Senaste kommentarerna i forumet

Hej Douglas,
så rörigt du har det. Det första som kommer för mig är att du måste ha kontakt med andra (bra att du skriver här, till att börja med), du måste börja odla kontakterna med ert gemensamna barn och även din frus barn. Du måste vara ihärdig om de drar sig undan. Säga att de får komna på direkten, inte att ni ska höras av.
Märker att du drar dig för att berätta för dina vänner...du vill inte belasta dom, säger du. Och du skriver att båda dina föräldrar missbrukade alkohol. Du har alltså vuxit upp i en miljö där du fick komma i andra hand. Du var van vid att inte bli ombrydd och tänkt på. Och ditt liv nu...Jag tror att din fru utnyttjar dig. Hon vill att du ska byta jobb och klagar på att du tjänar för lite. Det luktar, känner du det? Hon borde komma på en ordentlig utredning för sina åkommor. Hon kanske själv kan arbeta, som du misstänker.
Vem köper ut alkohol till henne?
Sen, det vore bra om du skapade din egen tråd och flyttade över dina inlägg dit; nu skriver du egentligen i någon annans tråd, det blir lättare att följa dig om du hade en egen. Och sen följer du ditt eget skrivande lättare med en egen tråd.
Ursula

Snyggt att stoppa där när du nästan planerat ett glas till. Ensamdrickandet är verkligen bara onödigt.., eller berusningssökande om man säger så. Och särskilt när man tycker sig behöva ett glas till när man kommer hem. Det är klara varningssignaler på ett sånt beteende. Bra att du sansade dig! Är faktiskt lite imponerad t.o.m. Det är så lätt att fortsätta när omdömet är grumlat.

Hej Blåklocka!
Tråkigt att höra, minst sagt, men jag blir inte förvånad. Att han lyssnade så bra och lovade..Han menade det, i DET ögonblicket men nu är det där ögonblicket förbi, nu är ett annat ögonblick.
Jag skulle tro att han behövde dig av någon anledning under semestern. Ville han visa upp en 'vanlig, hygglig' familj, tro? För släktingar? Men nu väntar vardagen och han tycks bli den 'vanliga' alkoholisten som är din make.
Jag känner till en tjej som åkte fast för rattfylla efter ett restaurangbesök (med vinförtäring, en vanlig tjej, ingen alkoholism) där någon annan gäst på restaurangen som sett att hon sedan satte sig vid ratten, ringt anonymt till polisen. Så, så kan man göra, t ex. Eller som någon annan tipsat dig: kontakta din killes arbetsgivare. Och det jag undrar över...din killes arbetskamrater?? De är ju poliser. Märker de ingenting??? Eller kontakta hans fackförening?

Ångest är inte helt lätt att förklara. En del verkar ha en biologisk känslighet för ångest men som också växer fram med sådant som händer i livet. Det kan ses som en överaktivitet i områden i hjärnan som också aktiveras vid fysisk smärta. Hjärnan har andra områden som skickar hämmande signaler så att vi inte uppmärksammar all aktivitet hela tiden. Hos en person som utvecklat mycket ångest kan man se de som en inlärning där ett stimuli som kanske egentligen inte borde trigga ångestkänslor plötsligt gör det. De hämmande signalsystemen kan också vara skadade, t ex av återkommande stress eller depression. Det här går att behandla med medicin och terapi.
Ursäkta om jag blev onödigt medicinsk, torr, svårförståelig eller förenklande :) men det här är lite mitt område.
Jag vill väl framhålla att ångest inte är en dålig känsla egentligen men att man kan råka utveckla dysfunktionellt mycket ångest. Sedan ruckar alkohol på dessa system jag babblar om vilket är en förklaring till bakisångest förutom eventuella dumma saker man gjort.
Hur som helst - upplever man problem med att hantera känslor så går det att inte bara lära sig hantera men också behandla så hoppet är stort ;)

Låter ju som du är på rätt spår verkligen men också som att du fått en dålig vana med sömnångest. Du kanske kan reda den bara av dig själv, annars finns hjälp att få för sånt också :) haha fy fan vad tjatig jag är att alla ska gå till terapeuter hit och dit. Det är bara att jag känt för många som vägrat hjälp och så tar det bara ännu längre tid att komma tillbaka..

Det finns flera tester. Dels så kan levervärden kollas för att se om det är är förhöjda nivåer av enzymer som läcker ut när en cell skadas som exempelvis vid fylla men de är lite ospecifika. Det du troligen ska få lämna prov på är ett prov som visar om alkoholintaget har varit stort senaste veckorna, liksom för att man inte ska kunna supa en månad och sedan hålla sig nykter två dagar och ha noll promille.
Jag säger som de andra - varför måste du dricka? Vill de ha koll på ditt drickande så finns det troligen en anledning, kanske att du ska medicinera med något som blir farligt för en alkoholist. Du vet säkert anledningen själv :)
Och seriöst, trasig lever är inte så sexigt

Fruktansvärt. Starkt att du tar tag i sakerna och hemskt att behöva fly sitt egna hem. Angående ditt hem så är väl enda väg att gå är skilsmässa och bodelning. Jag tycker du gör helt rätt och bra gjort. Du har mitt fulla stöd.

Tack för ditt stöd.
För några veckor sedan hade jag ett allvarligt samtal med min man om hur jag ser på hans alkoholberoende och att jag inte tänker leva med honom under dessa villkor. Han var konstigt nog lyhörd och talade om saken ur hans perspektiv. Han lovade att om han skulle gömma alkohol och dricka i smyg en gång till, ja då lovade han att söka professionell hjälp.
Ok, det har varit en bra semester och han har inte druckit på det där sjuka sättet...
Så idag, då han har en dag kvar tills jan ska åter till jobbet, ja då är det samma visa igen. Dimmiga ögon, aggressiv stil, konstigt beteende. Och jag hittar naturligtvis en tom vindunk gömd i garaget. Han har ju bara druckit några öl, officiellt. Jag känner omedelbart det välkända äcklet och ilskan över att bli lurad åter igen.
Varför kan jan inte söka hjälp?
Han har ju pratat om ett par i bekantskapskretsen där mannen dricker så som min man, och då har min man lagt ut texten big time om hur äckligt, looseraktigt osv det är!
Faaan vad arg och ledsen jag känner mig!

En skön eftermiddag med en av väninnorna, och det blev en halv flaska vin. Hade tankar på att ta bara ett glas till nu när jag kommit hem men avstår och följer mina egna råd inget ensamdrickande!
Skönt att jag kan bromsa och tänka efter!

Hur går det för dig, 1986? Hoppas att du klarar av den här förändringen. Tror du är stark och värd ett nyktert liv om det är vad du vill ha.

Som en liten uppdatering så drack jag i alla fall de där gångerna. Tycker ändå att min alkoholkonsumtion är mycket bättre sen jag började jobba. Dricker ofta, men inte lika många glas på en kväll. Som mest sex glas på en kväll. Och det var en gång. Nu sen lite mer än en vecka tillbaka dricker jag nog mer än jag borde, i snitt 3-4 glas per dag. Det kunde vara värre, men det är ju för mycket i längden. Och gillar inte att det är i princip varje dag. Håller mig i alla fall ifrån nivåerna "dricka och gråta och älta". Ska försöka ta tag i det imorgon. Skapa en glad vardag osv. Tror träning är en viktig del i det för mig - att få en endorfinkick och spendera tiden på gymmet istället för med alkohol. Även om det ibland inte känns som en så stor förändring, så tycker jag att jag dricker mindre när jag tränar mer. Alkoholen är bara så bra på att ta bort magontet och viljan att isolera sig, på en gång. Som att den här dagen blev helt okej, efter ett glas. Men det andra är ju också bra på det, alkohol är bättre på att lura sig till en bara.

Lycka till allihop därute i alla fall <3

Tack för stödet!
Ångesten har lagt sig nu. Nu ser jag bara framåt. Ska börja fundera på hur man i fortsättningen skall "mata" belöningsystemet i hjärnan som du skriver.
Fattar dock fortfarande inte varför vissa som jag, inte kan sluta efter 1-3 "glas" ibland utan bara fortsätter? Grejen är att när jag öppnar första ölen eller glas vin så har jag ingen tanke på hur många det ska bli. Känner ingen spärr. tänker bara på hur gott det ska bli med en öl eller glaset med vin! Ock då ibland har det blivit 2 eller3 men ibland 7-8.
Mitt första mål nu är total avhållsamhet ett bra tag framöver. känns bättre att sätta upp delmål än att säga att man inte ska dricka någon mer alkohol i hela livet. Lite som AA´s ide, - ta inte det där första glaset idag.
Lycka till!

Tack snälla för svar!
Ja, det känns som att jag har börjat tänka ett steg längre nu. Jag har funderat på att ringa kvinnofridslinjen, men jag är en sån som aldrig ber om hjälp, jag försöker fixa allt själv. Men i detta läget kommer jag inte att klara det ensam, det inser jag ju också.

Du har en sambo med alkoholproblem och som haft det en längre tid. Han är våldsam och kontrollerande och det har ökat på senare tid. När du tagit avstånd, bott hos dina föräldrar har du varit rädd att han ska ta sitt liv. Nu är du rädd för vad som kommer hända när du kommer säga att du kommer att flytta.
Hans våldsamhet mot dig har ökat, du funderar över om hans beteende att ta dina inloggningsuppgifter till facebook är överdrivet. Du överdriver inte, ofta när den tanken dyker upp så är den rätt, oavsett ska man inte behöva känna så. Det låter som du själv ser på situationen lite utifrån nu och vet att såhär vill du inte leva.

Vad klokt att du skriver och berättar här, tar steget att vända dig utåt så du kan få stöd. Du är inte ensam.
Har du något mer du tänkt som skulle vara hjälpsamt? Utifrån det du beskriver låter det som det skulle vara klokt att ringa kvinnofridslinjen, anonymt, kostnadsfritt, dygnet runt 020-505050. Vad tänker du om det? Hur ser ditt stöd ut i övrigt, vänner familj?

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kommer att gå bra, visst de gör ont men de kommer att bli bättre med tiden. Stå på dig. Stor kram

Tack för feedback!
Nja .. delar inte detta med andra, känns som om att det är mitt problem. Jag har viss erfarenhet av liknande då mina båda föräldrar också var alkisar.
Det finns väl några som vet, men det är inte så mycket att tala om med dem, jag vill inte belasta dem med detta. Dessutom har bekantskapskretsen minskat, kraftigt.
Det är svårt att ha ett vettigt umgänge när det finns alkoholproblem, alkohol är ju en social dryck för de flesta, oftast inte för mig då jag i det närmsta är nykterist.
Som så många ggr tidigare är det väl flera saker som påverkar, inte minst att jag jobbar en del ... Åker vid 06:30 och kommer hem vid 20-tiden och en del lördagar.
Hon gnäller om att jag måste byta jobb, hon tycker jag tjänar för lite och jobbar för mycket. Det kanske är så även om jag är hyggligt välbetald så är det ett sätta att slippa komma hem problemen, ett sätt att fly...
Det är klar när man är borta mycket önskar man kvalitetstid, och det är ju begränsat när det är så.
Idag är jag ledig, dvs en möjlig kvalitetsdag, inte då ... hon sover och klagar över smärtor i magen ...
Jag kommer fortsätta att skriva, erfarenheten säger att det kommer bli endel, tyvärr...

Tack för fint svar :) min sömn är dålig när jag är nykter, jag är så uppspelt då och stressad inför morgondagen. De dagar jag druckit har jag varit ledig dagen efter och då kan jag sova hela natten plus halva dagen, hehe.
Men det går bra för mig nu! Efter jag kom tillbaka till jobbet så blir det inga fyllor på vardagarna iaf. Så jag dricker inte alls lika många dagar längre som tidigare, helgen kan dock bli en utmaning! Har slutat umgås med de vänner som egentligen bara var "supar-kompisar" så det känns fantastiskt!

Du är igång, du vill detta det är väldigt tydligt. Livsstilsförändringar är inte lätta, fast man vet vad man "bör" göra så gör man inte alltid så, mänskligt. Du är snabbt tillbaka på hästen igen, funderar nu på om du vill ta till lite mer/annat stöd på vägen. Det låter klokt, det är ändå du som styr, ditt val samtidigt som lite krokar kan kastas ut om det blir svårt.
Om du skulle ta mer hjälp utifrån har du någonstans du tänker dig skulle kunna vara ett steg?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Otis!
Du gör rätt i det du gör nu.
Helt rätt.
Du skriver att det kommer att vända upp och ner på ditt liv, på barnens liv och på mannens liv men SE att det är hans missbruk som har tvingat er att leva upp och ner vänt. Det du gör är att vända det rätt. Det är bra att du har en fast inkomst, ni kommer att klara er. Det är värre för din man, skriver du. Men det är nu hans stora tillfälle kommer att ta itu med sitt missbruk. Han måste ta hand om sig själv. Du kommer att vara fullt upptagen med att ta hand om dig och barnen.
Han har förfört dina föräldrar så du får helt enkelt kräva deras stöd, säga typ " Är ni MINA föräldrar eller HANS?". Om de ändå tycks ta din mans parti får du säga, typ, att "Då kan ni glömma att träffa oss".
Jag tror att det verkligen ska ta mycket till innan de väljer bort dig, sin egen dotter, och så barnbarnen.
Missbruk förstör precis ALLT.
Du gör det enda rätta: försvarar dig och barnen. Och motar missbruket i grind.
En kram till dig. Framåt, finns ingen väg tillbaka.
Ursula

Hej, du berättar att du försöker, det gick åt fanders som du beskriver, samtidigt är du en stark person, du ger inte upp. Du berättar ärligt här och du har också tagit kontakt med Maria ungdom. Klokt att kasta ut lite olika krokar så som du gör.
Vad mer tänker du att du skulle kunna vara hjälp av för att ta hand om dig?

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Du lever med din fru som haft alkoholproblem sedan ca 10 år tillbaka. Du har försökt påverka henne till att göra en förändring men hon ljuger och gömmer och vill inte visa hur det är. Du ser att hon mår dåligt och är utanför den sociala gemenskapen. Nu på senare har det eskalerat, eftersom hon är sjukpensionär har hon inte vanliga rutiner och tiderna då hon dricker kan vara vilken dag som helst.
Oavsett om hon som du beskriver erkänner eller inte låter det som både hon och du mår dåligt av detta och nu senast verkade hon vilja påbörja en förändring som inte lyckades.
Kanske är det så att hon vill och försöker, det ger dig säkert hopp att fortsätta så när de inte går vägen blir det mycket besvikelse och ledsamhet.
Va bra att du skriver här och berättar. Hur ser ditt stöd ut i övrigt? du berättar att du skäms inför andra, låter inte som du valt att prata med någon om det? Ibland kan just det vara hjälpsamt. Kanske för att sortera för egen del, vad kan du påverka, vad kan du inte påverka och hur kan du göra för att återfå din energi.
Många gånger är det en hjälp för dom runt omkring att också ta hand om sig själv.

Fortsätt skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner mig som världens sämsta människa! Jag har efter många år som egen företagare, mamma till 2 barn och sambo sen 16 år börjat dricka vin för att slappna av och inte behöva känna ansvar osv. Har diagnosen utmattningsdepression efter att ha drivit på mig själv till vansinne. Tömmer en vinare och mer om det finns, dricker ensam! Har fått nog av mitt beteende och vet inte varför jag valde denna väg??!

Skönt att läsa att du bestämt dig och du klarat ett par dagar nu! Starkt. Håll ut över helgen som kommer nu!!! Tror det är en stor vinst om man tar sig förbi helgen.

Vill Sluta: Bra idé med "pep talk och pekpinnar"! Jag försöker vara "snäll men bestämd" mot mig själv just nu. Lite som en sträng förälder mot sig själv, liksom. Det var kul att höra att både du och jag bestämde oss samtidigt. Det skiljer sig en del mellan oss som du säger, men kanske mindre än man tror, ändå. Jag är ju ensam nu, men har ju tidigare haft sambo, visst drickandet skedde väl inte lika ofta då, men även då kunde jag "spåra ur" i drickandet, med jämna mellanrum, även om det kunde gå (rätt långa) perioder emellan som var bra etc. Nu har jag ingen familj att förlora, men sätter mycket annat på spel, såsom hälsan, jobbet, etc, med drickeriet, så nu får det vara nog helt enkelt. Du säger att det måste vara nåt kemiskt i hjärnan, och visst är det så troligtvis. Belöningssystemet i hjärnan som kickar igång med alkohol, etc. Det har även jag. Men jag tror på att det går att vara starkare än det, om man kämpar och kämpar, men samtidigt är snäll mot sig själv.

Mitt pep/pekpinne idag, dag 2 blir följande: Är det värt att riskera så långtgående konsekvenser i våra liv, som att förlora familj/jobb/hälsa, vad det än månde vara som man har i sitt liv? Är det verkligen värt det, för att få dricka alkohol? Blir en retorisk fråga, för för mig är svaret eg. självklart: NEJ! Så "icke värt"! Känner mig stark idag. Fruktar eg. bara helgerna.... Skickar styrka och kramar till dig, kämpa på! Vi fixar detta! :)

Trodde inte ens jag skulle klara två dar så detta är mer än jag vågade hoppas på.

Dag 1 var lätt fram tills bakfyllan släppt och kroppen ville ha mer. Var på jobbet så det gick ändå.
Dag 2 var värst. Min sambo var inte hemma så jag gick runt i lägenheten och smååt hela dagen. Men vad är väl ett par kilon för en vinst.
Nu känns det så mycket lättare. Har inga mål att helt sluta. Vill bara ha tillbaka ett normalt förhållningssätt. Inser att jag kommer behöva planera noggrannt när det kommer fester.