Senaste kommentarerna i forumet

Som kommer att vara nykter :)
Idag känner jag mig stark! Solen lyser och hopp om annat än alkohol finns!
Jag känner mig pigg, glad och genuint nöjd!
Googlade på goda alkoholfria alternativ det känns bra! Hälla det i fina glas och njuta :)
Livet känns bra just nu och vet att det vänder i vågor fram och tillbaka!
Denna resa är intressant, jobbig, härlig, och ibland kämpig! Olika känslor välver över för att sakta byta av varandra!

Läser mycket av alla er här inne och är så tacksam för detta forum! Hade inte fixat detta utan andras erfarenheter!

Kram <3

... har tänkt på dig sen dess.

Tänk om du skulle gå uppför ett berg. Väl uppe sätter du dig ner, bekvämt, och sluter ögonen. För ett tag är det bara du, tillsammans med berget. När det känns som att det är dags öppnar du ögonen och låter din blick svepa över allt du kan urskilja som ligger långt där nere, långt där borta. Det du ser är kursutbudet. Vad vill du förkovra dig i? Vad väljer du? Vill du veta mer om hur det är att stanna med en sjuk man som du inte längre älskar? Kanske ska du bestämma dig för att lära dig mer om hur det är att gå iväg i en svår situation, med allt det innebär? Eller skulle det vara läge med något alternativ mitt emellan?

Det jag försöker säga här är något jag kommit på nu under våren när jag hade något extra delikat att jobba med. Jag tänkte som så att nu ska jag studera mina alternativ mycket noga. Dom är kanske inte så många och inte så roliga, men jag ska bestämma mig för vad jag vill uppleva och lära mig mer om. Jag såg tydligt vilka olika slags känslor där fanns, vilka slags reaktionsmönster. I samma stund som jag upplevde att jag själv var den som bestämde hur jag skulle göra, utifrån vad jag bestämde att jag ville utforska närmare, så infann sig en lättnad över att där fanns ett val. Och min situation blev omvänd, från att känna att det var något jag råkade ut för till något jag skulle lära mig att bemästra.

Å, jag vet inte om du förstår, om andemeningen går fram. Men jag tänker på dig hur som helst, vill dig förstås väl precis som alla här inne. Och jag vill att du ska ha dirigentpinnen i din hand och uppleva själv att det är så också.

<3

Jättekram.

Nyligen hemkommen efter att ha avlagt ett slags besök på främmande mark med människor jag knappt känner eller ens träffat. Det var väldigt nära att jag skulle låtsas som att jag var normaldrickare. Men hur det nu än var så flög sunda förnuftet i mig och jag bestämde mig för att berätta för ena halvan av värdparet att jag inte dricker alkohol. Och hur for det som då, tror ni? Jo, det blev ett något kantigt: "Jo, förstår du, jag har gått och blivit nykterist eftersom jag tycker jag dricker så alkoholistiskt."

När andra halvan av värdparet dök upp strax därpå så blev det lättare. "Jo, jag sa just att jag gått och blivit nykterist".

Sen gick det av bara farten.

Men visst är det på det viset att jag skulle vilja ibland. Dilemmat är ju att jag vill så mycket och då är det bättre att tämja i farstun eller vad man nu ska säga.

Kram på er.

Usch det skulle kännas jättejobbigt. Särskilt när det är en mamma. Har inget bra att skriva mer än att jag förstår ditt problem.

Jag vill bara säga att jag känner igen mig ii nästan allt du skrivit. Jag tänkte också som du att jag skulle vänta tills barnen blev stora, men det blev aldrig rätt tid punkt. Det blev jul, midsommar, någon fyllde år osv o då kunde jag ju inte göra det. Men till slut blev det bara för mycket o jag stod inte ut längre. Känslorna hade också försvunnit. Så jag tog steget tillslut efter mer än 20 år! Det är jättejobbigt men jag har inte ångrat det. Det är ca 11/2 år sen nu. Mitt ex drack inte bara på helgerna utan nästan varje kväll även om han skulle jobba tidigt. Han blev en hemsk person när han drack! Han valde spriten! Jag gav honom så många chanser men han kunde inte sluta och han dricker fortfarande. Du ska inte stå ut med hans beteende, du är värd bättre!
Kram Izzy?

Hoppas du snart blir bättre tänker på dig mycket. Kanske tar det tid när jag var nere i en depression vände efter 2 veckor faktiskt så ge inte upp. Har inte skrivit på ganska länge, men tack kära vän att du tänker på mig. Jag lägger korten på bordet inför dig, varit i dödens dal igen, varit nykter i en vecka. Vet inte vad det är med mig, vad faan tror jag att jag ska bli en förstagångsdrickare igen. Ångesten gjorde att jag var tvungen ringa min läkare och fick utskrivet sobril att ta över helgen för att undvika inläggning. Mardrömmar har jag haft som varit för jävliga, mord, alkohol, galna drömmar helt enkelt. Vaknat genomsvettig i vargtimmen och ångesten har tickat som en mina i mig. Nu äntligen har den släppt och jag kan fungera, otroligt vad min gamla kropp har fått gå igenom. Är långt ifrån klar med mig själv men en strimma ljus har infunnit sig. Ska tillbaka till läkaren tionde juni då en planering ska göras. Jag måste jobba aktivt med att åtminstone försöka bli helnykter. Vad är detta för jävla drog som tar mig helt och hållet i besittning. Just nu blir jag äcklad av alkohol. Gagarin har börjat inta campral och kan nu bara ta ett glas. Vet inte om det är något för mig får diskutera med min läkare. Det får bara inte bli en svart sommar igen, Orkar inte. Har målat i raseri när ångesten var som värst. Tittar på det nu och fattar ingenting bara svart. Vi klarar det pelle min kära trogna vän
Tusen kramar konstnären

Åh blir så glad när jag läser hur långt du nått och hur bra du mår!!

Veckan började som jag misstänkte, men mitt huvud skrek inte efter alkohol igår en helt underbar känsla av frihet.
Tog en långrunda med hunden igår kväll och rensade huvudet, nickade åt eken och log ännu ett steg.
Förstår om ni blir trötta på min lycka av att vara nykter, men vill så gärna att alla får känna den känslan av frihet istället för dimman.
Så helt underbar morgon och nu tar jag en nivå till i min resa mot den kvinna jag bygger.
Gör kloka val idag med och önskar er alla en härlig tisdag med bra val för er själva

Starkt jobbat att hoppa över trots att det bjuds. Svårt det där att han inte kan tänka sig att avstå. Men det går ju verkligen inte att tvinga någon. Synd också för den delen tycker jag som nu återigen haft några nätter ((och dagar) opåverkad av alkohol och känner hur underbart det är att sova utan alkohol. Det missar han. Men du kan avstå själv Sattva, även om det är svårt. Ger dig lite styrkekramar till helgen!

Hej! Känner igen mig så mycket av det du skriver. Alkoholist? Nja kanske, kanske inte men garanterat i riskzonen. Måste man fundera är det nog tragiskt nog ett ja. Att du verkligen älskar alkohol (precis som jag) är nog största faran.
Är ungefär i din ålder och jag har efter mycket om men bestämt mig för att jag är alkoholist. Inte lätt att erkänna för sig själv. Jag vet!
Du får gärna höra av dig om vill. Vet inte om e-mailadressn syns? Är ny här och förstår inte allt ?
Kram Malin

Hej Babywes!

Istället för att fundera på om du faller in i någon form av klassifikation (beroende på mängden du dricker) tycker jag du skall fundera på varför du dricker, och vilja konsekvenser du får. Och hur du vill leva ditt liv. Varför började du söka på detta, och varför skrev du på det här forumet? Bara att du ställer dig frågan och tänker på det, betyder inte det att du själv känner på dig att du inte har en totalt obekymrad relation till alkohol?

Jag har i stort sett alltid klarat av att dricka socialt när jag måste, och inte är värd själv och därför inte styr hastigheten (familjemiddagar och annat) även om tankarna hela tiden snurrar om någon kommer erbjuda ett glas vin till. Däremot har jag alltid haft regelbunda tillfällen, ungefär 1-2 gånger i veckan (med kompisar med samma hobby eller i värsta fall själv framför datorn), druckit mig kraftigt berusad. Eftersom jag då har valt mina tillfällen begränsas den sociala skadan. Men, som alltid med alkohol, är den långt ifrån noll, och därför har jag nu bestämt mig för att sluta helt. Jag tror innerst inne att jag skulle kunna hitta en form för att vara "normal högkonsument" resten av mitt liv utan att nå den totala katastrofen, men att hela tiden kontrollera sig själv och stå på tårna för att inte dricka för mycket, på fel tillfällle, planera in suparkvällar osv är helt enkelt jobbigare än att bara avstå. Hela livet kretsar ändå kring alkohol, och det gör att resten av livet bara blir en transportsträcka till nästa fylla. Otroligt ovärt.

Enligt min erfarenhet minskar det efter hand, men för mig är det då nästa fas börjar - självförnekelsen. I och med att tankarna (efter några veckor/månader) slutar kretsa kring alkohol glömmer man bort varför man slutade - eftersom man inte tänker på alkohol har man ju inga problem, och kan därför dricka (!!!). Och så är man tillbaka igen. Jag menar verkligen inte att skrämma upp dig med att det blir jobbigare sen, det blir det absolut inte, men jag vill bara förbereda dig redan nu på att hantera den dagen då du säger till dig själv att du inte har några problem. Den här gången skall jag försöka skapa en egen identitet som är nykter, att inkorporera den nyktra identiteten i min person. Återkommer med hur det fungerar.

Senaste veckan har gått bra. Har inte haft så mycket tankar på alkohol. Trodde jag skulle trilla dit i helgen, men jag klarade det trots att särbon hade köpt vin. Jag sköt upp det första glaset o sedan var klockan så mycket att det kändes för sent. Har inte lidit så mycket av att han druckit vin. Pratat med honom om min oro för mitt egna drickande och även hans. Han ser inga problem, han vaknar pigg o utvilad oavsett. Att jag säger att mängden han får i sig på en vecka överskrider det som man som man kan dricka utan skador, går inte in...men nu har jag sagt vad jag tycker och han har sagt att han ska köpa flaskor istället för boxar, så har man iaf koll. Vi får se hur nästa helg blir. Helst hade jag velat han avstår men jag varken kan el vill tvinga honom.
Jag är iaf glad över min vecka jag lyckats!

Känner så väl igen mig i flera. Funderar mycket på det här med om jag kommer kunna dricka "normalt" igen eller inte. Inser när jag läser i forumet att väldigt få lyckas med det. Lurar jag kanske mig själv genom att tro att jag kanske kan det. Varför skulle jag vara ett undantag? Bara för att det gick bra nu när jag valde att dricka lite under konferensen. Är det verkligen normalt när jag ständigt får vara på min vakt, göra aktiva val och sätta upp gränser för mitt drickande. Egentligen vet jag att det inte är normalt. En person utan alkoholbekymmer behöver inte fundera på detta eller sätta upp gränser. De har dem inom sig! Fasan varför försöker jag lura mig själv och varför?
Jag var nöjd efter tredje helgen utan fylla och att jag drack vid ett tillfälle men "normalt". Vad är det egentligen att vara stolt över? Jag har varit nykter långa perioder förr. Men tillfällena kommer när jag inte lyckas dricka "normalt" utan iställer gör jag bort mig fatalt. Kan man verkligen lära om när man redan är skadad? Vad gör det för skillnad egentligen om jag väljer bort ensam dricKandet, slentrian drickat och alkohol när barnen är med. Jag menar det är ju inte bättre för mig att dricka mig full då det är "legitimt" på en stor fest utan barn. Det "enda" skillnaden är att barnen slipper se sin mamma full. Men problemet kvarstår ju egentligen ändå. Skriver som ni märker helt ogenomtänkt och utan filter vad som snurrar i huvudet. Egentligen för att påminna mig själv hur det faktiskt är. Samt kunna ha med i vågskålen in för framtida val.

Vad bra kämpat! Lycka till imorgon ☺

Det där om att vara allergisk mot alkohol var fullträff! Så är det ju faktiskt! Haft en bra dag utan alkohol! Tränat! Jobbat i trädgården! Så skönt att slippa ångesten! Den blir verkligen bara värre av alkohol! Frågan är hur man behåller den insikten när stressen ökar och man vill dämpa!

Härligt att höra att du valde din familj. Jag har hotat att lämna honom men det är som om han vet att jag aldrig kommer att våga göra det. Han säger ofta att han inte kan leva utan mig o att jag stått ut i alla år. Jag tänkte att jag skulle lämna honom när barnen var stora om han inte bättra sig. Dom är det nu men jag är fortfarande kvar. Jag trivs så bra med livet i övrigt. Har underbara barn o även små barnbarn nu. Ett jobb som jag trivs med.Några nära vänner( dom vet o frågar ibland hur det är)Känner att jag inte orkar med att skiljas o sälja hus o allt vad det innebär. Men ändå vill jag inte ha det så här. Varför förstör han vårt liv vi skulle kunna ha det så bra? Man bli också så hemmablind ser inte alltid att han druckit. Andra ser men inte jag. Känner mig så lurad ibland.( Därför jag går o kollar om det minskar i hans flaskor...)

Starkt jobbat, Skånetjejen! Du har haft det riktigt tufft på vägen, så en extra stor eloge till dig för att ha klarat det så bra!

Och andra saker runtomkring verkar ju ordna upp sig bra - med en god man och möten kring hur du kan få hjälp. Du har verkligen tagit tag i detta på ett jättebra sätt! Ser positivt ut för dig!

Heja dig! Varma styrkekramar

Absolut. Trodde aldrig att jag skulle hamna i det här läget, tar lite tid att faktiskt ta in att det är så illa som det är. För 4,5 år sen fick jag läkarhjälp med att sluta röka (funkade jättebra, har ej rökt sen dess e 33 år som storrökare), minns att doktorn frågade om jag drack mkt också. Nja det tyckte jag inte, ca en flaska vin om dan, ibland ingen och ibland två, lite över medel kanske men absolut ingen fara svarade jag. Minns hans min....

Jättebra att du söker hjälp. Ska själv på ett möte i veckan där det ska klarläggas vilken hjälp jag behöver. Blev inlagd på psyket efter att jag söp till det i början av Maj. Fick träffa min läkare och sa för första gången som det var. Det var en otrolig lättnad.
Håller med om att nu räcker det, såhär kan vi inte ha det.

Hoppas det går bra och att du får den hjälp du behöver. Drick inte.

Har druckit konstant med någon nykter dag....
I flera veckor.
Klarar inte detta!

Starkt att du tar tag i det. Gå dit med ett öppet sinne.

Dela saker med andra är bra man minskar sin ryggsäck. Jag tycker dock att du ska prata med någon om detta. Jag är själv nykter alkoholist så jag vet hur din man tänker har gjort samma saker själv är nästan som att läsa om sig själv. Jag vet hur snabbt det kan förändras. Även om du tycker om din man så är ju inte hans beteende så bra för er. Få vänner, skämmer ut sig isolering mm mm jag förstår inte själv hur min fru stod ut med mig. Allt Vänder för mig när hon ställde ett ultimatum. Mig eller spriten. Jag valde min familj. Personligen tycker jag inte inte du ska nöja dig med ok veckodagar.