Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag visst kommit igång ordentligt på min upptäckarresa... jätteroligt med de svar jag får - verkligen - men lika viktigt att jag skriver för mig själv, för att jag ska se - och må bättre.... Men en sak till har jag kommit på. Mitt drickande har inte bara varit kopplat till fest, utan till prestation. Det kom jag på för flera år sedan, men har inte velat ta i det. Så så fort jag har mycket och viktiga saker att göra, då för att klara av det så måste jag dricka (men inte för mycket förstås), för då har jag fått energin som krävs för att orka. Det låter ju helt sjukt, och jag fattar att det inte håller. Men det är det här som är så jävulskt. Nu när jag är nykter så känner jag liksom att jag inte orkar jobba, för att jag inte dricker... Fattar inte riktigt hur det hänger ihop.

Om du läser din egen tråd tror jag att du får svar. Både om vad som är bäst för dig och barnen. Styckena nedan är dina ord från sommaren där din son är tydlig.

"Sonen börjar bli mer sur,irriterad. Han sa igår att detta är fan en kass barndom ?
Han är 8 år."

"Sonen kallade på mig nu & sa: ligg hos mig mamma.
Så det gjorde jag. Och pratade lite med honom. Han tycker att alla tjafsar hela tiden. Sen sa jag vad ska vi göra åt detta kaoset hjärtat? Lämna pappa för han är dum. Vet inte om han säger det nu bara för att han är arg på sin pappa just nu..."

Jag skickar dig styrka att orka ta steget.

Hej igen, har tänkt på en annan sak också... Jag har aldrig ätit antidepressiva eller andra "avancerade" mediciner. Har endast ganska svaga insomningstabletter som jag tar ibland (halva) när sömnen inte vill komma. Och sedan en månad en insulintablett samt blodtrycksmedicin som företagshälsovården skrivit ut (gäller det här mig...?). Men undrar hur mycket pengar jag har satsat på receptfria mediciner såsom avsvällande nässpray (pga svullna slemhinnor när jag dricker), Renässans (för att jag inte vågar ta för mycket avsvällande), Rhinocourt (samma sak), Rinexin (mot täppa), Treo, Ipren och andra värkmediciner (dock passar jag mig för Alvedon och liknande...), för att inte tala om alla Omeprahzol och Pepcid och Samarin emot magsyran... Om mitt alkoholstopp håller i sig borde väl den här konsumtionen gå ned... Usch vad jag tycker det är smärtsamt att se sanningen i vitögat, men jag måste ju det, inte minst för att motivera mig. Mycket tårar i ögonen nu.... :-( Men det värsta är att en människa som jag -som varit hur resultatinriktad och produktiv som helst inte orkar... Och nu är jag jättetrött efter 3 snart 4 nyktra dagar...

Förutsägbarhet.
Det saknades.
För vi visste sällan vad som väntade där hemma. Vi visste inte hur du mådde.
Om du skulle vara den bästa av dig själv. Den svagaste.
Eller den värsta?

Jag försökte vara förutsägbar.
Stabil.
Att lita på.

Glad. Påhittig. Lekfull.
Extra allt.

Men hur jag än försökte kunde jag inte. För jag påverkades ju.
Jag anpassade mig.
Och jag reagerade. Fast jag inte ville.

Så många gånger som jag var så bottenlöst ledsen.
Och lilla du - du ville trösta. Göra mig glad.

- Är du glad nu mamma? Eller är du ledsen?

Röda ögon och blöta kinder blandade med ett leende.

Du ville kunna läsa av. Förstå vilka känslor vi bar på.

Oftast sa jag att jag var ledsen. Att jag önskade att jag var glad. Och försökte förklara.

Lilla du.
Jag har gjort dig orätt.

Nu är jag så otroligt mycket gladare. Och vi behöver aldrig fundera över vad som väntar på andra sidan.

Men du vill fortfarande att saker ska vara förutsägbara. Du läser av. Du vill kunna läsa av.

Lilla du.

Jo, det kan svänga fort. I tuffa perioder bör man ju träna men det minsta är bara att vänta ut tiden, för känslorna vänder. Bara kämpa nu i början!

Ja, sätt AA och att någon känner igen dig i relation med hur det känts hittills. Är det då jobbigare med AA så bör du ju avstå så klart!

De senaste dagarna har faktiskt varit lite stabilare. Första besöket hos körkortsmottagningen var ju oerhört jobbigt med bl.a övervakat urinprov. Andra besöket, läkarbesök & synundersökning gick mycket bättre. Jag är så tacksam att min sambo följer med och stöttar mig i detta, på egen hand hade jag inte orkat ta mig igenom detta.
Nu är det bara att avvakta beslut ifrån Transportstyrelsen och hoppas på att jag får min alkolåsansökan beviljad. Efter det startar observationsperioden på 3,5 år. Hur som helst så känns det som att det sakta går framåt just nu. Jag som hade förberett mig på att vara utan körkort i två års tid kommer förhoppningsvis att kunna köra med alkolås framöver vilket underlättar oerhört i vardagen när barnen ska till-från träningar etc.
Jag har börjat på yoga och försöker ta tillvara på de bitar i mitt liv som faktiskt fungerar. Just nu har jag ingen arbetstopp, vilket är skönt, men jag har tyvärr svårt att fokusera på arbetsuppgifterna. Dessutom är det rätt så turbulent på jobbet med chefsbyte och omorganisation. Dagarna går sakta framåt och jag önskar så att jag kunde skruva tiden fram, eller tillbaka! Jag vill ha mitt liv tillbaka, hur sjutton kunde det bli så här?
Jag har funderat mycket på AA-möten, för jag skulle så gärna vilja prata med andra i liknande situation. Jag fixar inte att gå dit själv och jag är livrädd över att bli igenkänd av någon. Jag fattar hur fånigt och ologiskt det resonemanget är, ändå påverkas jag av det. Att köra bil i fyllan är ju bland det värsta man kan göra!
Läkaren har höjt dosen av antidepressiva rejält, det kanske hjälper till, men jag tycker att det är så skönt att befinna mig några cm ”över botten” ett tag. Energinivån är ff låg, men den akuta ångestnivån har sjunkit något. Vi får väl se hur länge det håller i sig..

Det hjälper verkligen när man skriver så! :-)

Skriver för att minnas.
Han dricker som ett minimum sex starköl fyra dagar av veckan.
Han sluddrar och pratar smörja.

Han blir sällan elak men det har hänt.

Det är en sorg att se.
Det gör ont att tänka på att han fördärvar sin kropp.
Jag vill inte ens veta hur hans hjärta och lever mår eller jo, nu ljög jag.
Jag vill veta och försöka rädda honom.
Men det går ju inte.

Det är en sorg.

Värst va dagen kan vända fort kändes kanon bra innan idag men ikväll känns allt skit. I vanliga fall hade ja gått ut i garaget o halsat en 35a men nu få d bli vatten istället d ha ju samma färg.

Du splittrar inte familjen, minns det.
Din mans alkoholism gör det.

Givetvis ska han inte handskas med spädbarn när han är full.
Förstår han inte ens det som nykter?

Det är svårt att lämna men för dig och ditt barn är det tryggare att inte leva ihop med någon som super.
Du behöver energi för dig och ditt barn.
Att ödsla den på någon som faktiskt inte förstår eller vill förstå är att slösa bort tid.
Minns den här första tiden med ditt barn utan fylla och bråk.
Det är svårt men jag kan nog lova att minnena blir bättre utan alkohol.

Jag önskar dig lycka till och skickar styrka och en varm kram i tanken. ❤

Den satt i en vecka i mitt fall. Sömnen blev förvisso riktigt dålig utan A första tiden så det spelar också in.
Å sliter på kropp och sinne. Det är inte bara en fysisk trötthet. Mentalt är det också väldigt tufft.

Har du din gubbe med på det alkoholfria tåget?

När jag frågar dom så säger dom oftast bra. Ibland kan någon av dom ringa o säga att pappa är dum eller arg.
Sa till han idag att antingen så tar vi tag i detta eller så fortsätter du som du gör nu.
Han ligger just nu i soffan med en whiskey.

Jag mår nog inte helt bra. Ont i huvud,nacke,axlar,käkar & tänder.
Otroligt trött både mentalt o fysiskt. Kroppen känns som den väger 500kg.

Men ändån så kämpar jag på o låtsas att allt är ok.
Vad ska jag göra?!

Börja från början behöver du inte..Kolla vad det var som gick fel i ditt tänkande..Du trodde att du kan dricka som andra? Jag är ledsen men det går inte.. Beroendet finns i hjärnan, inkapslat och sitter och lurar på att du ska ta ett glas..Och rätt vad det är är du fast igen..5 nyktra år. Vad bra jobbat. Klart du kan bli nykter igen. Du är inte korkad utan kroniskt beroende av alkohol, precis som jag....Kram

Känner igen mig och exet..Tröttheten kommer i början..Kroppen har ju gått på högvarv länge och väl..Alla organ har arbetat för att få ut giftet från kroppen.. Det hjälpte ju inte för det fylldes på mer och mer..Du verkar ha bestämt dig..Perfekt..Med rätt verktyg och kunskap om beroende och alkohol så kommer ni långt..

Din syster bor inte med sin mamma? I så fall förstår jag att socialen inte kan göra så mycket. Det finns lagar om tvångsvård, som det skulle bli i ett fall där personen inte vill medverka till behandling. Förmodligen räknas inte din mamma till kategorin som är en fara för sig själv..Det viktigaste ni kan gära är att ta hand om varandra. Det är inte lätt att se sin mamma gå ner sig fullständigt..Hoppas det kan ske en förändring..Kram

Jag tycker det verkar som om ni har en fin relation. Det är jätteviktigt att ni har det, när det gäller en förändring som troligen krävs av din man. Ibland blir alkoholintaget slentrianmässigt till ett beroende. Säg som det är..Jag tycker du dricker mycket, vad tycker du,, Jag är rädd om dig, det är därför jag vill prata om det..Så får du se vad som händer. Det jag vet är att en icke-beroende person blir rejält full av 1 liter vin och en kvarting. Många får inte ens i sig den mängden utan att spy..Jag och exet är a-beroende båda 2. Jag är nykter sen 1,11 månader. Och vill vara det resten av mitt liv.. Det går att förändra men då måste man vilja själv, inte för någon annans skull. Det är aldrig hållbart..Kram

Jag har bestämt mig för att begrava vinet. Eller rättare sagt jag tänker begrava mig från vinet för vin kommer jag inte undan, det finns överallt. Igår fick jag för mig att storstäda och bränna kartonger. Jag öppnade ett skåp och där hittade jag 8 st tomma tetra vin dunkar och jag fick ännu mer nog!
1, 1600kr Låg där undanstoppad
2, Inte undra på att jag inte har plats för kökssaker :/
Jag har inte öppnat de andra två överskåpen än, risken finns att de också är överfulla med tomma tetror. Ska öppna dem om jag får för mig att jag ska ta ”ett” glas vin.

Till saken hör även att jag har en sambo sedan många år och han älskar vin, öl, en och annan grogg med, vi är en perfect match på kvällarna där vi sitter uppkurrade i soffan efter en lång arbetsdag och somnar i varsin hörna kl 22.00 efter 3-4 glas vin. Vad är detta för liv?? Vi har egentligen helt slutat umgås. Vi har knappt sex längre och ibland (mer ofta än inte) slutar en gosig början på kvällen med tjafs och bråk ingen av oss kan minnas om vad vi bråkade om dagen efter :/

Sambon har gått upp 20kg de senaste åren, han har kassa blodvärden och hela livet handlar om att få komma hem och korka upp ett glas vin/öl eller vad som finns tillgängligt. Jag har gått upp 10kg, har en kass mage, utvecklat ångest och ibland drabbas jag av okontrollerade skakningar i händerna och rena panikattacker. Jag ville först avfärda det med att jag är överarbetat men det är en ren lögn, jag dricker för mycket och nu räcker det!

Idag är det NYKTERDAG 3 för både mig och sambon. Jag vaknade i morse och kände mig trött fast jag sovit 15 timmar. Kanske ett tecken på att min kropp är helt slut efter år av kraftig konsumtion. Annars har jag inga särskilda symtom förutom att jag skulle kunna sätta i mig ett kilo godis :D vilket jag aldrig gillat!
Nåväl, tack för ordet och för att ni orkar lyssna

Att faktiskt bara var med sig själv och se sina egna behov och kretsar.
Att inte hela tiden kliva ut ur jaget och in i andra sammanhang för att jag tror att det krävs av mig.
Eller för att mitt eget jag känns tomt eller tom överfullt så jag inte orkar vara där.

Så mycket lättare att bara byta skepnad till kameleontens som smälter in och går upp i något annat.

Men till slut tar man slut.
Känner att orken tryter och att inget mer finns att ge eller ta av.
Då faller man per automatik tillbaka,likt ett uttjänt gummiband.
Mitt i allt är man liksom tillbaka i självet och känner sig allmänt slutkörd och frågar sig.
Varför blev det såhär igen?

Och varför blir det så.
Varför kliver jag ur mitt eget jag och försöker anpassa mig.
Inbillar mig att jag inte gör det,tror att jag är mig själv trogen,men lurar egentligen mitt jag.
Känner det när orken tar slut att nää,mitt dubbeljag hoppade fram igen.

Nåja,snabbare och snabbare känner jag när det slirar.
Alltmer hittar jag jaget och vågar säga stopp och backa.

Det kan ju inte gå på en dag,detta gigantiska arbete att lära sig leva efter nya regler.

Hörde i Fråga Lund igår.
Att ja,du kan förändra dig själv.
Om du medvetet gång på gång utsätter dig för den nya vana du vill lägga till.
Eller jobbar på att ta bort en irriterande egenskap.
Men viljan måste finnas där och upprepningen är ett måste.

Så sant så.

Det känns långt borta att inta någon form av A.
Hade ett kraftigt infall en fredagskväll på jobbet då alla satt kvar och drack öl.
Jag anslöt när jag slutade, och där och då kom tanken att jag faktiskt var ledsen över att inte kunna.

Jag tillhör ju dom som inte ens riskerar med ett A-fritt alternativ som öl eller vin.
Rädd att smaken triggar till mer.

Men jag kunde resonera med mitt inre, den där delen som vet.

Dock så vet alla på mitt jobb så de skulle inte ha tillåtit mig att dricka men tanken kom
att jag kanske kunde dra ensam till en annan bar och ta en öl. Thats me, dricka ensam
så ingen ser............

Lite trist men jag lämnade sällskapet för att inte riskera. Jag satte mig i bilen
och drog fortare än fort. Köpte en cola zero i en butik.

Du ser jag har lärt mig knepen. Jag vet numera att jag inte kan.
Så enkelt egentligen. Jag kan inte.

Better safe than sorry.

Varma kramar

MM

Hej
Vad glad jag blir!!
Ikaros

No worries. Still going strong. Har vart väldigt upptagen med jobb och resor så därav har jag inte hunnit med att vara här.
Men lever och lever väl, det gör jag.

Tack för era omtankar

Kram

MM

Kanske kan det hjälpa dig att tänka att han är sjuk?
Att vara styrd av alkohol och att inte kunna sluta dricka trots att det orsakar elände är en sjukdom.

Det betyder inte att du ska bota honom eller göra honom frisk.

Jag menar att du kanske kan se hur svårt situationen är och att det inte beror på dig.
Det som ofta tillhör denna sjukdom är att det inte går att resonera någon frisk.

Allt du säger och gör, går nu in på fel sätt i honom till följd av att hans sjukdom gör att han med näbbar och klor försöker försvara det sjuka.

Det blir väldigt, väldigt jobbigt och många har levt så i många år och vad som har hänt är ofta att ens eget liv blir jobbigt och energin får lov att gå åt till detta, istället för att ha ett liv där man kan känna sig lugn, skratta och få energi och hjälp av den man lever med.

Så himla bra att du skriver här för alldeles för ofta blir många som lever ihop med någon som har problem med alkohol, väldigt ensamma i sitt kämpande.

Det är inte bra att vara trött, kämpande och ensam.
Till slut kan det bli ännu svårare att förstå att man själv faktiskt är klok, tänker rätt och inte överreagerar, om man lever med någon som har problem själv, och i försvar på olika sätt, försöker trycka ner en eller få en att vackla.

Jag önskar att du hittar kraft att våga lita på dig själv och klarar att välja att ge dig själv ett liv där du och ditt barn kan känna er trygga hemma.

Det är ni värda.

Kram ❤️

Om du vill får du väldigt gärna fortsätta skriva här i med- och motgång!

hej på dig vinärgott! Liksom förstärka ditt inlägg, citera "Idag ska jag vara nykter!!"

Energi!

Hopp om en fin dag
Li-Lo
Alkoholhjälpen