Senaste kommentarerna i forumet

Gick en period hos en fantastisk alkoholrådgivare men hon har slutat.

Välkommen och så bra att du hittat hit! Många i liknande situationer har skrivit här, till exempel flygcert ifall du hittar hennes tråd. Det är svårt att förstå hur 'fångad' en kan bli men så är det. En långsam process som kallas 'normaliseringsprocessen'.
Jag tycker absolut att du ska ringa kvinnofridslinjen, de samtalen syns inte heller efteråt, just för att skydda den som ringer. Du är faktiskt i en farofylld och oerhört stressande situation. Jag funderade också, när jag läste att du funderar att hyra ett hus, att det är viktigt att du bor så att du är trygg. Det händer att hot blir verklighet fast det känns hemskt att skriva sådana ord.
Ta hand om dig och se till att du kommer bort från den terror (ännu ett förfärligt ord att skriva) du lever i. Viktigt att du inser själv att verkligheten är just sådan du beskriver den.
Styrkekram / mt

Hej Helena67

Hur går det, hur mår du? Ligga med ångest och läsa sjukdomar på nätet gjorde mig galen av rädsla.

Hej Lena72

I ärlighetens namn sådär. Bra början på sommaren och ett sämre slut.
Hur går det för dig? Har du kommit ut ur helvetet?

Hej Jozan40

Första tiden var nog ångest över hur korkad jag varit och vad jag missat men samtidigt oootroligt skönt att orka gå ur sängen. Sömnen var ett helvete, vaken 48 timmar sedan en natts sömn som klubbad. Om inte Netflix funnits så undrar jag om jag hade fixat det hela.

Hej Livrädd!
Du måste bort därifrån.
Om någon kunde polisanmäla din man!
Om du inte törs röra dig, tror du att du kan få mer hjälp av dina grannar som, skriver du, har märkt att du far illa och som oroar sig för dig. Om de t ex kunde göra en orosanmälan till kommunen (de ska inte säga sina namn alls, då förlorar de möjligheten till anonymitet). Om någon utomstående tar ett initiativ är du ju inte helt ensam. Annars kan du själv göra orosanmälan. Anonymt. Säg INTE ditt namn.
Nej...medans jag skriver blir det bara mer angeläget att du ska bort därifrån. Du får ta med dig flera utomstående och så plockar du ihop dina saker och går. Du ska inte vara ensam med honom.
Jag vet inte vad jag ska säga. Men du måste vara listig.
Boka tid hos frissan, och sen går du aldrig mer tillbaks.
Att polisanmäla honom, är det uteslutet?
Ursula

Hej Lotta 222

Hur går det? Ser nu att du skrek på hjälp i juni.

Du klarar just nu inte att hålla dig nykter på egen hand, va bra att du tar steget att skriva här igen. Det är ett stort steg att ta. Ett sätt att försöka ta hand om dig och ger oss chansen att stötta dig. Vad har hjälpt dig tidigare?

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Ja det är inte lätt, men det lilla återfallet kan bara passera, tycker jag. Kämpa vidare bara, jag e me:-)

Tack för stöd o pepp. Ska ta till mig att jag inte ska slå på mig själv. Och ta en stund för eftertanke varje dag. Jag har en otrolig vana att bara rusa "åstad". Impulsiv är bara förnamnet. Just då, i det ögonblicket, verkade det som en bra idé att åka till bolaget. Det fanns en massa anledningar och jag var riktigt värd det. Jag sköt undan mina föresatser att vara nykter rätt enkelt, jag tänkte , det skiter jag i för den här gången. Det hela gick på ca 30 m från tanke till handling. Resultatet blev exakt som förut, några minuters tillfredsställelse, och sedan plakat full. Tänker att jag ska pröva några aamöten igen, tycker det var helt ok, men nånting tar emot....ja nykter o på banan igen då, kämpa på ni me. Kraaaam

Hej

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, hur allt är en fasad när man dricker. Jag nådde botten i helgen och vill göra en förändring medan mina barn är små! Jag tappar det inte varje gång när jag dricker, men om jag bara får 1-2 glas så mår jag inte bra, blir rastlös och orolig och får ångest av alkohol oavsett hur lite jag än dricker! Min mor är bänkalkis och det kretsar mycket alkohol i min bekantskapskrets och i min mans familj!

Är inne på dag 3 nu! Vilket humör säger jag bara, skrikit till och från på barnen, kastat saker, men jag vet att det blir bättre, ska kämpa på! Den stora utmaningen kommer helt klart att vara helgerna för mig! Jag kan vara nykter måndag-torsdag, händer rätt ofta. På fredag så är det som att kroppen skriker efter alkohol, bara för att det står fredag i almanackan!!

Jag här läst alla dina inlägg!! Grymt jobbat! Du har inte bara gjort dig själv nykter, även motiverat andra! 43 är ingen ålder! Allt går att förlåta! Jag skulle förlåta min mamma än idag om hon blev nykter, hon är 60! Människan glömmer fort! Kram

att du kontaktat Maria ungdom, hoppas du får bra hjälp därifrån.
Det går att förändra sitt drickande och sitt liv, du har ju hela livet framför dig. Det är ett stort steg att berätta om sitt drickande.
Det känns ju såklart tungt och lite otäckt att göra det. Men det är nödvändigt, du har mycket strul i ditt liv och drickandet förvärrar alla andra problem också.
Berätta gärna hur det gick.

Ja idag 4 vita dagar, jobbar, startar upp skolor med barnen etc., en tid som brukar kännas ganska stressig. Alla aktiviteter drar också igång för barnen och alla behöver höstkläder oh fotbollsskor på en gång. Jag har ganska länge haft problem med ångest och oro och även gått i terapi för det. Det är både långsiktiga saker som genererar olustkänslorna (jobbiga händelser bakåt, oro för barnen etc.) och korta jobbiga saker som tex någon konflikt på jobbet eller hemma. Ibland är det perioder som denna då det bara är mycket av små saker som pallrar upp sig till en jättehög av allmän stress och oro. Jag märker att min markanta minskning av ah har ökat just ångesten, hela eftermiddagarna och kvällen kämpar jag med ganska stark ångest i bröstkorgen. Känner ungefär som något läskigt är på väg att hända och mår nästan lite illa. I min vardag finns inget läskigt och bekymren är egentligen väldigt hanterbara. Dessutom har jag en uppsjö av goda ting runt mig men ändå far mitt inre stundtals omkring som en fladdrande trasa. Bra ändå så har suget minskat, och jag har ändå ganska lätt för att avstå från ah,även om jag istället då boxas med lite andra spöken. Jag hoppas verkligen att den mest intensiva ångesten ska lägga sig perioden framåt, det skulle verkligen lätta upp min tillvaro.

Hoppas allt går som du tänker dig! Jag traskar på framåt, ett steg bakåt och två framåt så ändå helt ok :-). Drack vin i helgen som sagt men det var iaf under kontroll, nu inne på 4 dgen vit igen. Jag har sorterat ut att jag får se den markanta minskningen som ett framsteg och att det långa uppehållet kanske inte blir för mig ändå. Är dock oroad över att min ångestnivå peakar på eftm/kvällarna, en stark diffus ångest/oro som mal omkring ungefär tiderna då jag ofta druckit vin. Nu så gäller det att parera dessa olustiga känslor istället, så det är min nuvarande kamp mer än sug.

På ett sätt känns det skönt att man inte är ensam, men samtidigt är det ju fruktansvärt.
Han har lovat mig att låta bli att dricka på veckorna, men han springer ut och in i garaget varje kväll. Han har alltid med sig garagenyckeln vart han än går, jag får helst inte gå in där. När jag ifrågasätter varifrån alla ölburkar kommer så har han inte en aning. Han är sur för att jag "förstörde hans semester" genom att vara avig och otrevlig och allmänt störig. Jo... men det var ju inte han som satt i bilen långt ut i skogen och inte vågade åka hem. Då sa han dessutom att jag inte fick komma hem för att hämta några grejer utan att han var hemma, annars skulle han byta lås. Vi äger ju alltså huset tillsammans. Varje gång vi ryker ihop så han förstår att jag tänker ge mig iväg så tar han ifrån mig hus- och bilnycklar och även mobilen. Det har hänt att jag har fått sova på en höbale i stallet.
Det har hänt att jag har låst in mig i sadelkammaren och då har han hämtat en kofot för att bryta upp dörren.
Jag har försökt förklara hur dåligt jag mår av hans beteende, då säger han att jag borde gå och prata med någon om jag mår så dåligt, det är ju inte han som har problem. Varenda kväll sitter jag hemma med en idiot som det inte går att prata med. Jag håller på med mina hästar för att slippa vara inomhus. Han har dessutom börjat vakta på mig. När jag t.ex. går ut med hunden så kan han ta bilen och köra förbi mig flera gånger för att kolla så att jag inte går in och pratar med någon granne. Han vet att grannarna har reagerat och märkt vad som pågår och att de är oroliga för mig. Han tycker inte att jag ska springa och snacka en massa skit med grannarna.
Jag har idag fått besked att jag får hyra ett hus med tillträde i början av september. Men jag vet inte hur jag ska våga!? Jag måste dessutom få med mig mina båda hästar och jag är rädd för att inte pengarna kommer att räcka eftersom jag har huslånet att betala på också. Han kommer inte att tillåta att jag tar med mig en enda sak om jag säger att jag ska flytta. Jag älskar vårat hus och mitt lilla fina stall, och jag har sån ångest att jag knappt kan förklara, men jag kan verkligen inte fortsätta så här. Jag har migrän minst tre dagar varje vecka, jag väger 56-57 kg nu till mina 178 cm och jag har börjat att tappa håret av all stress.
Jag vet inte ens hur jag ska kunna berätta för mina föräldrar. De är pensionärer och börjar bli rätt gamla, och jag vet att de kommer att sitta och älta detta varje vaken sekund. Jag är rädd för att det tar livet av dem. Samtidigt vet de inte hur jag har det. De vet att han dricker, men inte hur våldsam han har börjat att bli.

Jaha, så hamnade jag där då igen...en spontan middag en drink i handen. O jag drack...men bara den o sedan vatten resten av middagen. Vaknade några ggr i natt o ångrade den där drinken - så förbaskat jäkla onödigt!
Risk: den ständigt närvarande alkoholen i umgänget.
Men ingen bakfylla eller andra symtom än ånger som drar ner energin denna dag. Tack o lov! Nu återgår jag till en nykter dag!

Varje dag är en seger så kämpa på. För mig kom den riktiga vändningen först efter ett par veckor och blev sedan starkare och starkare. Plötsligt började jag få lite "sköna känslor" i kroppen igen. Ungefär det jag ville åt med några glas vin. Så klart inte samma sak men minst lika bra. För varje dag som nu går blir jag bara starkare och starkare och inser mer och mer att jag slösat bort en alldeles för stor del av mitt liv med att dricka. Började när jag var 15 år och är idag 43. I helgen var jag på en riktig röjarfest och det var helt hemskt att se sina "vuxna" bekanta bete sig som svin framåt nattkröken. Där och då bestämde jag mig. Jag skall jobba för att aldrig mer ta mig ett glas.

Ni har antagligen helt rätt...
Jag har så svårt bara att acceptera att alkoholen är det viktigaste för min man.
Då han är nykter under de perioder då jag gjort markeringar tidigare, då är han en helt annan person. Den personen älskar jag och vill leva mitt liv med.
MEN, som sagt, han har en älskarinna nämligen ALKOHOL.
Allt blir en negativ spiral, vi blir varandras fiender då han gör sina val till förmån att få dricka på ett helt sjukt sätt. Såklart blir även jag en ohärlig person då jag märker minsta tecken på detta hemliga kärleksförhållande han har med alkoholen.
Dessutom skäms han för att han har detta beroende/ missbruk. Det går liksom inte ihop med hans självbild. Allt detta hör ju att prata om det och, Gud förbjude, söka hjälp är otänkbart för honom.
Trots detta skulle jag ju kunna säga rakt upp och ner idag då han vaknar.
-" Nu ska du ta professionell hjälp som du lovade om det hände igen att du gömt undan vindunkar".
Bara det. Han är nämligen oerhört noga med att hålla det man lovar. I alla andra fall utom när alkoholen viskar i hans öra
-" kom till mig, du är värd att få känna lite avslappning och tröst. Snart börjar jobbet som är ett helvete och som kräver att man dövar allt".
Jag ska ringa alkoholhjälpen idag. Måste få detta in i mitt huvud att jag är maktlös i allt annat än hur jag förhåller mig till denna djävulsdans.

Godmorgon Blåklocka!
Jag fortsätter mitt inlägg från igår kväll. Naturligtvis, det viktigaste du kan göra är att "ta makten över ditt liv", som mulletant säger. Dvs släpp honom och börja ägna dig åt dig. Rent konkret: sätt dig ner, tag mobilen, leta upp Alanon-gruppen, gå dit.

18 dagar är beundransvärt. Hoppa på igen, det är inte hela världen med ett återfall om man inte ser det som en signal att börja om. Hade du a tillgängligt hemma eller var du tvungen att skaffa? Och hur kommer det sig att du inte tog antabus? Jag menar inte att vara ifrågasättande, gör själv såna där saker, men det är verkligen viktigt att fundera över vad som händer och hur man kan undvika det. Själv kan jag absolut inte ha a hemma, just nu i alla fall. Man får väl helt enkelt acceptera att man måste hålla koll på sig själv. Stod häromdagen extremt beredd att i smyg öppna en flaska vin som skickats med mig hem. Det var SÅ nära, men jag sansade mig i sista stund. Det är svårt att hålla en rak linje hela tiden, men om du kör på direkt igen så är det verkligen inte hela världen.

inte tid att sitta här och skriva nu. Jag är i full färd med att felsöka en maskin som står i ett annat land. På grund av tidsskillnaden är det dag där nu, så jag får offra min nattsömn. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; internet är fantastiskt. Jo, det är jobbigt att gå upp och jobba klockan två på natten, men det är ingenting mot att ägna ett dygn åt att resa dit och ytterligare ett dygn åt att resa hem igen. Så här sitter jag framför min dator och är ganska tacksam faktiskt.

Jag är inte beredd att offra min nykterhet på kundsupportens altare dock. Den här stunden på forumet betyder så mycket mer än bara några ord på skärmen. Att jag sitter här och skriver innebär att jag har ägnat en stund åt mig själv, att jag har reflekterat över hur jag handskas med mitt liv och att jag aktivt jobbar vidare för att få en nykter fortsättning på det.

Det här kan jag naturligtvis inte säga till kunden. Som Ebba skriver i sin tråd: ordet alkoholist har en negativ klang och triggar åtskilliga mindre smickrande bilder i de flestas hjärnor. Jag är själv ett offer för det där, jag kallar mig visserligen alkoholist ibland, men alltid med en skämtsam eller ironisk underton. Det ordet, och ännu mer ordet alkis, får mig att tänka på parkbänkar, högljudda bråk om den sista slatten sprit och sovande, skitiga gubbar i trapphus.

Sopgubbar heter ju numer renhållningsarbetare, många andra yrken har fått mindre nedlåtande benämningar, kanske skulle vi också uppfinna en ny beteckning. Det vore ju enklare att t.ex. säga "jag har drabbats av Vocatus Secundum, så jag får avstå drickandet". Kanske någon skulle starta en tråd där vi kan föreslå och rösta om ett nytt namn för vår sjukdom?

Ha en fin dag allihop!

men ät gärna lite ibland också ; )

Ha en bra dag napalosrot

Dag 11 onsdag, tänker på att dagarna går och hur närvarande man blir nykter. Det är så här jag vill ha det. Vakna upp utvilad och vara hungrig. Magen kurrar.

Hej

Oj det låter precis som om det skulle kunna vara jag... Man levde ett helt normalt liv tills vinet en dag tog över! Jag har också utmattningssyndrom och dricker uppenbarligen pga stress, fly verkligheten vad vet jag... Hur gamla är dina barn och hur länge har du haft problem? Jag här nått botten och har inte druckit på två dagar nu, vet att det är enda vägen att avstå HELT!! Jag vill komma över den där tröskeln alla pratar om, hur man ser på livet annorlunda efter ett tag AV nykterhet och får andra kickar i livet! Häng på! En dag i taget!

Jag har lite funderingar, och råd till dig.

Först och främst, sparka inte på dig själv för det lilla återfallet. Titta framåt och tänk positivt om dig själv.

Fundera först på dessa två meningar.
"Jag hoppas att jag klarar att vara nykter idag, hoppas att jag inte får några sug idag."
"I dag ska jag vara nykter, och oavsett vad som händer ska jag inte sträcka ut handen efter det första glaset."

Avsätt gärna en stund på morgonen, en ställtid inför dagen, där du jobbar lite med dig själv, och din nykterhet. Tänk över vilka miljöer och situationer som dyker upp under dagen. När kan tankar på alkohol komma, när kan de förrädiska sugen komma smygande? Acceptera att de kommer. Förbered dig mentalt på din strategi. Att du ska förbli nykter, och det viktigaste: Du ska inte sträcka ut handen efter det första glaset. Detta gäller självklart även för oförutsedda händelser och situationer.

Du kan också förstärka kontrollen över "glashanden" (vänster eller höger?), genom att ha något litet föremål (ring, smycke, nyckel, sten, etc.) som du håller i "glashanden" när sugen sätter in. En extra liten trygghet. Din talisman mot a-demonen.

För att kunna sträcka ut handen efter ett glas, krävs en signal från vårt medvetande. Andning och hjärtats slag sker genom automatiska signaler utan att medvetandet är inkopplat, men det gäller inte att sträcka ut handen. Det är medvetet.
Sug uppstår i det undermedvetna, från beroendedelen av hjärnan (reptilhjärnan). Det undermedvetna kan vi inte styra, men medvetandet är våra tankar, de kan vi styra med kloka val.
Träna på att låta medvetandet, de förnuftiga valen, ta tillbaka kontrollen över det undermedvetna, det av alkohol programmerade beroendecentrat i hjärnan.
Låt medvetandet hålla tillbaka handen så den inte sträcks ut!

Jag både vill och tror att det kommer att gå bra för dig Jullan65.
Jag önskar dig en bra dag. Många styrkekramar!