Senaste kommentarerna i forumet

Det jag menar är att jag skiljer på ett riskbruk/missbruk och ett övertag av beroende. Jag klarar mig utan ah, men klarar jag mig utan "missbruk" av vad det än må vara? Det är väl lite det jag funderar på när det kommer till min beroendehjärna, att "jag" är ute efter något, en kick eller fokus av något slag, men det behöver nödvändigtvis inte vara just ah.

Kanske försöker jag lura mig själv, det återstår att se även om jag just nu inte tror det, man får vara vaksam. Haft gyllene tillfällen att köpa vin och konsumera, men jag har ingen lust alls. Det fysiska beroendet av ah är åtminstone tillfälligt som bortblåst. Däremot känner jag en saknad, inte efter ah, men efter något. Förmodligen därför jag tar en cigg här o var trots att det som jag tidigare nämnt går helt emot allt jag är och står för. Sjukt egentligen. Just nu vill jag bara röka, shoppa, fixera mig vid mat... You namn it. Missbruksbeteendet finns ju där och det är förmodligen detta jag måste jobba med, inte Vad som missbrukas utan grunden.

Ska beställa hem vit B3 och ta i högdos, ska se hur det påverkar min deppigast/rastlöshet som triggar känslan av att överdriva något.

Inser att jag låter flummig, kanske är jag helt väck... Ensam är jag, eller känner mig. Utanför jobbet inte en vän i hela världen känns det som, men en sjuhelsikes massa bekanta och människor som "känner" mig. Som apan.

Bäst och ha en period utan alkohol och sen tänka igenom situationen, tänker jag. Låter ju inte så bra med minnesluckor. Har tyvärr inga tips på hur göra. Jag har försökt själv och det gick inte att måttlighetsdricka. Har du själv någon idé så dela med dig.

Ett tips som är skittråkigt och kanske funkar nån gång emellanåt är att börja dricka sent på kvällen.
Då hinner/orkar man inte dra i sig en dunk vin innan gardinen går ner. Annars vet ifan, det här med att sluta efter 3-4 glas är ju inte mänskligt, det är ju som att avbryta typ vad som helst precis när klimax är inom räckhåll, man gör inte så.
Men testa att bara ha en flaska hemma och dra i dig den när bolaget har stängt, då är det ju som det är, och ge fan i mobilen...

Känner så väl igen mig i detta. Startade en tråd med namnet "Det är dags att söka stöd" igår och jag skulle bli så innerligt tacksam om ni ville ge er syn på min situation.

Starkt jobbat, och du är ytterligare en mycket bra förebild här på forumet, som visar att det går att komma ifrån drickandet.

Men vad bra gjort och ser fram mot att få läsa 100d här sen :)

Helt otroligt! Här har man läst om andra som kommit upp i 60 dagar och tänkt "om man kunde komma så långt" och hux flux är jag uppe i 70 dagar. Det känns fantastiskt. Har mått lite upp och ner men faktiskt inget riktigt sug en enda gång. Det känns som jag fått nog helt enkelt, drickandet har ställt till men enorma problem med ångest och självmords tankar, och även om jag fortfarande har ångest är det inget man kan jämföra med hur det var när jag drack.
Har skaffat en liten katt som gör att jag mår bättre också. Så himla skönt att ha någon att gosa med. Jag älskar min katt.
Jag har fått reda på att min pappa som jag inte har någon kontakt med är döende. Det känns jobbigt. Vill inte ha någon kontakt heller då han inte varit någon riktig förälder och jag är definitivt inte skyldig honom ett skit...
Men jag oroar mig för hur jag ska reagera när han dör och jag är den enda kvar att ta itu med bergravning osv...Jag har ju förvisso godman plus massa andra som jobbar "åt" mig men ändå. Kommer ärva en bostadsrätt i Malmö, har ingen aning hur man gör med sådant....
Jaja den tiden den sorgen, just nu ska jag bara känna mig nöjd med att jag slagit mitt eget rekord i nykterhet. Tänk om jag klarar 100 dagar! Det känns fullt möjligt faktiskt. Tack alla för ert stöd.

Ja, att vara helnykter skulle givetvis lösa allting, men det är inte den lösning jag helst ser, då jag så gärna vill kunna dricka vin till maten eller fira något med ett glas bubbel.
Någon som har något knep för att sluta efter två glas?

Grattis till 3v. Det har du gjort bra. Funderade på vad du menade med: "Insikten om att jag har ett alkoholmissbruk men kanske ändå inte är alkoholist" ???

Idag är det exakt 3v nykter. Familjen och alla göromål har givetvis alltid prioriterats, dock har jag inte varit lika närvarande innan som jag är nu. Jag är helt övertygad om att man int måste vara absolutist för att ha ett fullvärdigt liv, problemet har varit överdriften av ah, inte att den existerar.

Söka hjälp för vad? Missbruket? Nej det får man ändå hantera själv, besluten måste komma inifrån. Sjukvården ger jag inte fem öre för, inte i flera avseenden av flertal anledningar.

Nej man kan inte äta kakan och behålla den om det är missbruk du pratar om, där håller jag med. Men jag är övertygad om att det går att hitta balans.

Det går bara inte att sluta sådär rakt upp och ner.
Jag hade såna där hemska fyllor i 20-25år, men ju äldre man blir desto mindre orkar kroppen och hjärnan hitta på under ruset.
Försök slappna av och drick i nuet.

Tack Eelis för dina ord.

Nu har jag slängt alkoholen och väntar på att tjejen ska komma hem så jag kan berätta för henne om hur min plan ser ut. I all förvirring trodde jag det var söndag idag, lyckan över att det är lördag och nu har jag städat och laddar inför att gå på mitt första NA/AA möte imorgon. Har käkat och försöker att inte fastna i tycka synd om mig själv tankar. Så mycket skönare att agera än att bara ligga och förgås i ångest. Nu drar jag till skogs och ser om det finns svamp.
Tacksam över att jag har detta stället där jag kan vräka ur mig och läsa om andra som oxå fastnat i beroende/missbruk.

och bli den person som är rationell, snällt och glad på heltid! Jag är inne på min 6e dag nu och mår superbra såklart utan den äckliga stanken AV alkohol, ångesten och skammen!

Vilken genial uppfinning med den där tratten i backen! Fick du nån ordning på stoppet? Och så tänker jag mig att man kan ha en storlek för herrar, det vill säga inte så stor alls men lokaliserad en bit upp från jordytan. Sen har man en stor trattmodell för damer, lokaliserad i bekväm hukhöjd.

Du är fiffig du. Bland annat. Kram på dig!

... tänkte jag att när jag minsann har varit alkoholfri i ett år; då kan jag ju omöjligt ha några problem längre. Ja, åtminstone inte med starkvaror. Ungefär som när jag gick i sjunde klass och tyckte att niorna var så vuxna och coola. Med ett litet perspektivbyte på ett antal år så ser jag ju att nej, så där jättevuxna var dom väl i alla fall inte, niorna. Och sjutton månader in i nykterheten är jag inte den där fullfjädrade nykteristen som jag trodde att jag skulle vara.

På det stora hela är det ändå okej. Min respekt för kraften i beroendet har ökat. Och tillsammans med alla er finner jag kraft att vandra vidare på vita vägen. Det är en vacker väg, vita vägen. Rymmer allt mellan himmel och jord. Den rymmer själva livet.

Jag mår bra i dag.

... till er båda. Varje dag. :)

Säg det!
I verkligheten känns det ju som man skulle ljuga om film och godis och snarare säga att man drack, om det hade hänt.

Det skulle vara roligt att testa reaktionen på olika anledningar där man svarar"det blev några glas för mycket igår".
Jag är själv sugen på "jag lämnade min kropp några timmar när jag tog LSD".

Jag kan förstå dig, det är stort att ta ett steg ut i ovissheten, men jag önskar dig att du gör det!

Hur länge ska du annars vänta på att han får upp ögonen för sitt beroende och missbruk?

Och det finns stöd för dig att få på vägen!

Först när jag verkligen bestämt mig för separation blev min man nykter. Och vi blev kvar tillsammans (var tänkt han skulle ha flyttat). Nu har han varit vit i fyra månader.

Det svåraste för mig var att hålla ut med att han skulle flytta, öga mot öga, i längden. För jag tvivlar ännu lite grann. Blir det återfall? Och så är det annat som inte känns helt bra med oss.

Men visst är jag också ängslig för framtiden singel, ensam vardag..

Till dig vill jag också säga, tänk på att du anpassar dig och tänjer dina gränser i din situation. Gissar att du nu accepterar mycket du normalt ej skulle acceptera!

Fortsätt känna efter vad du vill!

Ja, det är nog det där man måste se i den där dialogen - hela vägen fram till undergången (eller till att man dricker hela flaskan). För mig funkade det där när jag var nykter, men sen när jag åter bjöd in a, så glömde jag att tänka. Då var det åter fråga om det där lilla glaset. Och återigen ett ställningstagande om nykterhet på morgonen och en dialog på em (tyst, tack och lov eftersom jag var på jobbet). Eller.., det kanske hade varit bättre om den skett högt, då hade jag kanske hört hur tomma argumenten att åka förbi systemet låtit. Hade dialogen igår igen.., bara en liten piccoloflaska. Vi hade en bit ost... Sansade mig, "jag dricker ju inte hemma". Vet inte om jag bara köpt en piccolo om jag åkt till systemet. Väl där hade jag troligtvis kommit på att det vore bra att handla något mer och sen när jag druckit min piccolo, DÅ är dialogen en annan. Förnuftet är borta och all alkohol hemma måste ta slut. Så går min dialog, tyst för mig själv. Ska kanske ta den högt nästa gång - även om man säkert kan verka lite knäpp ?. Ha en bra dag, Levande! Ska också ut i skogen idag.

Dag 4 utan A idag.. Har som du Kalle , de symptomen, skriver dagbok flera ggr om dagen och tagit ledigt från jobbet för att ta tag i detta.. Känner att de fysiska symtomen är värst, alltså tremor, illamående , tryck över mage och bröst, känner att när jag tänker på min partner för det bara mer ont..hoppas kunna hörda ut denna dag också men mår absolut inget bra, tvingar i mig mat och dricka och känner mig helt likgiltigt när jag inte har ångest
Men det där ju så Kalle vi alla måste komma till insikt själva för att få hjälp, detta gäller alla slags sjukdomar. Man kan aldrig tvinga ngn att be om hjälp som inte tycker att den har problem. Det i sig är ju otroligt frustrerande för en partner.
Nu kör vi Kalle, en timme i taget!

Känner igen mig med fb. Har aldrig heller vågat skriva en rad, när jag gjort det har jag grym ångest efteråt. Men varför ska inte jag få tycka något? Det problemet är åtgärdat visserligen för jag gick ur för 1,5 år sedan! Jag ses också som väldigt social och säker, men inuti har jag alltid tvivlat och darrat som ett asplöv, osäker på vad människor tycker om mig. Naturligtvis dricker jag också för mycket, men jobbar på att dra ner konsumtionen väsentligt. Jag söker efter något men vet inte vad. Jag har en fin familj, hyffsat gott ställt, ett konstnärligt arbete som går bra. Jag tror jag dövar mig själv för att jag tror jag kan göra mer av mitt liv, men inte vågar eller orkar ta steget framåt. Så vad jag vill säga: du är inte ensam! Ha en fin helg.

Alkoholfängelse kan vi vara utan och ha permission varje dag istället

Vad bra med projekt att skingra tankarna med. Det kommer fler hus och priserna är väl bättre på vintern. Den som väntar på något gott....

Men själva letandet kan nästan vara bäst ungefär som att planera sin drömresa?
Önskar dig en fin dag

En riktigt fin morgon här och ikväll blir det kräftskiva.
Funderade över Sisyfos fråga och hur jag tänker.
Att alltid ha ett val och tvinga sig själv att se konsekvenserna innan jag gör valet har hjälpt mig dessa månader.
Man har alltid ett val även om striden med begäret är hemsk och längtan efter ruset är enormt.
Att jag kan falla vilken dag som helst är jag väl medveten om, men kommer inte göra det utan strid.
Nu väntar skogen och förhoppningsvis blir det några kantareller
Önskar er en fin lördag med val som passar er väg