Senaste kommentarerna i forumet

....och det är mitt i natten igen.

Tänkte för mig själv att det skulle kännas något speciellt, men det gör det inte. Visst är det något speciellt med 100, men hur jag än har försökt känna något den senaste timmen av det nya dygnet så är jag tom. Känner mig låg och kan liksom inte komma i ställning. Vilken ställning? Ingen aning? Skulle kanske känna ett litet lyckorus över vad jag faktisk har lyckats åstadkommit dessa dagarna? Mitt första riktiga krig mot att bli av med alkoholen, men....

Återigen och gång på gång kommer tankarna om hur det kunde bli så här. Återigen blir det samma svar. Jag kände mig som Stålmannen i bh och kunde klara av vad som helst och vara en supermamma och superfru tills det vände och blev mindre super. Det blev nästan bara sup. Örk!

Lyckan att inte ha kört av vägen mer än 12 av dessa dagar finns naturligtvis där, men något fattas. Jag vet precis vad det är. Alkoholen så klart!

Dessa nyktra dagarna som har passerat har gett mig och älskade familjen så mycket. Trevliga kvällar, matlagning och bakning tillsammans där jag inte slängt ut dessa älskade människor från köket för att jag ska kunna smyga i mig alkohol. Ingen oro över hur mor och maka ska vara och bete sig vid deras hemkomst osv. Min kropp mår mycket bättre och jag ser friskare ut, förlorat tio kilo på vägen. Listan kan göras lång.

Därför tänker jag och måste vända denna tomma känsla till något positivt, vilket jag oftast gör. Innerst inne är jag den jag är. Torr humor, lätt för att skratta, ta tillvara av vad dagen ger mig och inte ta något som en självklarhet utan som en gåva.

Därför fortsätter jag kriget mot alkoholen och tänker ge mig en friskare morgondag.

Alla måste hitta sitt sätt att bli nykter, och att fortsätta vara nykter. För att ventilera ännu mer fördomar tror jag att min sambo likt många andra män inte vill "rota för mycket". Han har haft många tuffa perioder i sitt liv, och han pratar om dem öppet om jag vill. Men inte om och om igen. Han går vidare liksom. Som när han blev sambo med mig efter ca ett års förhållande - han sökte nytt jobb i min hemstad, sa upp sig och flyttade hem till mig (ca 20 mil). Han har inga barn, men han håller sporadisk kontakt med syskon och vänner, mest på FB inte så mycket IRL. Och han verkar lugn och harmonisk. Plikttrogen på jobbet, gör mycket hemarbete, finner sig bättre och bättre tillrätta i sin nya miljö. Han går vidare. Väldigt många män gör det, de är värdelösa på att behålla gamla relationer.

Jo det går bra, är väl dag 10 eller något sådant nu. Sysselsätter mig ganska bra med allt möjligt så inget sug att dricka som det är nu. Hur går det för dig?

Nästa sug klarar du plättlätt, vis av den erfarenhet du själv skaffat dig. Ingen kan säga det till dig, du måste uppleva det själv. Så tror jag. Din självkänsla växer med stormsteg varje gång du står upp för dig själv och dina behov ?

Det bästa sättet att få vänner som vuxen är att engagera sig i föreningsliv. Ett gemensamt fokusområde. Allt som har med barnen att göra funkar också, alla ideella krafter behövs. Men för att orka med det måste man förstås orka. Och försök att inte "läsa mellan raderna" utan bara på vad folk faktiskt säger. Föreställ dig inte, var dig själv. Alltid. Det enda som funkar i längden. Och cyberrymden kan ge oss många goda vänner, man behöver inte ens träffas.

Vill också kika in och säga Grattis till huset! Så fantastiskt roligt. Förstår att känslorna är lite blandade dock. Det är ju så mycket inblandat i en separation. Livet är verkligen innehållsrikt på gott och ont. Hoppas du kan landa i alla känslorna ❤ det blir bra tillslut, detta är en bra början.

Kram!

Jag sökte hjälp för myrkrypningar i benen när jag ska sova, vilket är ett symtom. Andra symtom jag direkt kände igen var enorm mental trötthet, öronsus, nedstämdhet, muskelont trots noll träning, andfåddhet, huvudvärk, sårig tunga, och sprickor i mungiporna. Fick dunderkur med järntabletter av läkaren.

http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/11-tecken-som-kan-tyda-pa-att-du…

God kväll allihop.

Nu har ju min storm lagt sig men jag vill ändå skriva. För att jag i framtiden kanske ska kunna utröna ett mönster. Se hur länge jobbiga perioder håller i sig osv.

Idag har jag haft en väldigt skön dag. Solat, badat, varit till en bäck och letat grodor, ätit glass, tagit en timmes promenad med mitt ena barn. Vi pratade massor och klättrade över staket för att komma dit vi ville. Det slog mig då igen vad skönt livet är nykter. Det är så härligt att ta in alla dofter och skapa fina minnen med mina underbara barn och veta att det vi gör ihop inte kommer att bestå av en minneslucka.

Jag är så glad att jag kämpat mig igenom en veckas sug utan att faktiskt överväga att dricka. Jag fantiserade om det men tänkte inte en enda gång förverkliga någon fantasi. Steget dit känns oerhört långt för jag vet hur mycket jag skulle hata mig själv om jag drack. Och jag skulle ångra mig så mycket att jag inte hade orkat med det nästan. (Obs! Menar inte att man förtjänar hat för att man faller utan jag vet bara att det är så jag reagerar mot mig själv).

Jsg funderar över hur jag skulle kunna inkludera nykterheten i mitt liv ännu mer. Alltså som i att gå med i nån klubb eller så ?

Jag känner åter igen en sådan enorm lycka över vägen jag valt. Jag är på de rosa molnen igen som jag var på för en vecka sedan. Känner mig lite nyfrälst nu när jag haft en sån skitvecka. Jag klarade det!

Det är inte farligt att få sug och det i sig betyder inte att man kommer att dricka. Jag var så rädd att jag från och med när suget kom skulle vara sugen på alkohol för alltid varje dag. Men så blev det inte tack och lov!!

Alla ni som kämpar mot suget, ge inte efter, det kommer att passera! Ge det bara lite tid.

Kram och godnatt!

Fick precis idag veta att jag har järnbrist, trots att mitt hb är okej. Mina depåer behöver fyllas på. Värt att kolla kanske? Det behöver ju inte alls hänga ihop med nykterheten!

Stort grattis Miss Lyckad!

"svärd, sköld och vassa huggtänder" låter bra.

Det finns nog massa människor som känner att dom inte passar in på ett AA möte. Som jag själv. Jag har provat flera gånger och jag trivs inte alls. Jag hade ångestfyllda mardrömmar om AA vid fler tillfällen. Och det finns ju faktiskt andra sätt att behålla sin nykterhet och göra sin personliga resa. Det behöver naturligtvis inte vara en undanflykt för att det inte passar ihop med ens personlighet.

Många som går på AA anser att det är den enda vägen. Det är det inte. Det finns fler metoder. Och det är ju egentligen skit samma hur man håller sig nykter bara man gör det.

Antalet återfall hos missbrukare är lika stort hos AA som de som söker hjälp inom landstigen i t.ex KBT.

Så det är inte min grej heller, men jag har hitta andra stigar att gå på och dessa är både nyktra och innehållsrika.

Jag har dock förståelse och respekterar att andra gillar AA, gillar den gemenskapen som finns och allt det som AA står för.
Men det passar inte mig.

Mvh

MM

Glad blir man ju!! Inspirerad!

Hej!

Nu kommer jag här och är lite näbbig, men på tal om AA och "hitta sin grej" vill jag ändå påpeka att jag tycker det luktar undanflykt... Din partner kanske inte är redo för ett starkt beslut, men det är ju en sak. Det är ju inte min heller.. Och AA är "inte hans grej" heller...!

Jag frågade ödmjukt någon en gång vilka som AA egentligen är mest lämpat för? Nu kommer jag inte exakt ihåg vem det var jag frågade, men svaret gav då mig en omedelbar insikt: "nja AA brukar passa, och kunna hjälpa, för vem som helst som ärligt vill ha ett nyktert liv"!

Och inom AA jobbar man med sig själv, ett jätteplus för att kunna utvecklad vidare i bla sina relationer tycker jag! Nu har t ex min man (eller fd man) väldigt svåra barndomsupplevelser i bagaget, som han kanske inte orkar möta - men jag tror ändå det är den nödvändiga vägen!

Jag vet en person som hux flux slutade dricka efter ett missbruk. Hennes sätt var det, rätt imponerande! Inte mera en droppe resten av livet! Men förnekandet av hur det egentligen varit de där åren blev kvar, vilket gjorde att barnen aldrig kom henne nära igen, känslomässigt.

Känner för min del någonstans att jag vill utvecklas - tillsammans med en partner - men min pendlar mellan fylleläge, irritation, normalitet (och ibland skov av "låga" värderingar och ovilja att lära nytt). Det går tillbaka till ruta ett igen, med jämna mellanrum. Och jag har levt på, tröttnat på att bara anpassa mig och städa upp och börjat vilja någonting annat.

Ledsen för honom, han var sig lik när vi träffades, har egentligen inte förändrats. Det är jag som tröttnat på dåligt tilltal o dyl. Därför är det ju lite som svek av mig. Från början var jag bara glad och förälskad och då var det så svårt att ta in att behöva avsluta det vi nyss påbörjat.

Det blev ett långt stycke av min reaktion på att hitta "sin grej".

En låga flammade upp i mig, för jag tänker att om ett nyktert liv är målet, så är visst AA ett verktyg, med gemenskap på köpet, och som inte heller skinnar någon ekonomiskt, som borde vara värt att prova.

Förlåt om jag är "beskäftig"! Ta hand om er! Du är kärleksfull har jag förstått, och det är nog viktigast i livet! Hoppas din man är rädd om dig!

Jag kanske kan pressa ner en tomat i kaffekoppen då....
:D
Kram till dig och hoppas du går på den nyktra vägen.
Antar att du gör det. Det känns så.

Kram kram kram

MM

Vad kul och spännande. Vad glad jag blir.
STORT GRATTIS!

Varm Kram Miss Super Lyckad!

Kommer du inte ihåg kan du youtuba, finns massa bra småkurser om stolpar osv.

Kolla dessa: (även om detta inte för nybörjare men så grymt fina saker)
https://www.dadasplace.com/
http://virknalenochmajskroken.blogspot.se/

Have fun :D

Det är okej att inte alltid vara på topp.

Ja Malta, lurigt vilken magnetism det verkar finnas i a. Ikväll hade jag en dipp mentalt. Verkar som det händer något vid två veckor för mig varenda gång. Har inte direkt haft sug men varit deppig och låg. Funkade inte att träna bort idag.

Nya tag imorgon, snart över krönet

:) Kommer nog aldrig känna mig som en förebild, då jag inte lyckas fullt ut. Men, kanske är det där skon klämmer för många av oss? Vi vill så mycket och helst ska det hänt redan igår.
Mamma har pemfigoid. Den finns i flera varianter och vetenskapen har nog gått framåt sen hon blev sjuk.

God natt o sov gott alla kämpar där ute i cyberrymden!

Idag tog jag mod till mig och kontaktade kommunen. Jag har fått en första konsultationstid om en dryg månad. Kände mig lätt gråtfärdig under samtalet men nöjd att ha gjort det och ha fått en tid.
Vad ägnar jag mig åt annars då? Rör en del på mig, cyklar och går på nåt enstaka träningspass. Äter sötsaker nästan dagligen. Nätshoppar lite, vill "unna mej". Försöker klä mig fint, blir piggare av det. Lånat flera böcker om alkohol på biblioteket. Läser en del på nätet, nu en sida som heter alkoless.se. Bakom sidan står en kvinna som testade tre månader utan alkohol vilket sedan blivit till ett år. Hon bloggar och kommer ha nätkurser, och man kan anmäla sig till ett nyhetsbrev. Har skaffat diverse appar i telefonen, bla sobertime och nu alkosmart som jag inte hunnit titta på.
Det är bra att jag fick tiden först om en månad, för då har jag säkerligen börjat distansera mig och tänka att jag kan ta ett glas. Då har jag lämnat tillbaka böckerna och glömt att titta i mina appar. Jag tror på mig själv - not...
Jag ska resa bort en helg i höst och redan nu kommer tanken: ska jag inte kunna ta en öl när jag är bortrest, trist! Men varför ska jag tänka på det nu? Knäppt hjärnan funkar.

Belöna dig själv med god mat, kanske lite godis eller chips. Ett varmt bad. Gå på bio. Det finns en massa sätt att belöna sig själva som inte innefattar alkohol.

Jag är ganska otålig av mig, men med detta ska jag verkligen försöka. Hoppas att hjärnan kommer ihåg lite från förr. Annars är det nog inte så svårt att lära om. Gud ja, jag kan förstår varför det är bra mot stress. Själva känslan av att "ha en mening" antar jag, just i stunden. Nu gör jag detta. Lite kontroll, kanske. Vill skapa något fint <3

Virka och sticka är otroligt bra återhämtning vid stress dessutom visar forskning. Det är något med kombon finpillande med fingrarna och hjärnans fokus på skapandet som är viktigt. Sen blir man förhoppningsvis nöjd med resultatet, och det är alltid bra ? Åtminstone efter lite träning!

Jag ville inte bara låta för confident när jag knappt har varit nykter en vecka ;) men förstår vad du menar med att alla bidrar. Älskar detta forumet, väldigt skönt att få feedback och råd på det man skriver. Man känner sig mindre ensam med sina problem. Har också läst här ett par år innan jag gjorde min tråd. Din mamma är stark, mår hon bättre nu? Får jag fråga vilken sjukdom det är, eller vill du hålla det privat? Det viktigaste med forumet är gemenskapen, som du säger, kanske viktigare än bakgrund och längd på nykterhet :) känns som att vi verkligen kan stötta varandra! Du är en förebild ändå med 2 år nykter.