Senaste kommentarerna i forumet

... då ska vi köpa chokladhjärtan ❤

Tack för ni läser och stöttar!

Och ja, han är fin min son! Och jag tror faktiskt att han förstår mig. Även om han ibland har så mycket ilska i sig att han måste ta ut den på mig.

Jag har dragit igång en utredning på BUP också. För han har grova koncentrationssvårigheter. Blir lätt avledd och har svag impulskontroll. Och han behöver mycket struktur. Tycker inte om när saker är oförutsägbara. Och han har en del att bearbeta. Men han har den mest otroliga fantasi. Och vi kan leka med lego i en evighet. Och han får mig att skratta högt varje dag! Och nu på sommarlovet har han fått så många nya kompisar som han hela tiden bjuder hem! Och jag behöver inte säga nej. För det finns inget att dölja här!

Tack för uppmuntrande ord om att se mig själv med blidare ögon. Jag försöker. Men det är svårt. Men jag jobbar aktivt med det.

Och tack för för att du tycker att jag skriver fint bedrövadsambo! Det är något jag förut tyckt om att göra, men inte gjort på så fruktansvärt länge.

Tack!

Jag har också varit med om att mitt ex inte blev mottagen på psyk. När han själv sagt till mig att han inte varit påverkad och jag försökt få in honom där när jag trott att han har varit mycket dålig i sin bipolära sjukdom och inte orkat själv längre. Men då har han varit fullpumpad med droger och inte kommit in.

Och jag har inte fattat.

Och så har han kommit hem igen.

Så mycket jag inte fattat.

Jag blev ju så besviken på mig även om alkoholintaget inte blev så stor mängd. Det var inte så att jag drack mig full utan tog två små glas till kaffet av nått sött.
Men varför jag blev så ledsen på mig var stt jag bestämt att jag inte skulle. Så i sammanhanget att det var lite så har det ingen betydelse utan att jag gjorde det.
Men jag tror på någotsätt att det var meningen att det skulle bli så. Hade jag inte gjort det så hade bakdörren fortfarande varit öppen och min man hade inget vetat mer än sina egna misstankar.
Så någonstans är jag glad för vad som hände och resultatet av det.
Jag är fullt och fast besluten att det var en viktigt och nödvändig händelse i min nykterhet. I dag är det 5 veckor minus en dag på min nykterhet.
❤️❤️❤️

Då får du åtminstone satt på pränt vad du vill säga dem så småningom. Att be sina barn om ursäkt är en stor gåva, då lär de sig förhoppningsvis själva att göra detsamma till andra. Att inte kunna be om ursäkt är ett stort socialt handikapp som skapar mycket ilska och frustration i onödan.

Än är så kravlat den envise upp igen.
Vilken söt tant och tänkvärt.
???

Ja det skulle lätta mitt samvete oerhört om jag gjorde det och kommer antagligen också göra det men är inte riktigt där ännu. Har som sagt känt mig som en skitrisig pappa på senaste tiden och jag vill att dom ska kunna känna stolthet för mig isf att jag är en slappis som alltid har dåligt med pengar och dricker. Har väldigt blandade känslor för min egen pappa t.ex. och kan tänka mig att de känner ungefär så för mig också. Ingen bra känsla alls för mig.

Jo, det är lätt att tänka alkohol vid bra väder då det är så romantiserat men tänk efter. Visst har du avnjutit en iskall cola med is i också sådana dagar, eller en mjukglass eller kanske ett glas kallt vatten efter en lång promenad? Finns mycket att njuta av!

Självklart surkärring ?

Nu sitter jag på baksidan i den behagliga värmen och dricker kaffe och äter mörk choklad. Börjar känna lite jobbångest tyvärr men tror jag ska bota det med nån liten utflykt imorgon.

Jag har storstädat och rensat en del de senaste två dagarna. Jag gör det liksom inför hösten när det är svårt att hinna sånt. Men det gör också att jag känner sommaren ta slut och det ger mig panik nästan.

Jag är alltså en person som hatar vinter och allt vad det innebär. Det känns som att gå in i en mörk grotta och stanna där ett halvår. Hemskt. Men nu är det fortfarande härligt.

Jag längtar lite till jag varit nykter ett år. Vet inte varför men det ska bli härligt att ha gått igenom alla årstider och månader helt nykter. Det har jag ju gjort förr men det var längesedan nu. Ett år. Tänk när man kan säga tio år! Dit ska jag absolut ??

Ha en fin fortsatt dag allihop.

Jag tror du kommer att få det jättebra ❤?tillsist perfekt rent utav tack vare din styrka och beslutsamhet angående alkoholen. Vi borde starta ett nyktert kollektiv allihop. En nykter stad ?? vad fint vi skulle ha det! Den tryggaste staden.

Tar oxascand typ vid riktiga nödfall gillar inte piller så endast om de psykakuten och dödsångest . Åt 20 mg igår , det enda jag tagit på flera veckor . tänker inte äta idag tror ja klarar mig utan . Är fortf väldigt ångestfylld dock men de lär jag va ett tag . Tack så mycket för era svar . Så vaknar man idag bra väder tänker på ett glas kallt cava ???

X

Vilken fin händelse med din granne. Och tänkvärd slutkläm där av dig. ❤❤

Då ska du ju inte ha något med dina svärföräldrar att göra helt enkelt. Påverkar de dig negativt eller att din energi minskar, blir negativ så ska du umgås med andra istället. Det är nästan det viktigaste i livet. Att omge sig av bra människor där vi kan ladda varandras batterier med positiv energi!

Jag tycker absolut att du ska berätta för sönerna. Var en positiv förebild för dem! Har både du och din far haft alkoholproblem är risken stor att det ärvs vidare till sönerna. Be dem om ursäkt, för alla gånger du valt alkoholen framför dem, och berätta hur ångerfull du är, precis som du gör här. Eftersom de är tonåringar får du kanske ta pratet i omgångar, när stämningen känns rätt. Skriv gärna ner vad du vill säga till dem. Blir det inget bra tillfälle inom kort kan du ge dem breven och sedan följa upp med "läste du mitt brev, hur tänker du". Tonåringar har ibland svårt för att prata allvar, man kan behöva skumma på ytan en lång stund innan de riktigt viktiga sakerna kommer fram. Och som sagt, tänk på att vara deras förebild. Både vad det gäller alkohol och att prata om allvarliga saker.

Nej, tydligen tar de inte in dej om du är onykter. Han hade 2,8... vår vän som var med honom frågade sjuksystern om det är mycket. Svaret han fick var "om det var du eller jag skulle vi inte kunnat stå upp"

Både jag o vännen trodde han var nykter om än ångestfylld o rädd när de åkte!

Ska skapa en egen tråd o berätta mer o be om råd.

är det någon av era vänner som har fattat hur ni har det? Som kan hjälpa dej att få honom att inse att han inte ska åka någonstans förutom för att söka hjälp???

Och du säjer att barnen är inställda på att ni ska åka tillsammans... om du är alldeles ärlig mot dej själv (skitsvårt när man levt i förnekelse länge) tror du att det blir en härlig vecka för dem? Med en pappa som är full och aggressiv?

Hur skulle veckan kunna bli om han inte följer med? Lugn o fridfull!

Men det är inte lätt. Och det blir inte lättare för att du först ska utsätta barn o dej själv för en vecka långt hemifrån med risk för fylla o kaos.

och TACK för gårdagens underbara bild av små luddiga unicorn´s som blåser i guldtrumpeter... den bilden förgyllde verkligen min kväll:) / mt

Åk inte med den mannen på semester! Utsätt framförallt inte barnen för detta! Du är vuxen och kan gör dina egna val. Barnen är utlämnade till andras val och beslut. De har måhända drömmar och förhoppningar inför resan men så som du beskriver kan det knappast leda till annat än att de blir besvikna och kanske värre än så. Lyssna på Blåklocka och andra härinne, lyssna till ditt förnuft och ge barnen en frist i lugn och ro! / mt

Låter som en bra idé

Var inne & spraytanna mig hos grannen nu för att få lite färg till vi ska åka.
Får mig världens utskällning (framför äldsta dottern) om hur jävla dum i huvudet jag är, där borde vara skottpengar på att vara så blåst,jag är Rudis osv

Det är minst en timmes bussfärd till närmaste stad.
Jag bor som sagt i en håla.
Jag ska kolla om det finns någon online kontakt?
Möten skulle vara bättre, att sitta där med andra, face to face.

Jag är en allt eller inget person.
Jobba hundra % eller inget.
Perfekt eller inte.
Höga krav som jag har, ambitioner som grusats.
Varför?
För att jag super.
Blir passivt äcklig men åh så skön känslan är, som en gosig och varm filt.
Den skyddar emot studiestress, ångest, tidspress, renoverings stress, städning, ekonomi.
Men om man ser till varför dessa problem konstant uppstår så är det klicken smör på gröten.
Jag super för att medicinera och sen får jag inte ett skit gjort.
Äckel dricka och självförakt.
Fy fan. ?

Vad härligt med all positiv respons!
Tack ska ni ha.
Det är precis detta som är så viktigt, att vi alla blir förebilder för varandra.
Det är en stor del i att lyckas bli nykter alkoholist tror jag.
Att man mycket hellre går till ett AA möte och stolt kan säga "nu har jag varit nykter i ännu en vecka!"och får dunk i ryggen och pepp, än att gå dit och berätta att man tagit ett återfall,
På samma vis känns det här.
På något sätt känner jag ansvar gentemot mina "alkoholistkollegor" att hålla mig nykter och kämpa för dom liksom min Egen skull.
Påminner vi inte oss själva hela tiden om vad vi är så är det så satans lätt att trilla dit igen.
Vi är ju otroligt bra på att manipulera oss själva och vår omgivning när vi fått för oss att dricka!
Vart vi än befinner oss på samhällets framgångskarta så är vi alla lika inför spriten.
På något vis är det fint.. när vi förstår detta försvinner alla fördomar om klass och status.
Vi har ett gemensamt problem, vi sitter i samma båt och vi ska ta oss ur soppan tillsammans. Det spelar ingen roll om vi är fattiga, rika, bor i slott eller koja... alkoholen bryr sig inte om det.. den är lika skoningslös mot alla som lider av denna besatthet.
Som tur är går det att ta sig ur den, det finns det många exempel på!
Jag vill också bli ett sådant exempel!
Jag SKA bli nykter!
Kram på er alla

Ja, du kommer klara det!

Du har stöttat.
Och du har kämpat.
Och du har fått nog!

Jag bor i ett 50-tals hus strax Söder om Globen. Huset har 3 våningar. Över mig bor en gammal dam. 3 trappor upp. Jag såg henne för första gången igår. Vi pratade. Hon berättade att hon är 96 år gammal, att hon har en kronisk nervsjukdom sedan 17 år tillbaks. Hon satt utanför porten och jag frågade hur hon hade tagit sig ner för 3 trappor. Hennes hemtjänst var inte i närheten..

Hon sa: - Jag gick baklänges. Jag gick baklänges ner för tre trappor och nu ska jag gå en promenad med min rullator. Det tog mig 50 minuter att komma ner men nu är jag nere. Min unga fina fröken (oj tack -tänkte jag) Jag må vara gammal, jag kan kan knappt gå och jag är nästan blind men klar i huvudet, det är jag. Och jag är envis. Har jag gett mig på att det ska gå så går det.

Hon tillade: Jag är mycket sjuk men jag försöker komma tillbaks till mitt liv.

Samtalet varade i ca 25 minuter.

25 minuter där jag lärde mig att även om man är 96 år, väldigt sjuk men tillräckligt envis så går det.
Det går att ta sig upp eller ner för dessa trappor. Baklänges, framlänges eller krypandes.
Skit samma hur bara man försöker.

-------------------------------------------------------------------------

Att vilja komma tillbaks till livet när man är 96 år är fantastiskt. Det rör mig till
tårar.......

Jag hoppas att jag inte sitter utanför en port och pratar med "en ung fröken" när jag är 96 år och vill komma
tillbaks till livet p.g.a att jag har supit bort det.

Sjukdom må så vara ok men inte för att jag slösat bort mitt liv på A.
Livet går inte i repris.

MM