Senaste kommentarerna i forumet

Ja, läs och berätta gärna om den är läsvärd. Jag tror ju att den är lite tråkig men det är bara baserat på förutfattade meningar. Är lite kluven inför deras förhållande till alkohol och varandra. Tycker att båda verkar dricka mer än vad som är sunt fortfarande. Ta en wirre o dricka vin till maten varje dag... Känns knepigt om man har varit beroende. Men funkar det för honom så. BvO är ju på nåt sätt rätt cool som verkar låta honom ta ansvar själv, ung som du Levande, men du är inte lika naiv. Jag ver att jag skulle vara besatt av att kontrollera och räkna.
Sen måste jag bara fråga: hur tänkte du när du kom hem efter hundslagsmålet? Du skriver att du var helt besatt ett tag, men du gav inte efter trots att det säkert finns möjlighet hos dig. Hur gjorde du? Det skulle vara lite intressant att veta.

Yes ska bli skönt att skriva 7 dagar på måndag! Kan inte komma ihåg när jag hade en nykter helg senast, antagligen när jag var gravid för fyra år sen!

Hej

Idag dag nr4 som nykter så kom suget lite lätt krypande. Kroppen här återhämtat sig från senaste fyllan... Men jag gick inte på det. Unnade mig en god kaffe, god mat, efterrätt istället! När jag ändå var igång så laddade jag med godsaker inför helgen! Jag ska klara det!!! Jag säger till mig själv varje dag att mina barn förtjänar att ha en nykter mamma! Ett extra plus är att jag får stöttning från mannen, som då inte är beroende, utan det spelar ingen roll en fredag om han får en öl eller ej, som sagt alla har inte samma förutsättningar:( Han kommer inte att dricka! Jag planerar måltider väl, så att jag har något att gå in för! På söndag blir det oxfile med en hemmagjord lemonad att dricka till! Man har ju råd med mer nu när man inte ska bära hem vinare var och varannan dag!

Han har nog varit riktigt illa ute med alkoholen i många år och har ryckt upp sig och minskat. Och det räcker nog i bland. Ha en trevlig helg!

Har häcken full med aktiviteter och hinner inte riktigt med trots att jag har semester. Gud så skönt att bara ägna sig åt sig själv, hinna med ärenden, träna, umgås med väninnorna, ta hand om hunden och barnbarnet.
Förnyar inte bara min egen outfit utan även här hemma och mitt sovrum kommer bli snyggt och med fina färger. Jag har blivit en ny kvinna som jag trivs bra med och så ska jag förkovra mig med mer litteratur - om alkohol så klart!

Minns dig också, välkommen tillbaka! Att vara vuxen nog att be om hjälp när man behöver det är stort. Tillsammans är man starkare. Lycka till nu!

tidsfördriv när du har semester Levande, att läsa den boken.
Bara du inte blir för upprörd.
Hoppas också att inte kräftskivan triggar fel känslor/behov.

Ha en fortsatt trevlig ledighet

Tyckte intervjun gav en konstig bild, men tror jag kommer ändra mig när jag läst boken

Nu har det gått ytterligare en vecka mammatill3. Hur har det gått?

Tack för ett väldigt utvecklande och intressant svar/reflektion!

Ångest och ff hur hela hormonsystemet är oerhört intressant, ju mer man grottar sig i endokrinologin desto roligare men svårare blir det.

Gällande just ångest så upplever jag själv ingen varken direkt eller indirekt påtaglig ångest, om inte systemet lurar mig vill säga. Terapier och KBT bl a är ju som du säger väldigt effektivt något jag har lärt mig den hårda vägen, fly inte möt. Medikamenter är jag helt emot, särskilt alla former av SSRI. Blir förbannad bara av tanken på vilken skada de ställer till med.

Banani, djupdyk gärna än mer i ditt område, jag kommer lyssna och reflektera. Är själv medicinutbildad så jag är väldigt nyfiken på din expertis.

Snart är det 3v utan ah. Det känns mer normalt än tvärtom. Enda negativa är att jag tar min tillflykt i en cigg då och då. Urbota korkat och helt emot mina principer. Men hellre en cigg än en flaska vin just nu, dock inser jag ju att även detta är ett flyktbeteende (från vad?) och ett sätt att stimulera beroendehjärnan. Men jag tänker inte ge mig själv dåligt samvete för det, för i sin helhet tänker jag ändå ge mig själv en klapp på axeln. Insikten om att jag har ett alkoholmissbruk men kanske ändå inte är alkoholist ger mig en förhoppning om målet att en dag faktiskt bruka med måtta, respekt och njutning utan överdrift.

Hur man än skriver så är det alltid något som är oklart: min innerliga önskan är att barnen har förmåga att välja rätt, välja det som är bra för dom. Sen är det bara så, att alla får sin dos av smärta här i livet och det är där som jag hoppas att barnen är kapabla att metabolisera.

Hej Muränan!
Vad glad jag blev att du kom ihåg mej.
?
Jo jag har nog funderat på att leta upp någon annan hjälpperson.Det verkar som jag behöver någon att ' hålla i handen" för att fixa att hålla mej nykter.
Bedrövligt men sant. Att vara mer än vuxen men inte kunna ta hand om sej själv. Skamfyllt.

Varför är du arg på dem?

Jag har fått lite mer energi och nu i veckan skulle jag iväg till mitt första möte på Alanon. Och så är det SEMESTERSTÄNGT!
Det märkliga var min mans reaktion när han började förstå mina planer. Han var inte "redo", sa han, och han frågade om jag skulle dit och prata "skit" om honom. Jag blev så förvånad. Han som, när han i början gick på sina AA-möten, uppmanade mig att gå också. Men sen har jag insett: jag tror att han går dit o fejkar.
Det är inte lätt här i världen.
Så till Eva-Karin som skrev hårda ord i min förra tråd: du har så rätt i det du skriver och att jag börjar på Alanon innebär att jag tar ett initiativ för förändring. Jag är rädd, vet inte vad jag ska förvänta mig. Det blir nästa vecka. När min man är på AA-möte är jag på mitt möte i lokalen bredvid med Alanon. Är det någon som har erfarenhet av att gå parallellt, sådär? Är det att undvika eller spelar det ingen roll?
Vad ens barn beträffar, jag önskar att jag hade gjort saker annorlunda för att visa att de har en frisk mamma. T ex inte godtagit hans versioner av allting, men hur skulle jag veta det, att det han sa var av sjukdom, och att mitt tassa-på-tå-liv var "medberoende"? Och sen har jag insett..att människor (och barn) på något sätt 'metaboliserar' väldigt mycket. När jag läser om människor som överlevt fasor och som gått vidare..det ger mig tröst. Min man kan inte styra o ställa med mig något mer. Den tiden är över då jag tassade på tå. Och jag hoppas innerligt att barnen har med sig i bagaget förmågan att metabolisera.
Ursula

Eftersom jag blev så arg på artikeln om dem, så skall det bli intressant att se vad jag hamnar nu.
Tror att det kan öppna vägar till möjligheten att få hjälp tidigare och kanske ett nytt sätt att hantera alkoholproblem.
Men det kanske blir ännu argare på dem efter jag läst boken.
Forsättning följer/

Hej! En sak är jag för min del säker på: det fungerar inte att dricka "normalt" eller "socialt" för den som drabbats av ett beroende. Verkar vara inne att tro att "det fungerar för en del", "det kan fungera", "det är individuellt". Har även sådana uttalanden bland professionella inom behandling. Ganska onödiga uttalanden, tycker jag.

Jag har träffat många alkoholister, och nyktra alkoholister, genom att jag har arbetat på en sk värmestuga, och även i och med jag har levt tillsammans med ett par. Och jag tycker det är såå tydligt att man som beroende bör avstå helt.

Nu predikar jag ombedd. Förlåt, men jag kände bara att det måste ut!:-S

Så....då gäller det bara att din man inser det...vilket han kanske någonstans inom sig faktiskt gör! Men suget får honom kanske att förtränga det. Det är otroligt vad detta alkoholsug kan få människan att blunda för och förtränga, tycker jag.

Jag hade t ex länge hotat om separation när min man drack. Hans uppfattning om vad jag sagt var typ att det inte gjorde mig så mycket om han drack! :-?

Ja, den där beroendehjärnan kan få till det, den!

Lycka till på din väg vidare, och försök hitta vad du verkligen vill inom dig!

Och din man skulle jag vilja rekommendera AA om han vill klara av att leva nykter och lära sig mycket om sig själv, som kan komma att ge näring åt hans liv.

Hej
Du överdriver inte.
Kvinnofridslinjens telefon:
020-505050.
Inget spår av samtalet syns.
De slussar dig vidare, skyddat boende, kvinnojour..
Ring idag innan du går från jobbet eller imorgon på morgonen.
Skriv sedan här och säg.
Ursula

Muränan, kul att du har koll ett av mina tidigare nick :) Så du fick en lista med ex. iallafall. Alkohol har nog varit med på ett eller annnat sätt när det gäller mina ex. Man blir ju själv lite modigare när man druckit lite alkohol. Snyggare. Även den man raggar på. Starkt av dig att vara kvar här.

Jag har faktiskt pratat lite med en polis jag känner. Han säger att de enda som kommer att hända om jag anmäler är att de plockar in honom till förhör, och att det blir jobbigt för alla. Risken är att jag får det mycket värre, så jag känner att jag inte vågar blanda in någon myndighet.
Jag känner att jag tvekar på att ge mig iväg. Som alla säkert vet så är det lugna perioder, och just nu är det en sån. Han är överdrivet snäll och omtänksam. Samtidigt som allt det andra finns där. I natt har han gått igenom hela min telefon. Han har kollat min adressbok, samtalslistor, sms, FB, Messenger m.m. Jag kan se det eftersom man kan kolla vilka program som varit öppnade. Det känns som att han ständigt bevakar mig.
När det gäller huset jag har på gång så är det en kompis till mig som sköter kontakterna där. Däremot måste jag försöka fixa något till hästarna, och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag har svårt att hinna på jobbet, och hemifrån är det ju uteslutet.
Man kan tycka när man varit tillsammans så här länge att man känner någon, men jag har lärt mig en hel del senaste året. Jag har lärt mig att inte lita på någon. Jag känner mig nu helt skakis, jag fryser hela tiden. Kommer någon och frågar hur jag mår så börjar jag gråta. Det är svårt att sitta på jobbet och låtsas som ingenting. Sedan kommer tankarna på att jag kanske överdriver? Han säger ju att han dricker mindre, och nu har han ju varit "snäll". Men innerst inne vet jag ju att nästa gång det smäller kommer det att bli värre än sist.
Just nu försöker jag bara vara "snäll" och inte säga emot honom. Jag kan inte få huset ännu på några veckor, så händer något nu har jag ingenstans att ta vägen. Jag vet bara inte hur länge jag orkar ha det så här.

Du berättar om din mamma som har haft alkoholproblem sedan 6 år tillbaka. Det har varit olika illa i perioder men nu senast har det eskalerat. Du har försökt prata med henne vid flera tillfällen och oftast vill hon inte erkänna. Nu på senare har hon sagt att hon tagit prover och gått i samtal efter du åter igen tagit upp att hon kört rattfull, du hittat burkar och mera. Din tanke nu är att du och din syster följer med henne nästa vecka, så ni ser att hon tar emot hjälp.
Vad tufft att försöka nå fram till någon som inte just nu är riktigt villig att ta emot hjälp, samtidigt låter det som det haft en del effekt när du pratat med henne. Oavsett i slutändan som du såklart förstår, väljer hon själv. Att hon skyller ifrån sig eller pratar bort det betyder inte säkert att hon inte tycker det är ett problem, ganska vanligt att prata så. En del känner skuld och skam och vill egentligen ha en förändring. Ibland är det svårt att formulera det tillsammans med sina närmaste.

Jag funderar lite på hur du mår, har du något stöd i detta? Klokt att du pratar med din syster, finns någon mer du kan vända dig till?

Fortsätt skriv och läs här på forumet, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vilken lång och tuff historia. Du berättar om din moster som är 48 år har problem med alkohol och mår psykiskt dåligt. Nu senast blev hon misshandlad. Du försöker hjälpa genom att utforska på internet, ringa runt och nu skriva här samtidigt är hon just nu inte villig att ta emot hjälp. Som du skriver i början, du borde skrivit tidigare, jag tänker att det naturliga är att lita på att vuxna människor vill ta hand om sig och vill försöka må bra och att lämna valet till dem själva, sen om man ser att det inte går kanske man griper in och försöker hjälpa.

Är man oroad akut för någons liv kan man alltid ringa polisen och göra anmälningar till socialen.
Ibland kan det behövas flera anmälningar. På vissa orter kan man också kontakta psykiatrin, för att rådfråga för egen del och höra vad de har för hjälp.
När det gäller att hon blivit misshandlad och din oro kring det kan du ringa kvinnofridslinjen 020-505050.

Samtidigt låter det som du gjort allt du kan, du har försökt så många vägar och det hörs att hon behöver hjälp samtidigt svårt att hjälpa någon som inte vill ta emot den. Hon har som du beskriver haft problem sedan barnsben. Jag funderar på, hur mår du. Har du haft stöd för din del? att leva nära någon som mår så pass dåligt kan göra att man själv behöver stöd för att kunna sortera, "vad kan jag göra och vad kan jag inte göra i den här situationen, och vad behöver jag själv just nu?".

Hur tänker du kring att ta något stöd för din del?

Bra att du skriver här, fortsätt skriv och läs. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du kommer hitta nåt sätt att motivera dig! För min del är det min familj när dom mår bra. Och dom mår bra när jag inte dricker för mycket. Då mår jag också bra!
Lycka till och ta upp kampen!

Tack för stödet!

Du är ny här och funderar lite hur det fungerar, du har lyckats skapa en tråd och kanske hunnit läsa runt något? Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar. Det låter som du vill få en förändring med alkoholen, att den börjat påverka jobb och familj. Va klokt att du tar steget och skriver här.

Fortsätt gärna skriv och läs !

Hoppas du hittar lite som blir hjälpsamt för dig.

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej!
Nu är det snart en månad sen. Hur går det?
Hoppas se dig snart igen.