Senaste kommentarerna i forumet

Att prata öppet med familjen är mycket bra och har hjälpt mig väldigt mycket. Stödet från min familj betyder så mycket.

Lycka till!

Låter som en bra idé det där med staplarna. Plus sidan vinner säkert.

Frågade han om jag kunde hämta ut mina linser.
Hans svar: du är redan i shithole så du kan likabra sjunka längre ner där.

för många äldre att vi dricker mer än förut.
Jag blev pensionär förra året och mitt drickande har eskalerat.
Jag skyller inte allt på pensionen, men på min magsäcksoperation det mesta i alla fall.
Jag har nyttjat alkohol i hela mitt vuxna liv, men jag har kunnat behärska det och druckt
med måtta.
Men för 3 år sedan eskalerade det kraftigt, det var efter gbp.
Nu är jag här och kämpar för att bli a-fri.
Vi kämpar tillsammans, det känns skönt.
Nu nykter i 5 veckor förutom en dag, du är också lika långt som jag.
Kram på dig!

Återfall har nog de flesta tagit nångång under försöken att bli nykter. Jag har ju många gånger hållt upp flera månader men likväl fallit. Men jag tror och hoppas att jag liksom fallit klart nu och att denna gång är gången jag inte faller. Men jag har ju i flera år hållt på fram och tillbaka innan jag landade här.

Hoppas du får en fin och nykter dag idag ❤ kram!

att ta bilen till jobbet och att prata öppet med familjen.
Hejar på dig samtidigt som jag hejar på mig.
Ska vid tillfälle läsa från början i din tråd, men nu ska
jag skriva ner lite för och emot, bra och dåligt med alkoholen, får se vilken stapel
blir längst.
kram på dig!

med fullständigt ! Vi blir kvar, mentalt, i tiden före missbruket och det på gott och ont. Mest märks det på drogfria narkomaner, de är stillastående i tonåren :-) Jag kan tycka att det finns vissa fördelar med "barnasinnet" då vi fortfarande var nyfikna och tyckte livet var spännande att upptäcka och för egen del så har jag nog utnyttjat det för att göra ovuxna grejer på gamla dar :-))

Jag föredrar att umgås med yngre då jag har svårt för det snack som blir hos äldre där sjukdomar och defekter ska diskuteras och där ett nytt, fräscht, synsätt med nya ide'er lyser med sin frånvaro. Tids nog blir väl även jag sittandes i en stol medan dödsklockan tickar men till dess så gör jag vad jag kan för att ha roligt för min alldeles egna skull !

Så bra att du fixade en egen tråd, då blir det lättare att följa dig.
Välkommen hit och du har redan tagit en massa bra beslut!
Nu är det här, nu och framåt!
Vi är många här som bär på ångest över vad vi gjort, sagt och druckit. Men att slå
på sig själv är ingen bra ide, då det skapar mer ångest och därifrån kan det bli ett återfall.
Nej klappa dig på axeln och beröm dig, du har tagit ett jättekliv i ditt kommande liv.
Vi följer varandra och ger varandra stöd för att vi alla ska må bättre
och få vara stolta över oss, att vi kämpar en dag i taget!
Kram

Bra våransort! Fortsätt såhär. Det låter härligt att du var till stranden med din dotter. Ommöblering har jag också ägnat mig åt. Ville liksom återta mitt hem från alkohollivet. Jag har aldrig druckit alkohol i mitt vardagsrum i den möbleringen jag har nu. Inte heller i köket.

Ha en bra nykter tisdag. Kaffe är bra! ?

Här är vi många som gjort knasiga saker med nervgiftet i kropp och knopp. Du har tagit ett viktigt steg i att både börja läsa och även skriva. 'Ritualen' att hälla ut kan vara en tydlig signal till dig själv att: Nu räcker det! Nu vill jag slippa bedöva och förgifta mig!
Du kanske redan har koll på lite viktiga verktyg i detta, om inte kan jag dela med mig av ett par.
1 Se till att tillgodose basala saker som hunger, törst, sömn. Missar man dessa är det lätt att halka av banan.
2 Hitta någon rolig motionsform, vi är gjorda för att röra på oss, vi får endorfinkickar efter träning.
3 Identifiera risksituationer och planera för hur du ska hantera dessa
4 Skriv ner hur alkohol påverkar dig negativt.
5 Läs (och skriv) i detta forum dagligen. Här finns många cyberänglar som stöttar och även ställer bra och ibland utmanande frågor.

På återhörande och stort lycka till. Det andas beslutsamhet om dina rader!

har jag aldrig tagit sen den där sommaren jag slutligen bestämde mig för att göra nåt åt min situation. Oklart just då VAD jag skulle göra men letade efter en lösning samtidigt som mitt drickande eskalerade ännu mer. 13e januari har jag sen min första nyktra dag och den dagen slår min fysiska födelsedag, inte många som får födas 2 gånger. Jag antar att det underlättade för mig ifrån första början att jag själv letade och slutligen bestämde hur jag skulle göra, villigt påhejad av min då lagvigda, eftersom jag aldrig efter den första nyktra dagen tagit ett återfall.

2 ggr under första året blev jag dock påmind om hur lätt det är att hamna fel. Första gången satt jag på tåget hem efter en efterbehandlingsdag då det kommer en man från restaurangvagnen och har handlat 2 små flaskor rödvin. Jag blev överrumplad eftersom jag inte hade väntat mig alkohol i den situationen och jag tror att jag satt där med stora, tiggande, hundögon medan han drack upp det inhandlade. När jag fann mig själv efter en stund så smålog jag inombords åt den fåniga min jag förmodligen hade !

Andra gången var jag också väldigt nynykter och hustrun var bortrest ( Familjevecka ?) och jag skulle passa på att laga till mat som jag tyckte om men som hon inte var så överdrivet förtjust i. Som en blixt från en klar himmel kom tanken på vilket gott vin jag skulle dricka till. Jag avbröt all matlagning, satt mig i fåtöljen och tog fram de 2 telefoner jag då hade och tog upp de "akut"nummer jag hade till bekanta i Gemenskapen ( AA). Jag funderade över hur min hjärna hade hoppat från "säkert" läge direkt till "fara". Det var ju inte så svårt att fatta när jag funderat ett tag, Mammy Blue beskriver väldigt bra hur hon uppfattar saken i sin tråd. Allt hos mig slog över på gammal rutin : Mat = dricka.

Efter de 2 incidenterna har det varit lugnt. Jag har hittat mitt sätt att vara och se med öppet sinnelag på vad som händer och "tack vare" vänner som tagit återfall så har jag undvikit de värsta och största fällorna. Den farligaste fällan för mig är om jag nån dag skulle tro att jag är frisk nog "att smaka lite". 3 vänner som har tagit återfall har dött i sjukdomen, en är på väg och det är ingen som helst tvekan om att jag inte skulle överleva om jag "smakade lite" nu. En vän som 2 ggr fallit för 7-års gränsen är nu så rädd att falla tillbaka att han tror sig ha ett bra liv med hjälp av mediciner, mannen är som en zombie och jag undviker honom i all hans tragik, jag klarar inte att kommunicera med honom.

Min vän från behandlingen som jag skrev om tidigare har ju återgått till att dricka "vid lämpliga tillfällen" och ett försök att få honom att titta bakåt är helt meningslöst. Hans återfall började långt tidigare i och med att han började förhandla med sig själv och intala sig själv att han klarar att dricka "normalt" och lyssnar därmed inte på nån som helst argumentation. Och idag är han inte intresserad av att ha nån kontakt alls, jag har ju blivit en fiende till hans kompis alkoholen. Tesen att alkoholen är "listig, falsk och stark" har nog härmed bevisats.

Alkoholism är kronisk, progressiv och dödlig MEN fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !

Hej och välkommen!

Vad BRA att du hällde ut allt du hade hemma. Det ger så mycket bättre förutsättningar att stå emot sug som kan komma. Då hinner du känna efter ordentligt och tänka till innan du gör något du ångrar.

Vilket bra datum att starta också.

Lycka till. Du har tagit ett beslut som kommer göra ditt liv mer harmoniskt i slutändan. ? Det ÄR underbart att vara nykter!

Vi är många härinne som vet vad du brottas med och här kan du öppna dig. Själv är jag inne på dag fem utan alkohol efter ett år av dagligt drickande mer eller mindre. Lycka till!

Seg! Jobbar som en galning nu sista veckorna innan semestern. Suget har inte varit så jäkligt den sista tiden, men tankarna på alkohol finns där lite då och då.

Jag har ju valt att pendla med bil de senaste månaderna för att på så sätt hålla mig från alkohol. Skulle inte riskera andra människors liv inkl mitt eget för min egen "njutnings skull". Det kostar fan så mycket mer än att pendla med tåg, men så får det vara.

Jag är så tacksam för älskade familjens stöd och att de tror på mig. Vi har pratat mycket om varför det händer, vilken anledning? Jag har även fått frågan flera gånger om det är något som jag inte orkar med i hemmet som har gjort att mitt begär inte har kunnat stoppas. Nej, nej, nej! Ingenting i hemmet mer än jag själv som hittar/hittade en anledning till att dra ut svängarna. Kan inte ens skylla på "Fräsen".

Detta "förbund" med alkoholen har jag själv fixat till från början och varför jag startade finns redan i denna tråd eller i den föregående. Minnet av hur skönt det kändes i kroppen de första åren finns liksom kvar i mina celler, men det var länge sedan. Efter det var bara begäret och suget på plats. Svårt att förklara men det finns ett före och efter, eller innan och under begäret.

Nu finns något nytt och spännande i mitt liv. Klarheten i skallen och kroppen känns ren. Vetskapen om att jag kan och kommer troligen att ge efter för alkoholen fler gånger finns i mina tankar. Jag är inte mer än människa, men nu njuter av livet och de människor som delar det med mig.

Attack mot fler nyktra dagar

Har sovit bra inatt igen, bättre än på mycket länge men har väldigt konstiga och intensiva drömmar. Det känns som att jag börjar hitta tillbaka till en normal dygnsrytm med aktiv vakentid och vila och återhämtning när jag sover. När jag har druckit har jag varit loj och passiv på dagarna, Druckit och suttit vid datorn tills jag blivit trött, sovit sedan druckit igen tills man somnar för natten. En natt som varit ryckig och jobbig, Upp och pinka flera ggr, vaknat på konstiga tider utan att kunna somna om osv.
Igår möblerade jag om i vardagsrummet till det bättre, lagade god mat och gick till stranden med dottern på eftermiddagen så hon fick plaska bada och leka av sig. Drack mer kaffe än vanligt isf öl eller vin. Var hungrigare än i vanliga fall också så jag gick och smååt på kvällen. Är inte direkt sugen på alkohol. Någon enstaka gång dyker tanken om att dricka upp i huvudet men den får inte fäste. Än så länge går det bra!!

? / mt

Jame jag håller med dig fullt ut. Den senaste tiden har jag mest känt självförakt och det är naturligtvis ingen bra grund att stå på. Det är som att alkoholen har förändrat mig så mycket att jag inte längre känner igen mig själv. Om jag betraktade en annan människa som gjorde som jag har gjort skulle jag tycka hen var konstig, hade problem, var en dålig förälder och definitivt ingen förebild. Bedrövadsambo, be om ursäkt är inget problem för mig när det gäller andra människor men i fråga om barnen känns det konstigt nytt och obekvämt. Ska gå och klura ett tag till, sova på saken och lägga fram det på ett bra sätt. Eftersom alkoholism finns i släkten både på min pappas och mammas sida kanske jag kan ta ett "storsnack" med dom kring alkohol, risker och annat och paketera in ursäkter i det.

Tack Morgondag!
Jag var vaken halva natten och läste här, är glad att jag hittat hit!
Jag växte upp med en pappa med alkoholproblem men jag förstod inte riktigt förrän i 14 årsåldern att det var så. En kompis sa till mig att "du vet att din pappa alltid är full va?" Men han har haft tur som har min mamma, när hon förstod att huset var belånat o att han förfalskat hennes namnteckning fick hon nog och vände uppåner på allt. Men han har fortfarande problem att dricka lagom och vi är lika, han och jag. Det som skrämmer mig är att jag har ingen som min mamma, jag måste vara henne... jag har i hela mitt vuxna liv vetat att jag har en addictpersonlighet, jag kallar det så. Kan liksom inte göra saker lagom, ibland är det bra för jag kan vara väldigt driven men mest är det dåligt. Det har länge känts som om vi är på väg mot en stor katastrof, jag vet att fortsätter vi såhär kommer allt skita sig... har ibland tänkt att det kanske måste vara dit vi måste komma för att vi ska få kraft att ändra vårt beteende men det är nog bara alkoholen som talar. Skjut på det så jag får dricka ett tag till.... men jag orkar inte vara den personen mer. När mina föräldrar var här sist gömde jag vin på toaletten men min man drack öppet. Min mamma sa tyvärr att klart han måste få ta en öl efter jobbet, han jobbar ju så mkt... och det gör han och har ont i kroppen men det skulle han nog inte ha om han inte drack så mkt... jag VILL INTE ha det såhär längre, jag kan inte vara den här personen längre!!! På torsdag kväll kommer de hem, jag planerar att prata med honom och efter det får vi se hur det går... det är så mkt jag vill prata med någon om så jag är glad att någon lyssnar!! Jag har egentligen ett bra liv som jag vet många runt mig är avundsjuka på men det får mig bara att förakta mig själv ännu mer, de skulle bara veta hur fake jag, vi, är..... fast klarar jag det här kan jag nog tycka om mig själv igen för det gjorde jag en gång för ganska länge sedan....

Jag gjorde detsamma i söndags, hällde ut en halv bib och sen bar mannen
ut all annan sprit och låste in den så jag inte kommer åt den. Det är verkligen en stark
symbol handling.
Om du går in på forumsknappen, så ser du fyra alternativ på grupper
som man kan vara med i, där kan du gå in under kategorierna och skapa en egen tråd.
Den här heter "Förändra sitt drickande"
Där i högra hörnet står det "Starta en ny forumtråd" Där kan du fixa din tråd.
kram

Du får en benso, troligast stesolid för att minska abstinensen, samt b-vitamin i massor och även krampskyddande medicin. Sen även zopiklon för att sova på för att du ska återhämta dig snabbare. I början mer benso för att efter några dagar minska ner på den och efter fem dagar eller en vecka så slutar du även med benso. Men viktigt under tiden att du äter och dricker men många har problem att börja äta igen. Mage och tarmar är ju det som tar mest stryk typ av all alkohol.

Sen om du avgiftar dig själv hemma eller de lägger in dig beror på vilket skick du är i.

När kollade du upp dina värden? Väldigt nyligen eller?

Normalt om man får kramp är det ofta att man har för lite vatten i kroppen så jag tror att det kan bidra till viss del även efter mycket alkoholintag, just för att man får låga vattennivåer i kroppen då. Sen finns det säkert fler orsaker men drick vatten framför allt nu, men se helst till att få fram benso också så du kan trappa ner och avsluta alkoholdrickandet. Få även i dig mat. Men krampar det låter det som att du borde åka in och få hjälp!

Jag får också minnesluckor, det är nog det värsta att inte veta vad man gör eller säger.
Men det kanske ska vara din hjälp att avstå A, vi kanske ska ta de negativa till något positivt,
ATT VI aldrig ska dit igen!
Att din mamma mår dåligt är ju jätte svårt, om hon har ätit medicin i en kort period så kan ju
den göra att hon till en början mår ännu sämre men förhoppningsvis vänder det så småningom.
Det är verkligen bra att du är på dag 29 snart en månad, grattis säger jag!!
Ta hand om dig, vila och försök njut lite.
Kram

Okej, egen tråd... det fattade jag inte. Är en "rookie" på allt tydligen.
Tömde allt i vasken nyss. En hel flaska gin och en nästan hel vinbox. Jag bara gjorde det. Tänkte först att nån skulle få det av mig. Men kände inte att jag vågade vänta med att få bort det.

/Tack för ditt svar... otroligt skönt med en kommentar så snabbt...

tack för svar,kollat folat b12,tänkte på b1 med det vill inte läkaren ta som jag har,kollat pancrea gallan levern med ultraljud,ovch njurarna med blodprov,allt visar bra värde.tagit massa prover,men allt visar bra,mycket märkligt är det,krampar i hela kroppen,hur går en avgiftning till?

Javisst kan vi göra skillnad. Att vara ett exempel på att det går att bli nykter och att det finns en underbar frihet bortom missbruket kan vara viktigt. Att visa att det går att leva alldeles utmärkt utan alkohol.
Sinnesro är ett väldigt bra ord som jag inte tänkt på men så är det. Långa perioder är jag inte alls in på forum, sen får jag lust att titta in igen. Forum hjälpte mej väldig mycket då jag slutade dricka. Det viktigaste var att upptäcka att vi är många som kämpar. Jag är inte så udda som jag trodde. Det andra viktiga var att öppet och ärligt för första gången erkänna och berätta hur illa det verkligen var. Det har jag inte gjort i mitt "vanliga" liv och det tänker jag inte göra heller. Men det var viktigt att verkligen berätta. Erkänna och se sanningen.
Vi ses nog i vimlet igen nån gång, ta väl hand om dej!

Så bra att du är här, vi kommer att stötta dig. Du har tagit ett jättesteg bara av
att börja skriva här. Vi har alla varit eller är i samma båt, en del som anhörig och
en del som b.la jag som har A problem.
Börja med att starta din egen tråd, då är det lättare att hitta dig
och kunna svara.
Kram från en medkämpare!