Senaste kommentarerna i forumet

Han behövde bara göra en enda sak: Hålla sig nykter. Sjukdomen alkoholism är verkligen skoningslös. Det enda han säger när jag frågar VARFÖR är "Det blev för mycket" och "Jag vet inte". Vi får prata mer imorgon när han är nykter.

En vecka senare......jag har druckit. En del. Sista dagarna av semestern så drack jag 2 dagar. 2 flaskor vin/dag. Idag så har jag jobbat - och sedan druckit en flaska vin. Nu alltså! Men ingen sjukskrivning - och inget mer vin. Men visst är man sååååå säker ibland på hur man känner sig - och övertygad om hur man kommer att agera och hantera. Jag hanterade inte som jag önskade. Men, som alltid, jag måste vara ärlig här på forumet om inte annat. Detta ser jag som att det "svajade till" lite. Faktiskt inte mer än så. Jag är inte nöjd med att jag gjorde det valet - men nu sitter jag här. Och har druckit en flaska vin. Och försöker ta in ännu lite mer av vad det betyder och innebär att vara "periodare"! Vi är ju några stycken härinne - inga namn nämnda. Nu tog vinet slut - och jag nöjer mig med det. Jag har inte någon idé om att släntra ner till ICA o köpa några "mellisar". Ingen tanke om att detta kommer att bli en "veckofylla". Inga sådana känslor alls - men jag tar till mig att det där med att dricka ett par öl om dagen under en semesterresa kanske inte är vad som är bäst för mig! Nåväl, det hade kunnat vara så mycket värre. Verkligen! Men jag måste vara ärlig mot mig själv. Jag har druckit mer än vad som är bra och hälsosamt för mig. Så är det.

Nu är det nästan "nattinatti", och det får räcka med en flaska vin för ikväll. Sug? Nä, faktiskt inte - men jag förstår inte vad f-n som händer i hjärnan när man "glatt" slänger i sig en halv flaska på 2 minuter - bara därför att.........?

Fortsätt kämpa alla vänner som kämpar - idag är det lördag, och det kanske är en tuff dag för en del av er. Två steg framåt, ett bakåt.........:-)

Jag tror det är svårt om inte omöjligt att lära sig dricka med måtta om man nästan alltid dricker för mycket när man väl dricker. Min personliga erfarenhet är att det behövs ett längre uppehåll för att kunna se klart på saken. Jag har "slutat" ett otal gånger, försökt dricka måttligt etc. Med längre uppehåll menar jag minst tre månader, men helst ett halvår. Efter mina kortare nyktra perioder på tre-fyra månader har jag ganska snabbt fallit tillbaka i gamla dryckesvanor. Mitt senaste uppehåll var på tio månader och först då började jag känna mig stabil. Har druckit några gånger sen dess, men mycket måttligt. Typ 2-2,5 standardglas. Min alkoholterapeut påpekade att det absolut inte ska vara mer, då det lätt triggar igång begäret igen. Kanske inte det tips du ville höra.

Kämpa på!

Jag frågade om han hade tagit om hunden. Han svarade "självklart" och jag svarade "knappast självklart eftersom du inte ens tagit hand om dig själv". Fy fan vad galet arg jag är på honom! Ja, det är en sjukdom. Men just nu känns min tolerans minimal. Orden min psykolog sa i mars ringer i öronen "antingen bryter du upp, eller så lever du med oron för återfall". Hon sa också att jag inte behövde bestämma mig direkt utan avvakta. Men nu har jag bestämt mig. Imorgon måste han flytta.

Jag åkte hem tidigare från min resa för att tillbringa lördagkvällen och hela söndagen med sambon, med tanke på att han börjat nytt jobb på annan ort på fredag. Och här sitter jag. Ensam framför tv:n.

Sambon kom hem för en timme sedan. Sa direkt "jag är inte nykter, jag har sovit i bilen". Han har alltså sjukskrivit sig idag för att dricka. Givetvis skällde jag på honom en stund och sedan sa jag "sjukskriv dig resten av veckan och innan kl 16 imorgon ska du och dina saker vara härifrån." Han börjar nytt jobb på fredag, på sin hemort, men jag står inte ut en dag till. Knappt jag överlever natten känner jag. När han försökte ta på mig urskuldande sa jag iskallt "låt bli". Nu sover han. Och jag sover på soffan i natt. Så jävla arg, ledsen och besviken! Ringde min bästa kompis, som är den enda som vet allt om detta, bara för att få prata. Hon erbjöd sig att hämta mig och hunden nu direkt, men det behövs inte. Jag är inte rädd för honom, han är bara ynklig och patetisk. Och jag är hundra procent övertygad i mitt beslut. Han ska flytta imorgon! Det är mitt hem och mitt liv. Jag bestämmer över det. Imorgon kl 16 kommer min dotter hit. Jag får bara säga "N har fått nytt jobb i Y, så han har flyttat". Hon har en utvecklingsstörning och lever i nuet, men hon kommer över det. Hon älskar N, men hon kommer över det. Till slut. Och jag också.

Hej! Tack för respons & tips. Fick veta att han bara några veckor efter breakupet gått in i ett nytt förhållande med en tjej. Sån jävla smäll i ansiktet, hände kort efter det där inlägget på FB. Har gått i en del terapi och snackat med en coach. Mår mycket bättre nu, men känner mig så besviken över hans reaktion där han kastade över all skit på mig och sen gick in i ett nytt förhållande...nåja. Vet att det är bättre utan honom men det stinger ju till lite i hjärtat och är ibland rätt orolig för att springa in i honom.

Hej och välkommen hit! En bra start på en förändring, men förstår att det är tufft när du lever med en person som verkar förneka sina problem. Du undrar vad sug är. Vet inte om jag är ngn expert på detta, men har nu efter att försökt sluta ca 100 ggr sista 5 åren varit nykterist i ca 10 veckor och förhoppningsvis resten av mitt liv. Är så j-a less på detta nervgift som förstår rätt mkt för mig och för så många

Jo, för mig tror jag suget blev en onödig ovana som framförallt handlade om att jag var/är trött och hungrig. Det är alltså viktigt för mig att se till att jag är utvilad och mätt. Samt att bli medveten om mina triggers. Man kan lätt hitta anledningar att dricka från vad som helst (glad, ledsen, arg, upprörd, lycklig... o s v) Man kan alltid hitta en anledning till att bedöva sig och berusa sig. MEN det är så otroligt onödigt
Läs och skriv och på återhörande!

Tänkte gå förbi affären köpa lite godis.

Välkommen!
Du påminner mig om mig. Tror det är många i samma situation.
Vad starkt att du tar tag i det som känns fel.
All lycka till!

Film funkar för mig!
Jag kan spela ut hela mitt känsloregister, vara glad, skratta högt, bli rädd, förbannad, förvånad, kåt eller jätteledsen, beroende på vad som visas.
En kopp te, läsk, alkoholfri dryck och något gott att mumsa på...
Det är ett härligt sätt att spendera kvällen på för mig.
Och när jag vaknar fri från bakfylla dagen efter, kan jag bara götta mig åt vad andra festprissar lider av, som jag slipper. Skadeglädje ni vet..
Skämt åsido.
Fest är kul men det blir rätt drygt framåt sena kvällen när alla ska "prata uuuuut ", dela med sig av "sanningen" och vara sådär känslosamma som de bara vågar när de dricker.
Tänk vad skönt att inte behöva vara i den karusellen..
Vill folk prata uuuuut så erbjud en frisk morgonpromenad istället. Eller en kvällspromenad. Det blir mer äkta så.
Lycka till!
(Jiiizez vad jag svamlar. Sorry. )

Grattis! ????

Det första jag hittar när jag kommer hem är en plastkasse med fem starköl liggande på skostället i hallen. Tomma givetvis. Ingen sambo hemma än. Fortsättning följer.

Stanna kvar Sinnutuss, du är värdefull för många här och inte minst dej själv. Beroendehjärnan är lurig. Det är lätt att glömma allt det negativa med alkoholen. Antagligen du hade mått ännu sämre om du fortsatt att dricka för mycket. Men jag hoppas att du mår bättre nu och att dagarna skimrar! Kram ?

.....PS: De säger att det tar ca 6 veckor att bli helt av med giftet i kroppen så det sitter djup, djup inne i oss :-( .....DS

De här SD-sympatisörerna anser sig nog inte syssla med politik, nej, jag tror man föraktar politiker rakt över. Vad man där för fram är Sanningen om än det ena, än det andra.
Attityden att så till den grad stoppa huvudet i sanden, förneka verkligheten, rimmar bra med att fortsätta supa utan att ta ansvar för det heller, tänker jag. Därför behövs inte ett forum som det här i deras ögon, antar jag.

Hej Amanda :-) …..ja, alla ni andra med förstås.
Jag fann denna sidan av en ”slump” och har väl till och från letat efter verktyg för att komma till rätta med mitt leverne.
I lördags den 19:e läste jag din sida, Amanda, och du fångade mig med din vältalighet och ditt ärliga, härliga, nakna och autentiska sätt att uttrycka dig. (blev fasen lite kär i dig haha)
Jag har druckit dagligen i ca 7-8 år (vet inte riktigt när det blev så frekvent) med några väldigt få undantag med 1 – 3 dagars uppehåll vid kanske 3 – 4 tillfällen. Ja, så vansinnigt mycket alkohol jag hällt i mig under denna tid :-O

Samma lördag, alltså idag 8 dagar sedan, kände jag en sådan styrka och lust att ännu en gång försöka ta tag i detta…..allt p.g.a. dig…..eller tack vare heter det ju då :-) 8 dagar utan en droppe.....känn på den tänker jag till mig själv......DET var längesedan :-D
Jag drack i början vin men de senaste åren har det varit nästan enbart sprit med 2 – 4 groggar varje dag (oftast efter 17-18 tiden) med 8 – 10cl i varje…..helt sjukt, men blev aldrig full så barnen märkte inget (vill jag så gärna inbilla mig men har förmodligen helt fel) och väldigt sällan bakis. Men denna ångest du beskriver var ständigt närvarande och varje morgon var det ”sista gången” och varje kväll ”spelar det ju ingen roll med en kväll till”. Alltid samma visa.
Jag är ensamstående så jag har ju ”bara” mig själv att jobba med men det är såååå svårt.

NU har jag dock varit nykter i 8 dagar vilket är fantastiskt. Precis som du skriver så är det så skönt med vakenheten och att inte känna denna ångest :-) Jag känner sug emellanåt men inte så farligt. Jag har kommit på, precis som du, att om jag inte är hungrig så är suget så mycket beskedligare.
Dock är även jag livrädd för att ”det går så lätt” vilket det inte är. Jag jobbar fortfarande med att jag nog inte kan dricka något mer alls i livet (om jag vill behålla det länge) men jag skulle så gärna kunna vara som innan och ta lite vin till maten på fredag och lördag, vara på en kräftskiva eller en vanlig fest och att det stanna där men jag är tveksam att det kan bli så igen.

Jag ser att några skriver, inklusive dig, ganska föraktfullt mot ert tidigare jag och era val. Jag tror vi måste vara lite snälla mot oss även om valen inte varit så bra. Det är mycket lättare att läka om vi inte trycker ner oss utan bara lyfter oss framåt.
Jag älskar att göra metaforen om anledningen till att flyget, om luftmaskerna dimper ner i planet under flygning, ber alla att ta på sin egen mask först innan man hjälper andra. Fungerar jag inte själv är jag ingen bra hjälp för någon.
Med detta vill jag även säga att du, Amanda, gör HELT rätt som är egoistisk. Egoism är inget dåligt, egocentrisim är. Att vara egoistisk har ”förstörts” i talet med att vara dåligt men om inte jag älskar mig själv, inklusive mina felval och brister, vem annan skall då kunna göra det?

TACK Amanda för den styrka du gav, och ger, mig och ni andra med.
Du gör ett grymmearbete Ågrenskan….som kämpar även om du ännu inte riktigt kommit över ”tröskeln” än men den är du SÅ nära att komma över. Du är lika grym du JoYo som är ungefär där jag är i nyktra dagar :-)
TACK alla för den styrka ni låter mig ta fram ur mig själv <3

Förlåt……det blev långt det här :-)

Insett att du behöver hjälp. Fortsätt att skriva och läsa. Du är långt ifrån själv med alkohol-problem, vi är många här som förhoppningsvis kan stötta. Modigt av dig att vara uppriktig. Det finns ett riktigt liv i frihet som väntar bortom nervgiftets kortsiktiga rus och bedövning. På återhörande!

Det får nog bli soffan och film här med.

Håller tummarna för dig att du klarar det nu med allt stöd du får.
Jag följer din tråd (även om jag inte är så flitig att kommentera)

Lycka till ?
Kram

Jag har ångesten från helvetet idag, den ger inte vika en tum. Jag ringde 1177 idag och erkände att jag var alkolist för första gången och frågade vad jag skulle göra, jag behöver hjälp med att sluta dricka, men det är så pinsamt att erkänna att jag är alkolist. Men jag kan inte ha det så här längre. Jag vill inte må så här dåligt. :(

Där är jag också.... Känner inget sug eller "behov" av alkohol mitt i veckorna. Inte alls. Mitt stora problem är att när jag väl börjar dricka så kan jag inte sluta.... Även om jag tänker på det VARJE gång och intalar mig själv att dricka varannan vatten, inte gå på starkspriten etc. Men ändå hamnar jag där...

Hur kommer man ifrån det? Nu kanske det bara är sjukdomen som talar, men jag är inte intresserad av att sluta dricka, tycker att det är alldeles för gott och kul/härligt med själva berusningen.

Men hur lär man sig att tagga ner och inte dricka så mycket när man väl tagit första ölen? Det hade jsg gärna tagit emot tips på.

Stort stort grattis, riktigt bra jobbat ??
Själv kämpar jag på, en vecka idag.. alltid något ?

Åh vad ni är goa!
Nu blev jag faktiskt lite rörd...tack för er fina uppmuntran..
Jag ÄR glad och jag ÄR stolt.
Och nu ska jag sluta be om ursäkt för det.
Stor kram till er, MondayMorning, Amanda, Restart2017 och Bedrövadsambo och Dionysa och Mulletant och....
(Och jag tycker det är ok att säga kärring. Det är för mig en stark och seg kvinna med mycket jävla anamma.)

Jag tror du har en bra insikt.
Om du inte känner dig stark nog att gå på fest och låta bli alkoholen så här du säkert rätt idet. Man känner sig själv ganska bra...
Har du något annat kul att hitta på, för att inte vara hemma sysslolös?
Kanske en film på bio?
I min hörna av Sverige är det inte fel väder för en film på kvällen.
Lycka till!
Det kommer att finnas tillfällen framöver då du ÄR stark och KAN stå emot även om det är fest!
Ha en fin helg!