skrev Andrahalvlek i This is it

Om du orkar med att se andra fara illa så kan jag rekommendera två dokumentärer som jag såg i går. För du kan väl se svtplay där du bor?

? Inlåst i skogen (Uppdrag granskning)
? Dicks rop på hjälp (Uppdrag granskning)

Det är snudd på självskadebeteende att kolla på sådant när man har en dotter som snart ska flytta till ett LSS-boende ? Men det är samtidigt så viktigt att detta kommer fram i ljuset - så att det kan ske en förändring.

Vill du skratta kan jag rekommendera ”Bäst i test” på svtplay. Precis min humor ?

Vad det gäller suget så tycker jag att du ska bemöta det som den jobbiga grannen som tjatar om allt i tid och otid och tycks ha gnäll som livsluft. Lyssna artigt och svara sen ”Okej, du tänker så. Hej då.” Och sen lämnar du situationen, helt utan åtgärd.

Det påstås att det dummaste man kan göra är att få panik över suget och försöka mota bort det. Låt istället tankarna komma, konstatera att de finns där, och släpp iväg dem som ballonger upp i skyn ?????

Kram ?


skrev HerrÅgren i Dags innan det är för sent

Kul att höra Bullret. Det här behöver du. Fortsätt. ??

Ilskan kan ofta komma från obearbetade upplevelser och känslor.
Att uppleva besvärliga saker som barn när vi inte kan förstå eller uttrycka oss, är traumatiskt. För alla.
Vi har alla våra trauman i någon omfattning. Det är normalt. Det måste inte vara "taskig barndom" .
Det kan vara en så enkel sak som ett bråk med ett annat barn på dagis eller att du kände dig orättvist behandlad någon gång. Det där kan sitta kvar i ens undermedvetna. Det kan vara bra att ta upp sådana minnen med din psykolog.

Psykologer har tystnadsplikt. Bara om det gäller brott som kan ge minst ett års fängelse har de möjlighet, inte skyldighet, att polisanmäla. Fråga mig inte varför jag vet det ??


skrev Wasabi i This is it

Jag önskar Alkoholhjälpen hade någon sorts chatt. Det hade varit enklare att prata med varandra - eller i alla fall någon pm så man kunde skicka ett meddelande till någon privat och bara ha en konversation med den.


skrev Bullret i Finns det hopp?

Ja, vi kämpar tillsammans här inne i forumet. Det är i slutändan bara du själv som kan bestämma om du ska dricka eller inte, men jag anser att man får mycket pepp och det ökar chansen att man klarar det den här gången :)


skrev Wasabi i This is it

Tack Se Klart, Ledsen Själ och Torn ?

Varför har det blivit så jobbigt helt plötsligt. Nästan på pricken efter 30 dagar tror jag att jag släppte på spärren och suckade av lättnad. Men för vad? Jag vill inte börja dricka igen men min lilla månadsbubbla är slut. Nu är jag sur och irriterad på allt och alla. Har känt sug de senaste dagarna... måste bryta det på något sätt. Jag VET att jag har kontrollen men vill inte gå runt och fantisera om att dricka.

Har ju rökt en del weed under den här månaden vilket har varit lite som en krycka. Behöver inga pekpinnar om det för jag vet att det inte är optimalt. Nu känner jag att det inte heller är rimligt att fortsätta med som jag gör... det är absolut inte som alkohol men det är fortfarande en drog och jag har upplevt side effects från det också. Har använt det för ångesten, slappna av och att koppla bort en stund. Det funkar sådär. Den senaste tiden har det fått mig mer sugen på alkohol för det är MIN drog liksom.

Kan man få lite pepp och kanske någon bok/film tips (behöver inte vara alkohol/drogrelaterat) bara något jag kan distrahera mig själv med ikväll så att jag inte väljer att dricka igen. ?


skrev Se klart i Vill sluta helt och hållet, ge mig tips & pepp!

Hej ylvis
Jag har läst om många här som har svårt att söka hjälp, jag är också så. För mig har det inte med tidigare erfarenheter att göra utan att förstå att jag- precis som alla andra- har rätt till stöd och avlastning, eller medicin. Stora steg. Jag äter numera en ssri-medicin som hjälpt mot min nedstämdhet, som inte var depression utan mer ”orkar inte men måste orka”
Nu ska jag börja trappa ner på medicinen, lite i taget.
Planera allt du kan om det funkar för dig. Så småningom släpper ångest, det är säkert! Heja dig!


skrev Ylvis i Vill sluta helt och hållet, ge mig tips & pepp!

Idag känns det tungt. Ångesten är mer påtaglig. Förmodligen då jag bestämt mig för att kontakta vårdcentralen. Har bokat in tid med en ny kurator (har träffat en annan vid ett tillfälle men vi klickade inte och jag sökte aldrig en ny efter det) och jag lyckades även pressa fram att jag ville träffa en läkare för att eventuellt få något mot min nedstämdhet. Jag vet inte hur det är med er andra där ute, men personligen har jag väldigt svårt att söka hjälp. Även med vanliga sjukdomstillstånd. Jag har så mycket dåliga erfarenheter från min barndom gällande auktoriteter som kuratorer och socialtjänst att bara tanken att prata med någon får mig att må fysiskt illa ... så det är väl därför man mår skit nu. Jag tror jag är rädd för att dom ska tro att jag inte kan ta hand om min familj eller något. Hur som helst är det gjort nu. Hoppas jag kan komma iväg på samtalet och läkarbesöket och inte boka av det för att jag känner mig ”bättre” i sista sekunden.

Efter mycket googlande igår hittade jag i alla fall en app som heter ”I am sober”, så jag hoppas den ska va lite till hjälp. Man får som brickor, som i AA, när man klarat av etapper av nykterhet. Det känns bra. En dag i taget i början, sedan veckor och jämna tal. Då blir fokuset nästa etapp. Min nästa etapp är att klara idag. Och det känns bra. Jag har även bestämt mig för att skriva en lista över saker jag vill ha eller göra, så när jag nått en viss etapp så får jag det som en belöning. Jag vet även med mig att den största risken för att ja ska dricka är när jag har en ledig helgkväll. Så i helgen ska jag åka iväg med familjen, och jag ska planera in aktiviteter varje fredag och lördag ända fram till jul. Haha det låter så extremt - men det här planerandet är det enda som håller mig vid mina sinnens fulla bruk just nu!


skrev Se klart i Knyttets sång

Tar det lugnt denna morgon för har haft en vecka med väldigt mycket att göra och långa dagar och sysslor av olika karaktär men allt; jobb.

Jag känner mig hyfsat lugn kring mitt jobb, prestationsångest har jag lämnat bakom mig. Har förvissning om att jag absolut är bra nog eller bra-bra på det jag gör.

Däremot har jag varit dålig genom alla år, på att hinna tänka så pass att känna av var gränser går.

Mellan mig och jobbet var det i många år- ingenting.
Då var också jobbet min främsta källa till att vara nöjd med mig själv. Det hänger i.
Jag har svårt med vad som brukar kallas ”här sitter jag och duger”.

Å andra sidan har vi ett samhälle kultur och historia- som präglas av våra prestationer så att de är kopplade till nöjd-centrum; inte konstigt.

När det börjar gå fel är när nöjdgränsen hela tiden flyttas fram. Och när människan inte fattar att det finns en gräns för vad människan kan prestera.
Så då börjar man skarva.
Tar ner kvällens stress med ett glas- för det hinns inte med nån joggingtur eller ligga på soffan och andas.
Lyfter humöret med ett glas för att det förhöjer känslan av närvaro och att vara levande.
Min största utmaning förutom de första månadernas sug på tidig kväll och inte minst helger.
Har varit att förstå att jag inte kan leva mitt liv på samma sätt som när jag dricker.
Jag har tvingats och måste fortsatt hitta vägar till lugn, och även glädje, och jag måste ge det både tid och rutiner.

Flyttgubbarna ringde och sa att bilen är ledig först imorgon och det passar bra för jag vill ändå ägna denna dag åt att fundera över mina första 283 dagar nykter. Inte bara var mina tusentals kronor tagit vägen, ? men mest vad kommande 283 dagar och fler ska betyda och vilket mitt fokus behöver vara.
Nykter idag, lätt.
Restaurang igår, tänkte 0% på alkohol men njöt av fyra fantastiska rätter, en underbar kväll. Kram kämpar det är fredag! ?


skrev Se klart i Sober October

Om man kämpar lite extra med här och NU de där dagarna, att försöka vara i stunden och hindra tankarna från att gallopera besvikelse-rundor.
Då kan man finna att nuet är helt ok! Heja dig!


skrev Kennie i Sober October

Känn in känslan på lördag morgon när kroppen är frisk och utvilad och inte bakis, det är en sån bonus tycker jag. Men 80% vs 20% är ju helt okej, det kan man leva med..


skrev Charlie70 i Botten är nådd

Nu vänder allt till det bättre!
Kram!


skrev Rosa-Lie i två månader, check!

Anmälde mig hit igår, suttit och läst några trådar, hoppas att du fortsätter dela med dig här- hur det går på din nya resa. Jag har anmält mig hit av samma anledning, vill verkligen ändra mitt beteende. Har valt att vara hemma denna vecka från jobbet, har trappat ner, tog inget vin igår. Jag ska försöka följa rådet att avstå i 90 dagar, känns som en enormt stor utmaningen, så att läsa era trådar kan bli en peppning., tack och lycka till.


skrev jessi75 i Sober October

Det känns 80% fantastiskt men även 20% trist faktiskt... så konstigt för hjärnan vill inte dricka men det är som om kroppen skriker efter vin, öl... champagnens dag idag tydligen... ska köpa ett a-fritt hem ikväll och fira✨
Trevlig helg alla som kämpar och tack för att ni delar och peppar!!


skrev Andrahalvlek i Första dagen på resten utav mitt liv

Heja oss, som går stadigt på den nyktra vägen med endast några dagars mellanrum.

????????????????????????

Ballonger, tårta och röd grapefruktdrink får du av mig på månadsdagen!

Kram ?


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Jag firar 8 månader idag!
Så glad & tacksam! ? ?


skrev Jullan65 i Finns det hopp?

Välkommen hit, vad bra det låter att du vill förändra ditt liv. Det kommer du lyckas med. Lite jobb har du framför dig, så försök att ta en dag i taget och älta inte för mycket gammalt. Härinne har vi nog alla ställt till det i ruset, mer än en gång.... kram Jullan


skrev Gulabjörklöv i Finns det hopp?

Bullret och Västligvind, tack snälla för att ni besvarar och delar med er. Från att jag har lidit i det tysta så känns det plötsligt bara så mycket lättare att få svar och stöd.
Jag ska ta till vara på rådet att vara nykter iallafall 3 månader till att börja med. Jag har svårt att avstå i sociala situationer och svårt att bara ta ett glas.. Just nu orkar jag inte delta i sådana aktiviteter för jag är rädd att jag inte ska kunna stå emot och jag vill så gärna klara mig ur det här. Jag orkar inte vänta på att livet ska bli bättre av sig självt längre, jag inser att jag måste göra en förändring. Länge har jag gått i förnekelse.
Det är så skönt att få läsa era trådar och inse att det går att ta sig ur och ta sig framåt.


skrev Se klart i Orkar inte mer

Alltid skönt att höra från dig och allra bäst när det går så bra! Heja dig och dina förmågor som är mäktiga. Kram.


skrev Se klart i Vill sluta helt och hållet, ge mig tips & pepp!

... alla som redan skrivit och givit så bra råd. Vill bara lägga till metoden ”en dag i taget” men med en underliggande längre plan.
Jag var en sån som helst ville dricka varje dag. Så våra mönster ser olika ut. Men att låta bli alkoholen har vi gemensamt
Skickar lite lugn och en förvissning om att allt kan bli bra! Kram ?


skrev Se klart i Förändring

... ur snickerboa, där gör du ingen nytta.
Börja planera för livet du och ni ser fram emot. Parallellt är mitt förslag en dag i taget. Nykter. En rätt så framgångsrik metod och noll dividerande om hur ofta eller hur mycket. Välkommen, läs och skriv här! ?


skrev Se klart i Dags innan det är för sent

47 dagar, och så en massa tänkande och reflekterande, jag är himla imponerad. Bra att börja att nysta i rötterna som jag efter en tid här verkligen inser, är olika för alla.
Jag lär mig varje dag av alla som skriver här. Hejar massor på dig! Kram ?


skrev kvinna 38 i två månader, check!

Första o andra helgen är värst! Sen börjar man uppskatta fördelarna med att vara nykter mer och mer.


skrev Kennie i Dags att sluta..?

Ett förslag är att tvinga dig ut på en rask promenad en halvtimme om dagen. Det hjälper mot stress och deppighet tycker jag, och är kanske ett första steg mot träningen du vill komma igång med. Finns det någon lagsport du gillar? Kan ju vara ett kul sätt att både träna och lära känna folk. Jättebra att du pratar med psykologen, förhoppningsvis slutar du skämmas för att du blir ledsen snart. Jag tror det betyder att du är på rätt väg. Åtminstone för mig hjälper det att gråta av mig. Sen kanske du kan testa att berätta lite om hur du mår för nån vän eller familjemedlem. Du behöver ju inte berätta allt, men det kan kanske kännas skönt att vara ärlig, att ditt mående är värt att bry sig om, liksom. Kämpa på, och fortsätt skriva här!