bygger murar runt de hålen för att slippa känna på dom. När man nått "apstadiet" är murarna nere och då träffar andras komentarer där terapin borde träffa och då eskalerar det till ilska som bara ett vilddjur kan ha.

Det tredje stadiet av elakheter är när alkoholisten har däckat och blir väckt (här har jag varit många gånger). Då är man inte vid medvetande, men den första tanken som slår en är, jag har inte fått i mig tillräckligt, jag ska nog ha lite mer. Om någon då menar att jag har fått för mycket kommer det resultera i de mest bissara sakerna du någonsin hört. Det här stadiet kommer också ge en minneslucka och ännu mer skam för alkoholisten när du berättar att hen kallade dig hora igår natt. Det är ett fruktansvärt stadie.

Jag hoppas det gav dig lite mer klarhet.

Vi finns här för dig!! Hela vägen ❤️❤️❤️

Du har hamnat helt rätt :) Här träffar du fler som högpresterar på arbetsplatsen och betalar priset för de högsta lönepåslagen med vin som quick-fix på hemmaplan. Känner igen mig i din text... Barnen ja... Man undrar hur mycket avtryck man lämnat hos dem, även om man aldrig blivit odräglig eller dyngrak runt dem. De ser ju ändå att "vin är den holistiska lösningen på allt" liksom. Det oroar mig :/

Jag har nog inte lidit av huvudvärk, men en allt uppslukande trötthet däremot. Fast det gjorde jag nog innan vin-stopp också. Det var bara lättare att ignorera då.

Välkommen hit ska du vara. Bra jobbat med två nyktra dagar!

God kväll,
Till och börja med var det genom att förstå själva beroendesjukdomen och hur den faktiskt fungerar. Har läst väldigt mycket kring just denna och det var en viktig del för mig själv i början av min nykterhet. När insikten om hur det faktiskt såg ut för just mig själv kom så började själva resan. För mig handlar det otroligt mycket om vilka tankar, normer, värderingar, känslor jag burit med mig sedan barnsben och hur det har format mig. Att sedan börja titta på det och känna på det... då växte det fram, starkare och starkare. Vad jag vill, vad jag tycker, vad jag vet osv är liksom inte ett måste längre. Svårt att förklara... men många gånger får jag stanna upp och börja om eller släppa taget om ”jaget”. I början visste jag knappt vem jag var eller vad jag egentligen visste. Det var länge ett varande... Låter flummigt men för mig var vilsenheten tuff i början men nu kan jag se att det oxå var en omstart.
Att forma mitt nya ”jag”... jag tror starkt att det finns olika delpersonligheter i oss. I mig är beroendepersonligheten en del, kritikern en annan osv. Under mitt andra år i nykterheten började en annan del växa fram och den formar sig sakta men säkert. Jag är inte den jag har trott att jag är och det är en enorm frihetskänsla. Det är oxå tufft och fortfarande är detta varande en nyckel. Jag kämpar inte mot något, jag strävar inte och det är då jag växer. I dessa stunder av lugn, ibland i form av meditation och ibland i rörelse, kommer insikterna. Ett par gånger har de varit fysiskt kännbara. En av gångerna rörde det sig om min uppväxt och jag hade länge kämpat med att förstå hur allt var osv. Sedan släppte jag det för jag låste mig, blev blockerad. Mycket terapi har det blivit.? En tid senare så kom insikten till mig. Den känslan var fysiskt på ett sätt som är svår att beskriva.
Det här blir långt ser jag nu när jag skriver... men att släppa kampen och sluta leva så mycket uppe i huvudet hels tiden. Ett större varande...
Nåja så tänker jag.
Kram
Ellan

Nu jäklar ska jag lyckas och så fort snön smälter bort längtar jag efter mina promenader och förhoppningsvis lite andra positiva effekter på det!
Det jag har haft mycket ångest över är mina värden är och hur min lever är påverkad. Fick gallstensanfall och var på akuten för några månader sen och då såg alla de proverna de tog bra ut och det var ju många leverprover. Det fick min ångest över det att lätta lite i varje fall. Mitt blodtryck är alltid lågt. Så ja det jag kommer behöva kämpa mest med är det psykiska och om jag orsakat mina barn något lidande för vi har aldrig pratat om det... ? Jag har aldrig druckit mig så full så jag däckat eller blivit elak, varken gapat eller skrikit åt dem. De har ju sett, men aldrig ifrågasatt. Har det behövts skjutsas har jag gjort det och avstått vinet. Jag har lite kontrollsbehov och tycker inte om att tappa fokus. Så när jag känt att det börjat bli lite för snurrigt så tar jag inte mer utan dricker vatten. Bara det att med åren klarar man ju av mer, mer och mer och det blir ju ohållbart i längden! Usch! Hur kunde jag låta det gå så långt?
Sov så gott!
Kram

känner också igen mig så väl! Man går liksom inte upp mot ett flak öl! Rädda dig ur detta är mitt råd! Det tar på ens självkänsla att alltid bli bortprioriterad för alkohol! Känns som man har en notoriskt otrogen man faktiskt! Kram