Senaste kommentarerna i forumet

Ny tid, massor av tid :)
Vill inte vara ensam och behöver inte heller det! Nu bryter jag den vanan och frågar om jag får komma på besök! Jag tar bilen :)

Har kämpat hela eftermiddagen med att avstå från att gå och ta några öl! Lyckligtvis hade jag inte bankomatkortet med mig från jobbet. Väl hemma har kampen fortsatt! Det är väl då man ska låta bli!! Ingen alkohol idag!

Du är verkligen en förebild ????? Man kan festa, dansa och ha kul - och dricka alkoholfritt! Kram ❤️

Härligt att läsa att din nykterhet fungerar så bra, och att du klarar av utmaningarna som dyker upp.

En del alkoholforskare menar att alkoholism och/eller alkoholberoende inte är en sjukdom. Oavsett det så kan den mycket väl liknas vid en sjukdom. T.ex. med MS som bryter ner centrala nervsystemet. MS är obotlig och progressiv, och finns i flera olika varianter. Alkoholism är också obotlig och progressiv så länge man fortsätter dricka, och oavsett på hur många olika sätt, eller med olika restriktioner, som man försöker med.

Precis som MondayM skriver, så går det utmärkt att leva med alkoholism om man slutar dricka. Den enda garanterat fungerande medicinen mot alkoholism/alkoholberoende är att alltid låta det första glaset stå orört. Då förblir "sjukdomen" inkapslad, vilande och avstannad i våra beroendehjärnor. Det är då som vi nyktra alkoholister får uppleva den härliga friheten. Friheten att kunna disponera tiden och göra vad vi vill, när vi vill. Bortsett från fysiska och ekonomiska begränsningar, men dessa begränsningar var mycket större när vi var aktiva i missbruket. Dessutom är sannolikheten mycket stor för att vi får leva längre. Ett längre liv i frihet.

En sak som inte så ofta berörs här på forumet, är detta att vi som kämpar och till slut kommer loss från alkoholen, vi får verkligen träna upp våra mentala krafter och förmågor. Det är som ett flera års långt gympass för våra mentala förmågor. Från att man börjar att må dåligt av drickandet, via att man kommer till insikt, och ofta med flera smärtsamma misslyckanden, tills man äntligen har lyckats frigjort sig och kan börja känna sig trygg och säker.
Denna upptränade mentala förmåga kan man mycket väl ha användning för i andra sammanhang. T.ex. när det gäller kost, nikotin, motigheter i yrkeslivet, etc.

Därför är det glädjande att du kommit så långt i nykterheten Evigt Ung, och i din starka inställning till diverse utmaningar.
Fortsätt så här, i friheten!

Jag ska kolla upp det där!
Ja här går det upp o ner som en berg o dalbana. Ena dagen tycker jag det känns ganska ok men nästa dag kan det vara hemskt och jag vet inte vad jag ska göra o ta vägen.
Hoppas du har det bra!
Varm kram ?

Till sju nyktra veckor och härliga sunda insikter.
Kram
Ellan

Hej,
Detta presterande tar död på många av oss. Om inte fysiskt så knäcker det oss psykiskt. Jag känner igen det så väl i mig själv hur jag fungerade... och inte fungerade. Högpresterande arbete, familj och barn och målsättningar inom andra områden så som träning etc. Jag bröt ihop helt, åkte på behandling i nästan tre månader och lärde mig att tänka om. Jag är inte mina prestationer, punkt! Vem är jag då?! Den resan är påbörjad och den är jäkligt spännande. Inte enkel men sådär lagom behaglig. Acceptansen kring alkoholen var ganska enkel, jag var och är alkoholist, men att acceptera att jag inte är en övermänniska var svårare. Att jag tog hjälp av de som verkligen förstod vad detta handlade om var för mig helt avgörande. För en gångs skull satsade jag allt på mig själv. Allt annat fick stå åtsidan. Inga fler ursäkter utan det var dags att tänka om och göra om. Jag tror starkt på att det är möjligt bara vi har villighet att förändra. Att leva, tänka och göra precis som vi alltid gjort minus alkohol tror jag inte håller i längden. Vissa klarar av det på egen hand men jag är inte en av dem. Ge dig själv chansen att bryta detta. Att säga upp dig från jobbet är modigt. Och det är modet som du behöver för att tillfriskna från skiten. Jag tror på dig. Använd drivkraften du besitter på ett nytt sätt, för din egen skull. Du är viktig!❤️
Kram
Ellan

Tack skånetösen, AlkoDHyperD och miss lyckad... jag blir så rörd och tacksam att ni bryr er och svarar mig när jag har det jobbigt!!

Ja miss lyckad, tyvärr har han till och med druckit två gånger. Jag som var så säker på att jag skulle lämna honom om han gjorde det. Men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vi har haft ett så fint sista halvår. Vi får se vad som sker. Men här hemma kommer ingen alkohol in. Det är helt strängt förbjudet.

Det är såklart hans idiotiska beslut som påverkar mig. Får mig att tänka och undra.

Skånetösen, det var smart att jämföra känslorna sådär. Jag väljer också rastlösheten först!!! Istället för allt vidrigt alkohol får en att känna.

Idag känner jag mig starkare igen. Har haft en jättemysig dag med barnen. Varit i leksaksaffären, fikat, lekt i en rolig lekpark och promenerat. Sedan hemma har jag gråtit lite men känner mig stark ändå. Starkare än igår.

En annan människas dumhet ska inte dra mig ner i dumhetens träsk.

Vad fint du skrev AlkoDHyperD ❤ och jag känner igen mig så mkt!! Jag grämer mig redan inför vintern. För att sommaren är så vacker och så kort.

Nä nu behöver jag kanske gråta lite mer. Men helt nyktert. Jag lovar. Jag ska inte släppa in monstret i mitt liv.

Tack igen allihopa. Ni är så snälla!

Lämna på en gång. Va glad att han visar vad han går för nu efter 3 månader istället för x antal år och barn ihop!!

Ja hela närmsta släkten vet och han är självklart skitförbannad över detta ibland får han mig att känna mig riktigt pissig som har berättat men jag känner ändå att det är rätt och att jag ändå gjort det lättare för honom genom att faktiskt berätta.
Jag har absolut ett nät om saker skulle krisa men ångesten att behöva föda själv och att bli ensamstående är stor.
Beroendet har kommit efter att han gjort en gastric bypass operation. Innan fanns inte dessa tendenser alls och han vet hela min bakgrund med ett ex som drack och misshandlade mig. Varför jag egentligen är kvar är ju för barnen och vetskapen om att han inte varit såhär hela tiden.

Sen att vi håller på och flyttar mitt i allt gör inte saken lättare heller.
Allt känns bara skit :(

Jag uppskattar det du skriver om att berätta och lufta för dom anhöriga för det är precis det jag gjort så jag får ju väldigt mycket skuld utav sambon att jag gjort att det blivit stelt mellan alla nu och att han kommer alltidnfå vara svarta fåret allt är mitt fel etc.

Men då jag levt med en annan alkoholist så kände jag och har även sagt till min sambo att INTE igen att jag lever ett dubbelliv och hittar på den ena efter den andra ursäkten i olika situationer :(
Nu har jag sån ångest över hur jag ska hantera förlossningen eventuellt själv.
Vi är dessutom mitt uppe i en flytt till större lägenhet och allt är bara ett stort ångest moln över mig.

Klarar du av hemresan? Hoppas du mår bättre imorron. Jag har ju "känt" dej länge, lillper, och vet att ditt arbete utomlands har varit jobbigt. Bra att du slutar med det. Du har skrivit om det flera gånger, din önskan att sluta med utlandsjobb. Jag läste nyligen om down shifting, att växla ner. Man drar ner på sin standard men får mer livskvalite. Du har inget att förlora på det. Du har nog nått din botten nu och måste ändra ditt liv.
Det verkar vara typiskt för oss som blivit beroende att vi är högpresterande och välfungerande. Vi klarar av att sköta liv och arbete trots att vi dricker alltför mycket. Tänk vad man kunde åstadkommit om man inte supit bort en massa tid? Men precis som du skriver, det är ett sätt att stänga av. Det kan jag fortfarande sakna ibland. Att få stänga av på det sättet. Men priset är alldeles för högt.
Det känns lätt och självklart för dej nu när du mår dåligt. Gå in i den känslan igen då suget kommer. För det kommer. Och inbilla dej inte att du ska kunna dricka normalt nångång. Du har passerat det. Läs andra trådar här, PP t.ex skriver väldigt kloka saker. Många andra också. Det är så skönt här på forum att vi vet vad det handlar om. Vi har alla varit där. Vi befinner oss i olika stadier. Tro mej, det går alldeles utmärkt att leva utan alkohol. Ett mycket sannare, rikare liv. Man hittar nya sätt att stänga av. Motion kanske. Ge det tid. Misströsta inte, det blir bättre. Tyck synd om dej ett tag om du vill men fastna inte i det. Det blir så mycket enklare allting.
Förresten, man behöver inte vara så j--la duktigt högpresterande jämt:)

Kunde inte somna igår, och sov några timmar. Vaknade väldigt trött, men nykter så det är skönt. Vet att det är svårt att sova i början då jag inte däckar av alkohol var och varannan dag. Nu ska jag ta en prommis och senare idag blir det nog mer steka i solen för min del. 32 grader här! Det är skönt, vill bara ha iskallt vatten då.

Jag har varit utan alkohol i ett år. Har också varit jättetrött..det börjar bli bättre..nu kan jag känna mig stundtals piggare, men fortfarande trött för ett socialt liv. Och om jag är social, så behöver jag återhämta mig ordentligt. Förmodligen fungerar jag så och har nog alltid gjort det..så för mig, tror jag, att jag använde alkohol för att piggna till för att jag var så mentalt trött av olika orsaker. Jag drack inte särskilt ofta..men när jag drack kunde jag inte sluta och det blev jobbiga konsekvenser som att hamna på sjukhus, minnesluckor och gjorde många dumma saker på fyllan.
Tror att återhämtningen kan ta tid och att det måste få lov att göra det.

Hej, Triangul!

Vad tråkigt att höra att det slutade så.

Jag har gått på Al-Anon i drygt ett halvår nu, och det är jättebra för mig!
Där finns många visa röster som kämpat med sitt medberoende i många år,
och man kommer alltid in på väldigt intressanta och relevanta ämnen.
Det är ett superbra stöd, helt enkelt, från människor som förstår precis hur det är.
Vissa lever med sin alkoholist, andra gör det inte, men alla kämpar för att bli bättre människor!
Du kan ju i alla fall testa det?

Du ska inte behöva vara i denna situation och har absolut ingenting att skämmas för! Förstår paniken och ångesten över allt annat.
För att komma tillrätta med dina problem runt maten och givetvis alkoholen så ska du börja med att omgående söka hjälp för dina ätstörningar och samtidigt berätta att det triggar ditt alkoholintag.
Att söka för ätstörningar är idag så vanligt och ingen är förvånad över varför många tjejer i din ålder bär på detta. Sök hjälp nu! Du måste få verktyg att förstå och dyrka upp lösningarna till din sjukdom. Du klarar det, börja med ett samtal till vårdcentralen eller kolla om det finns någon ätstörningsenhet där du bor. Tyvärr är ju dessa ofta så fullbokade så väntetiden kan vara lång. Det visar bara hur många som lider och behöver ha hjälp.
Du är definitivt inte ensam och någon gruppterapi eller AA möten väljer du HELT och hållet SJÄLV om du vill delta i.
Börja från början, ett telefonsamtal och boka en tid, berätta.
Sedan är du på väg.
Kram till dig!
LillPer

Tack för era kommentarer, jag läser dem mer än en gång varje dag kan sägas. Allt så riktigt och sant även om det är olika för oss alla.
Dag 3 är snart avklarad utan problem. Det beror ju mest på att jag klappat ihop fullständigt fysiskt och min dygnsrytm är helt ur balans. Får inte behålla vare sig mat eller dryck mer än 30 minuter och så har det varit i tre dygn nu. Reser hem i morgon och måste få hjälp på något vis.
Jag har senaste dagarna reflekterat mycket över mitt supande genom alla dessa år och då talar jag på 15 års sikt.
Jag skulle så lätt kunnat vara i träfracken två meter under jord för länge sedan. Det är så sant, så sant. Nu blir jag nästan darrig av fasa när jag tänker på alla dessa helger jag legat sjuk och inte kunnat ta mig ur sängen. Har kört med den jävla valsen att jag fått feber, ont här, ont där. Konstigt att det alltid varit på en söndag?
Ingen har ju undgått att se vad som händer och det är ofattbart att jag utsatt mig själv och familjen för detta helvete. Som de flesta skriver här inne så HATAR jag att må på detta vis men ändå fortsätter jag. Nu är det verkligen döden och dess biverkningar som knackar mig på axeln samtidigt som en mörk skugga börjat bli allt större o mörkare, ända fram tills nu idag. Skuggan har börjat bli lite ljusare i kanterna och jag kan se att min kamp kommer gå vägen denna gången för annars är det nog mitt sista återfall på denna jordsturnén.
Tror inte heller på reinkarnation så det är bara att ta sig hem, bli frisk och börja om med sitt nya liv!
Vilket privilegium! Det låter alldeles fantastiskt.
Frugan ringde under dagen för att höra hur det var med mig och det var ju inte så bra. Vi diskuterade alkoholen och hon frågade om det blivit för mycket härborta?
Njaee, inte alls farligt. Men det var ju givetvis en stor lögn. Vi båda två har nu gemensamt bestämt att vi slutar och jag bad henne hälla ut alla flaskor vi köpte i tax free senast. Det gjordes omgående.
Jag vet att allt kommer bli väldigt tufft när jag börjar må bättre igen men jag väljer livet denna gång för alkoholen har i så många år begränsat mig och gjort mig till en mental slav. Detta jävla planerande och smygande, jag har gått igenom alla faser utom att hamna på akuten eller att dö dess för innan. Det kan låta som ett väldigt tungt missbruk och på sätt o vis är det så motsägelsefullt för jag arbetar o tränar normalt alla dagar i veckan när jag är hemma men dricker då mängder på fre-lördag. Är det långhelg så blir det fler dagar. Semester utomlands som det oftast varit många o långa dricks det mycket VARJE dag.
Nu då också som grädde på moset alla mina månader utomlands i jobbet som blir en orgie i självömkan och fylleri de dagar jag kan dricka om jag uppnått något resultat av något slag. Hasat mig till jobbet dagen efter och luktat fylla och allt är ju bara sjukt och skruvat.
Hur i helvete kan jag prestera som jag gör med det arbetssättet? Vad skulle jag åstadkomma utan alkoholen? Problemet är att om jag inte somnar utslagen av alkohol vissa kvällar får jag aldrig sova för då grubblar jag enbart nätterna igenom. Det är helt klart en stor flykt att få stänga av systemet som annars alltid går på högvarv.
Jag hade presterat mer och bättre utan men alla runt mig är så imponerade av vad jag åstadkommit så det är väl min grundinställning att aldrig göra något halvdant och verkligen vara passoinerad inför uppgiften som räddat mig, hittills.
Nu börjar det knaka i fogarna och många har nog börjat förstå mitt verkliga problem, alkoholen.
Jag har definitivt fattat på riktigt denna gång och tänker hänga med ett bra tag till så det känns skönt att säga att äntligen dag 3 på min nya resa!
Wow, det blev långt det här, och jag som är helt tom på kraft efter att ha klappat ihop fullständigt för tre dagar sedan. Det är hoppet och energin som sakta återvänder igen tro?
Tack för ni ser mig.
Kärlek till er alla, vi kan klara det tillsammans.
LP

Jag älskar sommaren. Älskar att vara ledig. Längtar hela vintern efter värmen och ljuset.
Nu kom jag på mig själv, idag, under en underbara långcykling på vägar kantade av sommarens grönska, att jag kände panik. Obehag.
Varför? Just här och just nu lever jag min dröm.
Paniken kom för att jag insåg att det redan är juli och sommaren är så kort. Nästa tanke: jag får inte kasta bort en enda sekund, måste hålla fast varje ögonblick! Maximal utdelning av varje dag, maximal njutning...då får ingenting, verkligen ingenting, skava någonstans. För om jag inte mår fullständigt bra just nu, när ska jag då göra det?
Förväntningarna kan byggas upp till ångest. Var det inte mer än så här?
Ledighet kan leda till stress över att det är nu det gäller att verkligen ta den tillvara.
Backa, säger jag till mig själv. Stanna upp! Bara var här och nu. Tiden går inte att manipulera. Dagen kan inte fångas, bara levas. Varje minut är en evighet om man stannar upp och är i den.
Så nu låter jag dagen gå. Kanske klipper jag gräset. Kanske lägger jag mig en stund och bara njuter. Kanske kommer någon av barnen att fråga om vi ska göra något och då är jag fri att gå med dem i deras "leva-i-nuet-för-det-är-sommarlov".
Jag ser för egen del panik och otillräcklighetskänslor som en farlig fallgrop. Har även jag ett halvårs nykterhet precis som du Lim.
Var glad åt att du observerar suget och faran med det. Du kommer inte falla. Inte jag heller. Skönt att vara nykter!

Var nåt i nyheterna igår om att äldre dricker allt mer alkohol. Pensionärer. Det är inga nya nyheter, jag ser om jag googlar på det att såna rapporter finns tidigare men det stämmer säkert. Inga tider att passa eller jobb att sköta, visst blir det lättare att dricka mera då. Och dom som tillbringar längre tid i Spanien eller Portugal där alkoholen är billig och lättillgänglig dricker säkert mer. Det fattar jag ju hur det skulle gå för mej. Jag går i pension i höst och min nykterhet känns återigen som en stor förmån. Att jag slutat i god tid. Tacksam för det.

har din man/sambo också sug tror du? Här gick vi omkring vankandes båda två tidigare för att försöka tänka på annat än alkohol. Det gick aldrig många timmar förrän den ena sa att "jag sticker in till stan" och den andra sa att köp åt mig med. Vi kände båda varandras sug. Nu är det bara exet som vankar. Jag gör annat. Blir jag sugen läser jag och skriver på forumet, tittar på dokumentärer om missbruk, gärna barn till missbrukare. Lim, vad gör dig lugn? Vad gör dig glad? Vad gör dig tillfreds? Fundera på det och gör den aktiviteten eller vad det nu är. Du klarar det. Styrkekramar till en fin tjej, partner, och mamma <3

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

När jag känner den där rastlösheten (vilket är skitjobbigt) brukar jag jämföra känslan med hur jag mår efter jag supit till.
För då ter sig rastlösheten som det mindre onda. Håll emot!
Det är en kamp men för varje gång man vinner den kampen så blir man starkare.

...som måste visa att han går att lita på. Sen måste du släppa det medberoendetänket som man får/skaffar som anhörig, men det tar tid och det måste få ta tid. Sen finns det aldrig garantier, han kan vara nykter en månad, ett år 10 år...och sedan ta ett återfall, men han kan lika gärna bli sjuk... vi har aldrig några garantier.

Som jag ser det är det så mycket mer än alkoholen som gör familjen destruktiv, beteendet, rent praktiska saker när man har barn som om man vågar lämna barnen till honom, hämtar han på dagis som han sagt, i vilket skick är han osv. Det är en tung börda för dig!

Även om man inte ska behöva så kan det vara bra att ha nödlösningar, kan din dotter bo hos farmor/mormor/annan anhörig/kompis... om du behöver stanna någon dag efter att lillebror kommit? Vem vet? Ställ inte upp på att dölja hans missbruk för omgivningen, det tjänar du inget på, du behöver stöd av dem som står dig nära!

Att du vet att det inte finns alkohol hemma är ingen garanti, han kan ha gömt, ingen är slugare än en missbrukare på att gömma! Han kan också ha bytt alkoholen mot tabletter av något slag.

Hur länge har han varit nykter? Kan det vara abstinenssymtom? Ett tips är att skaffa alkolås till bilen, om ni har någon, då kan han inte köra onykter, du kan lätt testa honom för med stor säkerhet talar din magkänsla om att något inte står rätt till. Lita på dig själv! Det finns missbrukare som nekar till att de dricker trotts att anhöriga står bredvid dem och ser...då är det saft i vinflaskan, juice i whisky flaskan osv...

Kan du prata med din barnmorska nu eller med BVC efter förlossningen? För ni behöver stöd och hjälp hela familjen!!!

En massa styrkekramar till dig som skulle behövt lägga tid o energi på dig själv! / Alice

blir ledsen att du har det så jobbigt. Den där A-jävulen är för djävlig, en värdig motståndare kan man lugnt säga. Har ju testat så många ggr och det har inte funkat en enda gång, så nu inbillar jag mig inte att jag kan dricka måttligt. Du är ingen svag människa det är ju inte lätt, värsta jobbet jag någonsin haft, går inte att jämföra med något annat. Nu när jag mår så bra måste jag hålla tungan rätt i mun, ifall det skulle komma ett sånt där jättesug och bära iväg med mig ner till avgrunden. Finns inga som helst alternativ för mig. Min mage pajade fullständigt vid mitt sista återfall, kunde inte börja äta förrän jag fått B-injektioner och då kom aptiten ganska fort. Ger dig all min styrka och håller din hand.
Kramar konstnären

Sisyfos och MondayMorning TACK. Alltså stort tack för era råd. Det hjälper mig så himla mycket!!!

Allt från listorna till att tänka ett steg längre. Och att läsa om en annan "periodares" erfarenhet av återfall.

Stort tack!!!

Jag ska absolut inte falla in i skiten igen. Det där med självkänsla är för viktigt. Jag vet ju hur jag hatar mig själv om jag dricker.

Jag är en väldigt engagerad och närvarande mamma och en stor del av min identitet är kopplad till min roll som förälder. Men till och med den förstörs om jag dricker. Dessutom är mina barn nästan ett halvår äldre nu än när jag sist drack och de förstår nog ännu mer nu. De är i den åldern då mkt händer på kort tid.

Kram till er och tack för ovärderligt hjälp.