Senaste kommentarerna i forumet

Har fyllt i mina nollor för denna vecka och ska boka träningspass som håller kroppen i trim. Funderar över den fixering som jag tidigare hade till vinet och som numera har släppt. Det gick utmärkt bra att dricka alkoholfri öl i pausen på teatern........
Så var det inte det första halvåret av mitt försök att få kontroll på drickandet, då var jag fixerad vid att vara nykter och att jag inte fick dricka. Behöver nog tänka mer på att mitt beteende och att det är jag som måste jobba med mig själv utan att vara för sträng!

Jag är väldigt hemmakär. Mår fysiskt dåligt av att resa, men gör det förstås ibland. Dock krävs det mycket för anpassa mig till nya miljöer och intryck. Och jag har en väldigt god självkänsla. Jag vill förstås prestera bra, men jag står inte och faller med det. Jag bjuder på mina misslyckanden, och jag är tillåtande mot min omgivning på samma sätt. Men när jag blev utmattad för tio år sedan blev jag helt knäckt. I alla lägen hade jag kunnat lita på mina egna förmågor. Plötsligt var de puts väck! Tilliten till mig själv fick en megakris. Rätt snabbt var jag på banan igen (inom ett halvår) men sen fick jag tre mindre återfall. Vetskapen om att det kan hända igen är hemsk.

har redan sagts och jag instämmer. Inte du som orsakar din mors drickande! Lasta inte dig själv för det! Ni verkar vara en fin familj som stöttar och bryr er om varandra! Något väldigt fint som inte alla har. Kram

Vi ska försöka stötta dig allt vi kan! Lycka att du har en bror att prata med ❤️

Eller längta bort.
Hemma = en trygg plats
Men om man inte har någon trygg plats, inte känner trygghet inom sig själv, blir det ju begripligt att man söker efter den någon annan stans. Hittar man den inte hos sig själv måste man ju bort från sig själv.
Vad är då en trygg plats?
Jag tänker mig att det är en plats där man inte behöver vara rädd. Inte försvara sig eller vara vaksam, utan bara slappna av.
Ensam eller tillsammans.
Om man har den typen av bortlängtan är det för att det finns hot. Inre hot i form av självinvalidering, eller kanske yttre i form av en invaliderande omgivning.
Din bortlängtan är kanske i själva verket hemlängtan, men du hittar inte riktigt hem...
Kan det vsra så?

Och som svar på din fråga, ja jag tappar omdömet som FAN när jag dricker. Men som sagt, känns skönt att inte vara ensam. Det är så svårt att förklara för ens vänner som liksom aldrig får minnesluckor och vet precis hur mycket de kan dricka.

Men jag känner att jag är redo för detta, jag är redo att byta livsstil för som jag ser det har jag endast två alternativ: göra något åt detta eller fortsätta "som vanligt", och jag vet vad jag vill iallafall. Kram

Tack så mycket för era tankar, känner mog glad att jag hittat hit.

För mig är det så att om jag är i en sämre period med mitt mående så blir fyllorna värre men jag har ingen kontroll i de bra perioderna heller. Nu i sommar har jag druckit en gång i veckan (lördagar) men då så pass att jag haft minnesluckor nästan varje gång. Nu har jag inte druckit alls på cirka 6-7 veckor förutom igår då när jag spårade ur (anledningen till att jag bestämde mig för att ge detta forum en chans).

Det är möjligt att jag inte ska dricka alls. Men jag vill ge det ett försök, att ta med kanske två "vanliga" cidrar och två alkoholfria.

Just nu så fokuserar jag mest på alla vinster med att kontrollera sitt drickande. Det känns väldigt skönt att veta att man inte är ensam. Kram på er

Jag blir så trött över hur mycket det påverkar mig.
Hur ledsen, arg, förtvivlad du får mig att känna mig.

Att du gör som du gör.
Att du riskerar allt.

Det påverkar mig.

Jag får väl vara glad för din uppriktighet. Att du är ärlig i dina misslyckanden.

Jag vet själv inte om jag orkar vara ärlig.

Det ingår för oss med all-in-personlighet. Banta, träna, jobba, festa, skriva/läsa på forum etc - alltid all in. Då och då känns det övermäktigt, och då är det klokt att ta en paus. Man ska inte ersätta ett tvångsmässigt beroende med ett annat. Glesa ut besöken här - och kom sen hit och skriv om dina positiva erfarenheter och lärdomar!

Tack så mycket för svaret. Ja på ett sätt så vet jag ju att det inte är mitt fel och att inget blir bättre om man inte pratar om det eller tar tag i saken. Det tar ändå emot så himla mycket varje gång jag ska försöka ta mod till mig. Jag har vänner jag kan prata om det med men jag skäms så mycket så det är svårt det med. Jag lyckades nyss äntligen berätta för min familj om ett gammalt trauma som jag inte vågat berätta om på flera år och det kändes bra efteråt. Jag är bara rädd för att plötsligt lägga massa vikt på min familj. Men jag ska prata med min bror om det ikväll och fråga hur han tycker vi ska närma oss problemet. (Han oroar sig också för mammas drickande)

Att pata med en terapeut tillsammans låter som att det kan vara en bra idé! Jag tycker verkligen inte om att bli omhändertagen, och vill inte behöva fly till mamma när det blir svårt. Men det är så svårt att be andra om hjälp för jag vill inte dra ner fler i mitt hål liksom.
Tack igen för råden!?

Jag tror jag behöver ett nytt pussel...

Och 6/37 Är toppen!!
Heja Heja!
Kram

Det låter som ett ganska fint odramatiskt avslut. Skönt att det där hörnet med hans saker har lämnat ditt rum.

Fint med plantan. Den kan du vårda. Och minnas det fina.

Det är intresserant det där om hur man på något sätt kan se saker med klar blick efteråt. Det där om obalansen, att pratet om hans alltid hade övervikt. Sånt man egentligen kanske vet men slätar över. Sådana saker blir så tydliga när man påminns av dem efteråt.

Skönt att ilskan är borta för nu. Framtiden får väl utvisa om det blir någon avblockering eller inte.

Är så glad för din skull ?

Simrishamn är en liten ort men inte riktigt så liten ?

Just nu virkar jag kassar med glesa öglor att använda till frukt när jag handlar. Och nej, det är inget skämt. Handarbete som virka, sticka, brodera är dokumenterat bra för återhämtning. Mindfulness, där man lär sig uthärda rastlösheten, är också svinbra!

Haha! Simring menade jag så klart. ???
Jasmine, du fixar det också. Var inte så hård mot dig själv! Upp igen. Nu är det ny vecka i morgon och då blir det ingen alkohol, ok?
6/37 är jag inne på nu.
Står och kokar äppelmos på äpplena från trädgården och har precis varit och tränat. Många präktighetspoäng!

Det är ett bra första steg att ha hittat hit och starta en tråd. Här kan du skriva av dig så mycket du behöver och ibland gå tillbaka för att se hur du tänkt och känt tidigare..

Vad jag funderar över är hur det kommer sig att det spårar ur för dig? Har du alltid mer dricka tillgänglig? Eller tappat du omdömet när du väl börjat?

Jag jämför med mig själv... jag kunde tänka "jag ska bara dricka 1 flaska till festen" så jag tog bara med en.. Men när jag druckit den ville jag ha mer och då hade omdömet försvunnit så då var det lätt att be att få av andra på festen. Inget bra...

Nu dricker jag inte alls, eftersom jag inte kan begränsa mig.

Jag förstår din tanke att dra ner på det och jag tycker absolut att du ska försöka. Men jag undrar också vad som händer om du testar att inte dricka alls en månad. Skulle du vara ok med Det?
Jag håller tummarna för dig. Berätta hur det går!
Kram

Du får aldrig tro att det är det ditt fel! Det finns massor av människor som har jättemycket bekymmer och oro för sina barn, båda stora och små, men som inte dricker för det. Kan ni två prata allvar om detta? Ni har ju båda tydliga symtom på psykisk ohälsa! Kanske till och med en ärftlig sårbarhet. Får ni hjälp av vården? Finns det möjlighet att ni båda kan besöka en terapeut och få hjälp att prata om det? Tyvärr tror jag inte att någon av er är hjälpta av att du bor hos din mamma när du mår extra dåligt. Finns det inte någon annan som kan hjälpa dig, bo hemma hos dig? Styrkekram ❤️

Ikväll kom ex-sambon med släp och hämtade sina sista saker. På en timme var det klart. Det kändes ingenting varken inför eller under tiden. Inget pirr, ingen nervositet, ingen ilska, ingen irritation. Ingenting. Jo, det var kul att se att han såg pigg och fräsch ut trots att han kom direkt från jobbet. Han pratade lite om sitt jobb, sin nya katt, sin nya lägenhet och konstiga grannar. Med facit i hand är det precis så det har varit i vår relation. Han pratar om sig och sitt, och frågar ytterst lite. Det blir liksom alltid ”övervikt” åt hans håll, det blir ingen vidare balans. Jag önskar honom verkligen allt gott, även om han har valt att fylla sitt liv med jobb. Jag bad att få en del av en planta, vars moderplanta ursprungligen kom från hans morfar. Jag gillar växter som ”går i arv” och den ska bli mitt minne från vår tid ihop. Det känns bra, allra helst nu när min ilska har falnat. Jag kan till och med tänka mig att häva blockeringen på Facebook och Messenger. Snart. Kanske. Eller så skiter jag i det. Dottern, som jag lämnat hos sin pappa ikväll sa när hon fick höra att han skulle hämta sina saker ”hälsa x, säg att jag älskar honom.” Sötnöt ❤️ Det får hon gärna fortsätta göra, även om älska i hennes värld mer är gilla/tycka om. Men jag är klar med honom, det blir aldrig VI igen. Känner inte heller några sådana vibbar från honom.

Alla vi alkisar har varit där du är. Sen är oftast frågan bara hur många försök och hur länge du ska kämpa innan det eskalerat helt. Få förunnat att kunna kontrollera det. Men lycka till.

Har tanken ens slagit dig varför det brukar sluta på samma sätt? Varför ska du nöja dig med fyra cider nu? Det kanske går bra flera gånger, sen sänker du garden och tillbaka på ruta ett!

Men lycka till

Är i liknande situation som dig. Också helgdrickande och festande med kompisarna för min del. Jag är 20 och nu på senaste tiden har det verkligen påverkat mina relationer. Jag vill bara göra något åt detta innan det är för sent.

AlkoDHyperD så klok du är och vilka bra frågor du ställer. Helt plötsligt vill jag bara gråta. Du rör vid en viktig punkt..
Ibland tänker jag att jag borde prata med någon men jag är rädd att det aldrig kommer att ta slut, eller att det faktiskt tar slut och då blir det med mig inlåst eller övermedicinerad till oigenkännlighet...
Kan ju resonera i all oändlighet.
Fick en gång höra när jag bodde utomlands att jag inte led av hemlängtan utan bortlängtan.. Har tänkt mycket på det. Jag är rastlös och har svårt att vara i nuet. Har otroligt svårt att göra "ingenting" och har ett stort planerings- och kontrollbehov.

När jag drack kunde jag släppa allt och bara vara. Jag kom in under ett täcke där inget längre spelade någon roll. Det var så skönt.

Nu känns det som om jag aldrig kan vila. Jag har ingenstans att gömma mig. Allt är tidsbegränsat, all träning har ett slut, någon gång måste jag "komma tillbaka till vardagen". När jag drack visste jag att jag någon gång behövde vara nykter men för en kort sekund kunde jag strunta i det.

Många gånger gick det bra att dricka. Det var inte alltid katastrof men med barnen vågar jag inte chansa. Kanske var det därför bara en kompis kanske två faktiskt tyckt att jag drack för mycket. Ingen annan tyckte det och många undrar varför jag måste vara så drastisk och sluta helt. Men JAG vet ju varför. JAG vet hur många gånger det gått illa. De flesta vet inte alla gånger jag drack på vardagarna.

Men jag längtar alltid efter något. Och jag blir fort uttråkad. Att dricka vin var att göra NÅGOT när barnen var på väg att lägga sig, när det var för sent att träna men jag var för trött för att läsa. Jag kunde dricka vin och titta på usel tv. För jag GJORDE något..

Eller gå på krogen för att det var att GÖRA något. Inte samma sak att gå och äta nåt det fyller inte samma hålrum.

Tänkte det skulle vara skönt att slippa vara bakis på jobb. Det är det ju men samtidigt känns jobbet så tråkigt. Kanske det bara en dipp. Kanske tjatar jag om vin bara för att ha något att tjata om. Jag vet inte..

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte fler saker att klämma in på dagarna, jag orkar inte..

Tack så mycket! Hejar på dig med!

Du inspirerar! Tyvärr är jag inte lika duktig som du, men det kanske kommer;)