Senaste kommentarerna i forumet

Du blir godkänd! Håller tummarna!
Jag har en fråga, hur kom du i kontakt med en alkoholbehandlare?
Ha en fin dag!

en ny dag och det känns bättre o bättre. Idag står kloklippning i kalendern och när jag kommer hem ska jag laga lasagne mums. Börjar sakta hitta tillbaka och göra grejer, rutiner är livsviktiga för mig, släpper jag dom då är det illa. Såg en andmamma igår med fem ungar och jag blev lycklig. Säger till mig själv håll dig på mattan konstnären inte irra iväg och ta fel spår igen. Denna sommar ska bli en nykter sommar för mig, jag känner mig bestämd på den saken. Hunden lycklig igen att matte är nykter, fantastisk vän.
Må fin kära kära vänner
Konstnären

På att min VC ska höra av sig, ang läkarundersökning för alkolås. Vill så gärna bli godkänd för det.

Trött idag men ändå pigg :) ska träffa min alkoholbehandlare om en stund. Sedan jobba med bästaste arbetskamraterna ?

Inget sug, lägger ännu en dag till ett nyktert liv ☺

Iaf så vitt jag vet. Då måste vi ta till vara det på bästa sätt. Inte slösa bort det på alko dimma i sin ensamhet! Ha en bra dag ☺

Till en fabules body ☺?Måste ha varit skönt att höra. Nu kan du vila tryggt i att du blir friskare för varje dag som går ?

Vad skönt för dig, att du kommit/kommer fram till hur missbruket är för dig. Allt blir ju bättre när man blir på det klara med hur man fungerar. Lättare att ta rätt beslut. Go girl ☺

Godmorgon!
Hm... svår situation.
I alla fall är det, rent generellt, INTE normalt att dricka på kvällen och sen komma till jobbet och lukta alkohol dan efter. Vad jag vet kan man ha en fruktig andedräkt om metabolismen i kroppen är fel, om man t ex har brist på glukos inne i cellerna som vid diabetes. Är han diabetiker? Att han går stelt sen..det låter som något neurologiskt, eller...? Alkoholister som går stelt har väl ett mångårigt missbruk i bagaget? Sluddra i telefonen..konstigt. Vid de tillfällena, frågade du hur det var? Hade ni en dialog eller var det bara konstigt? Du förstår säkert att man inte behöver vistas på krogen för att missbruka alkohol, man kan sitta hemma i ensamhet.
Din beskrivning skulle kunna passa in på ett missbruk, i mitt tycke.
Ja, hur ska du göra?
Kolla lite till, kanske. Obehagligt att kolla, sådär, men... Är ni ute och äter ibland? Dricker vin till maten t ex? Tänds en speciell glimt då i hans ögon när vinet kommer in? Dricker han öl i djupa, begärliga klunkar? Har du märkt om han har ett friskt känsloliv med äkta känslor eller känns han 'avtrubbad'? Som sagt, kul att 'spionera'..
Hur ser din egen historia ut? Har du erfarenheter i bagaget från barndomen av att ha anpassat ditt liv till, t ex allvarlig sjukdom i familjen, en dominant förälder, någonting som gjort att du inte fick leva fullt ut som barn utan anpassade dig till omständigheterna? Något som gör att det faller sig naturligt för dig att anpassa dig till ett liv där du fortfarande inte lever fullt ut?
Ja, det är inga lätta frågor du ställer men skulle han visa sig ha ett alkoholmissbruk är mitt råd att genast, genast, bryta. Det är otroligt smärtsamt att leva i ett sådant förhållande. Och man önskar sina medmänniskor ett bättre liv.
/Ursula

Alina bra med kloka beslut och tror du har helt rätt med att man är mer lätthanterlig när man dricker.
Hoppas du fortsätter skriver för det ger mycket och man lär om sig själv.
Pågår en debatt om varför man dricker och funderat över det, i mitt fall var det ett sätt att stänga av en stund.
Kämpar som tusan med att försöka lära om och inte rusa till flaskan när det känns som hjärnan kokar.
Men inser nu att alkoholen bara förvärrar stressen och sömnen blev helt kass, nu sover jag som ett barn även om jag har en galen chef.
Sista mötesdagen och sen hoppar vi rätt in i sommarkaos, vi skall nog reda ut den med.
Tack ni som inte tröttnar på min glädje över att leva och min strategi håller ännu.
Väljer kloka beslut och mjukglass i dag, hoppas ni alla får en bra dag med kloka val

Så oavsett om din mans dryckesmönster inte är alkoholism eller faktiskt är det så förorsakar det stora problem i er relation. Ponera att din man är aktiv alkoholist. Då har du en bra förklaring till det du uppfattar som känslokallhet. De flesta av oss har ett starkare ego än vi skulle önska, alkoholister har verkligen i synnerhet ett fruktansvärt ego! Jag personligen anser inte att det är rätt att säga att "hjärnan är förstörd", i alla fall inte hos alla alkoholister. Däremot är hjärnan kidnappad hos en aktiv alkoholist. Så frågan är om det som uppfattas som deras fruktansvärda ego i verkligheten är deras eget? Det är en sjukdom som tyvärr inte medger att den sjuke kan vara sitt rätta jag. Är en alkoholist inte öppen för insikt om sjukdomen är det mycket svårt. Däremot finns en massa hjälp att få när han eller hon är öppen och beredd för det. Samma sak gäller för de medberoende. Ett starkt utvecklat medberoende är kanske egentligen inget friskt det heller? Jag har full förståelse för att du som medberoende kanske känner att det är djupt orättvist att han utsätter dig/er för detta. Tyvärr är det nog så att en aktiv alkoholist har svårt att se det på det sättet. Först efter tillnyktrandet kommer de tankarna, och då kan de istället bli outhärdligt starka. Förebråelse, och ångest och skuldkänslor. Jag hoppas ni hittar er väg ut ur detta. Ett råd är att läsa om beroende och medberoende. Mycket insikter finns i trådar där personen har kommit en bit på vägen. Nu ska jag lämna dig i fred med funderingar från "den andra sida" . Men även där kan du säkert lära dig en del om hur beroendesjukdom fungerar.

Stort lycka till

//PP

De är verkligen mästare på att manipulera o få en att tvivla på sig själv. Man vet inte vad spm är rött o fel, tror att man överdrivet,
Mitt ex var också väldigt kall o visade ingen empati alls!
Fick honom att hå till läkaren för att söka hjälp men han manipulerade även honom som tyckte att antabus var nog inte rätt för honom. Han talade pm för mig att han sagt till läkaren han gömde spriten eftersom vi var på honom hela tiden. Han talade också om att han var så duktig o skötte sitt jobb o inte hade en frånvarodag. Sen blev det inget mer med det. Han tyckte att han hade gått dit o förnedrat sig!
Lita på dig själv o att det du känner är sant.
Kram?

Återigen en insiktsfull uppdatering av dig. Jag kan till viss del hålla med dig om att det är ruset/den avkopplande känslan man tänker på. Samtidigt vill jag o ibland lyckas jag verkligen njuta i solen (exempelvis) med en öl eller ett glas vin! Liksom jag ibland tycker om att i goda vänners lag få ett rus det ska inte stickas under stol med. Det jag dock ej ser som positiva stunder är när det inte stannad vis rus utan övergår i total fylla, brist på kontroll etcetera.

Jag har nu klarat av 2 veckor utan a. Jag har inte orkat skriva något. Gör j..t ont att fläka ur sig. Jag tar en dag i taget med strikta rutiner. Men .. Jag känner en glädje varje morgon jag vaknar å vet att jag klarat ännu en dag!
I morrn börjar min 3-e vecka!
Har inte klurat ut det där med trådar o följa sin text. Egentligen mitt minsta problem men ska ta tag i det när jag blir mer motiverad.

Har läst igenom hela din tråd och det fantastiska halvår som gått. Så fint det verkar gå! Nu är du redo för en alkoholfri sommar.

Ta vara på dig

//PP

Det är samma för mig på ett sätt men inte fullt ut. Jag har inom mig bestämt att vi ska fortsätta. Jag är gift utomlands och av olika orsaker utesluter jag separation. Jag måste få det till att fungera bara. Maken går på AA och han tycker det är jättebra. Jag har inte den minsta lust att gå hos psykolog eller nåt annat, har gjort det i hundra år, känns det som. Det räcker för mig. Däremot kan jag tänka mig att gå på Alanon för att få VÄNINNOR, för det vill jag ha. Jag har det lite ensamt med en jävla ALKIS. Så det så!
Kram från Ursula

Han är i full färd med att manipulera dig. Om han vill dig väl, varför gjorde han inte allt för att trösta dig när du var så ledsen? Jag känner igen det där iskalla, min man har haft samma sätt. Iskallt, rätta ordet. Hans hjärna är förstörd. Så jag säger dig, gå inte på det. Gå inte på hans skitsnack. För det är det det är. Skitsnack det om "undantagskväll". Och hans psykolog sen, var har han hittat den? Finns väl inga psykologer som "tillåter 3 glas i veckan" för en alkoholist, absurd diskussion. Din man ljuger.
Du frågar vad som är rätt mängd alkohol att dricka, vet du vad det är för en alkoholist?
NOLL.NOLL.NOLL.
Alkoholister är mästare på att manipulera.
Alkoholister är mästare på att få en att tvivla på sig själv.
Kom ihåg att du har rätt.
Din man är sjuk av alkoholen.

Det är väldigt sorgligt men sen när du har gråtigt klart...Var sak har sin tid.
Kram
Ursula

Hej och välkommen
Tillhör andra sidan men tänkte ändå svara och önska dig välkommen hit.
Helt klart förorsakar detta problem mellan er. Om det är mängden, eller företeelsen
eller att du känner dig åsidosatt kan jag inte säga. Visst har han krånglat med drickat tidigare,
men som sagt om han är alkoholist eller ej, vem vet? Jag tror att du lägger en negativ värdering
i begreppet alkoholist. Det negativa är väl vad en person utsätter andra för och inte själva sjukdomen?
Tror att det är jättebra att du skriver och att ni pratar med varandra. Det finns ju självklart en möjlighet att han lider av ett
missbruk, och det är förståeligt att du är less och har tappat förtroendet. Ja det finns till och med en möjlighet
att han är less, och att det är därför han gärna tar ett glas på puben. Det är i världen inget ovanligt det kan jag lova.

Oavsett lycka till att reda ut detta

//PP

Har ofta funderat på vårt a-beroende. Varför vissa dricker tills dom tuppar av, andra har mycket hög promille men står på benen och verkar inte så fulla som dom borde vara. En av mina döttrar sa till mig när jag drack att" gå till en psykolog eller något för att reda ut varför jag mår så dåligt att jag måste berusa mig" Det var ingen ide att säga emot, men jag tänkte att det är inte därför jag dricker. Läste nyligen någonstans att beroendet kan vara psykologiskt eller fysiologiskt och säkert även en kombination av dessa. Aha tänkte jag, mitt beroende är ju fysiologiskt. Alltså jag har druckit mer och mer oftare och oftare och till slut fått ett fysiskt beroende. Jag har aldrig fått en kick som många säger om sina första fyllor. Det förklarar ju saken, att jag inte dricker för att glömma något eller slippa tänka osv. Det känns som om jag går från klarhet till klarhet om mitt missbruk. Vad skönt det känns när jag får svar på saker som jag undrat över i flera år. Jag har mycket att glädjas över, mitt nyktra liv. Min ännu friska kropp. Min familj. Mitt fantastiskt intressanta arbete. Vänner, ja det finns många saker i livet just nu som är bra. Ta hand om er... Kram

Det är dina, mina, våra tankar och erfarenheter som hjälper oss alla framåt i livet <3 Det hade kanske gått att bli nykter eller ändra sitt dryckesmönster på annat vis, men att kunna sitta var som helst och läsa och skriva om sitt a-problem är fantastiskt. Det är ju så med allt att den som lyckats med något blir "mentor" eller läromästare. Det kan man ju kalla alla dom som skrivit härinne och lyckats förändra sina liv. Kram på er!

Jag har ju undvikit doktorn i alla år. Inte vågat gå dit. Skämts och "inte velat höra". Så för ett par veckor sedan tog jag mod till mig och gick dit. Satt som en skamsen 5-åring på en hård träpall och berättade alltihop. Alltihop. Från början.

De tappade mig på flera liter blod (kändes det som) och tog alla möjliga prover på mig. 36 olika dimensioner av blodprover bl.a.

Idag kom jag tillbaka för att få höra resultatet. Eller domen. Var ju nervös. Tänkte att så som jag misshandlat min kropp i så många år, så måste den ju ha tagit skada. NÅGOT är det säkert. Levern framförallt... den kan ju inte överlevt det här helskinnad.

Min kropp fick med beröm godkänt! Alla prover visade på fantastiska resultat (hon sa faktiskt så, doktorn ;) ).

Kroppen har en otrolig förmåga att läka sig själv. Proverna tog jag efter att varit a-fri i två månader. Tänker att det kan vara skönt för er att veta. Ni som undrar själva hur kroppen, organen mår. Att det går att renovera den, trots flera år av vanvård. Den kan studsa tillbaka. Låt bli alkoholen bara :)

Fortsätt kämpa! Det är så värt det :)

Puss å kram

Välkommen!! Det blir bättre. Ta ett steg i taget och var snäll mot dig själv. Vi har gjort dåliga val ibland men vi är inte dåliga människor. Kram <3

Grattis till ett bra beslut. Levandes tråd är intressant och givande. Vi lär av varandra på forumet. Kram

Vill bara skicka med ett råd. Du kan aldrig få en människa att ändra sina dryckesvanr om personen inte själv vill och inte inser sina bekymmer.

Men visst är det skönt att träna, en hel dag nästan i morgon. Först sjukgymnasten och sen cykel, lite styrka och det bästa vattengympan!
Sen blir det middag med äldsta väninnan som jag känt sen jag var 9 år och kommer snart läsa 50 nyanser av honom, får se vad jag tycker om mr Grey!
Man ska trivas i livet eller hur?

Hej Missan!
Ältar och ältar...jag förstår vad du menar men nu har jag i princip slutat att älta. Vet inte hur det kommer sig. Har ingen lust. Det känns lite som om vi lever på randen till en katastrof, jag vaktar alltihopa för de nästan vuxna barnen som går/ska gå sina utbildningar. Min man går på AA-möten och sköter sig hyfsat. Det gäller att bibehålla honom i skick (vad det låter).
Jag är så tacksam för mitt jobb, vill aldrig gå i pension.
Jag är mest avtrubbad, mitt liv har blivit så konstigt. Ja, håller med dig, man vill inte få sitt liv förstört.
Kan du inte gå på något Alanon-möte?
Kram/Ursula

Jag har suttit här och läst denna tråd och jag blir så imponerad av dig och er andra. Men jag känner mej verkligen igen mej i din historia, dock har jag inte fått domen av någon läkare men jag känner hur mycket det tar på min kropp. Trött, sliten och klåda:(
Jag känner även igen hur man lever med sin andra hälft. Hur det känns som om man hela tiden ser till att det finns tillgängligt så är man både lugn och trevlig:( och i många fall villig. Det är inte så att jag i det stora hela vantrivs i mitt förhållande, men det känns som om han vill ha kontrollen på mej och att jag blir lite apatisk med mitt beroende.
Jag har varit ibland mer aktiv på denna sida och ibland när livet varit nere så har jag inte varit så aktiv. Men nu känner jag att jag snart tappar tråden. Jag är 45 år och har ett bra jobb och underbara barn (lite halvstora). Jag undrar vad de tänker om oss (mej och far) som varje helg låter så mycket av vår tid gå till att dricka, slappna av! och en del dagar som man är värd vinet eller groggen. Just nu sitter jag med tankar på vinet, det är fint väder och onsdag. Men efter jag har läst denna tråd så känner jag ändå ett hopp.
Hoppas att det håller i sig. Lycka till på dag 1 till mej!
Kram!