Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag läst recensioner av boken och tänkte på en gammal chef som sa att lust och våldscentrum sitter nära varandra i hjärnan!

Tack för kramen! Den värmer. Som tur var hade jag skrivit inlägg nr 79 innan jag visste det jag skrev i nr 80. Det bara bekräftar att nu finns det absolut inget att hoppas och drömma om längre.

Tack för mig!

Blir ledsen när jag läser din förtvivlan och finns inget att säga, så skickar en kram

.

Ska läsa 50 shades of grey, jag börjar äntligen tycka om mig själv och tro på mig själv! Bra jobbat säger jag till mig och dig!

Det är 50 shades of grey, äntligen köpt den på DVD, så nu fick jag se den förlängda versionen. Jag förstår att den filmen inte riktigt är en oscarsnominerad film. Men jag läste böckerna och blev vansinnigt förälskad i allt. Även filmen. Den bokserien ändrade mitt liv, till det bättre, och har gjort i flera år nu ;)

Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Kroppsnöjdhet. Ni som läst min tråd ett tag eller följt med på just min resa, ni vet ju att jag ibland inte alltid är så snäll mot mig själv. Att jag (ibland) mobbar mig själv och att minime ibland gör sig påmind.
Lång historia kort, de senaste dagarna har jag lixom känt mig hemma. I min egna hydda. I min kropp.
Jag trivs. Visst har jag celluliter, skavanker, väck som inte borde finnas enligt dagens rådande sjänhetsideal.
Men jag har även muskler, styrka och är hel. Min kropp tar mig dit jag vill. Den orkar med.
Trotts att jag misshandlat mig själv, så är den där. Utvecklas, förändras.
Och så gör även jag.

Jag ska för första gången skriva här och faktiskt mena varenda ord, jag trivs med mig. Jag trivs med min kropp.
Jag har ingen aning om hur många kilon jag väger, jag är verkligen inte deffinerad, men jag är jag.
Lång, mjuk, hård och stolt. Så tack kroppen min, att du orkat med mig. Och tack för att du är frisk.
Tack för precis allt som du ger mig.

Kram på er!

Konstigt man vet inte när de jobbiga tankarna kommer där det känns omöjligt! Nu känner jag att denna dagbok är bra!
Jag hade ju glömt hur pigg och hur bra jag mått i någon vecka! Då dök känslan av att vilja ha igen!
Semestern är för långt bort att det är omöjligt att tänka på än!
Lockas av måttligheten!
Tack jas 75 för ett utomordentligt tips!!
Kram <3

Jag är i chock! Fick just reda på att idag reser han på semester med sitt ex som det tog slut med för ett och ett halvt år sedan!

Snabba puckar! Kan säga att det var inte en av kvinnorna som han var med, för mindre än en månad sedan...

Vi har haft en bra mess-tråd idag. Det finns ingen framtid för oss. Han är arg för att jag har klampat in på hans revir. Han säger att viljan att bli nykter måste komma från honom. Det vet jag också. Det är bara att när man sett någon försöka, och försöka och varje försök gör att kvicksanden drar ner personen djupare då måste det till någon utifrån som påverkar händelsen.

Jag har raderat telefonnummer nu. Jag har dolt honom, men inte blockerat honom från mitt liv. Jag har bett om återkoppling hur hans liv ser ut framöver. Jag vet att jag kommer undra. Han kommer inte längre finns som en del av mitt liv.

Jag ska gråta mer. Sörja ordentligt. Jag har gråtit mycket denna helg, och mer kommer det bli. Det kommer inte bli lätt, det vet jag men "Snipp, snapp, så var sagan slut".

Det vill säga att jag inte varit full. Som ni ser ovan har jag druckit alkohol men med måtta och utan fylla och skandaler. Känns skönt! Lämnar denna helg bakom mig, nöjd! Tredje helgen utan fylla känns otroligt skönt. Fortsätta framåt i samma anda.

Tja, jag läste på systemets sida att det inte blir någon mer belöning i hjärnan när man kommit upp i 0,6 promille. Då räcker ju 2 glas utmärkt... Om bara hjärnan kunde fatta det!
Det är verkligen bra att ta sig själv genom hela vägen till hur det blir... Och att minnas.
Och så tråkigt tycker jag egentligen inte att det är.

Du vet att vi är ett par stycken som till och från undrar hur du har det, eller hur?
Läser du ibland så kan du väl skriva ett par rader...

//PP

Ja, det är underbart att vara vaken, särskilt när man tittar på film. Blir lite nyfiken på vilken film det var. Kramar

Har under de gångna åren ställt mig frågan en miljon gånger om alkoholen är hönan eller ägget som du skrev Muränan. På något sätt kanske det är så att det faktiskt är båda och för alla oss som använt alkoholen som flykt? Och vem av oss som skriver här inne har inte det? Varenda en skulle jag vilja påstå. Sen finns det naturligtvis personer som blir deprimerande som inte dricker, men de är sällsynta just på det här forumet. Men egentligen spelar det mig ingen roll idag. Jag gör nog bäst i att strunta i den typen av fundringar, för mig leder de ingen vart.
Skulle för egen del önska att jag kunde förmå andra att slippa begå samma misstag som jag själv gjort. Men det är oerhört svårt. Viljan hos oss att med alla till buds stående medel försöka mixtra med vårt drickande är så oerhört stark. För min egen del tog det evigheter innan jag var beredd att ge upp, frågan är kanske till och med OM jag idag verkligen helt och fullt har gett upp? Det finns ju så många exempel på personer som helt plötsligt efter mycket lång nykterhet trillat dit igen. Det är helt obegripligt svårt att förstå, och det är något som idag kan oroa mig. Samtidigt vill man ju inte gå omkring och vara orolig för framtiden när det kommer till återfall.

Sen har vi våra vänner härinne som fortfarande inte är framme vid ett slutgiltigt beslut. De krånglar sig till döds med att försöka stävja sitt sug, reducera, få sin konsumtion undrar kontroll. Precis som jag själv, försöker de kämpa med detta till vi blir blå. Under den resan förstörs relationer, familjer, vänskap och framtid. Det tär även på självkänslan och äter vårt självförtroende. Tacka fxxn för att vi någon dag senare i livet blir deppiga och ifrågasätter vad vi ställde till med. Det kommer som ett brev på posten. Jag vill inte klampa in och kraxa ett tråkigt budskap, samtidigt kliar det ibland. Vad är det ni inte fattar? Jo, jag vet ju, det är exakt samma sak jag själv inte fattade. Så jag låter det oftast bero. Vill verkligen inte framstå som någon som lägger sig i, någon som ger andra pekpinnar, en kaxig besserwisser och nykter alkoholist. Men nu gör jag det ändå ?: Lägg ner! Varför då? Jo för att det är så förbannat jobbigt, och till råga på allt är det så löjligt liten chans att lyckas. Jag är väl medveten om att vi är alla olika här inne. Visst finns det en och annan som kanske skriver här som fortfarande är på "rätt" sida om gränsen. Vem som är vem måste vi komma fram till var och en, men har du krånglat mer än ett år så blir min rekommendation att försöka ta en helvit period. En mycket lång helvit period..
Vi är trots allt ganska många som skriver här sedan en tid tillbaka. Är det för att fortsätta bearbeta oss själva? Eller att försöka hjälpa någon annan? Kanske en kombination skulle jag tro. Håller det mig på banan är jag nöjd. Gör det att någon annan fattar ett bra livsbeslut blir jag lycklig!

//PP

Bra jobbat!
Du har verkligen gjort ett imponerande jobb. Tänk vad starkt att berätta för barn och vänner. Nu har du ett rejält ansvar också om du lovat att berätta. Tänkte lite på vän 3 och att han efter kramen pratade om en pungspark.., den kramen ska du vara extra nöjd med för det delas nog inte ut särskilt många kramar där.

Ja, det är en lycka att inte vakna bakis och att inte vara besatt av alkohol. Skönt att mannen hållit sig nykter. Han vill nog tror jag. Jag väljer också nykterhet idag ?.

Har en gång för länge sedan gjort ett stort psykologtest där resultatet visade på att jag hade avvikande resultat på "ansvarslös".. Förstod det på sätt och vis, men samtidigt så finns det ju en plikttrogenhet, omtanke, omsorg, hänsynsfullhet och det blir kanske ibland svårt att hantera och kombinera, tänker jag ibland. Ett sätt är att dricka... Det förväntas inte av mig. Får hitta nåt annat sätt att leva ut ansvarslösheten kanske. LenaNyman föreslog poledance för ett tag sen... Vad säger du, ska vi ta en kurs?

Skrev tidigare idag att jag mådde helt ok. Märker när dagen går att jag har lätt hjärtklappning, känner mig seg och lite ångest. Mår alltså inte toppen. Med andra ord borde jag druckit mindre igår. Tre glas hade varit tillräckligt. Note to self.

Han märker det inte. Inte nu sista veckan i alla fall. Dricker när han lagt sig. Förra gången misstänkte han, undrade, jag svarade inte... Och jag slutade då. Det blev för farligt. Vill ju för liv och pina inte se sanningen i vitögat. Eller bli upptäckt. Han skulle bli både arg och besviken och det skulle bli svårt att hantera och hos mig också föda ett visst trots tror jag (så mogen är jag ?).
Jag har ju hållit missbruket väldigt "snyggt" när jag drack. Barnen har knappt märkt, inte sambon och inte vännerna. Kräkts i smyg, drack nattetid i ensamhet och gick upp och skötte mina åtaganden.
Jag är bra på att förlåta mig själv (och andra också för den delen). Förväntar mig inte perfektion. Men alkoholmissbruk är oerhört skuldtyngt i mina ögon. Jag skämdes så otroligt mycket och det är förödande för självkänslan. Just nu tror ju jag att jag kan lägga av igen,men jag minns känslan när jag tvivlade på om jag skulle kunna sluta. Sen gick det till ungefär så som Allva tipsade om när jag väl slutade. Men viljan måste finnas där eller kanske botten, jag vet inte.

Känner lite att du skulle behöva förlåta dig själv, Nyckelpigan. Visst är vi ansvariga, men vi har ju uppenbarligen inte kontroll. Vi är ju så många härinne som gång på gång trasslar till det, mer eller mindre. Din man är väl medberoende och kanske måste börja hantera sina känslor på annat sätt. Du har ju en vilja att göra något åt situationen, men det är ju väldigt svårt. Å vilken svår situation du har. Jag skulle också bli tokig om nån försökte kontrollera mig. Vi får väl fortsätta att rota i varför vi dricker och när. Jag gillar ju inte ens fyllan och mår bara egentligen dåligt av alkohol. Nu är jag där igen och vet varför jag vill vara nykter. Den här gången hoppas jag att poletten trillar ända ner. Och Nyckelpigan, försök att fokusera på dina framgångar. De finns ju där! Kramar

Tack, önskar dig detsamma, en bra dag! Och kanske fokus på det bästa i livet, vad det kan vara för dig..

Hej Sisyfos! Du är en av de jag tänkt på när jag varit ifrån forumet. Tack för att du delar med dig och är är ärlig. Du skrev något om att man vet hur dåligt man mår av a, lovordar nykterheten och sedan dricker man igen... Jag har själv funderar över det, lurar jag bara mig själv när jag skriver hur bra nykterheten är (tidigare när jag hänge här)? Svaret på den frågan är nej, jag lurade inte mig själv eller andra, jag kände nästan eufori ibland mm... Det är bara det att a är en väldigt manipulativ "vän" som har en tendens att nästla sig in igen... Jag har en fråga också; hur reagerar din man när du druckit igen? Min man bli (med all rätt) arg, ledsen och enormt besviken. Jag får så svårt att bära det, han har all rätt och skulden ich skammen jag själv känner är mig övermäktig... Allt blir så destruktivt där nere på botten... Det är så lång väg upp till att känna att man är värd något... Kram

Tack för allt stöd! Jag kände så väl igen mig i det du skrev, Sisyfos - att man känner sig ansvarslös och trotsig.... Jag vill inte vara präktig och alltid göra allt rätt - jag vill vara tokig och bara vara... Som alla andra... Men det funkar ju inte. Det är en sorg man måste igenom.... Det finns ju andra sätt man kan vara lite tokig på, det vet jag och är redan... Jag ska beställa tid till psykologen nästa vecka. Det hände något inom mig i helgen, beslutet att inte dricka blev åter mitt. Det är ett enormt viktigt steg för mig, ska försöka hålla fast vid det allt jag kan.
Tack jas75 och Fenix - håller med, vi stöttar varandra nu, det behövs! Tack Murönan... Ja, a hjälper verkligen inte, bara en flykt för stunden och sedan är allt 100 ggr värre efteråt... PP, tack för att du engagerar dig och läste, ja, skulden ligger där och den blottades totalt när jag slutade fly med a... Jag klarar inte ut det själv, ska boka in tid redan nästa vecka.
Tack till alla som skrivit, ni vet nog själva hur mycket det betyder när man är knäckt. Stor kram till er

Tufft skrivet, bra formulerat. Bra frågor att ställa sig själv. Hur vill jag må, hur vill jag behandla mig själv?Jag läser och tar till mig.

Vad uppmuntrande att läsa att det går bra för dig! God fortsättning!

... Och det är alltid lättare att ge råd än att följa dem... Du skriver alltid så klokt och jag önskar att jag kunde skriva något klokt tillbaka. Några tips på strategier jag själv använder: ta en paus på tex15 minuter innan du tänker köpa alkohol eller vill ta ett glas. Gör något annat en stund, tänk efter. Behöver du verkligen dricka/skaffa a just nu? Är frågan du kan ställa dig själv.
För alkonacka, skriv upp allt du dricker och i vilka sammanhang. Skriv upp vilka positiva konsekvenser måttfullhet/nykterhet medför för just dig, både på kort och lång sikt. Ta dig själv på allvar. Du är bra på att skriva och uttrycka dig, använd dig av det. Fortsätt vara klok! Ha en bra söndag.