Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla miss lyckad, ditt svar värmer ❤

Och tack Sisyfos för svar ❤ Jag har nog i ganska många år sett på hans drickande med avsmak. Och jag har själv slutat dricka många långa perioder med hopp om att han ska göra samma. Men han har alltid brutit sina löften och plötsligt dykt upp full mitt i natten. Jag kan inte lita på honom när det gäller det här.

Idag känner jag mig trots allt okej. Har inte sett min man än för han sover och jag tänker inte väcka honom. Han kan få sova bort sin lediga dag.

Jag läser tidningar på nätet. Diverse alkoholrelaterade brott dyker upp. Folk är tagna för rattfylla, bråk på krog, ung tjej LOBad efter att ha kastat flaska i huvudet på en annan tjej... etc. Och så mannen som ligger bakis och stinker. Idag är jag så jäkla glad att jag slipper det där. Jag mår prima. Men jag känner medlidande för alla de jag läser om i nyheterna. Hoppas de blir fria en dag.

Men senare ikväll ska jag prata med min man. Få honom att inse att trots att han lovat mig och sig själv nykterhet så har han de sista tre veckorna druckit tre gånger och varje gång mycket. Inte en öl eller två utan jag är säker på att hela han kommer se hemsk ut idag. Jag vill inte ens se honom.

Vad olika vi beter oss i drickandet. När jag drack gick jag upp tidigt ändå jämt för att kompensera. Städa, hitta på nån aktivitet för dagen, handla etc. Mina barn drabbades inte av en bakfylla. Jag drabbades själv bara. Men min man kan sova bort en hel dag. Har inga skuldkänslor gentemot oss. Han kan ångra att han dricker men inte på samma sätt som jag alltid gjort.

Nu menar jag inte att låta som att mitt drickande var okej eller bättre. Det var illa nog. Men jag gjorde det inte på bekostnad av mina barns rätt till min tid. Jag gjorde allt jag skulle men med en dålig självkänsla och hälsa samtidigt. Jag mådde uselt.

Nu gör jag varken mer eller mindre men allt jag gör görs med en god självkänsla i grunden. Jag oroar mig inte lika mkt och jag går inte runt och hatar mig själv och tycker att allt jag gör är sämre än vad alla andra gör.

Jag glömmer aldrig när jag målade om sovrummet. Barnen fick hjälpa till när de ville. De tyckte det var kul. Men jag kände mig så dålig samtidigt för jag tänkte att de hade en skitmamma som försökte måla över sin dåliga personlighet. Hade jag målat sovrummet idag hade jag haft en helt annan känsla i mig. Det här exemplet säger ju inte så mkt för er kanske men vid just det tillfället minns jag så tydligt hur min självkänsla var i botten. Jag hatade mig själv. Jag drack inte när jag målade men jag hade druckit nån dag innan. Men ville sluta.

Sådana tillfällen är bra att tänka på när jag får för mig att en flaska vin till projekten vore trevligt.

Alkohol äter upp en inifrån och det blir värre och värre. I slutet räckte en folköl för mig för att jag skulle avsky varje millimeter av mig själv. Jag drack mig sällan särskilt berusad ens. Men det räckte med så lite.

Å om bara fler kunde värdesätta sig själv högre och ge sig själv tid att läka. Varför ska min man och andra ge upp så lätt? Han mådde toppen utan alkohol men trots det så gör han såhär igen. Varför? Han var ju fri. Ska han sluta nu kommer han nog inte klara det förrän han når botten igen. Självplågeri är vad det är.

Och förresten ska jag bli snål nu också. Han ska inte påverka min ekonomi för att han väljer att slösa pengar på gift.

Så, nu ska jag tänka positiva tankar. Ska ta med barnen ut på nåt roligare än att vänta på pappan att vakna.

Ha en fin dag alla kämpande ❤

så är ju sexualiteten ett laddat ämne, relationer komplicerade. Så... det finns en och annan man som hörs tänka – känna– som du gjorde, Pi. Inte lätt att veta om det är skämt eller inte.

Rosen.
Det bör ju vara lite skoj o skämt ibland här inne, som lite motvikt till allt tungt o allvarligt som avhandlas.

Haft en del tankar på alkohol i helgen. Igår sprang vår ena katt bort och när vi hittade den igen blev jag sugen på en folköl. Inte för att det skulle vara särskilt farligt att ta några klunkar, men jag stod ändå emot. Jag tänkte: jag börjar med att dricka av min alkoholfria öl, så får jag se sen om jag vill smaka. Och suget gick över. Min öl innehöll 0,5 promille och upplevde att jag blev lite trött när jag druckit den. Idag sitter jag och tänker på semestern, när vi ska umgås med svärmor och tar ett glas till maten. Ingen risksituation och vi har så trevligt men ändå, det som händer är väl att kropp och själ invaggas i en bedräglig känsla av att det går bra att dricka, och så nästa gång är jag på krogen och vips så åker jag i diket. Tre veckor idag och jag kör på en vecka till. Det är skönt att inte dricka, trots allt.

Fan, försökte prata med han och hans svar var Tar inte mer skit från dig? sen går han ? vad förväntade jag mig? naturligtvis så är han inte nykter, men hur länge ska man vänta tills han blir nykter och prata?Tycker synd om alla vi som står ut . Man har svårt att ta in det som min man säger, den som jag valde att leva mitt "liv" med.Jag känner mig så jävla sviken, ledsen,sårad bryter ihop. Skönt att skriva av sig på detta forum.

Märklig kommentar från en annars sansad och verserad herre!
Skämtar du?

Hej Annie54,
Grattis till 4 mån och till vändningen i ditt liv. Jag tror att det handlar om tid. Det tar olika lång tid för oss i tillfrisknandeprocessen. En del blir av med suget ganska så snabbt och andra kan känna sug från och till under en väldigt lång tid. Så fortsätt med det du gör och ta en dag i taget. Det går inte att påskynda ett tillfrisknande och stressa på våra hjärnor och kroppar. Den läker i den takt den klarar av.
Det handlar ju mycket om att förändra våra tankar, beteenden och attityder och det görs inte omgående. Med hjälp av de 12 stegen är detta möjligt men det är oxå något vi behöver arbeta med kontinuerligt. Så ta det lugnt och låt tiden ha sin gång.
Kram
Ellan

Dom hundar och katter jag känner som har blivit kastrerade blir mycket lugnare och mer tillgivna. Jag har två katter nu , men förr hade vi i många år hund. Det var alltid tikar som ju inte sticker
iväg på samma sätt. Hanhundar tror jag faktiskt mår bra av kastrering med tanke på hur vi människor väljer att ha dom som sällskapsdjur. Tror inte du behöver tänka dig in i situationen för egen del.

Idag är en fin dag, just nu i alla fall. Sålde ett skåp idag via en säljgrupp på FB. Vad tror ni hon som köpte det, hade för make?? Jo en pensionerad snickare. Och visst han kunde hjälpa mig att bygga bastu!! Suveränt..Sa att frugan också kunde följa med om hon vill och dricka kaffe hos mig. Ibland är Fru fortuna underbar.."Sambon" och jag kommer överens om möbeldelning osv. Vi ska inte känna oss förfördelade ej heller känna bitterhet när jag har flyttat. Det är min önskan..Lizzbet jag fotade "sambon" igår när han sov. Syns att han är full. Röstmemon verkar också bra.Har aldrig testat..Kram..

Det verkar som om AA inte räcker enbart? Samtidigt som återkommande sug inte är helt ovanligt, oavsett vad man gör. Fortsätt gärna och skriv här och berätta hur du tänker!

hej har varit nykter snart i 4månader blir det på Tisdag den 25/7-2017, men varför får jag ett sånt sug ibland jag går på mina AAmöten mån o Fred kvällar m19-20, o jag har gjrt dom 12 stegen med min sponsor,, o jag läser i den blåa boken Anonyma Alkoholister o varje kväll läser jag sinnesroböenen o trestegsbönen, men varför får jag ett sug efter alkohol ändå, snälla hjälp mig vad ska jag göra

mvh Annie54

Skönt att höra att det verkar ordna sig med hunden. Förstår grannens önskan att skrämmas inget vidare första intryck, men nu kan det bara bli bättre. Kanske borde du öppna skolan för berättarkvällar. Pratar du hälften så bra sim du skriver är det ju fantastiskt.

vi var ju faktiskt hos en av Sveriges ledande hundexperter i en hel vecka förra året. Jag skrev lite om det i min förra tråd, han jobbar efter samma principer som Cesar Milan. Det var en mycket positiv upplevelse, men han sade också att eftersom min hund är av en så kallad urhundsras, och just mitt exemplar är lite på den mer självständiga sidan av spektrumet, så kunde jag inte vänta mig ett enkelt liv som hundägare. När jag tog mitt återfall uppfattade hunden det som att jag var sjuk och att han behövde ta över ansvaret för vårt revir, vilket ju inte gick så bra.

Kastrering är ett alternativ som jag funderar på, det finns ju kemisk kastrering som bara varar i sex månader så att man kan testa och se hur det fungerar innan man gör det slutgiltiga ingreppet. Sedan är just detta med kastrering ett mycket känsligt kapitel för oss män, jämförbart med avlivning. Vi må vara hur tuffa och okänsliga som helst, när det gäller denna del av vår anatomi är vi ofta förvånansvärt empatiska. Så det blir inget lätt beslut.

Det undrar jag också då jag läser dina inlägg. Jag är ju också nykter sedan fem år. Skulle jag ta ett glas blev det säkert likadant, jag skulle vara förlorad.
Du är fortfarande fast i tanken att man måste kunna dricka som "alla andra" för ett bra liv. Men långt ifrån alla kan dricka på ett måttligt sätt och dom som gör det reflekterar nog inte ens. Vi som är missbrukspersonligheter har nån annan gen eller nåt tror jag. För oss Är aldrig ett glas eller en öl tillräckligt och med ökad mängd ökar problemen. Du känner ju själv att det aldrig är nog. Att smygdricka, slinka in på en bar och dra i sej ett glas i smyg, vad är poängen? Nog är det ju ett sorgligt liv. Jaja, jag vet att det inte är så lätt men om du slutar tycka synd om dej själv blir det lättare. Se krasst på det hela, kan verkligen ett nyktert liv vara sämre än det där smygandet? Man vänjer sej men kom över tanken på att du ska kunna dricka. Du är inte som andra, acceptera det! Vi som druckit oss till ett beroende får faktiskt skylla oss själva. Det är inte ens synd om oss. Det finns mycket värre saker än att välja bort alkoholen. Och när du accepterar det så kommer du så småningom att inse att det finns annat att göra. Att ingenting göra är bättre än att dricka sej berusad. Så länge du är fast i det där tänket blir du inte fri. Sök hjälp, terapi, vad som helst som får dej på andra tankar. Läs böcker om andra alkisar som blivit nyktra. Jag har inte namnen nu men det finns flera kvinnor som skrivit bra böcker.
Gör nåt för att komma ur den onda cirkeln av tankar. Jag känner med dej. Lycka till.

Ja , precis så är det. Man har fokus hela tiden på en alkis och glömmer bort sig själv.Jag tror faktiskt att han är rädd att tappa masken och skilja sig är ett stort nederlag för honom, "vad ska folk tänka"
Jag har försökt i alla år att inte "visa" för folk, grannar, arbetskamrater hur vi har det. Jag är expert på att dölja och skydda min man, vårt son som flyttat och vill inte komma hit säger han, men törs inte säga til sin pappa.
Jag har kommit en bit på vägen och öppnat mig för några grannar som naturligtvis redan har sett och förstått.
Jag vill fly men kan inte lämna min dotter som är tonåring och har växt upp här och har sina vänner. Hon har nog växt upp i en miljö som blivit värre med åren. Har flytt ibland själv och med barn . Dotter vill inte att jag ska bort såklart.

Precis som du beskriver brukar relationer med missbrukare se ut. Den beroende är bara intresserad av sitt gift så fort suget kommer. Då betyder omgivningen inte mycket. Det är därför missbrukaren kan supa bort både partner, barn, hem, hus och arbete. Giftet är så starkt så omgivningen har ingen chans. Liv, ditt liv är dina val. Skaffa stöttning om du inte har det, och tänk framåt. Vill du ha det livet du har nu eller värre om t ex 1 år? Jag är själv nykter sedan 1,8 år och ska separera från en man som inte klarar av nykterheten utan super sig längre och längre ner i träsket. Han är en bra man egentligen, men blir förstörd av sitt drickande. Det finns en bättre framtid för oss som vill ha det...Kram

Så tråkig läsning, Lim! Tråkigt att mannen inte inser. Det blir kanske tydligare och på sätt och vis enklare att ifrågasätta nu när du har kommit så långt i nykterheten själv.
Och jag förstår din önskan om att "missionera" om alkoholens dåliga effekter. Nu har jag nästan alltid umgåtts med måttliga personer som inte dricker så mycket eller inte alls när barn är med, men när man ser de där beteendena om att a alltid ska finnas i skidbacken, på Grönan, på stranden, då vill man verkligen missionera. Det är ett helt sjukt beteende. Att klämma i sig en halvflaska vin är rätt mycket. Men vi har normaliserat det. Jag tänkte att det var "normalt" Helgdrickande innan jag fick problem med a. Men det är ju en ytterst kort tid som det varit normalt. Och när man ser dessa fylleresor till solen. Tragiskt är vad det är! Ja, jag vill eg också missionera men jag har inte slutat helt.
Ingen belöning! Inget vanedrickande, inget medicinerande. Det är väl så det ska vara.

vill att även de flesta män kastreras, så de blir lugna och fogliga.
Sedan kunde några enstaka med bra gener och kynne, och som är nykterister, få finnas kvar "naturella" för avel.
Eller?

Du ville ha tips på vad man kan göra när man känner sig svag. Du skrev själv om att fota honom när han är full, bra! Jag brukar tala in på Röstmemon i telefonen, allt jag känner, tänker. Allt det vidriga. För att kunna plocka fram när jag behöver det. Funkar väldigt bra för mig. Bättre än skriven text för att man så tydligt hör på tonfallet hur man mår. Kram

Du vinner på att återvända och försöka på nytt. Skapa strategier så att du inte kan dricka. Du hade 6 nyktra fina dagar. Och vet du om du skrapar ihop ännu fler blir det ännu bättre, tror jag, om du mår bra utan. Jag har också haft svårt vid 5-6 dagar. A-fritt funkade för mig eftersom jag kunde fortsätta beteendet, men inte fick nåt rus. Sen att strypa tillgången. Och hitta vägar runt Systembolaget. På't igen!

Grattis och Lycka till!
Ja, det är en stor omställning, men jag tror verkligen att du gör rätt som tänker på dig och barnen. Styrkekramar

Idag måste jag lägga upp en hållbar plan. Jag kommer dricka vin. Planen är att dricka 1 glas till maten och ett till ostbrickan efter. Jag ska dricka vatten medan jag lagar maten och skicka det återstående vinet med en vän hem. Hon känner till mina svårigheter att inte tömma en öppnad Box så hon kommer att hjälpa mig.
I övrigt ska jag bara ha trevligt och njuta av vännernas sällskap.

Skönt att höra att det går bra CJ. Och Nystart kul att se dig härinne igen. Att du faktiskt fortsätter att pröva och reflektera. Det är en bit på väg även om det inte alltid känns så när man halkar dit igen.

Tänk på dig och barnen. 14-åringen som kan välja, väljer bort pappa. Din andra dotter är pappig -kanske också det ett sätt att försöka hantera situationen hemma. Nej, du är inte elak om du sätter barnen och dig i första rummet. Just nu möjliggör du för honom att fortsätta som vanligt.

Utan att vara hundkunnig.... så tycker jag det låter vettigt, Ulla! Oavsett hur Hueuh nu väljer att göra. Har en bondkatt som växte upp till att bli en mycket olycklig hankatt, plågad som han var av sitt kön. Han jämrade sig och kröp längs marken när vi var ute och gick och hade bara en grej i huvudet och under svansen... som slet och drog i honom. Kastraktionen kom som en enorm befrielse. Han blev till en lugn och glad, men fortfarande potent! liten personlighet!