Senaste kommentarerna i forumet

Hej, min särbo tar ruskigt dåliga beslut att dricka sig riktigt full när han är ensam med vår gemensamma dotter. Detta har hänt 3 ggr på 7 år. Han har också haft en period då han gömt undan sin ölkonsumtion men idag gör han det inte.

I lördags då jag var bortrest, blev han bjuden av en vän ute på sjön, då dottern också var med för att få fiska lite. Han tar då beslutet att dricka och blir så full att han ramlar i sjön när de ska hoppa av på bryggan hemma.

När jag kom hem på natten stank det i sovrummet och han ljög att hon inte varit med i båten. Men man känner ju på sig när saker inte stämmer. Han var helt borta och småful mot mig. Jag har nu talat om att han inte får ha henne hos sig ensam förrän han visar att han verkligen vill ta tag i problematiken. Det är långt mellan gångerna men jag accepterar det inte. Och det är han som ska lägga fram en handlingsplan redan innan helgen för att jag ska vara kvar i denna relation. Kanske är det fel att hota. Jag kan inte bättre än så här.

Är AA ett ställe där han kan få prata med någon eller vad kan vara bästa vägen?

Som jag känner nu. Det går inte att jobba med sitt missbruk ensam,
en omöjlighet för att kunna komma vidare utan hjälp.
Att ha mannen som en trygghet är guld värt.
Vi pratar inte så mycket om det just nu, men tar jag upp något så hänger
han på. Jag känner att han ärligt tänker efter sina svar och tankegång, det är
otroligt viktigt att han inte säger saker till mig som han tror att jag vill höra, utan
är ärlig. Det ger trygghet.

Jag köpte Situation Stockholm av en kille som flyttat hit från storstaden. Jag har
brukat köpa den då jag åker till storstaden och någon står utanför T-centralen och säljer.
Nu har vi möjlighet att köpa den här också det är bra.
Det var som en fingervisning till mig att se den här killen som ser rätt fräsch ut men som
också visar att han har en historia bakom sig.
Alkoholdjävulen ska inte ta mig, jag ska bli nykter det finns inget annat, om jag inte blir det
så kommer jag inte att ha min man kvar hos mig, han kommer inte att orka, han säger inte
det men jag vet ju att det kommer att bli så, det är iså fall mitt val av mitt vidare liv som kommer
att påverka det.
Ha en bra kväll!

Åka till ett na möte ikväll har jag tänkt. Får se hur det går. Det gick att se på deras sida vilken tid mötet är men inte vilka dagar så det är lite chansning.
Alla ska ha det så bra ikväll! Hälsar Bobsson.

Din tråd är så viktig, jag läser och begrundar.
Jag känner att min nykterhet är väldigt sårbar och jag har
nu vidtagit de grepp jag kan här hemma. Berättat för mannen, hela krassa
sanningen. Han stöttar till fullo och all a är borta ur huset. VERKLIGEN SKÖNT!!
Så nu är det härifrån och framåt som gäller. 5 veckor med 1 dags misstag.
Sluta aldrig skriva, du är ett stort stöd!
Stor kram!

Hade kunnat nyrenoverat badrummet och köket för de pengar jag lagt ut senaste 2.5 åren.

Kan vara en kul reflektion hur mycket allt kostat, bara man inte gräver ner sig i det. Lätt hänt att fastna i det förgångna. Blicka framåt, låtsas som det aldrig skett, en kass dröm bara!

Som du skrev har det varit dagliga krogrundor och fyllekäk samt cigg, bolaget och en jävla massa folköl nattetid. Orkar inte tänka på hur mkt stålar jag supit upp. Det är egentligen helt bedrövligt.
Ha en bra kväll!

Kom nyss hem från barberaren där jag unnade mig en klippning och rakning med kniv. Kostade en del men det har jag i princip redan tjänat igen med fem dagars nykterhet :-) Märker öht att jag kan vara hemifrån på ett annat sätt än tidigare. Förut var jag liksom "låst" eftersom hemmet var det enda ställe där jag kunde dricka precis som jag ville. Helt stört egentligen.

Att leva åtskilda ett tag och få andas lite! Har du någon (förälder, syskon, kompis) som ni kan få bo hos, du och barnen? Då ska du se art du ser klarare på det mesta som ex ekonomi, boende mm! Då behöver du ju inte heller ta tag i allt på en och samma gång! Nog viktigt för dig och barnen att få vila lite från din man! Vanligare än vanligast att den ende som inte inser sitt problem är alkoholisten själv! Så det är du inte ensam om! Så istället för att lägga din energi på att få honom att inse det så fundera på hur du vill ha det! Har själv varit ihop med en alkoholist och vet vilken energislukande situation du är i! Här på forumet får du mycket kunskap och stöd, har lärt mig så mycket från andra människor här som delar med sig av sina livsöden! Fortsätt läs och skriv! Du är inte ensam!

Mina hunduppfostrargener skriker på att ge dig lite tips..

Att du går bakom din hund ger honom stor pondus och rätten att styra upp var ni ska gå.

Här har du enkla övningar du kan testa om du vill.
Ta en stol.
Koppla din hund.
Sätt er i skuggan och ha med dig en bok eller nått.
Hunden lär ju rätt snabbt bli uttråkad.
Låt han bli det och när han helt och fullt accepterat tråkighet och slappnar av så avbryter du övningen.

Inget beröm,det ska vara självklart att du bestämmer när stunden är klar.

En annan är att du går promenad,med koppel i din egen trädgård.
Hunden ska gå bakom dig hela tiden.
Han kommer att på olika sätt smita förbi dig eftersom han kanske uttnämnt sig själv till ledare?

Använd en yvig kvist som inte skadar för att mota honom tillbaka till bakom dig

Den lilla promenaden behöver inte alls gå fort.
Det viktiga är att han erkänner dig rätten till var du/ni sätter nästa steg.
Samma där,använd inte rösten för att banna eller berömma.
Var alldeles tyst i hela övningen.

Sen väntar jag med spänning att du återkommer hit med ett:
Heureka ullabulla,det funkade!

Hur mycket pengar skulle ni uppskatta att ni lägger/lagt på alkohol och saker som hör till på ett år?
Uppskattningsvis i ren alkohol har jag nog lagt upp emot 30-35 000:- sen en himla massa fyllemat och cigaretter. Så skulle nog gissa på att man kommer upp i nära slängar 60-70 000:- bara på onödigheter.

Då har jag bara druckit helger för det mesta och vardagarna har gått åt till en massa träning för att bli av med alla kalorier.

Det bästa är nog att vara ärlig både mot dig själv och andra. Man är inte någon "sämre" människa för att man är alkoholist eller helt enkelt dricker för mycket.

För min del är det bara till att köra rakt fram och berätta som det är, när det är svårt och jag vill ha hjälp från någon i familjen eller en god kamrat.

Lycka till!

Hej! Jag är i samma sits! Du kan läsa min historia i en annan trådstart.
Men vi har också barn, hus & allt. Nu har min bägare runnit över & jag vill inte detta mer. Men det är svårt!

.... sägs behövas för att pränta in en ny vana/beteende. Du har gett dig själv en bra start i din resa på väg mot något nytt, fritt och utvecklande. Enjoy the joyride:-)!

Ofta är ångesten kemisk efter alkoholintag. Har haft det tidigare men jobbat bort den rätt bra. Ofta inbillar man sig även att man gjort bort sig men det brukar inte vara så farligt.

Tack snälla ni för det ni skriver, kloka och värmande ord, blir lite tårögd här. Igår tog jag mod till mig och ringde vännen jag var ute med men hon såg inte vad jag gjorde eller exakt var jag var under kvällen/natten. Dock är hon en klok person att prata med och ångesten släppte lite. Vi kom väl fram till att jag trots allt nog skulle ha kommit ihåg fragment om jag hade gjort något galet. Den här ångesten/tvångstanken var borta ett tag och det kändes som att jag släppt det, men den kom tillbaka i samband med min mors besök och det säger väl nånting. Min mamma har varit deprimerad i flera år och provat olika mediciner, ingen hjälper riktigt. Hon är väldigt ensam, har inga vänner och är beroende av mej. Det är en stor livssorg det här med min mamma. Och nu vill jag gråta men sitter på bussen så det blir inga tårar. Får samla ihop kjolarna och streta vidare.

Det var ett tag sen jag skrev här, och mycket har hänt. Det gick så bra så bra att vara nykter, men dag 26 flög fan i mig... Alltså, vad är det som händer inom en? Antar att många av er känner igen sig. Det är som att jag har en destruktiv kraft inom mig. Är det Beroendepersonligheten månn tro?! Hen som samarbetar med A-djävulen. Jag valde dock att förlåta mig själv för mitt snedsteg med ölen. Inte var det gott, och jag slutade innan jag blev direkt berusad. Wow, alltså har jag koll, tänkte mitt beroendejag. Problemet är "bara" att nästa dag spökar denna ynka påverkan lik förbannat och sår ett frö om en fortsättning... Det är väl detta som kallas beroende.

Sedan dess har jag pendlat mellan motivation och nykterhet kontra ambivalens och nya snedsteg. Är jag ett hopplöst fall? Vill inte tro det! Kanske handlar allt om motivation? Inte vill jag sluta dricka helt, bara få ordning på konsumtionen, men befarar att jag klivit över gränsen till beroende. Det är i alla fall vad mina "experter" säger. Jag sökte hjälp på egen hand, så någonstans vill jag ju bli kvitt skiten. På gott och ont har mitt drickande ännu inte fått några allvarligare konsekvenser. Tur är väl det, men å andra sidan inbillar jag mig att jag ska kunna hantera öl och vin som "de andra", de ca 85% som nöjer sig med ett par glas.

Jag går i behandling. Valde att säga som det var till min chef. Kanske det bästa jag gjort, men samtidigt befann jag mig plötsligt i en helt ny situation. Inom AA har jag funnit en massa värme och hopp, men så kommer tvivlet över mig. Först var jag totalt skeptisk, sedan "frälst" och nu vet jag varken ut eller in. Det är tack vare mitt jobb som jag får gå på behandling, och vill jag behålla mitt jobb så får jag göra vad som krävs. Å andra sidan var det jag som drog igång allt detta. Det fanns inga som helst misstankar. Dr Jekyll och Mr Hyde gjorde ett bra jobb!

Det var bara så skönt att säga som det var! Som att något inom mig släppte. Det som bekymrar mig just nu är min ambivalens... Någon som känner igen sig kanske?

Att du har denna vän! Så skönt att ha sådana! De är riktiga vilorum där man kan återhämta sig och få ny kraft! Du skriver så fint och känslosamt! Hoppas du får riktigt härliga dagar med din vän!

Jag tror det enklaste är att bara tacka nej till alkohol. Eventuellt att säga att det blivit lite för mycket på sistone. Att hitta på ursäkter är inte det bästa i långa loppet. Det är vad jag tror iaf. Själv tackar jag bara nej ifall någon erbjuder mig något.

... är två bra sätt. Att byta livsstil kan också handla om att avsluta relationer och kanske hitta nya sammanhang eller en ny hobby som du kanske försakat p g a alkoholen.

Flera steg idag.
1) leta upp detta forum
2) söka kontakt o faktiskt våga berätta för nån
3) tömma förråden på all alkohol, ut i vasken
4) läst jättemycket här på forumet

Det känns svårt, men oändligt tack alla ni som gjort de första timmarna lite lättare

Kram

Hej och tack Morgondag! Har ingen koll inser jag. Alla råd och verktyg välkomnas varmt. Att planera för hur jag ska hantera risksituationer känns just nu svårast. Så fort det är middag eller träffar ska alla ha NÅT, öl eller vin. Som jag skrev först är min enda strategi att först tacka nej och vara "upptagen" vid dessa sammankomster. = isolera mig. När jag sen stabiliserat mig får jag gå på linjen att jag "Bantar" och vill slippa spritens kalorier...

Kram o tack

Tack Lim! Ja jag ser fram emot att få känna att det är underbart med nykterhet. Just nu tungt dock, men med ett spirande hopp.
/Kram

Tack Våran sort! Trodde inte att jag så snabbt kunde få respons... känner redan nu hur viktigt det är att inte vara ensam med surret i huvudet. Dag fem låter som en evighet just nu.
Kram

.... är ingen bra idé. När jag nu summerar semestern och mitt försök att provdricka så kommer jag helt klart fram till att det inte var värt det. Fick allt det där jag drömde och längtade till och vad gav det mig? Egentligen ingenting. Man kan ju tro att de bästa stunderna jag minns skulle va dom med A, men det är det inte och sanning och säga så försvinner liksom det vanliga normala i vinracet. Det blir sådan fokusering på när, hur och var jag ska dricka att allt annat emellan försvinner. Märker att mina två tonårskillar inte känner igen sin mamma i detta. Så tillbaks på den väg jag försökt vandra de senaste åren, förhoppningsvis lite klokare och många erfarenheter rikare. Jobbet jag sökte gick till en annan så det är tillbaks till samma jobb om två veckor. Hmm, när jag funderar på vad jag egentligen behöver så är det att någon gång bara kunna vara i det livet jag har och inte alltid vara på väg någonstans. Typ, om jag bara gick ner i vikt, om jag bara fick ett nytt jobb, om jag bara kunde dricka igen.....