Senaste kommentarerna i forumet

Ja ja men både nykter och sockerfri. Nu börjar det faktiskt gå lättare. Jag glider på bara. Skönt! Glad att du också mår bra. Låter som du har fullt upp. Du med Vinärgott. Härligt att läsa att även du/vi har en fin söndag utan ångest.

Vad VI kan! Vad Vi kan! Vad VI kan!

(Har alltid lite kokt kyld potatis i kylen. Om det blir för jobbigt)

Här är Ikaros tråd. Där har du mycket bra, kloka ord att läsa om periodarens sätt att dricka.
Hoppas det kan hjälpa dig att förstå lite bättre

https://alkoholhjalpen.se/node/29637

Kram

MM

Hej igen. Skönt att din sambo har tagit sig till en bra period. Mitt liv har bestått av bra och dåliga perioder, vilka som är vad förstår du säkert. Jag kan bara beskriva mina egna. Jag kan alltså vara helt nykter i veckor, månader. Under dessa månader finns inget intag av A alls, skulle jag ta en öl, ett glas vin skulle det trigga igång mig till vansinnighetsdrickande. d.v.s det ökar för var dag för att sen bara avta.

Brukar starta med: Jaha nu är jag nog frisk trots allt, läkaren pratar skit, jag har inga problem - jag kan dricka som alla andra.
Så två öl (som aldrig blir 2 öl) utan efter ett par glas tappar jag kontrollen och dricker mig full, vaknar med galen sjuk ångest som driver mig ner till systembolaget eller bar. Där är startskottet. Sen vet jag inte - ångesten leder till mer och mer, och där nånstans på vägen skiter jag i allt. Konsekvenstänkandet uteblir. Bryr mig inte. Jag har också likt en narkoman drivet att skaffa mer alkohol. Kan gå över lik för att få mer.

Jag mår inte dåligt, har ingen ångest, har det bra socialt och människor som älskar mig.

Ofta kommer en dålig period när jag mår som bäst, tränar, äter bra, självförtroendet på topp.

Sist fick jag i mig så mycket A att jag vaknade i mina egna blodiga kräkor samt flertalet tomma spritflaskor. Detta var i oktober. Där förstod jag att detta kan inte pågå. Så jag sökte hjälp för mina problem. Många samtal senare har vi inlett (jag och läkare) en ADHD utredning för att se om detta kan vara anledningen. Att jag inte kan hantera alla känslor som kommer på samma gång och måste döva med A. Kroppen är trött men hjärnan på högvarv.

Jag har själv inte förstått att jag är missbrukare av A, då de helnyktra perioderna är fler och längre än de med A.
Jag är ju nykter i långa perioder jag kan inte vara alkoholist.

Det är vi. Vi är värsta sortens alkoholister. Vi är vansinnighetsdrickare med risk för att få epilepsi och hjärtstillestånd. Fullblodsalkoholister. För oss gäller det att när tanken på A kommer så måste vi avböja det första glaset.

Problemet vi har är att hjärnan reparerar sig, den läker ihop under vår nyktra period och vi tror att är friska. Ångesten försvinner och vi tar det första glaset. Gemensamt med vardagsdrickaren är att det inte funkar. Det funkar aldrig.

En periodare kan alltså gå från 0-100 på nån minut men också gå från 100-0 utan problem.

Godmorgon!
Efter 3 kvällar som nykter mår jag så mycket bättre! Märker att det hjälper att gå in här och läsa om alla andras historier och beroendeproblem.

Jag har berättat allt om mitt drickande för min pojkvän och det var han som skjutsade mig till beroendecentrum för att börja med Antabus igen. Sen fick jag även en bukett blommor av honom :). Jag tror inte jag skulle klara av att bli nykter utan medicin. Tycker det är det enda som funkar för mig. Jag behöver inte ens tänka på om jag eventuellt skulle kunna köpa en flaska eller inte eftersom det inte går. Alltså slipper jag tampas med det där velandet ska, ska inte. Och där det sämre alternativet alltid vinner för min del.

Så nu gäller det för mig att komma in i den nyktra fasen... där mitt gamla jag kommer fram. Det kommer ta tid men jag försöker tänka på allt annat man kan glädjas åt i livet. Visst, det känns trist att inte få dricka mer men jag hoppas och tror att det är en vanesak. Och jag vet att det kommer komma kvällar när jag skulle dö för en flaska vin men det är då antabusen kommer in.

Tänkte ha den här tråden som en slags dagbok men hoppas också få lite feedback från er som läser. Är det någon som känner igen sig?

Intressant det du säger om effekten av SSRI och a! Upplevde nämligen själv samma sak. Ändå står det inget om det i FASS, bara att man med vissa preparat ska undvika för mycket a. Ingen läkare som varnat heller.

Så bra att han är nykter så ni får möjlighet att börja prata ordentligt, gärna på en lugn neutral plats!

Hej
När jag började med SSRI ökade min A intag. Jag hade inte bakfyllan dagen efter. Men till slut jag drack en flaska vin per kväll. SSRI är lömsk i kombination med
A. Men nu har jag varit nykter i 1 år och håller med nertrampning av SSRI. Förhoppningsvis fri från den snart. Ha det gott.

Bra att du klarade helgen!
Bra tips med barn och öl. Den kommer jag låna.

Sovit jättedåligt. Lite oförklarlig ångest när jag vaknade. Kanske äter för lite.

Ny nykter dag. Börjar tänka på 14-dagarsgränsen där jag fallit flera ggr tidigare. Rätt säker på att jag kommer förbi denna gång.

Tack vinärgott, det är en sjuk skillnad på hur jag mår nu och för en månad sen.

Nu har det varit lugnt i ett par dagar.
Det har inte förekommit någon alkohol (så vitt jag vet), vi har haft besök av min bror och hans flickvän så jag har kunnat tänka på lite annat.
Igår var vi ute och åt allihop, min sambo drack alkoholfritt hela kvällen och vi hade trevligt!
Idag åker vi på semester. Tillsammans. Det känns ok. Inte helt bra, men det tror jag inte något skulle göra i nuläget vad vi än gjorde. Det kanske är så att vi behöver tid med varandra för att hitta tillbaks. Och hjälper inte det så har vi åtminstone testat.

Det som stressar mig mest just nu är att vi inte har pratat om hela situationen sedan han slutade dricka. Inte nämt det med ett ord. Allt vi har sagt om våra problem och vad vi ska göra åt dem har kommit fram i onyktert tillstånd.
Jag skulle så gärna vilja veta hur han tänker nu, men vet inte hur jag ska närma mig det.
Svårt!

För varför ska man sitta hemma själv och dricka en vinflaska? Till vilken nytta? Jo, det första glaset är gott, lite avslappnade, men eftersom jag inte stannar vid första glaset så blir det inte alls så kul dagen efter. Ha en skön söndag alla ni fina på forumet!!

Klarade helgen ?utan några större problem men de är de som skrämmer mig med,
Kämpa på alla!!!

Underbart att ha en nykter och bakisfri söndag! Det har jag med! Johooooo!

Ja man har inget tålamod till slut! Små saker som i normala fall bara skulle passerat kan få en att explodera! Det är hemskt hur det påverkar en, man känner inte igen sig själv till slut! Tycker du har helt rätt i att dina barn inte skall behöva se sin pappa dricka på det sättet! Går det bra att prata med honom när han är nykter? Utan att anklaga och vara arg kanske du kan berätta vad du är orolig för! Vill han att hans döttrar skall bli ihop med någon som han i framtiden? Han är ju manlig förebild för dem och "berättar" genom sitt beteende hur en man skall vara! Vill han att döttrarna skall dricka alkohol som han gör? Även detta beteende lär de sig! Nu lär de sig ju av dig också så klart men du kanske kan skuldbelägga honom/få honom att inse konsekvenser! Det är ju inte bara riktigt tråkigt här och nu med fylla utan kan få stora konsekvenser i framtiden! Svårt för dig!

Blir berörd av det du skriver och vad rätt du har! Här på forumet finns det äkta och riktiga livet, inte glansbilderna man ser på Fb och Insta. Så värdefullt att såna som du som varit här länge och besitter en massa erfarenhet och klokskap av det du gått igenom fortsätter att skriva här. Dethär forumet är för mig ett stort stöd och att finna mänskor som så förbehållslöst stöttar och ärligt delar med sig här är ovanligt. Tack för att du mulletant och ni alla finns här ❤️

En fin dag. Nykter och glad
Hoppas du också mår bra.
Kram

Du hör till dem jag ibland funderar över hur det har gått med. Kul att höra att du ff är nykter. Du var en av mina hjältar härinne innan jag slutade själv. En av de jag avundades eftersom jag då inte visste om jag skulle komma ur träsket själv.
Om du bestämmer dig kan du nog sluta med socker också eller åtminstone dra ner. Du har ju kapaciteten.

rika dräkt hör jag just nu i en radio nära mig. En psalm som väcker känslor och minnen av både glädje och sorg. Det är intensivt grönt nu och grönskan känns som livets färg även dagar som denna när det gröna är inhöljt i ett grått och svalt dis.

Idag, igen, funderar jag över min närvaro och aktivitet här på forum. Vet i alla fall att om jag ska 'ta plats' här så är jag åtminstone på rätt ställe, i Det vidare livet. Lite märkligt ändå.... fast på samma gång inte märkligt alls, kanske, att detta forum kan bli en så viktig plats i människors liv. Flertalet finns här en avgränsad tid, några känns stationära om än mer eller mindre regelbundet synliga. Ibland kommer ett återbesök efter ett långt uppehåll, som nu senast Mammy Blue - och då gör hjärtat en liten volt... jag tror att det alltid är en glädjevolt även om den inrymmer en fråga med ett stänk av oro: hur är det? Men avtrycket visar att det finns liv och även om det inte går bra är min tolkning att hit kan en vända sig när andra vägar inte finns tillgängliga eller känns stängda.

Jag tror att det som håller mig kvar här är äktheten, här möter jag motbilden till glansbilderna på Fb och Instagram. Vi lever i så olika världar och verkligheter vi människor även när vi möts på samma uteservering, i samma storköp, på samma gata. Häromkvällen satt jag och betraktade vimlet på Götgatan och Medborgarplatsen. En stund tänkte jag på några av er här och de bilder av den nära verkligheten vi delar här. Oberoende av ramen har vi nån gemensam erfarenhet av beroendets makt, vår egen vanmakt, av alkoholens helvete. Den sidan som sällan syns på Fb eller Insta - annat än ibland som nån ögonblicksbild från polis eller räddningstjänst.

Att läsa här är en påminnelse och bekräftelse på mina egna erfarenheter, att det jag upplevt som barn och en tid i mitt vuxenliv har hänt, det var verkligt, andra har upplevt och upplever liknande.... alla dagar finns den verkligheten bakom våra delade glansbilder.
Men även min verklighet som den är idag finns. Mina vardagar, lördagar, söndagar, helgdagar.... nyktra, tydliga, med utrymme för glädje, ilska, besvikelse, sorg.... men utan rädsla för vad den berusade hjärnan ska ställa till med. Utan att behöva tvivla i efterhand på vad som verkligen hänt. Den verkligheten finns också och kan delas här. Sant och ärligt.
Tack för att ni finns alla, alla som delar med er. Nånstans behöver jag er fortfarande, alla ni som delar liv här. Ta hand om Dig, ta hand om ditt liv och ta vara på sommaren? Glöm aldrig att det är möjligt att ta makten över sitt eget liv❣️Allt det bästa / mt

är absolut inte ensam om att byta alkoholen mot socker ! Det är många här på forumet som skriver samma sak, jag med.
Jordgubbstider. Filmjölk eller youghurt till. Och en massa socker på toppen.

Långa bilresor vore ju för trista om jag inte har med en påse Gott och Blandat.

Exemplen är måååånga. Men det är trots allt bättre än alkoholen.

tillbaka vännen ♥

och kram tbax till dej / mt

Så roligt att se dej och härligt att du är fortsatt nykter! Underbart!
Jag tror som du att det finns en poäng i Bittens tankegångar.
Kram, kram / mt

Jag brukar inte kunna få i mig någonting ätbart. Läsk och vatten går ned, brukar vara sjukligt törstig. Brukar försöka få i mig något litet typ chips eller nån bit choklad, bara för att kroppen behöver något men annars väntar jag bara på att bakfyllan ska gå över så jag kan äta normalt igen, DDT tar för mig ca 2 dygn.

Tack Morgondag, Jason Lee o Mammy blue för era rader.
Det hjälper mer än man tror.
Att gå tillbaka o läsa det man skrivit då man mådde skit är en märklig känsla av att dels inte känna igen mig riktigt och att jag överdriver.
Må så vara, men det speglar helt enkelt exakt hur jag mådde då och är ju ytterligare en varning över att jag bagatelliserar allt då jag återhämtat mig från senste fyllan några dagar eller vecka senare.
Usch vad lömskt det är.
LP

Hej Mammy Blue, tack för du hör o ser mig! Jag hade dock skrivit "Sover som en kratta och vaknar alltid efter någon timmes sömn och börjar älta en massa skit."
Älta inte äta, hahaha. Jag fick gå tillbaka och läsa allt igen för jag kände inte igen det. Har tack o lov inga matberoenden att oroa mig för. Sedan är det rätt att ensam inte är stark och det skrev jag också, tack det får man inte glömma men det gäller att ha rätt människor runt sig annars är man ensam ändå.
Sköt om dig och vilken resa du gjort, 4 år!
Lp