Senaste kommentarerna i forumet

är ett bra sätt att lära sig hantera besvikelser. Jag hittade mitt drömhus tidigare i veckan, perfekt läge, perfekt skick, kort sagt; precis vad jag letat efter. Mycket snabbt passerade budgivningen min smärtgräns, så nu får jag leta vidare. Och jag som redan hade föreställt mig hur livet där skulle bli, jag hade redan varit på Blocket och letat hammock, gräsklippare, snöslunga och annat smått och gott. Jag hade planerat hur jag skulle möblera, hur jag skulle göra om trädgården. Gruvligt besviken. Man kan väl säga att det var dumt att ta ut så mycket i förskott, men hur skulle jag annars veta att det var mitt drömhus?

Konstigt nog triggade det här inga sug hos mig. Jag kan till och med säga att jag hade mer destruktiva tankar kring alkohol när jag fortfarande trodde att jag skulle kunna köpa det. Jag undrar om inte AA pratar om det där, det är inte bara motgångar som leder till återfall; väldigt många trillar dit när allt är bra och livet är gott. Det låter logiskt i mitt sinne, när man har det bra och livet leker är det väldigt lätt att tro att man kan lägga till det där goda glaset vin på fredagskvällen. När jag tänker tillbaka så är det faktiskt sådana omständigheter som har lett till de flesta av mina återfall.

Så nu letar jag fortfarande. Är det möjligen någon här som har ett hus till salu? Gärna en herrgård på ca. 400 kvm, med en välskött park på någon hektar, vid en sjö ute på landet men ändå nära en stor stad, för under miljonen? Någon?

Ha en fin dag!

Men vad bra jobbat och grattis till 5 månader. Ibland får/måste man välja bort aktiviteter där frestelsen och trycket att dricka blir för stort.

KalleBoll25,
grattis till 5d och att du skriver här. Starta en egen tråd och skriv om hur det går. Det hjälper.

Man kan ju träffa folk om man provar på nya saker. Gör nya saker. Kurser. Resor. Lär dig något nytt med andra. Nät dejting är kul.

Vad bra att undvika situationer med alkohol i början. Grattis till nykter fredag.

Dag 14 lördag, läste en av mina gamla trådar igår som jag skrev jan-mars 2016. Det blev 90d utan aklohol. Sen bev det ca 2 månader i tystnad pga alkoholen. Det började med lite vin då&då. En öl osv. Startade denna tråd i juni. Slutade helt med alkohol igen nu i augusti. Jag är ju här för att jag måste sluta med alkohol. Alkoholen bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. Den förgiftar mina inre organ. Som tex levern. Förstör mitt omdöme. Förstör min hjärna. Tar bort spärrar, dvs det inom mig som kan sätta gränser och även säga vad som är okej och inte okej att säga/göra. Ett liv med alkoholen gör mig deprimerad. Den gör mig ensam. Alkoholen påverkar min ekonomi genom att det kostar pengar att dricka. Man får inga pengar när man är borta från jobbet. Man blir knappast befodrad när man är i alko dimman. Man gör av med pengar som man borde sparat istället. Köper knäppa saker. Med alkohol i kroppen får man dåligt omdöme så man raggar upp kvinnor och har sex med dem. Skönt för stunden men inte så kul att behöva berätta om alla sina sexpartners för en kurator. Dvs när könssjukdomar kommer. Speciellt när det inte bara varit en eller två samtidigt. Vad jag skämdes. Är ju vuxen. Jag har läst mina två tidigare trådar där jag ibland skriver kloka ord och att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Låter så duktig. Jag är inte duktig och att gå från beroende till ett liv utan alkohol är en resa över berg och dalar, över stormiga hav och inte en spikrak process från punkt a till b. Jag ska våga lyckas. Stå upp för vem jag är. Misslyckas jag så är det bara att kliva på igen. Ju fler gånger jag kliver på igen ju närmare målet kommer jag. Nu kanske jag aldrig mer behöver kliva på igen eftersom jag inte kliver av. Vad är sannolikheten för att jag lyckas utan återfall. Att vara medveten, rädd och på sin vakt gör att jag ökar mina möjligheter till ett liv utan alkohol. Det gör att jag kommer att vara ett steg före i tanke och handling. Vara förbered. Frukost.

Första gången på flera år! Jag har berättat för några vänner att jag inte litar på mig själv och alkohol! En del förstår, andra försöker förminska problemet, för att dom själva vill ha drickvänner antar jag.... Nu kommer Det nog fram vilka som är ens riktiga vänner!

Jag har medvetet inte bokat in något de närmsta helgerna, för att inte falla dit när Det är som lättast, i början antar jag! Så jag undrar efter hur lång tid vågar jag ha middag hemma, gå på middag etc... Festar aldrig på krogen så Det är inget problem! Är Det ok efter en månad att testa? Eller ska man sitta hemma längre? Vi gör saker inom familjen för att komma tightare och umgås med barnen! Jag vågar inte riktigt bjuda hem folk ännu! Jag har också tänkt på att i princip så kan jag dricka 1-2 glas om jag bestämmer mig för det, men jag mår inte bra, för jag vill ju ha mer och får då ångest över att jag vill ha mer! Jag har valt att avstå alkohol pga min enorma ångest! Mina barn ska aldrig få se mig tillsammans med ett vinglas med vin i igen!

Ikväll vill jag festa! Jag vill ut,vara social! Känns som jag kommer dö ensam. Hur ens träffar man nya nänniskort om inte på krogen?

Hej Rosa Pantern
Så är det nog att beroendehjärnan tar kommandot. Just nu är han inte villig till AA eftersom han anser inte att det är ett problem. Han är så fast i tanken på att det bara handlar om konsumtion och 3-4 öl om dagen är inte mycket.
För min del är det så sant att jag måste hitta VAD JAG VILL. Jag är bara så feg och rädd för hur allt kommer bli????

Hej Jullan65, du kommer klara det. Håller tummarna för dig, alla andra här + mig själv. ?

Hej AnnaLena 2000, jag är på dag 5. Ryckningar i muskler, oro, extraslag på hjärtat, sömnproblem m.m. Älder: 48 (trots namnet ?). Druckit alldeles för mkt alldeles för länge helt enkelt. Sambon är inte med på tåget, så det är eget race från början till slut. Varför nu? Bägaren rann bokstavligt talat över förra helgen, med ren sprit (har dock krökat de senaste 4-6 månaderna, fr.om ca 3 folköl upp till 2 liter vin varje dag.) Fick iaf förra helgen så ini helskotta ont vid levern (området därikring). Blev riktigt rädd! Har även följt medlemmar här till o från. Vetat om problemet i ca 20 år....suck. Jag hejar på dig AnnaLena och alla andra!!! Tack för att ni finns. Jag bara bävar för när alkoholen ska försöka kidnappa min hjärna o säga mig hur BRA allt känns med lite goa procent. Den är redan på G, den lille a-jävulen. Men inte ikväll tack. Har redan lagt mig ? för säkerhets skull...Lycka tll nu. P.S. jag kanske startar en egen tråd nån gång men just nu vill jag gärna stötta dig så gott det går!

Tänk vad glada vi känner oss när vi vaknar imorgon och inte känner av ångesten och smaken av skiten. Vi får stå ut!

Hej
Vill du verkligen behålla din familje och samtidigt klara av dig själv nykter. Varför inte söka hjälp? Du säger också att du är så duktig i ditt jobb. Vilken innebär att det går över din familje. Du kan inte äta kakan och behålla den. Du fixar det utan A.

Tänker ofta likadant faktiskt....
Tänk om jag kommer till jobbet trött (har sovit 3 timmar) arbetsgivaren reagerar lite o frågar what's up?
- jo jag satt uppe och kollade på 3 långfilmer o käka godis hela natten...
Eller denna som man hört så många gånger och kört med själv: Jo det blev några glas för mycket igår....

Många kollegor och arbetsgivare skulle nog acceptera den senare som en bättre ursäkt för min trötthet det är jag nästan 100 på.
Att sitta uppe och kolla på film hela natten skulle man anser som barnsligt och oansvarsfullt , men att dricka för mkt, jaaaaah det är sånt som händer....
Ta en treo och drick mkt vatten hahahah otroligt

Och det känns oftast bra...
Fredagskvällar är tuffa ibland dock, som ikväll. En kompis hörde av sig om att hen drack öl och att jag skulle göra sällskap - tackade nej och en tomhet infann sig, ledsen och deppig. ...
Men mår så mkt bättre utan A överlag, har inget sug o ingen vilja att dricka.
Mår oftast dåligt när någon föreslår alkohol (inte så ofta längre) då jag alltid tackar nej och de flesta vet om min problematik och mitt beslut. Vissa verkar dock inte förstå... Ja men nu har du varit vit så länge några öl skadar väll inte osv osv va?! Det räcker inte med att tacka nej? Ska man behöva rabbla upp hela livets historia? Eller så blir det inget svar tillbaka angående fika eller liknande.
Det beror väll på min gamla umgängesrätt bla. Där alkoholen alltid var/är i fokus, ingen umgås utan alkohol...
Saknar vissa av kompisarna men vill inte träffa dom då de är påverkade och vill inte sitta med på nån krog. Förstår inte hur jag orkade hänga på alla sunkställen för en billig fylla med bakfylla på köpet så ofta. Hur fann jag tiden för det?
Aja lite funderingar. ...

Är lite osäker på varför du undrar, men formulerar ett långt, långt svar. Det är rätt bra att försöka skriva ner tankarna kring drickande, det blir lite mer uppenbart när man försöker lura sig själv då.
Att dricka eller inte.., sambon är kluven och litar inte riktigt på mig. Han vill att vi ska kunna ha ett normalt förhållande till alkohol och det är väl där jag också vill vara. Att det inte ska vara någon fråga alls. Sen är det ju så att jag aldrig har varit full i officiella sammanhang och det bidrar ju till att han inte är så orolig för just de tillfällena. Jag är mycket måttlig då. Jag har druckit ensam hemma och mycket sällan varit påverkad så att han har sett och märkt. Men han är orolig för att jag ska gå över gränsen. Ett par gånger har jag varit full och "oregerlig" och han orolig för att det ska hända igen. Han förstår inte att jag kan dricka "sunt" i officiella sammanhang men ändå har problem ibland hemma och vem gör det. Sen är ju han fast i bilden av alkoholisten som tar en lättöl och sen omgående dricker sig fördärvad. Så han är orolig och särskilt när jag då började smygdricka igen efter ett så långt uppehåll med det. Och jag är ju inte helt säker själv på att det går. Trodde ju inte att jag skulle börja om igen med smygandet och nu känns det stabilt igen, men det är ju lurigt. Och idag var jag sugen... Övertalade nästan mig själv att köpa en piccoloflaska rött. Å visst, det hade ju mängdmässigt varit ok men jag vet att jag inte kan börja släppa in a igen som slentrianmässigt Helgdrickande. Det stannar inte där. Å visst kan jag tycka att jag borde kunna få njuta av vin till helgen, att jag är värd det efter en hård arbetsvecka, att det skulle vara gott till en bit ost eller förbättra middagen. Samtidigt känner jag mig sund som väljer bort vinet. En halv flaska vin på en kväll är rätt mycket. Om man inte har tränat upp toleransen så blir man både rätt påverkad och lite bakis (i alla fall jag). Och ett glas... Det skulle kanske kunna funka för att förhöja smaker, men det stannar ju inte där och så länge jag inte tycker att ett glas är tillräckligt så kan jag inte dricka hemma. Jag har sagt till sambon att han inte ska tycka att det är en bra idé om jag börjar vilja dricks vin till helgen, men det är mitt ansvar och jag är inte säker på att han fattar att det vore en jättedum idé men jag är glad att jag har sagt det så att jag inte får för mig att lansera den idén här hemma. Det kan verkligen vara naivt att dricka överhuvudtaget, men jag provar med enbart socialt drickande och nu har konsumtionen varit mycket liten, men a har fortfarande en för stor roll i mitt liv och i mina tankar. Vet inte om jag nånsin kan ha ett avslappnat förhållande till a igen och kanske ska man inte det heller. Det är många som dricker för mycket. Det är en farlig drog helt enkelt.

Hej, är ny här men har läst mycket på forumet. Har själv bott ihop med en alkoholist som jag flyttade ifrån för 9 månader sedan. Vi hade varit tillsammans i 18 år men de sista 4 åren gick det utför med drickandet, bl a för att han jobbade så mycket att han blev utbränd och tog till alkohol för att må bättre. Det blev ohållbart, men det tog flera år innan jag insåg att jag måste flytta, det kallas medberoende, när hela ens tid upptas av missbrukaren och man inte har något liv själv. Så för din egen och dina barns skull, FLYTTA, det kan få din man att inse att han har problem och söka hjälp, om inte, så ge dig själv och dina barn ett bättre liv det förtjänar ni . En missbrukare går det inte att tala med så länge han/hon inte inser att han/hon har ett problem.
Lycka till.

Ja, nu blir det paus i samtalen men det finns mer som skaver och som skulle behöva reflektiva tankar. Nu är det dags att klara sig på egen hand och fortsätta bry sig om hälsan och trivseln. Investera i mig själv. Bättre kan inte pengarna användas.
Gör ett klokt val i kväll.

Just det, ena dagen snäll och omtänksam, nästa dag, efter ett par glas så kommer en elak och hotfull människa fram. Att leva med en alkoholist är som att leva med två olika personer. Inte konstigt att man blir alldeles förvirrad, och skräckslagen, för man vet aldrig vilken av dom man kommer att möta nästa dag. Otis, du behöver ingen hypnotisör, det är inte dig det är fel på. Jag känner igen det du beskriver, jag lever själv i ett särbo-förhållande med en alkoholist. Tack och lov så kan jag alltså åka hem till min lägenhet när han blir för jobbig, men det är sorgligt samtidigt, för det blir ingen relation att bygga på. Jag hoppas att du hittar en lösning för din del. Han kommer troligen inte att ändra på sig, kanske om du sätter "hårt mot hårt", men du måste rädda dig själv ur detta.
Önskar dig all styrka.

Hej Elisabeth!
Jag är själv gift med en man som dricker för mycket. Han drack tidigare 10-12 starka starköl, vin och ibland också starksprit. Han gömde och han bortförklarade.
Jag tog mod och konfronterade honom. Han hade missbrukat i ca 20 år dock skött jobbet fram till ca 2 år innan han valde att gå i pension tidigare. När jag konfronterade fick han välja, mig eller spriten. Han valde mig och höll sig nykter i ca 2 år. Nu har han återupptagit drickandet. Dock måttligare. Men, det har kommit smygande och blir mer och mer. Från att han sa att han hade kontroll och ville börja dricka socialt till nu när han dricker dagligen. För det mesta 3-4 starka starköl. Förr köpte han starköl på flak nu köper han i påse, gömmer hälften och ställer andra hälften i kylen öppet så att jag ska se. Han köper också en bag-in-box i veckan..
Jag självet inte riktigt var min gräns går eller vad som är för mycket? Själv dricker jag inte.
Jag känner mig luttrad och uppgiven. Orkar inte riktigt ta itu med detta igen. Vi har varit gifta i många år och har barn och barnbarn. Ibland tänker jag.....orkar jag ställa till med mer problem? Vad händer med huset? Vad händer med honom? Osv osv.......Han är snäll och omtänksam mot mig och har aldrig varit elak. Däremot har han inte alltid varit snäll mot barnen.han vill liksom ha mig för sig själv.
Vi är många olycks-systrar och det är ganska skönt att byta tankar och få höra andras berättelser, man förstår att man inte är ensam.

Jag ser att du varit här ett tag. Du berättar om att din pappa har alkoholproblem och funderar över hur du kan hjälpa honom. Du reflekterar i text och har flera trådar. Det verkar som forumet blir en ventil för dig? vad mer finner du hjälpsamt?

Att ha någon man älskar som inte vill göra det bästa för sig själv kan vara mycket plågsamt och det du beskriver här på forumet är du långt ifrån ensam om. Det krävs mod att berätta och starkt att be om hjälp.
Fortsätt skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har påbörjat en livsstilsförändring då du känner att det är rätt för dig, du vill sätta stopp innan det skulle gå längre med alkoholen och ta tillbaka kontrollen och ta hand om dig själv.

Du har ångest och funderar på om detta också kan hjälpa till att minska den och få mer möjlighet att reflektera över ditt mående. Det låter klokt!

När du beskriver att du skakar och mår illa låter det som att det skulle kunna vara abstinens, mår du sämre så kontakta vården, det finns hjälp att få och en sån här förändring i sig kan vara tuff på sitt sätt.

Fortsätt gärna skriv och läs här, jag tror och hoppas att det blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen

Det du beskriver är du inte ensam om. Du försöker få en uppfattning om din mans drickande och känner på dig att han inte talar sanning. Du vill kunna visa honom det du ser med bevis. Du har pratat med honom om alkoholen låter det som, han försvarar sig. Samtidigt fint att du varit rak med din oro även om de är han själv som behöver ta beslut om eventuell förändring.

Va bra att du hittat hit, fortsätt skriv och läs. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger,
hoppas att du hittar något som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Va bra att du fortsätter läsa och skriva här. Det låter också väldigt bra att du är medveten och försöker ta hand om dig så gott du kan. I din mans släkt är det troligt du som kommer vara den det pratas om oavsett hur det går för din man, du ser att hela släkten undviker att se det du ser samtidigt vet du själv hur det är och sätter ord på det här. Du vet att du just nu inte kan göra mer för din dotter gällande relationen, behöver hon stöd och vill ta sig ur den vet hon att du finns där.

Mannen är värre än innan och agerar ut. Du märker att han troligt gör saker för att bryta ner dig och du försöker stå emot, ett sätt är att utforska och först mer kring missbruk överlag men även er specifika situation. Du har hittat en kontaktperson att prata med tillsammans med din son, va bra.
Din man verkar ha panik som du beskriver det och gömmer nu även ekonomin från dig.

Det låter som att det händer en hel del runtomkring dig som är rätt stora förändringar- det är verkligen klokt att du söker stöd på flera sätt för att se vad som bäst hjälper dig, om inte annat sortera lite bland alla tankar som jag misstänker kan snurra runt. Oavsett hur det blir med din man, vad han väljer, att ta hjälp eller inte så försöker du bygga upp dig själv nu. Du drar i halmstrån och kastar ut krokar.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Men skall ta mig igenom den, för vissa saker är mycket kloka.
Ja hur gjorde jag, hade ett långt gräl med mig själv och antagligen högt.
Men lovade mig själv en sak när jag började klättra upp ur träsket, det var att alltid dra fram konsekvenserna av mitt val.
Om man nu kan bråka med sig själv så är det de jag gör, låter tokigt och ibland tror jag att jag är lite tokig.
Men jag vill verkligen inte tillbaka och och när jag hinner bromsa så blir valet bättre för mig själv.
Önskar er alla en fin fredag/ från en tokig tant som ännu lyckats göra val som är kloka för henne