Senaste kommentarerna i forumet

Två veckor har passerat utan alko. Inget sug. Igår var jag och min man ute och åt. Jag kände mig rätt lugn, inget toksug. Under 5,5 timmar drack jag knappt 5 glas vin. Det första glaset drack jag inte ur helt. Pausade med mineralvatten. Vi hade trevligt och det spårade inte ur. Men visst, det sista glaset hade jag kunnat skippa. Jag mår ok idag.
Är jag på väg in i en definitiv förändring av drickande? Snart 2 månader sedan senaste urspårningen. Och någon mer sådan episod ska inte inträffa. Jag försöker att inte "slå mig till ro" och inbilla mig att det är enkelt, att jag kan dricka hur jag vill. För det kan jag inte. Nu har jag inga festligheter eller utgångar planerade på en månad. Det känns jätteskönt. Det blir kanske en öl på torpet nästa helg men hemmadrickande är ingen risksituation för mig. I veckan skulle jag och min man gå ut spontant och äta och jag kände ingen vinlängtan. Nu hamnade vi på en restaurang utan rättigheter men det gjorde ingenting alls. Maken hade bilen dessutom. Vi hade mysigt utan alkohol. Jag tror att en förändring sker nu och jag ska fortsätta på den försiktiga vägen.

Vilken härlig känsla du förmedlar! Kan riktigt känna glädjen! Den är du värd!!
Kram

Gillar med att träna! Och har druckit i min ensamhet förut! Tack för fin läsning!

Att helgen varit bra! Din resa är inspirerande! Tack!

Jo precis så kan man väl välja att tolka det. De största tårarna som finns, de faller härinne ibland. Å det är något så fint med det här forumet där man kan se hur mycket du faktiskt betyder och har betytt med dina inlägg ???. Man ser det på vad folk skriver. Och du förtjänar alla ord du får härinne, all omtanke. Önskar så att du låter bli alkoholen, trots att du har det jobbigt. Har själv kört en liten omgång till utan anledning alls. Galet är det. Jag mår ju också så dåligt av alkohol, i magen och i sömnen. Svårt att förstå sig på varför jag tar till det överhuvudtaget. Vi lägger av nu igen va? Stora kramar!

Inte många dagar om man jämför hur många dagar man istället har druckit alkohol, men små steg i rätt riktning!

Heja alla er andra så kämpar på för samma mål, ett liv utan A

Helgen har varit ovanligt bra, något förvånad noterar jag att mannen varit nykter.
Har inga förhoppningar, men trevligare iallafall.
I dag blir det middag med nära och kära, lycka att inte vakna skakis och bakis en sådan dag.
Hade säkert tagit mig ett par glas medan jag förberett middagen, inte blivit full men berusad.
Nu finns ett lugn som jag gillar och det är dessa stunder man skall komma ihåg.
För allt är skört och tror att det är en fälla man lätt hamnar i att tro att allt är bra nu.
Så väljer att vara nykter idag och önskar er alla en bra söndag med val som gör era liv bättre

Ja, det är förvirrande.
Apropå att din man lyssnar utan arga protester tror jag hör till ett tillfrisknande. När humöret är normalare. Jag ser det som att alkoholen inte längre är och förstör i 'humörområdet' i hjärnan.
Ja, förbättring är glädjande, i vilket fall som helst.
Ha det bra idag!

Det var bra gjort av dig. Du har gett henne en stor möjlighet att få ordning. Jag hoppas innerligt att hon använder sig av den.
Jag önskar dig en bra söndag.

Så skönt att läsa att det funkar bra för dig också. Nu kommer en ny vecka i morgon och nya nyktra dagar som kan fortsätta! Ha det gott och fortsätt att skriva det är trevligt att läsa dina rader.

Jag klara inte att laga mig den här gången, efter sammanbrottet i januari. Min man har 'läkt' efter återfallet och han skämtar och låtsasboxas mot mig och så, vill ha skratt från min sida. Men det är svårt. Förr skulle jag ha varit så lättad och glad att det hemska var över, men denna gång...
Härom kvällen läste jag en diktsamling av en äldre man om saknaden efter sin bortgågna hustru. I varje dikt skrev han hur mycket han saknade henne. Dikt efter dikt. All den kärlek som fullständigt flödade ut. Saknaden efter henne, alla små gester de hade visat varandra i vardagen över kärleken till varandra. Och saknaden. Och hur de goda minnena hjälpte honom att leva vidare, lite gladare. Så blev det inte för mig. En våg av någonting sköljde över mig. Jag blev så ledsen över mitt eget liv, vårt liv. Det hade kunnat vara annorlunda. Och jag tror att jag sörjer. Sörjer. Jag är i sorg. Så när maken kommer och låtsasboxas stämmer det ju inte!! Lite komiskt också!

Det var så skönt med träning och tankarna har gått om hur jag ska förhålla mig. Måste fundera vidare och påminna mig mig om att det viktigaste är att jag inte får börja med mitt ensamdrickande igen.
Och ännu viktigare att man kan börja om nästa dag! Och belöningen nu är en ny kappa designad av min favoritkvinna.

Bra att du hittat strategier som hjälper dig att stänga ut det "onda"
Jag har själv jobbat med att släppa kontrollen över det som inte är mitt, som hans destruktiva beteende - det är något han får bära, jag behöver inte ta det!
Inte lätt när man har med en missbrukande person att göra.
Försöker tänka - det är hans "sjuka personlighet"
Att tydligt visa att man vare sig vill eller tänker närvara i detta kaos är bra, man måste hitta sin fristad på nått vis.

Styrkekram till dig och fortsätt dela med dig det är också en hjälp / kraxen

Helt sjukt ! Har haft sån ångest hela dagen och det bara kretsar kring honom. Och så ringer han och undrar om några saker som han behöver nu när han flyttat . Vips är all ångest borta och jag fungerar hur bra som helst . Bara för ett samtal ?????

...jag känner inte min man helnykter. Vem blir han? Vem KAN han vara?

Är det permanent också mån tro?

Håller med dig Ursula, man kan undra vad som personligheten och vad som är sjukdomsbilden.

Förvirrande.

Men förändring till det bättre är ju glädjande!

Det går kanske att utvecklas om man vågar och vill, även om man passerat 50.

Haft en helt underbar dag idag. Soligt & varmt. Fått en massa gjort i trädgården. Är inte klar på långa vägar men ett stort steg i rätt riktning. Lördagskram alla forumvänner ?

Bra inställning, fortsätt kämpa. Det svåra är att klura ut vad som kan vara ett bra substitut. Jag brukade ''ta ett steg tillbaka'' titta lite utifrån. Vad får jag ut av att dricka, hur kommer jag må, vad blir konsekvenserna? Gäller att inte sluta tänka & analysera. Så inte autopiloten slår till. Lördagskram ☺

Ville nu lura in mig i att det finns en chans längre fram! Vet precis vad det var som utlöste detta! Behövde en belöning, och ville slappna av känna vila.
Dag för dag kommer vara mottot länge!!

Jag såg att du varit inne i min tråd med lite kommentarer. Det uppskattas. Det är ju så att både genom att skriva i sin egen tråd och få insiktsfulla kommentarer får vi kraft och energi till att jobba vidare.

Jag har nu läst igenom din tråd och kan känna igen många drag i min egen karaktär. Dock har vi lite olika sätt att dricka. Jag har varit lite mer av en periodare med tungt drickande under en begränsad tid, följt av vita veckor osv. Du verkar ha ett mer konstant intag dagligen men, med mina mått, beskedliga doser. Om jag hade druckit 1-1,5 flaskor vin dagligen tror jag att jag kunnat fortsätta ganska många år till. I någon mån kan det kanske vara lättare i "min sits" att få motivation till att sluta när bakslagen blir så brutala.

När jag läser din tråd slår det mig att du egentligen inte har tagit ett definitivt beslut att sluta dricka alkohol. Du lever i den drömmen att du ska kunna dricka "normalt" och socialt. Denna tanke har jag haft i mitt huvud de senaste 20 åren men det har aldrig fungerat. Något enstaka tillfälle har det varit OK men för mig har de första ölen endast fungerat som en katalysator och jag "stänger av där uppe" och har ett enda fokus. Att ta ytterligare ett glas.........

Du skriver visserligen att du gjort bort dig då och då men kanske har du ännu inte nått din personliga botten. Ett väldigt ödmjukt råd från en erfaren alkoholist är dock att, låt inte åren gå och fortsätta att må dåligt. Du verkar ha så mycket att leva för och har säkert många fina år framför dig. Du har prövat en längre nykter period och du beskriver själv hur bra du mådde under den perioden. Om du rannsakar dig själv, hur många dagar när du druckit har du mått lika bra som under den "vita" perioden????

Jag är ju själv nynykter och har varit A-fri i 110 dagar. Det är en försvinnande liten del av livet men det är fantastiskt hur mycket bättre jag har blivit under denna korta period. Visst har jag sug ibland, visst längtar jag efter den kalla ölen efter en träningstimme och bastu, visst vill jag ha det goda rödvinet till maten, visst vill jag dricka ett glas god whiskey på kvällen. Jag försöker då att se det hela lite grann från ovan. Hur länge varar den euforin i mig efter första glaset??? Kanske någon timme i bästa fall. Sedan skriker kroppen på mer och tiden därefter blir bara en enda jakt på mer att dricka. Efter några dagars drickande kommer ångesten bokstavligen talat krypande på kroppen och det tar numera nästan en vecka innan jag är tillbaka psykiskt och fysiskt. Snälla, rara; låt det inte gå så långt.......

Jag tror att du har alla förutsättningar att lyckas. Du har insikten, du har själv börjat analysera din situation men det slutgiltiga beslutet om en radikal förändring kan du bara ta själv. Tyvärr hjälper inga halvmessyrer. Jag har prövat............

Ha det gott/Tjalle
Ps. Skriver mer om min hälsovecka i min egna tråd senare.

Skönt med nått konkret, kan ju inte bli tydligare än så. Hoppas din promenad var rofylld ? Jag har oxå påtat i trädgården, det blev fint. Är massor kvar men ett steg åt rätt håll ?

Säger att 3 månader, 6 månader & 12 månader är kritiska perioder som man måste se upp med ang sug återfall.

Har du nån professionell hjälp? Prata med beroendeenheten där du bor så kan du få hjälp & verktyg som hjälper. Trevlig lördag :)

Vad du får utstå. Hoppas du får hjälp hos dr & att du finner tid till dig själv yoga mm Så du får lugn & harmoni iaf de stunder av egentid. Tänker på dig & din kamp. Skickar massor av cyberkramar ???

Mirakel sker, typ... Idag berättade min man/pappan själv en historia om mjukis-tigern, istället för att få ett argt och okänsligt utbrott på tjatet/gnället!

Jag tog även upp att jag vill köpa ut hans del av lägenheten, och han lyssnade utan att snoppa av mig med arga kommentarer och protester!

Är det kanske nån typ av tillfrisknande vi ser, nu efter snart två vita månader? Ett jämnare humör...

!!!

att man måste komma på det inifrån.Jag har gått igenom min gamla berättelse och såg redan tidigt min koppling till att jag var beroende av honom på samma sätt som han var beroende av alkohol.Men ändå tog det flera månader till innan polletten verkligen trillade ned.
Jag ville så gärna kalla det kärlek.
Men jag tror att medberoendet/drogen exet var minst lika stark magnet som själva kärleken som jag också var tvungen att ta adjö från.

Så det är liksom många steg på vägen och precis som för alkoholisten så måste vi också på ytan inse att vi måste avstå kontakt.
Sen måste det sätta sig medan vi gör en massa misstag och faller.
och till slut kan vi förstå infrån och ut att det är kanske inte så mycket mannen utan beroendet i sig som gör det så svårt.
Just kasten mellan himmel och helvete.
Hopp sorg och glädje som liksom hindrar oss från att tänka klart och se klart.
men du är på mycket god väg skytt.
Jag var trögare än vad jag trodde var möjligt.

Eller att få ett bakslag eller att ta sig ett återfall eller något annat!
Inte idag iallafall :)

Vi får se hur semestern blir? Vågar inte lova något där.

Ha en bra lördag alla fina!