Senaste kommentarerna i forumet

Hej varafrisk,
Jag hoppas du förstår att det verkligen inte var en fråga som behövde besvaras, här är det verkligen frivilligt att dela det man vill eller inte.
Jag tänker på det där med självkänsla, och hur himla viktigt det är att ibland få luta sig emot sig själv och känna; yes, jag fixade det.
Som idag. Kan du liksom gnugga dig i att idag blev en nykter dag. Bra nog. Det bästa tänkbara till och med.
Du har så otroligt mycket utmaning med att hjälpa din dotter, hålla ihop familjen (tolkar jag det) och hålla ihop all oro. Jäklar vilken kämpe du är. Hoppas du får en bra kväll! Kram ?

Det är inte alltid så enkelt som att bara lämna eller sluta. Jag förkörjer hela familjen och min fru vill absolut inte förlora sin räkmacka, även fast hon påstår att ta hand om huset är ett hårdare jobb än att faktiskt arbeta. Hon har hotat att om jag begär skilsmässa så ska hon göra allt för att förstöra mitt liv. Hon har dragit känslomässiga hot att om jag lämnar henne har jag förstört hennes liv. Jag har varken vänner eller familj där vi bor, det har hon sett till. Ingen har hälsat på på flera år då hon gör att ingen känner sig välkommen här. Jag får arrangera att träffa dem i smyg för att undvika bråk. Läs även på lite om traumabonding, det är förbannat svårt att lämna även om jag vet att jag måste.

Jag har vid olika tillfällen pratat med barnen, båda förstår men med hjärntvätten hon håller på med är det ständigt kaos och ena barnet är oftast på hennes sida. Scapegoat barnet är dock helt på min sida och vill flytta med mig, hon vill helst att vi ska åka och ta in på hotell nu.

Till mitt drickande, jag ser det inte som jätte problematiskt då jag kontrollerar det just nu. Men självklart skulle jag behöva dra ner på det, men jag ramlar hela tiden då jag lever med konstant stress med drama och bråk dagligen.

Det är bara barnen som gör att jag orkar fortsätta kämpa. Utan dem hade hag nog gett upp.

Jag tillägger att jag endast har varit nykter i 5 veckor. Jag och mannen har bråkat en del speciellt när jag var full. Då var mitt humör inte nådigt. Det som stärker min övertygelse att jag måste vara nykter är att jag vill att mina barn ska ha det bra, med en mamma de kan lita på som inte är full i tid o otid samt att kunna känna lugn hemma.

Jag är verkligen inte guds bästa barn. Men jag vet att det går att göra förändringar.

Hej! Du har varit medlem länge här nu. Du skriver att du kan sluta dricka men har inte gjort det. Du skriver att du vill lämna men har inte gjort det. När kommer förändringen?

Dina barn lever i en hemsk situation så som du beskriver det. Har du frågat dem vad de känner? Hur mår de?

Jag blir orolig när jag läser hur barnen har det.

Om du vill skiljas och ha vårdnaden om barnen så är det tid att sluta dricka alkohol.

Om du och din fru vill ha kontakt med barnen när de blir stora så är det dags att förändra deras barndom.

Det låter hårt men blir väldigt bekymrad över hur barnen har det.

Regn och grå himmel, en perfekt dag för rensning av garderob två, bullbak och häng med liten bebis. I lagom takt, allt. Vilostunder som nu.
Har behov av att göra istället för att tänka, när jag är ledig. Har ofta tänkt att ett praktiskt jobb hade passat mitt psyke bättre men jag är tyvärr inte så praktiskt lagd.. eller iaf inte så det stör. Jag skulle få börja som pryo om jag försökte mig på en sådan karriär och då börjar jag väl lära mig jobbet lagom till pensionen.
Hänger kvar och håller i, helt enkelt.
Knogarna vilar dock, idag känns det enkelt att vara nykter. Har resonerat klokt med mig själv och beslutat mig för en rätt enkel middag istället för avancerad, låta det vara stökigt medan jag håller på. Andas.
Det är intressant och lärorikt fortfarande, att lära känna sig själv som nykter. Hon är helt ok!
Tack @torn och @jullan för stött och kramar!
Njut av dagen! ?

Systemet är stängt och jag har inte köpt någon alkohol. Det blir vatten eller äpplemust!

Kram:)

Då jag kom över ditt inlägg, började jag fundera hur mycket jag nämnt för min pojkvän hur jag upplever hans kämpande med nykterheten. ? Det enda jag nämnt för honom är att det är klokt att sluta .. ?

Kan tänka mig att man gärna vill ha någon respons för sina ansträngningar. Låtit bli att nämna för att det är känsligt? jag vet inte. Har däremot nämnt för honom att jag är stolt då han även slutat snusa ... ?

Betydelsefullt att läsa andras inlägg, som leder till reflektion över sig själv och hur man beteer sig. Vad man t ex kan tänka på, och försöka förbättra.

Sköt om dig.
?

Köpte Stora boken och sträckläste. Bra. Om man varit andligt intresserad innan, hjälper nog detta. Plockade sedan fram Eugene Petersons The Message. Även den intressant (det är ju bibeln då / nya testamentet) och hjälper.
Nu är jag inte praktiserande kristen alls, utan testar och söker mig fram. Även bokat tid med en pastor (!). Och gått med i ett parti.
Oj, det finns ju tid. Vaken och klar tid dessutom.
Nu mot löprundan!

Först vill jag säga att jag blir varm i hjärtat av att läsa i trådar hur gott ni mår som klarar av att vara nyktra...jag blir glad både för er skull och för min skull. Jag vill dit...och ska dit...och jag tvivlar inte på att det kan vara så bra som ni skriver. För mitt liv var bra innan alkoholen tog över...visst det hände massvis av svåra saker...men när inte de svåra sakerna var där...då gjorde jag ju de där vardagliga sakerna som jag kan sakna...fixade mer i hemmet, tränade mer...ja helt enkelt gjorde lite mer saker.

Se klart..jag vet att jag inte behöver svara men jag tänker att jag vill nog ändå...jag är en ganska öppen person ibland kanske för öppen...när jag är i kris..har jag mer vänt mig utåt än inåt. Nu försöker jag väl härbärgera vissa känslor som ändå kan vara bra att försöka härbärgera men annars vänder jag mig nog gärna utåt..för att få stöd, hjälp och bekräftelse. Men en av anledningarna till att jag är öppen är inte för att man ska tycka synd om mig...visst jag söker förståelse...men jag vill även visa för omvärlden att det svåra även finns...allt är inte en vacker ytlig fasad...utan det kan var jäkligt skitigt och jobbigt också. MEN när det gäller mitt alkoholmissbruk...det är jag inte så öppen med..jo nu för tiden när det gäller professionella kontakter som tex tandläkare, vårdcentral, sömnläkare dock inte mitt arbete men några få vänner. Anledningen till att jag inte skriver hur mycket jag dricker är att jag skäms samt att om jag skriver om det då blir det liksom verkligt på något vis. När min läkare frågar om det så när vi började träffas kanske jag pratade sanning 70% medan jag nu ligger nog mer på 90-95%. Här i forumet berättar ju de flesta hur mycket man har druckit då man drack men det är sällan som fortfarande dricker som berättar hur nuläget är. Jag tänker att det är mycket lättare att berätta om hur det var om man befinner sig i ett läge då man har kontroll. Men jag dricker i snitt ca 2-3 små starköl tidigare valde jag en starkare variant men nu 5% därtill brukar det vara den minsta mousserande vinet på 25cl och vin på 18 el 25cl. Det kan bli mer när det är fredag el lördag. Det skulle vara bra om jag kunde minskat mitt drickande men jag behöver sluta helt...för min kropp behöver vila...den behöver återhämtning under en lång tid. Så är verkligheten. När jag var hos kuratorn igår gick vi igenom det som var positivt resp negativt att dricka alkohol. Och under det negativa var det väldigt många fysiska åkommor. Så är det....

Och idag är det lördag..systemet stänger kl 15 och jag ska inte åka dit...känner starkt att jag behöver vila ifrån alkohol...hjärnan kan komma att spela mig ett spratt närmare kl 15 men jag har ganska ont i magen idag samt att jag har lite symptom (med tanke på Covid 19) som bidrar till att jag inte ska vara bland folk. Så där var Covid19 till en fördel för mig. Annars började inte dagen så himla bra...min dotter ringde kl 8.15 ...jag hade somnat om..så jag vaknade med ett ryck..i displayen var det ett 010-nummer så jag blev så himla rädd! Min dotter hade fått låna telefon av någon. Jag hörde väldigt dåligt vad hon sa...men hon ville bli hämtad på en plats inne i stan. Till saken hörde att hon skulle stå och sälja korv ihop med en annan tjej i ett köpcenter för fotbollsföreningen mellan 9.30-13. Hon var ute på krogen igår och var som alltid på efterfest. Jag sa till henne igår att hon skulle kanske stanna hemma eller åtminstone inte gå på efterfest men det är de enda sociala kontakter hon har så hon gick. Var på efterfest. På efterfesten börjar en kille och hon bråka verbalt. Killen säger till henne att det är ingen som vill ha dig här vilket hon tar bokstavligt och går ut. Går ut utan jacka, väska, mobil och nycklar. Så hon sover ute..i någon container...i endast klänning och skor. Kommer sedan hem till oss. Jag fixar frukost. Och det min man är mest stressad över är vilka kläder hon ska ha på sig när hon säljer korv...vill stryka något som inte behöver stryka...och mitt hjärta värker över hur det är för min älskade dotter...och tårarna rinner. Nu är hon hemma igen efter att ha sålt korv...all hennes energi är slut...hon fick sköta kassan hon som har så svårt fört matte...och nu måste hon få tag i sina saker...och tro på att de finns där efterfesten var.

Nu är jag väldigt öppen med denna berättelse men det är för att jag vill att man ska förstå hur det kan bli att vara bipolär, ensam och med alkohol i kroppen. Hade inte alkoholen varit med i bilden hade ju inte allt hänt. Hade jag inte druckit alkohol de senaste dagarna så hade jag inte haft så ont i magen idag. Idag dricker jag ingen alkohol....jag vilar..jag ser en serie..och när jag blir piggare kanske en promenad.

Ha en fin lördag och kram:)

Tror inte ens det gick en timme där jag försökte tänka positivt att det kanske kan gå att få min fru att sluta vara arg hela tiden. Hon går runt och klagar på allt, pratar högt med sig själv om hur lat jag är och hur mycket bättre hon är. Imorse tappade hon fattningen helt och hamnade i bråk med ena barnet, jag försökte lugna henne och frågade vad som hänt. Istället för att få ett svar började hon skrika som besatt och fick med sig andra barnet som började skydda henne. Jag bad dem båda sluta skrika men då var jag helt dum i huvudet med mera. Det slutade med att hon sprang efter andra barnet och skrek och kallade henne massa namn. Efter detta har hon gråtit och skrikit och gjort allt för att få sympatier från "golden". Jag har fått göra allt nu för att lugna båda barnen men det är djävligt svårt när frun går runt med krutdurken redo att sätta igång nästa bråk. Jag är ute ett par timmar nu hos en sjukgymnast, jag bävar för att åka hem. Hur kunde mitt liv bli såhär?

Säg till henne att du blir ledsen när hon inte säger någonting om att hon är glad över att du är nykter. Fråga varför.

Kanske är hon orolig att väcka den björn som sover. Kanske vågar hon inte hoppas att din nykterhet ska bestå. Kanske vågar hon inte ta ut glädjen i förskott.

Men det vet du inte förrän du har frågat henne. Ni måste prata om det. Hon har liksom du lagt ett lock över sina känslor, hon är medberoende med allt vad det innebär. Hon behöver kanske också ett forum, eller samtalshjälp.

Kram ?

Undrar och saknar dig, och hoppas innerligt att hälsan tiger still.

Invänta snön vill vi inte, den kommer kanske aldrig ?

Kram ?

Så är det @kennie, om man bara lyssnar på kroppen så vet man vad som är rätt. Läste dina trådar. Det står mycket tänkvärt och bra jobbat att du kunnat låta bli alkoholen så länge, grattis. Du skrev om att En positiv effekt av att inte dricka att det inte ha något att dölja. Det skulle jag tycka var skönt.

Igår drack jag mina två glas vin. Jag tänkte först köpa en halvflaska för att inte frestas att dricka mer än jag bestämt för att det finns vin kvar i flaskan. Men just den måste jag lära mig att hantera, att man kan lämna kvar vin i flaskan. Det räckte gott med två glas denna gång ??

Fördelarna ramlar in på löpande band, precis så ska det vara. Lyft alla fördelar till skyarna så klarar du det här galant!

Trots att det är höst snart så är offerkofta ett synnerligen missklädsamt plagg ?

Kram ?

Kan det vara något dåligt samvete.
Tentan.
Något du anser du skulle gjort men inte gjort.
Något du sagt.
Något någon sagt till dig, som du blev upprörd, ledsen över.

Jag kan ha samma känsla, men oftast så genom brutal ärlighet mot mig själv så kommer orsaken fram.
Och ibland är det småsaker som jag överdramatiserar.

Känner dock att detta har blivit bättre sen jag slutade med alkohol.
Har lättare att vifta bort problemet och förstorar det inte lika mycket längre.
Men det finns fortfarande utvecklingspotential här?

Välbehövligt men väldigt ovanligt för att vara jag. Känner mig nästan lite förvirrad!
Ha en skön lördag!

... tankar och god kraft genom regnet.
Tänker på dig ofta. Härom dagen funderade jag på en sak som du inte alls behöver svara på. Men det slog mig att du är så väldigt öppen med det som händer i ditt liv. Din dotter, ditt mående och dina tankar. Men du skriver aldrig om hur mycket du dricker?
Det måste man som sagt inte men för mig blir det lite som en vit fläck på kartan att inte ha någon aning om ifall en kväll med alkohol är ett glas, en flaska eller två.
Tänker förstås på dig, och funderar över om det skulle kunna hjälpa dig att minska på vinet- istället för att känna att du misslyckad när du inte fixar att hålla emot?
Det var bara en tanke. Kram till dig!

Hej
Det förvånar mig bara allt mer hur mycket tid vi lägger på att fundera ut hur vi ska förklara vår nykterhet för andra. När vi vissa dagar inte kan förklara den för oss själva utan bara måste ta oss igenom med siktet inställt på nån sorts framtid eller nästa timme...
”Gärna något alkoholfritt” brukar jag säga. Öppnar inte upp för några längre diskussioner men om någon frågar säger jag att min vita månad kändes så bra att jag har fortsatt av bara farten. Testa du med?
Önskar dig kraft att samla sina resurser hos dig. Där behövs dem. Vad andra tänker om vad du har i glaset är helt ovidkommande i det stora och hela.
Kram!

Ta hand om dig ?

Kikar in o hoppas allt är bra här. Jullan

Härligt att du tar det lugnt, stressen är en av våra fiender. Det gäller att på riktigt ta och läsa av vad vi behöver. Annars tror jag att glaset närmar sig med stormsteg. Åtminstone hos mig. Ha nu en lugn o vilsam helg. Kram Jullan

...skavet var där före vinet och suget var inte där, direkt.
Under kvällen skippade jag vinet tidigare än jag gjorde förr och bytte till vatten.
På det viset har jag svårt att se skaver och vinet ihop.
Men vem vet..?
Idag är det inte lika tydligt kännbart.
Jag hoppas att en lång löprunda skrubbar bort det sista..

Ta det lugnt i helgen nu och ladda batterierna.❤️ Det låter som du behöver det.

Kram ?

Din kompis saknar dig och tänker på dig och tror rätt bestämt stt allt är bra.
Det var väl det här med cykeln....
Vi får vänta in snön, och då kommer du tillbaka och berättar hur det går med allt och den gröna klänningen och med barnen och flyttplanerna. Du ser oss vinka om du kollar noga.
Kaveldunen är majestätiska i sitt dike.
En liten människa som snart är fyra månader sover i rummet intill. Jag lägger mitt öra mot hennes bröst och höt hjärtat picka där inne och tänker allt möjligt mellan himmel (gud) och jord (mina oväntat ulliga solrosor som blommar nu).
Mirakel på rad enligt mig.
Kram K! Ett meddelande är efterlängtat. ❤️

Somnade i soffan igår kväll med telefonen i handen och i ämnesraden här hade jag skrivit ledig-längtan.
Ja, ni förstår.

Idag har jag varit nykter förstås. Men upplevde stark stress/ sug (egentligen inte efter alkohol utan mer ”ge mig nåt”) i samband med fixa middag och samtidigt göra iordning/städa hjälpligt och hantera en skruttig förälder via FaceTime och detta efter en vecka (två snarare) som varit ohyggligt intensiva.
Igår sa jag till min man att ”det känns som jag fått en superkraft, jag orkar så mycket”.
Idag not so much.
Helgen ska bli vila, egentid, utomhus. Ett minimum av ansträngning, jag behöver in i mitt eget kärnhus.
Har inte hunnit skriva så mycket hos andra, vilket jag gärna vill. Men jag behöver några platser där prestation inte är fokus. Dåligt samvete kan jag inte släpa på mer.
Men alla ni finingar som hänger här mellan dag 1-100 och tänker att det verkar vara ”andra” människor som snart ska räkna in ett år, och hur ska jag fixa det? Vi är samma lika. Lika långt från ett glas- lika nära. Jag läser nya trådar och tänker; alldeles snart är du här.
Livet som nykter är inte enkelt varje dag men aldrig svårare än den lättaste bakis-dagen.
Viktigast först- vara nykter, andra halvleks mantra som är det närmaste scout jag har kommit.

Jag var nykter igår och nu har klockan passerat midnatt så jag jag säga att jag är nykter idag också. Så alla ni som kämpar: Fortsätt. Som Håkan Hellström säger det.
Kram ❤️