Senaste kommentarerna i forumet

Hade jag också. Men på något sätt sköt jag bort tanken att det var så. Jag hade högt bltryck, diarre, känselbortfall i fingrar och tår, sura uppstötningar, allergireaktioner, svampinfektioner mm. En av mina döttrar mailade min chef om problemen och nu har jag varit nykter i snart 2 år. Jag har aldrig ångrat en nykter kväll. Alla krämpor är borta. I början var känslorna svajiga. Läs gärna trådar från början av mångas nykterhet. Eller ta rygg på någon som är i samma sits. Jag läste inga trådar som personen försökte minska på a-intag. Jag ville bli helt a-fri. Det visste jag efter någon månad. Mitt ex har också a-problem men orkar/vill inte vara nykter. Är nu därför just ex. Lycka till, med rätt verktyg och vilja går det bra..

Starta ny tråd under ”förändra mitt drickande” så hittar du likasinnade! Din nuvarande tråd finns under ”det nya livet” och det forumet är mest för dem som varit nyktra ett tag. Kämpa! Du vet vad du vill uppnå! Du har gjort det förut - och klarar det igen.

Pucko ska vara gott påstås det ? Skåla i chokladmjölk istället! Skämt åsido. En ”belöning” kan vara ett varmt bad, massage, extra god mat, eller godis. Allt det triggar ditt belöningscentrum.

Du överdriver inte. Han har stora alkoholproblem. Låt honom inte bära bebisen onykter! Flytta! Eller säg åt honom att flytta. Sorry, men så tycker jag.

Haha jo visst är det så, och festande i sig funkar väl utan men tänker liksom belöning som INTE heter fest eller alkohol.

Känner mig inte så stark jämfört med så många andra här som faktiskt avstår helt. Men alla har sina egna vägar att följa.
För mig har det hjälpt mycket att ha en egen tråd och gå in och "rapportera". Jag vill inte behöva berätta att jag har druckit...

Frågan är väl om du "njuter varje dag" när du dricker? Njuter du morgonen efter?
För mig handlar alkohol om att man lånar lycka av morgondagen. Men det är artificiell lycka. Om du låter bli alkoholen blir lyckan mer äkta nästa dag istället. Vilket gör att du inte "behöver" alkohol för att trösta dig/fly senare på kvällen.
Ge dig själv 24 timmar i taget. Och 24 till. Och 24 till. Prova två vita veckor! Du dör inte i morgon. Faktum är att det dröjer längre tid tills du dör om du undviker att dricka.
Kram!

Lycka till på din fortsatta väg i livet. Jag hoppas även att du skriver lite, när du känner har tid och ork. Stor kram! ?

Har tänkt väldigt mycket sedan jag lade upp mitt inlägg tidigare idag. Kan inte riktigt bestämma mig för hur allvarligt gången jag är - men lite väl ”friserat” har jag nog beskrivit mig själv. Det är som en överlevnadsstrategi att tänka att - såå jävligt är det kanske inte... men jag har faktiskt allvarliga fysiska problem efter mer än 15 års överdrivet drickande. Stora hål i plånboken har det också blivit. Mycket ”skit” undanstoppat i skåp och lådor.... med mera. Och har rejält ont i magen/levern trots tre dagars avhållsamhet, undrar när det går över, om nånsin? Vill inget hellre än känna mig stark och frisk...

Jättebra att du har hållit dig en vecka, verkar gå rätt bra. Du kommer förmodligen att få sug och din "a-röst" kommer att försöka ta tillbaka makten igen. Den som vill få dig att glömma allt elände och skit som giftet förorsakat "Det var väl inte så farligt!" "Nu kan du ta ett glas och slappna av....!"
MEN det som kan vara bra är att identifiera risksituationer och hur du kan hantera dom. För mig t ex: När jag sovit dåligt och ätit dåligt har jag tidigare på väg hem satt mig på en pub ett par timmar. Se till att vara utvilad och mätt! Fyll på depåerna på eftermiddagen.
Vilka är dina risksituationer eller triggers?

Skriv också upp alla negativa konsekvenser du fått av alkoholen, d v s spela hela filmen. Visst vore det kanske skönt att få dricka några öl och få vara berusad ett par timmar, men sen då: Hur mår man dagen efter? Hur sover man? Ångest, oro, sämre ekonomi, dåliga beslut, sämre hälsa, o s v. Du hittar säkert 10 st rätt påtagligt negativa konsekvenser. Det finns flera inkl mig själv som skrivit sina listor i sina trådar.

Lycka till, du har gett dig själv en bra start!

Hej Emma73, jag har läst dina inlägg o skickar en kram till dig. Bra att komma igång med träning o hoppas att du hittar nytt o bra jobb också.
Jag har själv lämnat min sons pappa o känner mycket ångest för det. Men samtidigt har jag hittat min kärlek o är lycklig med honom. Många håller ihop för barnens skull men är barnen tacksamma sedan att föräldrar höll ihop för deras skull. Men du skriver att det är inget fel på din man så jag hoppas att er kärlek övervinner allt.

Önskar att barnen var äldre. Vore lättare. Mina barn är otroligt pappiga och mammiga, så en skilsmässa skulle vara hemskt för dem. Jag tänker bara jag står ut 5 år till!!! Det är inget fel på min man, han har alltid varit såhär från dag 1. Han försöker i alla fall. Jag måste också det som är pos, kommer på att jag ofta bara rankar upp det neg. Idag har min varit extra gullig och hsn ser att jag är olycklig. Känns då lite bättre. Förra veckan gick bra med A. Har bars druckit ca 4 dagar av 7. Kommit igång med träning och ska planera lite roligt med vänner, barnen framöver.. Kram alla kämpar där ute. Ni är så otroligt bra stöd och är då skönt att få lätta på sina bekymmer. Det finns ju oftast en orsak till varför man dricker, och det har jag upptäck här ❤️

Hej
Jag känner mig orolig för dig. Du är min syskonsjäl och när jag inte läser något från dig blir tillvaron ödsligare. Och sedan hoppas jag att inget hänt dig eller att du så här i elfte timmen inför årsdagen tagit ett återfall. OM du har gjort det finns vi här. Jag hoppas innerligen att det inte är så men du skall veta att vad som än hänt förmörkar det inte min bild av dig.
kram
Ikaros

I kväll behövde jag inte använda kraft eller envishet utan lät känslorna styra istället för rädslan.
Inte de som styr mot självdestruktivitet utan de riktiga, de jag är rädd ska leda till missförstånd och avvisande.

En ny kollega började förra månaden. Jag tycker om honom. Så lätt att vara bekväm med, som att ha känt varandra länge, kanske för att han har egna ”demoner”, kanske ödmjukheten, uttrycksfullheten eller reflektionsförmågan.
Jag är rädd för att skrämma bort folk för att jag är så intensiv.
Men efter dagens terapisamtal har många tankar bubblat fram.
Hur jag vill närhet men ändå stöter bort eller målar mig själv svart. Tror att jag lurar eller manipulerar andra och att de egentligen inte vill ha mitt sällskap.
Jag ville prova att utmana rädslan för avvisande - om jag inte tvekar till att utmana rädslan för att dö måste jag ju våga prova.
Låta andra ta eget ansvar och lita på att man kan säga ifrån själv.
I det här fallet kanske det varit lättare om han varit tjej och inte redan attraherat mig, men varför särbehandla?

Så jag erbjöd honom skjuts hem efter jobbet (utan att dras med i tankarna om att uppfattas fel) och tackade ja till att följa med in en sväng (utan att skynda iväg för att jag ofta är obekväm med att bara titta in) tackade ja till lite mat (och där slutade jag behöva låta bli att dras med i några rädslotankar för jag var hungrig och redan övertygad om att jag inte tvingade mig på någon) och tackade dessutom med glädje ja till livemusik
(sång o gitarr, egna låtar, precis som när någon läser det jag skrivit tror jag det blir samma när någon uppskattar, älskar ens röst och vill lyssna på ens musik)
efter en lite udda komponerad trerättersmiddag bestående av kall pannkaka, svamptoast och filjölk med bananbitar :-)

Och när jag låg i soffan och lyssnade passade jag på att bara blunda och känna så mycket närhet man bara kan utan fysisk kontakt.
Precis det jag behöver fann jag där och då. Gemenskap, ro, vila.
Jag njöt av att bara vara, kände både glädje och sorg.
Glädje för att hitta en vän som är så berikande.
Sorg eller kanske oro för att jag börjar känna för mycket och det är utom räckhåll. (genom att jag är tjugo år äldre)
Kanske är det ett mönster. Det som är onåbart kan inte förloras...
Fast vänskap är också värdefullt.
Jag sa tack innan jag åkte hem. Tack för mer än du tror. Du räddade mig från kryptoniten (spriten jag annars kunde lockats av eftersom barnen sov hos kompisar) i garderoben, sa jag. Förutom att det var vilsamt och skönt att landa här.

Jag var mycket nära att hälla ut över en halvliter sprit i vasken när jag kom hem. Det är överkurs, att hälla ut något, så ens överväga det förvånade mig. Drack den heller inte
Hoppfullt

God natt, och god fräsch morgon

Hej, är så imponerad av dina 3/32! Har läst dina inlägg o känner att vi är rätt lika. Jag har unnat mig vin nästan varje kväll o även om det inte är ok så tänker jag tänk om jag dör imorgon, bäst att njuta varje dag.
Starkt av dig att stå emot suget o klara av så många vita dagar på egen hand.
Själv har jag fått medicin men lyckades bara med en vit dag. Följt av sömnlös natt.
Kommer att följa dig här för att bli inspirerad av dina framsteg.

Vit i en vecka efter år av pimplande. Ingen abstinens hittills. Inget sug. Är rädd just för att det gått så lätt hittills. När kommer fallgropen? Vad kommer jag att möta som får mig att ta till flaskan igen? Är rädd för det jag inte vet om mig själv. Vem är jag utan alkohol? Än så länge har det varit härligt utan A. Nu smyger rädslan in. En chokladkaka blev snuttefilt. Känner mig skör.

Ja, hemska nätter de första i nykterhet. Bara kämpa igenom det. Söuta helt är stort men ofta det enda rätta. Ofta behöver man hjälp så man inte trillar igen. Tog mig många gånger innan jag själv kände att nu vill jag sluta på riktigt. Innan kändes det mest pga att man krökat igen bara. Krävs mycket i beteendeförändringar på sikt också. Lära känna vad det är som gjort man druckit etc...

Ta kontakt med läkaren som skrev ut Antabus och förklara läget.
Be om hjälp.
Samtal, AA, medicin, you name it!

A är ett sådant satyg och du förtjänar bättre.
Sök hjälp.

Jag resonerade som dig. Jag behöver A för att klara livet.
Det resulterade i en period där det enda jag kunde var att supa, dygnet runt.
Supa på kvällen för att sova.
Supa på morgonen för att inte bli sjuk osv.
Jag klarade inte av ett skit med andra ord.
Det är missar.

Sök terapi för A är nämligen är ytterst svekfull vän att hålla i handen.

Mycket bra om du söker hjälp också och får kolla hur läget är fysiskt, så du vet vad du har att utgå ifrån och slipper oroa dig ev i onödan. Sedan kan du ta tag i problemet med drickandet. Var ärlig, åtminstone inför dig själv och fortsätt gärna skriva här, det ger distans och fungerar som ett bra kom-ihåg, bl.a.

Ja måste sluta helt börja ja inse ha druckit varje dag d senaste 15 åren i stort sätt o säger varje dag ja vakna aldrig mer men sen slå klockan 14 på jobbet o då vänder mitt tänk helt. Måste ändra de tänket . Träna gör ja laga mat trivs ja med . Måste nog jobba på att va med mina barn . Ha för första gången lagt mina barn nyckter vilket känns fantastiskt dom kramade om mig o sa att dom älskade mig alla tre. Andra dagen nyckter snart klar o känns bra. Se fram emot en svettig natt utan sömn? Men ska fan lyckas denna gången. Vill tacka för att ni skriver till mig här . Betyder mycket.

Tack! Det lugnar och jag hoppas jag klarar mig från skador om jag slutar nu. Min plan är att vara vitt nästa vecka. Ska kämpa på och ta emot all hjälp jag kan få. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Något jag märkt under mina år när jag sökt hjälp är att så många som tillfrisknar är så generösa med att stötta andra, så fint.

Tack för ditt inlägg, det lugnar lite. Jag är väldigt orolig att jag druckit så mycket att jag förstört både lever och bukspottkörteln, det ger mig dödsångest. Men när jag tänker förnuftigt så är det ingen oro jag kan fortsätta dricka på, det som sker det sker. Har nu börjat trappa ned med vin den här veckan, 2 glas per kväll några dagar för att gå ned till ett glas ytterligare några dagar, för att minska abstinensen. Vågar inte ta lugnande tabletter om levern är skadad. Från och med måndag ska jag vara helt vit. Det kommer bli jobbigt, vin är min bensin för att jag funkar i livet och håller min oro borta. Men det är ingen långsiktig lösning. Härligt att du är nykter idag och delar med dig till andra Amanda.

Idag var jag sugen på att dricka vin till middagen. Jobbig dag på jobbet och det var så mörkt och trist.
Men gjorde det förstås inte.
Det var ju ingenting jag skulle firat med tårta.
Så Ramlösa till middagen återigen. Tur att det är gott!

Tack för ditt kloka svar!! Jättebra råd! Och ger råg i ryggen! <3

Tack Bedrövadsambo och Manda för input både när det gäller att bjuda på a och det här med att inte luta sig tillbaka. Än så länge känns det stabilt och bra, känner inte att jag börjat glida åt fel håll men jag måste vara vaksam. Det har varit, och är så välgörande mentalt för mig att ha påbörjat den här förändringen, som nu fortsätter. Jag har inte varit bakfull på tre månader, så enormt skönt.
I lördags träffade jag nära vänner på restaurang. De började med mousserande vin, jag startade med mineralvatten. Sedan drack jag ett glas vin till maten och en öl efteråt. Sedan inget mer, som jag hade bestämt innan. Ville inte ha mer. Jag tog mod till mig och berättade för vännerna att jag dragit ner kraftigt på alkoholintaget, haft en vit period, att jag varit i kontakt med kommunen och nu kommer att dricka sällan och sparsamt. Berättade kort om det här forumet. Det var nervöst men de stöttade mig och det blev en bra diskussion om alkohol. Jag såg mig omkring på stället och såg ett par som bara hade beställt in te - lördagkväll till trots, och det gladde mig.

Danishgirl, jag blir verkligen jätteglad över att läsa dina ord! Ja, det låter som vi har samma typ av relation till alkohol. Kan inte låta bli att le igenkännande åt "YOLO"... Strongt av dej att hålla fast vid träningen, det mår man så bra av! Själv är jag lite av en periodare på träning, inte så bra på att köra regelbundet en längre tid.
När det gäller att dra ner på alkohol så kan det vara bra att starta med en längre vit period, typ två månader. Man behöver verkligen tid att tänka och känna efter. Jag vill skriva mycket mer men det får bli en annan dag. Kram på er!