Senaste kommentarerna i forumet

Nä han släpptes ut i måndags. Nu har han sagt att han ska vara nykter ett år och att han insett att barnen är det viktigaste i hans liv. Förlåt om jag låter bitter, men de låter lite enkelt och konstigt att han insett de först nu. Men hans körkort är indraget och halva barnaskaran vill inte veta av honom. En dyr månad blev de för honom.
På de yngsta barnet görs nu en utredning av soc och frågan är hur de ska kunna umgås på ett vettigt sätt pappan och barnet. Jag vill absolut inte att hon ska vara där ensam, jag är rädd. Han mår visserligen bättre nu, enligt mina andra barn, som träffat honom men jag känner mig mycket osäker. Jag hade en sån enorm ångest i går men nu känns det bättre. Jag har gråtit i smyg och även berättat för min chef lite av vad som hänt och de känns bättre nu. Lika bra att reaktionen kommer och de lär väl vara jobbigt länge till men jag ska kämpa.

Konstigt att det inte händer någonting i min hjärna! Ingen bestämd känsla att ja, vi fortsätter, eller nej, vi går isär!

Fortsätter att skriva i desperation, men ingenting händer!

Köpa ut vår lägenhet var ju ingen bra idé om vi ska fortsätta ihop, då sambolagen gäller...

Ja, jisses!!

Jag är också ambivalent och har varit så under en längre tid. Jag funderar själv på om jag tycker de "bra stunderna med alkohol" är bra stunder just på grund av alkoholen. När jag ser framför mig en öl i solen en vacker dag är det alltid dagar då jag ser framför mig att det kommer bli mer än en öl. Sällan jag tänker på släktmiddagen och två glas vin som ett bra alkoholminne. För mig är det ruset som lockar och inte mycket annat.

I veckorna är allt mycket lugnare. Vi kan småprata lite... Ikväll drack han nog bara nån öl men lade sig tidigt som vanligt. Tur jag har min hund att promenera med. Får se hur helgen blir. Ibland blir jag rädd att jag ska älta för mycket. Problemet finns ju där hela tiden. När jag vaknar på natten... på morgonen. Inte så mycket på jobbet men när jag kommer hem. Försöker släppa tanken han ska inte förstöra mitt liv. Jag vill ta vara på livet ha roligt träffa vänner mina barn /barnbarn, resa osv Vet inte hur länge jag kan förtränga hur vi har det. Tänker ibland att jag kanske borde säga nåt på jobbet om jag klappar ihop en dag...

Lämna. Alkoholist och fysisk aggressivitet. Big no no. Have been there. Slutar bara illa. Det trappas upp och du blir skadad för livet. För din skull och hans. Klipp nu!

Fundera på varför du ens funderar på tanken att stanna. Viktigt. Du har en ljusare framtid om du gör rätt val.

Kram

Hej! Du frågar varför din man förstör ert liv när ni skulle kunna ha det så bra. Jag tror att din man tycker att han har det bra som han har det.
En sak förvånar mig, du säger att du blir hemmablind och inte ser när han druckit. Menar du verkligen det? Jag ser direkt på min man. Det räcker med att han t ex har mungipan på ett speciellt sätt eller hur han håller händerna, så förstår jag. Önskar att jag inte såg.
Det var strongt av dig att ringa till alkoholkliniken.
Du har i alla fall ett rikt liv, eller hur? Jag måste göra mitt liv lite mer socialt. Jag skulle kunna tänka mig t ex att börja på Alanon för att få lite väninnor, några möten har jag inte den minsta lust med. Men fördelen med Alanon måste ju vara att ingen hoppar i taket om man nu skulle vilja diskutera sin käre make!
/Ursula

När jag läser dina rader. Så skönt, så hoppfullt och insiktsfullt. Vi sköter om oss.

Kram

Kloka ord och det ligger mycket sanning i dem. Kan verkligen känna igen det där planerandet för när det är ok att supa till. Även känslan av att vara bortbjuden och fundera på om det blir ett glas till eller två. Osunt helt klart! Men måste erkänna att kampen pågår i mig om jag är tillfreds med tanken på att sluta helt. Att inte då/kunna ha de där bra stunderna med alkohol..

Puffen
Du tar upp lögnerna nästan direkt, och det är så det är: ljugandet är det normala i ett förhållande med en alkoholist. Alla projekt och överenskommelser som du gör tillsammans med honom gör du i själva verket bara med dig själv. Du blir ensam. Han gör sina projekt tillsammans med alkoholen.
Du skriver att han är ca 30 år så jag antar att du är i ungefär samma ålder. Vill du ha barn? Vill du ha barn tillsammans med HONOM, alkoholberoende? Tycker du att han passar som pappa? Vill du bli gammal tillsammans med honom, alkoholberoende?
Hans fysiska aggressivitet gentemot dig..vaknar alarmklockorna inom dig? Vaknar dom?
Han tycks vara på gång att göra om det att döma av telefonsamtalet du refererar om. Han har gått över en gräns. Om det handlade om din syster eller din allra bästa vän, vad skulle du säga?
VAD får du ut av honom? VAD ger han dig som skänker dig..det som du inte vill mista?
Du gör helt rätt att 'inte vilja mer'.
Du ska vara rädd om dig, kom ihåg det! Var rädd om dig.
/Med önskan om ett gott liv, Ursula

Du är inte ensam! Känner precis likadant..förstår inte hur någon kan tycka om mig.
Har gjort så vedervärdiga saker på fyllan. Även om min sambo och vänner inte ens vet allt, så finns det där som en tagg.
Hoppas att det blir bättre med tiden..både för dig och mig. Vi vill och kan förändras!
Kämpa på du också! Det mesta löser sig faktiskt med tiden. Även om vägen är galet jobbig.
Styrkekramar!

Jag kom tillbaks från en hälsovecka för ett par dagar sedan. Fokus var på lugn och ro (inga mobiltelefoner eller TV etc), vegetarisk mat och en hel del yoga. Det var ingen yoga som innebar att man behövde stå på huvudet utan mer av en medicinsk yoga som kunde utföras på stol. Det är något jag varmt kan rekommendera. Bra för oss drinkare som har svårt att koppla av och har mycket stela muskler. Vidare var det en hel del fyspass, promenader, lite föreläsningar etc. Således ingen traditionell semester men väldigt givande.

Under denna vecka hade jag inget som helst sug men så serverades ingen alkohol heller så det var liksom inget att fundera över. Psykiskt och fysiskt mår jag bra förutom den fruktansvärt stela ländryggen som inte riktigt vill ge med sig trots min vecka. Nåväl, lite bättre är den i alla fall och jag fick med mig hem en hel radda ryggövningar som jag kan praktisera hemmavid.

Jag har nu passerat tremånadersnykterheten med råge och har endast en dryg vecka kvar till fyra månaders nykterhet. Kanske att jag varit nykter så länge ca 2-3 gånger under hela mitt vuxna liv. Tre månader har stigmatiserats för mig och har alltid varit en kritisk period. Jag kan dock inte tala om varför det är så. Det enda jag kan intyga att det blir lite, lite lättare för varje dag. Eftersom jag alltid har varit en otroligt impulsiv människa så vet jag dock att den lilla djävulen kan hoppa fram och fresta mig från en sekund till en annan. Jag har full respekt för detta och har försökt förbereda mig så gott jag kan men vet att osvuret är bäst. Om jag varje morgon skulle kliva upp och tänka på att jag skulle vara nykter i resten av mitt liv skulle jag nog bli tokig. Jag fixar inte det. Det räcker alldeles utmärkt för mig att beta av dag för dag och förhoppningsvis bli lite, lite starkare för varje dag som går.

Livet går upp och ner även om man är nykter men helt klart blir problemen lite lättare att hantera när man inte har ångest av alkoholen. De där riktigt euforiska känslorna vet jag inte om jag någonsin kommer att uppleva igen men just nu nöjer jag mig med att jag känner mig lugnare, har en viss harmoni och kunna njuta av de små tingen, som tex läsa tidningen på morgonen i lugn och ro med några koppar kaffe.

Sköt om er/Tjalle

Vad du gör det bra, att träna. Det finns ju oftast en andledning till att de just är ett ex. Ibland får jag vakta min tunga. Bra kämpat ☺

Och träning efter jobbet, det känns skönt och avkopplande. Och morgondagen är planerad som nykter.

Underbart att du är lycklig & känner dig fri. Jag blir glad av att läsa ditt inlägg. Lyckokram?

20 starköl på en kväll är väldigt mkt!

Hur har det gått med allting? Är han kvar på psyket?

Verkligen inte. Vi är många som kämpar med detta. Läs och skriv, det hjälper mer än man kan tro. Jag har fått ut väldigt mycket av att skriva här. Första gången jag varit ärlig kring detta med mitt drickande. Skriv gärna mer utförligt hur det står till om du orkar, det kan vara väldigt nyttigt att få ur sig det, sedan får man så fin respons här. Alla vet precis hur det är, hur svårt och kämpigt kampen mot alkoholen kan vara. Även om man har olika liv så har vi alla samma problem.Och det är också bra att kunna gå tillbaka och läsa vad man skrivit, när jag hade ett par dagar med starkt sug läste jag mina egna inlägg om och om igen. Om hur mycket bättre jag mådde efter en tid utan alkohol, och hur dåligt jag mådde efter mitt återfall. Det hjälpte mig att stå emot.

Kramar från Skåne.

Du låter hoppfull & Glad. Det är bra att lägga korten på bordet, än om det är jobbigt. Det är då man får rätt hjälp! Hejja dig ☺

Det var inte så dramatiskt som jag trodde. Lite papper att läsa och sådant. Nu ska han sätta sig in i hur det ser ut sedan ska jag få pengar fördelade till en gång i veckan vilket kommer hjälpa mig att inte smälla massa pengar på strunt som det lätt blir. Tänker att det också kan hjälpa mig att låta bli att köpa alkohol, det kostar ju ändå nästan 300kr med mitt "två dygns kit". Imorgon möte om vilken hjälp jag behöver med mitt missbruk. Känns lite overkligt men det går nog bra nu när jag äntligen fattat att jag måste lägga korten på bordet som man säger. Skulle egentligen träffa en kurator för samtals stöd i övermorgon men jag får nog avboka det, känner att jag inte orkar allt detta på samma vecka, det blir för mycket bara.

Kämpa på alla där ute!!!

Tack kära vänner för allt stöd jag fått från er idag, Muränan, PP, Ebba. Det värmer hjärtat. Läst artikeln i DN Muränan, tror jag läste den tre gånger. Nu känner jag mig inte lika svag igen. Jag ska nu satsa på ett helnyktert liv, känns bara lite långt till 10 juni, men nu vet jag att det går. Är fortfarande trött och sliten men jag vet att tiden ska läka denna trötthet. Det blir en kamp varje dag, jag vet det ju så väl. Men vad är den lilla kampen jämfört med att återvända till gropen. Det får bli antabus eller campral, men jag läste någonstans att det inte var bra om man är över 65 år och det är jag ju. Jag får prata med husläkaren om det. Varit vid minneslunden och havet och tagit riktigt djupa andetag ända ner i magen. Rädd och osäker är jag men det vet jag ju oxså att det hör till efter återfallen det försvinner lite för varje dag. Jag är juså glad i livet när jag varit nykter ett tag och har tänkt aldrig mera. Den där stressen professorn skriver om stämmer in på mig. Jag vet inte själv varför jag stressar jag är ju för sjutton pensionär. Om jag t.ex gör en sak är jag samtidigt inne på det jag ska göra senare. Tror att det är sviter efter allt missbrukande. Det hade man inte aning om att man skulle få en sådan mäktig fiende när man var ung och blev full på ett glas vino tinto. Jag gråter över era fina rader till mig och muränan visst hör jag hemma här.
Kramar konstnären, återkommer förresten

Du har verkligen försökt att skydda ditt barn och samtidgt försökt påverka din partner att sluta dricka alkohol. Nu stannar du upp. Du har modet att blicka tillbaka och se att det du gjort inte haft den effekt du önskat. Nu vill du göra annorlunda och du börjar fundera på vilka möjliga vägar du kan ta. Att vara en god förälder är viktigt för dig.Du har en klarsynt dotter som tydligt markerar att hon inte mår bra av situationen. Fint!

Socialtjänsten omhändertar inte barn som har en ansvarsfull förälder. Jag hoppas att andras berättelser här på forumet kan stötta dig inför de beslut du behöver ta. Igen, ett varmt välkommen.

Vänligen Li-lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så ljuvligt dina reflektioner låter. Njut av de härliga dagarna. Då blir det lättare de svåra. Kram ?

Det kommer en tid när de kommer tro på dig igen. Allt eftersom tiden går & de ser dig nykter & att du gör kloka val kommer förtroendet att sakta växa fram igen :)

Välkommen hit! Jag vill passa på att berätta att alkoholhjälpen är ett anonymt forum av många skäl, främst för att det har visat sig vara hjälpsamt för så många. Ibland händer det att vi redigerar ett inlägg. Orsaken är ofta då för att det är ett hotfullt eller kränkande inlägg men det kan även vara reklam eller privata uppgifter så som mejladresser. Det är fint att se att ni är så många som skapar relationer här samtidigt är det just anonymiteten som ibland möjliggör intimiteten och uppriktigheten.

Hoppas att du känner dig hemma här och fortsätt gärna skriv!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack det värmer att höra. Så enormt jobbigt att må så här och känner mig så ensam i detta.