Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det är ju fritt att dela, eller lyssnar man bara. Jag är ju troende vad gäller Gud och Jesus och har varit länge.

Men inom AA så får man välja högre makt själv typ om man ska se stegen. Det kan vara vad som förutom en själv.

Sinnesrobönen är ju faktiskt väldigt sann bara. Jag kan tycka en del är sektliknande men vadå? Jag är en fri individ och på AA tvingar ingen dig till något.

Jag är där mest för att dela och lyssna. Många dricker mest kaffe. Vissa lyssnar bara. Allt känns accepterat. Det är ju vad gruppen gör det till. Ingen är dömande iaf och jag trivs med det sociala där. Saknar faktiskt möten där jag bor. Funderar på Makmöridag istället. Tänka tänka tänka... ???

Men jag gör ju inte så mycket om dagarna annars!

Ja det vill jag ju försöka ha! Dom är nog trygga med honom, om han inte tappar humöret. Det ska inte mycket till för att han ska göra det.
Inte så att han blir fysisk men högljudd,svär & arg, inte konstigt att barnen kan bli lite rädda...
Hur vet jag om dom är trygga med honom??
Det är alltid mig dom frågar/ber om något....

Tack för tips❤️ Jag har funderat på AA och dess relation till Gud... Jag är verkligen inte religiös och tror aldrig jag kommer bli det men ibland har jag önskat jag kunde. Att ha en trygghet i att det finns något större.. Men nej, jag har det inte i mig. Däremot tror jag ändå att det finns delar jag kommer kunna använda så jag kommer gå dit och lyssna helt enkelt?
Kram❤️❤️?

Tänkte även tillägga att jag på ren motivation och drivkraft där jag uppnår allt jag vill lyckats med både sju och nio månaders nykterhet tidigare. Den här gången känner jag mer ett lugn där jag inte vill dricka. Känner inte den kampen som jag gett mig fan på att vinna innan. Nu tar jag en dag i taget. Hoppas på lång nykterhet. Men får se vad framtiden visar. Man glömmer lätt... lycka till iaf.

Gå på ett slutet möte. Det är min rekommendation. Sen behöver man inte köpa programmet rakt av. Titta på vad du behöver och följ det. Viktigast är ju att förbli nykter. Jag går på möten för att dela och lyssna. Mest ta in kärlek och gemenskap. Om jag gör de tolv stegen får framtiden avslöja. Bibeln är för mig viktigare. Men kan stegen hjälpa en att utvecklas så... men ta och ge det du behöver!

Härda ut är det enkla. Känslan vänder oftast förr eller senare. Gå på möten. Träna.

Vill du sluta helt eller bara förändra drickandet?

Ställ om hjärnan, fokusera på positiva saker i livet. Var tacksam för det.

Bli mästerkocken i hemmet?

Känner att jag kommer nu att släppa taget om den här sidan och gå vidare. Jag
lägger ner så mycket tid på AA och mitt inre arbete och det blir lite mycket för mig
att vara aktiv här också. Jag kommer att titta in då och då kanske men inte vara så
aktiv i mitt skrivande.
Jag kommer att fortsätta tänka på er här inne som har satt stora spår i mig, de som stöttat
och hjälpt mig på vägen. Jag tänker på er och ger er all min tacksamhet för att ni stått vid
min sida och stöttat mig då jag behövt er. Jag önskar också er alla allt gott i livet och att
ni kommer att hitta inre frid så att alkoholen släpper greppet på dem som det inte släppt på ännu
och att den får förbil borta på dem som kommit längre i sin väg.
Jag tackar er alla av hela mitt hjärta och kärlek till er alla.
Gunda ???

...inte bestämma vart du ska flytta och han behöver inte godkänna något. Dock bör man tänka på barnen om ni ska ha delad vårdnad och delat boende. Hur tänker du kring det? Är barnen trygga hos honom?

Tyvärr kan man ju inte hjälpa någon som inte vill! Kan ni söka stöd någon annan stans så du har hjälp med att ta upp det med honom, ofta går missbrukaren i försvar och det är vanligt att skulden läggs på annat/andra.

Läs på så mycket du kan, om du vill kan du titta på min blogg, där finns en hel del fakta, utöver min historia http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/

Att skriva ner sina problem är en bra början. Tyvärr så tyder mycket av det du skriver på att han kanske har ett större missbruk/beroende än vad du vet. Utifrån det du skriver så låter det som ni har det bra för övrigt, tyvärr blir livet som anhörig svårare och svårare i takt med att missbrukaren gör sina val och prioriteringar.

Om du pratar med honom, anklaga inte, visa att du sett och bryr dig. Det är få som klarar av att ta hand om sitt missbruk på egen hand och det är även ofta så att det finns mycket i relationen som förändras och där man bör ha stöd. Gå gärna och prata med någon för din egna del!

Mycket styrka!!!

Jag skrev detta i en en annan tråd, känns som det passar här också rätt bra. Även jag sitter i samma båt som du är det gäller partnerskap och det är nog mer slut än än jag vill inse.

"Fick också ett återfall, i måndags. Det va min väckarklocka att jag VILL inte dricka mer. Hade då varit nykter från november till sommaren då jag provade att smådricka lite. Visionen om att kunna dricka "normalt" låg inom mig under den här tiden. Det ökade och ökade och till slut så brast det. Stupfull, och jag va tillbaka på ruta ett igen. Men det kändes så jävla skönt att inse att jag kan inte dricka och jag kommer aldrig kunna det, inte ens en folköl. Så resans väg är olika för alla, men jag tror att de flesta kommer till ett uppvaknande förr eller senare. Hur man kommer dit är ju olika säkerligen. Men ge inte upp, ta det minut för minut, timme för timme, dag för dag. Det är mitt råd, se det inte så långsiktigt. Varje sekund är en seger.

Att inte vilja är inte "jag får inte". Och det är väl det man vill komma till.

All lycka till. Kör hårt och vet att du är inte ensam."

Du har bestämt dig att göra en livsstilsförändring när det kommer till alkoholen. Du berättar på ett tydligt sätt hur det är för dig och vilka steg du redan tagit. Du berättar om saker som motiverar dig, din partner och framförallt hur du själv mår efter konsekvenser som kan uppstå i samband med att du dricker mer än du vill.

Du märkte att det var en utmaning att bara bestämma sig, du söker nu efter fler knep att klara detta med sug när du bestämt dig för att inte dricka. Fler beskriver det som du och det finns många sätt att klara av att hantera det på.
Läs gärna och skriv mer här så kommer du säkert på flera strategier som kan vara hjälpsamma för dig.

Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar. Igen, välkommen!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej
Grattis till dina dagar. Du ska ha en klapp på ryggen ?
Har läst din tråd och du verkar verkligen ha viljan, även om hjärnan spökar ibland! Tyvärr kan jag inte svara på din sista fråga pga min nykterhet inte har varit lika lång som din, men har ju förstår efter man har läst här att svackor kommer säkerligen komma! Men när och varför är nog olika för alla!
Men jag ser de som att de är okey att ha någon/några dagar som är dåliga utan att de betyder att de är svacka! Är relativ säker att ingen känner sig glad, nöjd och på hugget alla dagar vare sig om man är nykter-A eller aldrig haft problem med A! Men jag tror att vi som har ett beroende är så vana vid att något sker vare sig i praktiken eller med känslor, och de har de även blivit i nykter tillstånd! Så när de kommer dagar som är lite tafatta så reagerar man kanske att de är en "svacka" men de är bara normala dagar/tankar och känslor! Men vi är ju vana vid att de ska vara/ ske något, även nu när man är nykter för de är "nya" känslor, mer energi och man gör mer saker och de har känns/kännts bra men sen kommer dom dagar som är neutrala och då känns de konstig, tråkigt osv! Det är endast hur jag tänker och tror ? (för nu) men självklart är inget svart eller vitt

Men jag hoppas att du mår bättre snart!
Kramar ?

Tack Ullabulla!
Ja, jag tänker faktiskt gå på ett möte när jag kommer hem till Sverige. Jag har bestämt mig för att avsluta det här, det vill säga: att sluta dricka är bara en del. Men samtidigt det viktigaste verktyget för att jag ska kunna, med öppna ögon, ta mig igen leran och smutsen och komma ut på andra sidan. Jag vill förstå varför och hur det kunde bli såhär. Hur kom jag hit. Idag har jag bara några bitar av det pusslet och hur ska jag då kunna undvika att hamna här igen i framtiden? Hur kan jag hjälpa mina barn att inte hamna här? För jag ser att de har det i sig och det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt....
Kram❤️❤️❤️

Det har jag inte! Pengarna tar han hand om.
Iofs så får han ju köpa ut mig om vi separerar.
Sa till honom igår att jag fått lägenhetserbjudande. Han sa bara att du flyttar inte till någon annan kommun. Det kommer jag aldrig att godkänna.
Sen satte han sig med sitt vin...

Jag har kommit en bit på väg, men allting är inte en dans på rosor. Jag har ju märkt att dom gånger jag blivit väldigt upprörd över något så hade jag tagit A om jag inte haft antabus i kroppen. Jag var hos läkaren för ca 10 dgr sen och fick berätta om mina problem o lite om vad jag har i 'mitt bagage'. Fick berätta om mina sömnstörningar och att jag tror att jag behöver prata med en kurator. Jag fick Melatonin utskrivet, verkar bra men några nätter har jag allt haft väldigt mycket och konstiga drömmar. Jag hoppas det blir bättre. Jag har ju mått oväntat bra mesta av tiden men känner att det kanske kommer en svacka nu .. Ngn som varit med om detta ? Vad gör jag ?

...sina livskartor är inte lätt, att inse att livet inte blev som man tänkt, velat och kämpat för. Troligen får du aldrig det av honom men du kan skaffa dig ett bra liv ändå.

Känner igen rädslan och osäkerheten inför en separation, många av de saker som jag trodde skulle bli jobbigast blev inte så farliga, men sen kom andra saker i stället. Det är inte lätt att vara ensamstående men det är ännu värre att leva i en missbruksrelation!!!

Du skriver att du är rädd att mista tryggheten med den ekonomiska biten, men tänk om den fallerar under er relationstid, missbruk leder ofta, förr eller senare, till att ekonomin kraftigt påverkas. Hur har du skyddat din ekonomi och din trygghet?

då man hittar sin mans spritgömma. Oro, rädsla för hur det ska gå, vad man ska säga och göra. Tankar på hur det kunde bli så här, varför förstod jag inte vad som pågick? Letande efter flaskor och "bevis". Jag har gått igenom det där, och även ställt ultimatum till min man att sluta dricka eller så flyttar jag. Konfrontationer och ultimatum hjälpte ett litet tag men sedan startade smygdrickandet igen. Efter att i flera år ha gett honom chansen att söka hjälp och sluta dricka gav jag upp och flyttade.

Det låter inte bra att han gömmer alkohol och dricker i smyg. Tyvärr tror jag inte att det blir bättre av att låtsas som ingenting, risken är då att problemet eskalerar. Undvik att anklaga honom utan berätta sakligt vad du sett och märkt, hur du upplever hans beteende och att du är orolig för honom.

Har du någon närstående du kan prata med detta om? Det är tungt att bära sådana här saker för sig själv. Jag rekommenderar att du pratar med någon som du litar på. Läs också andras historier här på forumet, det har gett mig mycket hjälp och stöd även om jag inte har startat någon egen tråd. Styrkekram till dig och lycka till!

Jag tror att i slutändan hade jag absolut kunnat leva i min "blocket-lägenhet",hade nog tom tyckt det var skönt i bland.
Jag bestämmer,punkt. Underbart!!!
Nu har mannen inte varit otrevlig på ett bra tag, vill mest kelas & är vänlig. Men jag kan inte kelas,det går inte.
Tror jag har stängt av det där...

Att våga se de fula sidorna är en viktig bit av tillfrisknandet.
Det låter som att du är redo för aa och den styrka det programmet kan ge dig.

Att gå på aa eller Alanon utan att vara beredd att göra jobbet är nog rätt bortkastat.

Gå dit,Du har inget att förlora.
Du kommer att träffa människor som precis som du börjat gräva i sig själva för att komma upp ur lergropen.

Vill man inte släppa taget.
"Om bara" blir någon sorts regel att följa.

Istället för att se verkligheten.
Likt alkisen stoppar vi också huvudet i sanden även om vi ibland ser klart.

Visst kan alkisen supa ned sig totalt vid skilsmässa.
Barnen sörja.
Men framför allt är det nog vi själva som inte har rätta styrkan och viljan att gå.

För "om bara" händer så tror vi att alla problem kommer att lösas.

Så då är vi kvar i spiralen och i värsta fall så förändras vår situation till det sämre.
Sakta,Så vi knappt märker det.

Eller så reser vi oss upp och börjar ta de små steg som tillsammans så småningom blir ett stort steg till förbättring.

Där vi själva och kanske våra barn får vara i fokus.

Tack för meddelandet Fredde!
Dricker inte till vardags och har aldrig gjort men så fort det är fest så har jag i stort sett alltid druckit i mina mått för mycket. Vet inte min gräns och blir ganska fort för berusad. Får minnesluckor och ångest efteråt. Det var ju en sak att dricka så i tonåren men när man är 40 plus är det mindre charmigt. Har helt enkelt lessnat på det. Lite orolig att folk ska tycka jag är tråkigt för ”jag är ju så rolig när jag dricker”. Har bestämt mig för att strunta i vad folk tycker och bestämma själv vad som är bäst för mig!
Det där med självkänsla stämmer dels in på mig också. Blir modigare när jag dricker, på gott och ont. Mest ont känns det som ?

Vi kämpar på och det är ju så många vinster i att leva nyktert.

Kram

Jag undrar över en sak?
För alla oss som levt och kanske lever med en partner som dricker på ett sådant sätt att vi inte mår bra. Till alla oss som tror att det inte går att lämna av anledningar som har med praktiska saker att göra så som bostad, ekonomi och att man har barn som bor i detta.
Min fråga till alla oss är:
Varför tror vi att barnen skulle ha det bättre i denna ” döda” miljö?
Jag tror att barnen mår lika dåligt, om inte sämre än vad man själv gör i en familj där alkoholen styr allt. Såklart ser och känner de hur mamma mår och krymper. De får en förljugen bild av hur man ska ta vara på sitt liv. Jag tror de känner ansvar över och kanhända påverkas negativt i sådana här miljöer.
Jag lämnade min alkisman i somras och ångrar det inte en sekund. Han är fortfarande precis som tidigare och hade aldrig ändrat sitt beteende så jag är befriad och känner lätthet.
Styrka till er alla som kämpar!

helt enkelt börja med att berätta för honom att du är orolig och för vad! Lugnt och dramafritt! Fråga hur han själv känner och tycker när det gäller hans alkoholkonsumtion! Börja där och se vad han säger och hur han reagerar. Kan hända att han själv är orolig för samma sak! Att du har hållt koll på hans flaskor behöver du inte ha dåligt samvete! En högst naturlig reaktion som jag tror att de flesta av oss här har ägnat oss åt i en inledande fas när oron har börjat gnaga! Man vill ”veta” hur det ligger till helt enkelt! Kram och styrka till dig!

Så bra att du hittat hit och skrivit ner din upplevelse. Det drabbade mig att läsa ditt inlägg, jag blev påmind om min reaktion när jag insåg att min man hade gömmor med staksprit i vårt hus. Ändå hade vi en situation där jag länge tjatat, bönat och bett om att han skulle minska sitt a-intag då hag upplevde att han förändrades psykiskt.

Min berättelse är lång, jag hittade den här sidan för ganska precis sju år sen. Jag förstår att du känner igen dig när du läser här - det gjorde jag också! Du kan ge dig lite tid att samla dig och formulera dig, sen ska du förstås berätta för maken om din upptäckt. Berätta också om dina känslor och tankar om detta. Du har all rätt i världen till det - det som händer i dig äger du rätten till och varken ska eller kan förneka - framförallt inte för dig själv.
Han kommer antagligen att bortförklara och förneka, det är det vanliga och "hör till sjukdomen" brukar det sägas.
Du ska fundera vidare vad du vill med ditt liv, hur du vill ha det. Ta dig tid att bli klar över det innan du pratar vidare.

För oss har det gått bra! Min man är numera helt nykter sen mer än fem år tillbaka och vi är inte ensamma om att det är möjligt att skapa ett "nytt" liv byggt på ärlighet. Men det har krävt sitt arbete.

Du kan läsa min tråd i Det vidare livet, den heter Mitt nya år.
Allt gott och lycka till?? Fortsätt skriva här! Du är inte ensam! / mt

Arbetskamrater har börjat reagera att han är konstig på jobbet. Att det bara inte är alkohol utan något annat också.
Det är skönt att få det bekräftat i från någon annan