Senaste kommentarerna i forumet

Men skall ta mig igenom den, för vissa saker är mycket kloka.
Ja hur gjorde jag, hade ett långt gräl med mig själv och antagligen högt.
Men lovade mig själv en sak när jag började klättra upp ur träsket, det var att alltid dra fram konsekvenserna av mitt val.
Om man nu kan bråka med sig själv så är det de jag gör, låter tokigt och ibland tror jag att jag är lite tokig.
Men jag vill verkligen inte tillbaka och och när jag hinner bromsa så blir valet bättre för mig själv.
Önskar er alla en fin fredag/ från en tokig tant som ännu lyckats göra val som är kloka för henne

På bättre humör nu. Vaniljglass med krossad choklad och en påse godis till dagens filmkväll som börjar nu. Ska marathon titta nu. Är ju sjuk så då får man göra så. När jag var i affären så var det en kvinna som sög på en halstablett för att dölja alkohol lukt. Jag kände lukten från flera meter så det fungerade inte. Annars såg jag inga spår att hon druckit eller att hon skulle ha problem med alkoholen. Hon handlade matvator och hoppade in i bilen och körde iväg. Ehh, vad göra tänkte jag. Olagligt att göra så. Om promille var 0.2. Men jag är ju ingen polis. Dåligt samvete här. Skulle jag stoppat. Hon luktade ju bara. Såg inte berusad ut. Hon har säkert gjort så många gånger och kommer att göra så månger gånger till. Hade nog med mitt så åkte hem. Tankeställare.

Hej Reimar,
rätt tillfälle är idag, när ni båda kommit från jobbet. Dvs så fort som möjligt innan det har hunnit sjunka in hos honom och han hunnit normalisera händelsen.
Min man råkade ut för något liknande för ett par veckor sen: han hade legat på soffan och vilat, sen reste han sig upp snabbt och häftigt och gick i väg, snabbt, varpå han svimmade, dråsade i golvet. Han kände av yrseln vid ett par tillfällen efteråt. Han vägrade att gå till doktorn, sade att det var blodtrycksfall, och det kunde det ju ha varit. Även fast jag tycker att det kunde väl doktorn få komma fram till.
/Ursula

Hej!
Vad har du tänkt ha för max mängd per vecka? Jag tycker den idén verkar smart, då jag också har problem med "ingenting, någonsin".

med stöd tack!

Jullan65, kul att du är på! Jag har lagt cola på kylning, det får bli mitt substitut till vinet! På vardagar kör jag vatten, så att det blir lite kontrast!

Muränan, tar emot styrke lasset. Behövs nu. Tack. Ska ta två gofikor istället. Kram

Nähä du - lämna inte utrymme för alkospöket idag! Du kommer garanterat inte bli mindre deppad, utan sannolikt förstärker alkoholen det befintliga känsloläget. Sedan kan du tänka på att du sparar levern om du inte dricker ihop med penicillin.

Heja på med en rejäl guffagofika istället och tänk på att du kommer känna dig piggare och friskare imorgon!
Kram

Fick en depp för en stund. Har ju varit sjuk en vecka snart och ätit penicillin. Känns som sjukan inte släpper. Men jobbat ändå. Inte idag. Ställde in dejten i kväll. Kändes inte så bra. Alkoholdjävulen kom snabbt fram och sa att psst du är ju själv i helgen och lite deppad. Köp lite öl och vin. Bara för att du kan och ingen ser. Allt blir lite bättre med lite gott att dricka. Det kan ju inte bli värre. Du är ju redan sjuk och deppad. Alla spärrar är på nu. Ska gofika istället.

Hej fina du,

tack för att du delar med dig i min tråd. Viktigt att kunna bolla. :-)

Hmmm... då måste jag säga att den där medicinen faktiskt låter ganska livsfarlig. Om man kan dricka två glas vin, menar jag. Startar inte hela processen i hjärnan igen då? ÅH - nu kan jag dricka socialt och bra! Hurra! Jag tycker faktiskt att det låter som en farlig väg att gå och jag förstår att det drar igång tankarna direkt.

Men då kanske det kan hjälpa att tänka - att hur normalt och socialt är det drickandet egentligen ändå? OM man måste äta medicin för att kunna dricka alkohol...? Ska man då äta medicin varje dag till slut, för att kunna upprätthålla sitt drickande...? Men visst, det kanske inte alls är "kul" att dricka med medicin i kroppen. Om själva effekten uteblir, så kanske det inte triggar igång något sug igen. Det blir lite tråkigt att dricka och man kunde lika gärna ha druckit vatten. Men då kanske man lika gärna SKA dricka vatten...

Åh, jag vet inte. Men ett tänker jag. Behöver man medicin för att kunna hälla i sig gift, så kan det väl ändå inte vara bra? I så fall underhåller man ju ändå drickandet. Den dag man lägger ner medicinen - vad händer då? Får man inte sug igen då?

Tänker också att man äter medicin för att klara av att dra ner och sluta dricka. Inte för att klara av att börja dricka igen.

Hur går dina funderingar?

Ha nu en trevlig helg. Själv åker jag iväg och jag tror inte att det finns uppkoppling dit vi ska. Brukar vara si och så med den saken.
KRAMIS

Har läst dina nya inlägg, menar du att du vill kunna dricka socialt men eftersom din man kommit på att du smygdricker så vill han att du inte dricker alls? Jag har sagt till min man på eget bevåg att jag ska minska rejält vilket innebär ca att vi tillsammans kan dela en flaska vin 1gg i veckan. Flera utmaningar finns i det upplägget, dels så verkar en 1/2 flaska vin rimligt innan men om jag dricker 2 glas så vill jag ju gärna ha ett par glas till vilket mest blir frustrerande i ah-hjärnan. Sen så är det ju en form av kontroll, som jag bett om själv. Stunder jag vill "falla" så kan jag inte det då vi sagt tillsammans att avstå. Det är ju bra men ändå jobbigt...

Vad bra att du går in för en nykter helg. Den första helgen är en viktig erfarenhet. Lycka till nu. Och skriv här sen.

Dag 3 efter senaste bakslaget, nykter , men väldigt skört. Tankarna på a finns där mest hela tiden. Det är som sagts, man rullar ut hela registret om man tar första glaset, och det är inte lätt att stoppa. Men, 24 h är utlovade, tid för reflektion taget, nykter en dag i taget. Kram

Härligt Jonna , jag är på en nykter helg.

Dag 13 fredag,
längtar till att komma i bättre fysisk form. Att träna får mig att känna att jag lever. Tänker på att dagarna går och att på måndag kan jag skriva dag 16 och dag 23 måndagen efter osv. Känner inget behov av alkohol alls. Allt lungt. Har dock lärt mig att alkoholdjävulen kommer och hälsar på då och då för att fråga om jag inte bara ska ha ett litet glas öl eller vin. Det får jag leva med resten av mitt liv.

igår. Jag bestämde mig för att göra popcorn, microvarianten. Det brukar ta 3-4 minuter i min micro, så jag satte den på fyra och började stöka med annat i köket. Tur var det, för efter dryga två minuter började det ryka något alldeles förskräckligt ur påsen. Jag fick snabbt ur den glödheta förpackningen och slängde ut den i regnet på balkongen, troligen ögonblicket innan den började brinna. Det hela var väl inte så dramatiskt som jag får det att låta nu, men nog adderade det lite spänning till mitt liv i alla fall.

Det här får mig att tänka på vilken tur jag har haft i mitt missbruk. Jag läser i andra trådar här på forumet om hemska saker som många har råkat ut för, jag har också egna historier ur bekantskapskretsen. Som t.ex. en kollega som glömde något viktigt i en taxi under en festnatt och därmed orsakade att en god vän fick sparken. Eller en bekant som vaknade i fyllecellen utan att komma ihåg vare sig hur eller varför. För att inte tala om festprissen som väcktes av polisen, sovande i en fontän i stadsparken. Det värsta jag kan komma på för egen del är en sprucken läpp efter att ha snubblat på ingenting och diverse blåmärken som jag inte har en aning om hur jag fått.

Det känns som om jag verkligen behöver vårda min nykterhet nu, turen kan ju inte hålla i sig för evigt. Gud vakar över barn och fyllon heter det ju, men jag föredrar att ta det säkra före det osäkra. Jag är tillräckligt klantig som nykter.

Ha en bra fredag allihop!

Längesen jag skrev här nu. Igår kväll hände något som jag tyckte var obehagligt. Min man skulle gå och lägga sig tidigt då han kände att han plötsligt blev trött när han satt vid datorn. Han kom in till mig i TV-rummet och sa detta. När han sedan skulle gå upp till sovrummet på ovanvåningen så säger han att han känner sig "konstig" och att "han håller på att bli sjuk". Därefter dimper han i golvet och tappar medvetandet i ca 30 sekunder. Han trillar inte direkt i golvet utan han håller i spjälorna vid trappan så han hänger i dem. Jag springer dit och skriker "nej nej" och tar tag i honom. Han håller så krampaktigt i spjälorna så jag får dra loss honom så jag kan lägga honom ner på golvet. Där ligger han en lång stund innan han ens kan sätta sig upp. Han blev alldeles kallsvettig, skakig ett kort tag och väldigt yr.

Han fick i våras reda på att han lätt kan få blodsockerfall (han har inte diabetes). Han behöver alltså äta ofta och regelbundet för att undvika detta. Jag frågade honom igår om det var längesen han åt, och det visade sig att han bara hade ätit frukost, en tidig lättare lunch samt en mindre "middag" vid 15-tiden. Efter detta drack han "en öl" på eftermiddagen (75 cl 9%). Jag var inte hemma sen förrän på kvällen och då såg jag att han hade druckit upp ytterligare två öl som stod i skafferiet som egentligen var mina, men detta ville han inte riktigt kännas vid och pratade bort.

Jag vet att han blir väldigt darrig och måste äta nästan på direkten för att att undvika dessa blodsockerfall, men det var första gången han svimmade. Jag läste på nätet och såg där att man kan få ett plötsligt blodsockerfall efter en längre tids missbruksperiod. Alkoholförtäring sänker också blodsockret.

Detta var ju det första jag tänkte på så klart. Jag har ju fört "dagbok" över hur många ölfria dagar han har haft under de 4,5 veckorna (32 dagarna) han haft semester semester, och det är bara 6 dagar (då har jag räknat med kommande helgs ölande fredag och lördag). Räknar med att han är ölfri på söndag då han ska jobba förmiddagsskiftet nästa vecka.

Detta blev ytterligare en "varningsklocka" för mig. Vad tror ni om detta? Jag var så nära att att "släppa bomben" igår och började att diskutera lite, men han var trött och lite yr så han hade inte tagit det till sig.

Frågan är - när är "rätt" tillfälle?

Hej!

..."hjälper gärna andra men inte mig själv"... Vet att du håller dig nykter och på så sätt hjälper dig själv. Vad skulle mer vara att hjälpa dig själv, vet du ngt?

Somliga går fram med självklar rätt och trampar på en och annan, utan att ens märka det.

Andra känner sig inte vilja ta för sig på någons bekostnad, men det finns alltid dem som trycker sig fram där, och risk för att den hänsynsfulla kommer i kläm.

Jag är själv sådan att andras önskningar och behov står högre än mina egna. Det är svårt att leva i relation då. Jag kan se och förstå hans, men inte stå upp för mina egna.

Självkritik du, kan vara den mest tyngande, och svår att skaka av sig. Där gäller det att finna en annan inre röst som kan säga någonting annat och bättre, någonting som värmer istället för att förlama en. Så kan i a f jag känna.

På tal om relationer - så fult att spela på det som varit din svaghet, av din fru. Nu vet jag inte mkt om er, men som partner till en sedan fyra mån nykter alkoholist måste jag också hålla med det Ursula skrev! - Det är svårt att gå vidare om ens upplevelser under den onyktra tiden helt ignoreras.

Sedan inser jag att det kanske kommer att ta tid innan....ja allt måste stabilisera sig. Vi måste se och hitta varandra igen, tror jag. Den som lever får se....hur det går!

Ta hand om dig, väl!

Hej igen, både ni som följt mig här och ev. nya.
Det har tyvärr inte gått som jag tänkt mig riktigt, jag har druckit lite folköl och lite vin under veckan. Absolut inga enorma mängder, men ändå. Inte så himla bra kanske!¨
Jag tror inte på att sänka sig själv helt... Så jag kommer att utarbeta ett "max mängd öl/vin" som jag ska ha per vecka, och det ska va (som det är nu), mycket mindre mängd. Jag får undanbe mig tips om att "Du Mååååååste sluta helt", etc. För jag vet redan att min konsumtion av a är för mycket och problematisk, och jag arbetar med det.... Med det sagt så önskar jag alla här lycka till, och vi hörs! Kram.

Härligt att läsa pi, 80 dgr. Imponerande och inspirerande.

Jag läste mitt röriga inlägg... gör att göra bilden komplett: Jag har under mer än ett år vari på tillställningar uran att bli full på något sätt...

nu fortsätter det... jag skriver hur det är, hur tankarna går, även om jag vet att jag eg borde lämna allt med a bakom mig. Måste nog gå och lägga mig snart, publicerar därfor en fråga jag har; ni som har en partner, hur taclar ni det tillsammans? Sisyfos, jag är spec väldigt intresserad av dig (men även allla andra); din man har ju hittat flaskor du dolt men ändå kan du fortsätta att dricka officielllt? För min man är det skeppet seglat ihop med mycket mer.
Jag hittar flera som tänker sig ett liv med alkhol men under ordnade former... och jag kan inte släpppa det...
Mitt drömmål är att hitta ett liv där a inte är det som bestämmer. Om det är som nu går jag på fest utan a, om jag vill ha en middag och dricka gott rott så gör jag det..m3n dt går kanske ínte..
Det som för mig är så extremt svårt och som jagbehöver hjälp med nu är här och nu- Så fort jag/vi blir bjudna till något roligt slår allt knut... även om det gått bra innnan... Just nu ha jag fallit.... erkänner att jag till min relese när jag hade chansem.,,, jag är inget offer, men så som det är nu på sikt är det inte värt att leva... vad gör jag på sikt.. jag älskar min man men vad ska jag göra?! kram

Vilja åka dit!! Men har nog inte möjlighet att åka då. Vet ärligt inte om jag skulle våga åka dit själv heller. Någon gång kanske!
Skulle vara så roligt att träffa dig också.
Kram ❤️

Hej alla! Har från flera håll att det är svårt att hitta sin gamla tråd... kanske något för admin. Jag inser när jag väl hittade min tråd att jag ihte ens svarat på senaste inlägg, vilket jag anser är skit. Jag blir alltid så glad när jag får respons. Jag har läst mycket ce senaste veckorna/månaderna utan att logga in, delvis pga att jag haft ont om tid, delvis troligtvis pga att jag vet vilka råd jag skulle gett mig själv för att lösa de problem jag har nu... inte de långsiktiga men de kortsiktiga och de tror jag att jag är redo för att ta emot nu och därför loggar in igen. Jag kännner igen mig så väl i mångas bloggar och hämtar oändligt med styrka där, jag är inne och läser dagligen den sista tiden. Jag är så stolt över alla även om det inte har nåogt med mig att göra, bara stolt att ni vågar blotta er här och ge oss andra styrka och kraft. Jag tror inte ni förstår hur många som kanske glidit in på den här sidan och surfar runt som plötsligt inser att ni har samma tankar som de och för första gången inser att det inte handlar om "dem" utan om " er".... även om det är ett första steg.
Jag registrerade mig här förra sommaren och om man fick ha en hejaklack skulle jag vilja ha det.
I verkligheten är det en annnan sak.
Jag förstår det.
Jag har varit på andra sidan och vet hur det är.
jag vet allt det där men det räcker inte.
Vad gör man då?
Jag trodde inte min man var medberoende eftersom han ställde krav,, s¨ånt jag aldrig gjorde. Min barn ställde krav på en nivå där jag inte ens var under insikt att det behövdes (som barn själv). Jag var så stolt över dem. Att de kunde sätta stopp, i min värld fanns inte det. Jag vill inte förminska något, samtidigtsom jag gör det bara genom att skriva detta... jag levde i en annnan värld än de... publicerar detta så det inte försvinner, fortsätter sen...

Lyra, hej!
Jag skriver inte så mycket i min egen tråd men förut idag gjorde jag ett par inlägg och nyss läste jag igenom tråden från början. Du uppmanar mig att gå till Alanon. Jag har samlat ihop mig, vet inte hur det har hänt, men jag har fått mer lust och energi, så jag ska börja gå på deras möten. Jag inser att det kommer att bli smärtsamt och jobbigt. Jag kommer att vara livrädd, jag vet det. Dels för saken i sig men också för att jag alltid har tyckt att det är läskigt med nya människor.
Hur mår du? Det är länge sedan du skrev.
Kram Ursula

Låter som om det börjar bli bråttom. Se till att du har en nödväska någonstans utställd. Hos en avlägsen vän går också bra. Det gör att du känner dig lite tryggare. Och att du är förberedd inför det som du vet kommer. Du skakar för din kropp vet också att det kommer ett oväder snart. Avlägsen vän eftersom det inte är där han kommer leta i första hand. Jag vet för jag har varit där. Jag bara sa att jag kanske någon gång skulle behöva några nätters frist. Att jag inte orkade förklara just nu. Medmänniskor förstår mer än du tror. Någons vinter/ sommarstuga där du kan få en extranyckel? Men såklart bäst om du ringer numret till kvinnojouren. Jag tordes inte ringa dit. Så jag förstår ditt motstånd. "Men så illa är det ju inte". Jo det är det!
Om din bästa väninna hade berättat det du berättar. Vad hade du tyckt då? Att du ska skynda sig därifrån så fort det bara går är min reaktion.
Det är dags nu ! Kram