Senaste kommentarerna i forumet

Om jag drack vin ikväll hade det nog också gått bra. Det hade kanske gått bra nästa helg, och nästa helg igen.

Men det går aldrig i längden eftersom jag är beroende av alkohol. Och det är du också.

Men givetvis ska du inte känna någon skam. Den känslan har aldrig gynnat någon någonting.

Kram ?

PS. Har du funderat på varför du mår så mycket bättre generellt?

I helgen spårade det ur. Som många gånger förut. Jag kan liksom inte sluta när jag väl har börjat. Jag och min sambo var på middag hos ett par bekanta. Det var även två grannar där till dom som är i samma ålder som mig. Jag minns inte ens slutet av kvällen.. Men min sambo måste ha åkt hem och jag gick tillsammans med grannarna hem till dom. Notera att vi är av samma kön och jag har ett vagt minne att jag hade sex med en av dom? Men det känns så overkligt och jag kan inte ens fatta det. Jag är inte lagd åt det hållet. Nu känner jag bara hur alkoholen får mig att göra saker jag aldrig annars skulle göra. Jag vaknade upp där i sängen och visste inte vart jag var. Min sambo var såklart orolig och jag ringde honom. Han kom och hämtade mig. Ångesten var total... Jag ringde en vän till min som också hade försökt få kontakt med mig, jag berättade vad som hade hänt för jag litar på hen. Hen skrattade och sa "jaha men jag har gjort exakt samma sak, livet går vidare" .. Jag har inte berättat något för min sambo för jag skäms för mycket och vissa saker känns det bara som att det är bäst att inte berätta. Jag minns det ju knappt så jag kan ändå inte svara på några frågor om varför och hur det kunde hända..

Däremot så pratade jag med min sambo om att jag måste förändra mig. Jag kan inte dricka tills jag däckar och inte kunna kontrollera mig eller mina beslut... Nu har vi kommit överens om att jag alltid måste bestämma tillsammans med min sambo om hur många glas (max 2-3) under en kväll jag får dricka och vilken tid jag måste sluta, oavsett om jag bara druckit 2 glas så får jag efter ett visst klockslag inte fortsätta. Jag har bett han hjälpa mig med detta för jag vill verkligen förändra mig.. Tänker jag rätt eller fel i att inte berätta vad som hände av det jag minns? Minnet är så vagt att jag inte ens vet om det verkligen hände.. Min kompis tyckte inte jag skulle berätta det. Sen berätta min kompis en massa dumma grejer som hänt hen på fyllan så plötsligt kändes inte min grej som en så stor grej längre...

Men den där ångesten, jag skäms så mycket.

Ha skam eller inte. Jag väljer inte för nånstans handlar det om för mig att jag vill må bra igen och jag mår så mycket bättre generellt. Drack lite i fredes men gårdagen bestod av ingen ångest,trädgårdsarbete och till slut grill o afri öl. Idag bakar jag franskbröd och vi var så roliga så vi trodde alla att det var mors dag idag.så vi har planerat för lyxmiddag med efterrätt och allt.. haha jaja det får väl firas två helger irad tänker jag för så bra är jag nog kanske ändå! vill inte på ngt sätt försköna ngt men som vinäger skrev i sin tråd att alla har vi olika vägar, metoder hur vi vill och kan ha det så jag kör min egen väg så länge jag mår bra det är det viktigaste. Men nu kör jag nog utan ett bra tag igen. Ta hand om er?? kram

Håller med Se klart. Den nyktra resan har två parallella spår: Den praktiska och den mentala.

Den praktiska resan handlar om att bryta vanor, göra annorlunda, undvika frestelse, distrahera sig och i viss mån stå ut. Låta tiden gå, ta en dag i taget.

Den mentala resan handlar om att rannsaka sig själv, rota upp all den smutsiga byken, lista nackdelar med drickandet, lista fördelar med nykterheten och fullkomligt sluka böcker/poddar/filmklipp för att förkovra sig på området alkohol.

Alla kan göra den praktiska resan. Men om man inte gör den mentala resan parallellt så blir den nyktra resan varken hållbar eller långvarig. Tyvärr.

Se mitt tips om ljudbok som jag skrev idag. Börja där. Fortsätt sen med Craig Beck på youtube. Beställ sen boken ”Tänka klart” av Annie Grace. Det är mina råd.

Kram ?

Jag tänker att det är som i FAME om du är så gammal så du minns? Utan att verka avskräckande utan snarare rak, så är det två världar som ska hanteras i nykterheten.
Den yttre; inget vin hemma, äta och dricka som torn så klokt påpekar, men samtidigt instämmer jag med andra halvlek: strategi.
Att bli nykter är som ett maraton men man behöver inte springa snabbt. Man kan gå, ta det superlugnt, men att ha en plan för jobbiga sträckor och tider av utmattning är väldigt bra.
Den behöver ju inte vara klar dag ett, utan kan ta form under tiden.
Att minnas hemska tillfällen, skriva upp, är ett sätt. Att träffa någon på en mottagning, söka hjälp, och ta hjälp är ett annat råd.
Men en dag i taget gäller alltjämt.
Ha en bra kväll!

Helt rätt Torn! Många undrar nog vad alkoholen tillför om man stannar upp och reflekterar lite...

Att åka i väg med bilen och ta promenader låter bra tycker jag! Och att skippa bankkortet också,men
se till att ha med något att dricka och äta, så du inte blir hungrig.

Kram

Också på en sån enkel sak som att inte ta med sig bankkortet ut om man tar en promenad eller kör bil. Kanske kan vara en bra grej?

....behövde fundera på hur länge jag varit nykter Varafrisk ( känner mig väldigt nynykter)...men det är ca fem veckor nu.
Jag är inte så självklar i min nykterhet än...som jag upplever att många här är.
Det är fantastiskt att läsa alla som landat/landar i nykterheten och upplever så stora vinster. Och det är även väldigt värdefullt att läsa alla inlägg från er som kämpar eller trillar igenom, har mycket ångest osv.
Det tycker jag är det stora med detta fora ....det finns inte ett ’rätt’ sätt att skriva eller förhålla sig till denna resa....
Vi kämpar alla på olika sätt och försöker ärligt att dela med oss av våra erfarenheter..
Just öppenheten är det som ger så mkt - oavsett om det handlar om glädje i nykterheten...eller skam och ångest över ett drickande som eskalerar...
Detta att dela.. berätta/kommunicera är positivt i sig. Det är ju en viljeakt.
Ja Se Klart....jag saknar min flock. Saknar mina barn och denna helg saknar jag också min särbo. Jag har ofta tänkt att jag ska bo ensam ...att det passar mig eftersom jag har så stort behov av frihet och eget space. Men jag funderar också på vad den föreställningen står för....
Det vet jag inte riktigt än...men i den ligger också ngt av att jag alltid ska klara mig på egen hand. Ett ideal jag har. Ibland har jag tänkt att jag är lite som dåtidens män... bilden av den ensamma starka mannen som rider vidare på sin häst.
Ha ha...
Ville alltid vara mannen när jag såg gamla filmer...han som red iväg till Klippiga bergen:-)
Behovet nog fundera vidare på det där idealet ?

Så jobbigt med en brakförkylning och speciellt nu när du ska börja din detox!

Jag kan skriva ner lite av vad jag äter allt eftersom.

Frukost idag; Äggröra på 4 äggvitor, svamp och purjolök. Toppad med Philadelphiaost light.
Jag äter inte light produkter i mitt ”vanliga liv” men när jag vill se snabbare resultat under en kortare period så gör jag det.
Angående att jag bara äter äggvita ist för hela ägget så ger 4 stora äggvitor 69 kalorier medan ett medelstort ägg ger 68.
Ibland använder jag dock 3-4 äggvitor och ett helt ägg för allt det nyttiga som finns just i gulan.
Jag vet förstås att det viktigaste inte är att jaga kalorier, men personligen måste jag fokusera delvis på kalorierna för att hålla mig inom ramarna.
Lunch; Tonfisk (burk i vatten) och kokta äggvitor i ”klyftor” på en bädd av Romansallad. Hot chili sauce på för att göra ”rätten” lite roligare. Låter nog konstigt, men jag gillar det. Tonfisksallad går ju att variera i oändlighet med sådant man gillar. Men tonfisk är en bra grund eftersom det är både nyttigt (Omega 3 etc) och billigt samt att det är en mager fisk.
Middag; Strimlad kycklingfilé med wokgrönsaker.

Om det blir jobbigt ikväll (hunger eller sug osv.) så brukar det bli Kvarg vaniljsmak, med frysta hallon.

Igår åt jag 3 äggvitor och ett ägg toppad med 3% fetaost till frukost.
Till lunch åt jag fetaost igen (10% för att den smakar mer). Fetaost blandat med finhackad tomat och rödlök. Går förstås att lägga till fler grönsaker för bättre mättnadskänsla. Men jag var inte så hungrig igår.
Middag; Torsk i ugn i folie med pepparrot och citron. Serverades med en grönsallad.

På kvällen åt jag 4 bitar 70% mörk choklad. Något jag gör max 2 ggr i veckan. Jag beställer ju all min mat vilket gör att jag inte har något onyttigt att äta hemma. Mitt undantag är mörk choklad, men som sagt jag äter det i små mängder och sällan.

Jag vet inte om jag är den bästa personen att ge råd ang kost för när jag tar tag i min vikt äter jag ganska enformigt.

Den känslan blir verkligen stark när man lyssnar på ljudboken ”Skål, ta mig fan!” av Torbjörn Åberg. (Finns på Storytel.) Igenkänningen var enorm för mig.

Jag vill tipsa alla mina forumvänner som funderar på att sluta dricka, dricka kontrollerat, eller precis har blivit nyktra, att lyssna på kapitel 2-3 (00:24:40-01:24:20).

Den gemensamma nämnaren på dessa två kapitel tycker jag att man kan sammanfatta med rubriken ”Du är din egen värsta fiende”.

Vi andra som har varit nyktra ett tag kan också lyssna på dessa kapitel. Repetera, repetera, repetera. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

PS. @varafrisk: I Blekinge är det aldrig längre än några mil från havet. Fyra av fem kommuner ligger vid havet. Själv bor jag 3 km från havet, dvs cykelavstånd.

Jag är imponerad över att du har kommit så långt såpass fort. Men det är bara att säga grattis!
Att du berättade för din man är nog en stor anledning till detta.

Fortsätt njut!

Kram

Jag brukar säga som det är, att jag inte dricker numera för att jag mådde inte bra av att dricka.
Och att jag mår så otroligt mycket bättre nu. De flesta brukar skruva på sig, skämmas lite
och svara: Vad härligt! Ja, jag borde nog också ta tag i detta.? Men jag bryr mig inte
om dom skäms. Dom får väl sluta själva om dom är avundsjuka på mig.

Jag känner spontant att jag är i ett sådant enormt vägskäl och nu är det att avvika från spåret jag gått i länge och gå en helt ny väg. Behöver verkligen göra den spännande och glittrande. Det är så oerhört lätt att begrava sej i skit tydligen. Gör det idag. Hänger nog samman med annat än alkoholen i sej bara. En generell känsla av obehag. Vips förgiftas mitt inte av mitt eget självprat som handlar om låg självbild!!!!!! Så ja vi behöver alla se det positiva av att lägga ner nervgiftet och börja leva sunt och härligt så vi får energi, glädjen och lyckan i våra liv ♥️

På dagens gudstjänst bjöds vi på både flygel och fiol i ljuv samklang. ? Nu har jag fått veckans andliga dos! ?

Haha! Tänkte på det efter jag skrev det att man ska givetvis inte skrika ut detta meddelande. Haha

Dagarna swishar förbi. Jag tänker nästan inte alls på alkohol om dagarna och när jag tänker på det så är det på ett negativt sätt - som att jag irriterar mig på all den kommersiella exploatering alkholen får i media eller att jag vägrar att klicka i "gilla" på olika alkoholbaserade inlägg på Insta och annat. Jag har förskönat alkoholen tillräckligt i mitt liv känner jag, utan att dessutom fortsätta att "tumma upp" den i sociala medier.

Näe...tänker så lite på detta att jag till och med glömmer bort att gå in här och uppdatera, något som jag faktiskt lovade mig själv att jag skulle göra de första 90 dagarna.

Känner mig väldigt förundrad, lite häpen och lite oroad över att det gått så här "lätt" att omvända mig själv.
Eller lurar jag mig själv? Kommer det att komma?
Kommer det en "kamp" eller ett "sug" senare fram?

Nåja...den dagen, den sorgen.

Sååå..jag fortsätter, dag för dag, att leva mitt helt alkoholfria liv, för resten av mitt liv.

- - ?

Perfekt svar! Man ska inte behöva säga mer än det. Jag ska testa att köra med det svaret nästa gång någon frågar mig. Fast jag kanske inte skriker det ?

Perfekt svar! Man ska inte behöva säga mer än det. Jag ska testa att köra med det svaret nästa gång någon frågar mig. Fast jag kanske inte skriker det ?

Jag har inget hemma just nu men det har ju inte hindrat mig förut. Tv-spel kanske kan funka. Åka med bilen nånstans och ta en promenad. Har du några bra tips tar jag tacksamt emot dem!

Nu har min dotter svarat!! Och, det är en sådan lättnad! Under några perioder och då i dessa perioder har min dotter stuckit iväg ..som längst var hon bort i elva dygn endast 18 år...under hela julhelgen och nyåret..hon mådde inte alls bra..skrev till henne på sms..fick nog svar varje dag...men med ett "ja" el ett "hej"...hade ingen susning om var hon var...sedan har hon försvunnit ytterligare fler gånger. Nu är jag så van att ha kontakt med henne varje dag ...och att hon alltid svarar på sms så när hon inte svarade så började jag undra..Inatt vaknade jag kl två och bara tänkte..."hon har inte svarat alls" och jag blev så rädd men somnade om igen. Alla minnena finns inom mig så det behövs inte mycket förrän jag trillar tillbaka igen...men då när hon var borta i elva dygn...så för att inte gå sönder av oro...lärde jag mig att tänka "hon kommer tillbaka, hon är en återvändare och hon är en överlevare". Dessa ungar...som kan driva en till vansinne men som man älskar så innerligt och över allt annat.

Idag har jag fortfarande känslan inom mig av att ha en skitdag...men jag vill inte ha det..fast jag känner att det krävs så mycket av mig själv att kunna vända på den. Berättade för min man när vi satt och åt frukost hur min känsla är...det är precis som det finns en skiljevägg. Vill berätta även för er men först vill jag återgå lite till det här med ensamhet. Skrev ju om det igår lite grann. Min man och jag har haft ett nätverk av släkt och vänner som har varit helt ok (det är nu många år sedan). Nätverket är näst intill obefintligt just nu...det finns vänner i periferin...men inte den där regelbundna kontakten..vilket jag kan sakna att någon ringer och hör hur det är inte bara sms. De vännerna har kanske inte heller inneburit en ömsesidig relation utan att jag har haft mer behov av den andre än den andre av mig. Det har ofta varit jag som hört av mig, kommit med förslag på träffar...mycket detta utav rädsla för att bli helt ensam. Men, så kände jag att nu lutar jag mig tillbaka så får vi se hur det blir...och när det då blir längre och längre mellan kontakten...eller att ta kan ta flera veckor för att kunna stämma en träff så tröttnar jag...det blir ensamt...och jag måste stå ut i den ensamheten...men så här vill jag inte ha det längre. Flera av våra gemensamma vänner har vi också kommit ifrån pga vi haft våra tonåringar, gamla föräldrar, död och sjukdom dessutom att man utvecklas olika.

Så tillbaka till skiljeväggen..på ena sidan finns alkoholmissbruket, tröstätandet, besvikelse på vänner, tappar lust t att motionera och just nu att det är lite tungt på jobbet men på andra sidan skiljeväggen finns vägen till nykterheten, ett normalt ätande, fokusering på mig själv inte massa ältande över vänner och släkt, läsa böcker, cykla, promenera, vara ute i naturen, inte sitta och deppa på mitt kontor utan försöka ta itu med vad jag kan göra för att få tillvaron att vara positiv.
När man läser vad jag skrivit så är det ju egentligen inte svårt att välja sida...men man hamnar ju inte på den positiva sidan direkt (även om jag i grund och botten är positiv) utan det är ju liksom en väg att börja bestiga...jag har ju varit där tidigare på den positiva sidan...men pga ja ni vet...så har jag länge befunnit mig på den andra sidan. Ibland känns det som om den där skiljeväggen är mastodont hög...och helt omöjlig att komma över...och då när det känns så där omöjligt att komma över den så är det så lätt att tappa taget...men en dag i taget. Så nu ska jag ta mig en kopp kaffe efter det ta min hund och gå på en promenad...vill att skitdagen ska ta slut nu!

Kramar:)

Läste lite om det som jag tror många av oss har som ett sorts grund-ackord, och nog inte alltid pga bristande föräldrar (fast säkert en förklaring för många) men ofta har vi nog förvärvat den genom drickandet och med det, smusslande och att ha ett liv som ingen annan känner till. Skam över att inte klara av det ”vanliga livet” som alla andra klarar så bra.
I vilket fall läste jag lite om skillnad mellan skam och skuld och för att inte uppta alltför mkt tid kring något som kanske är uppenbart blev jag iaf inspirerad av en psykolog som skrev följande om just skammen:
”Det krävs jättemycket mod för att ta itu med detta. En viktig del är möjligheten att börja sörja och en annan sak är att jag ansluter till andra människor. Jag brukar säga att man ansluter sig till sin flock och börjar sätta ord på det här som man har slitit med länge, utan att ha vetat exakt vad det är.”
Ja, detta med flocken det är fascinerande. Du saknar dina barn, Kaveldun, din flock. ❤️ Här har vi upprättat en annan flock där det går att dela skam eller iaf sätta ord på utan att vi blir utstötta. Fint om något!
Heja hund-drömmarna! Och hemmapysslet. Kram.?

Så åkte alla hem och jag är ganska glad över en eftermiddag i tystnad och funderingar, få skrota runt, låta tiden mala runt några jobbfunderingar- eller snarare problem som måste lösas. Görs ibland allra bäst medan man är i rörelse och sysslar med annat.
Helgen har varit mkt bra och jag märker en stor skillnad i mitt sätt att kunna närma mig barnen, som att någon plockat bort en vindruta mellan mig och livet, eller dem.
Jag har inte läst ett ord i AA-boken men har inga aversioner eller så. Jag läser en ganska intressant bok om Gud och gissar att det finns beröringspunkter kring detta med överlämnande och kapitulation. Något jag ofta reagerat starkt emot men på något vis kan pröva, liksom många andra tankar som jag tänkt inte ”är jag”. Jag är inte bombsäker på vad som är jag och vet inte heller om jag måste vara så skarp i konturerna. Och i så fall- för vems skull?
Jag har iaf mina söndags-slapparkläder som är allt annat än skarpa i konturerna ? så skönt med kaffe och börja plantera ut lite smått. Ska bli skönt att hinna prata med min man, vi mer vinkar tillbaka varandra när det är fullt hus här. Det är skönt att höra ihop.
När jag går här och pular tänker jag på er som jag lärt känna här, hur er söndag vecklar ut sig och vad ni gör. Är inne och läser hos några av oss som jag alltid vill ”ha koll” på, hänga med i vardagen. Men jag läser också inlägg från de som är åter här efter en tids bortavaro och tänker på de som ”försvinner”. Tänker på det envisa mantrat ”dricks normalt” och vad det ställer till med och hur det har hållit mig från att komma till insikt.
Jag kan inte med ord, utan det är mer en känsla, uttrycka den extra chans jag har fått i livet.
Varje dag ska jag leva med att lova mig själv att vara nykter, till skillnad från att varje dag försöka undvika att bli full.
Önskar er alla en fin dag, jag är nykter denna söndag. Kram ?

Hej Kaveldun!

Vilket fint nickname du har! Var tvungen att googla på det och fick då upp en växt vilken inte alls är okänd för mig men jag hade ingen aning om att denna växt bar detta namn.

Känner igen mig i mycket som du skriver. Har haft förhöjda levervärden men nu låg två inom referensramen och ett låg endast ngt förhöjt. Eftersom jag ska påbörja en internetbehandling så har jag tagit två andra prover. Ett av dem hade jag tagit tidigare på min vårdcentral men jag tog ändå nya för att få färska resultat. Hur som helst det provet som jag hade tagit tidigare där kunde min läkare se att jag hade hög konsumtion av alkohol. Specialistsjuksköterskan som jag har haft kontakt med fr Internetbehandlingen sa att hon förstod att en läkare på en vårdcentral kan tycka att värdet var högt medan man på en beroendemottagning inte upplever det lika högt. Så även om både levervärdena och det andra provet inte upplevdes så högt av specialistssk så likväl har jag ju mitt alkoholmissbruk. Det är lätt att tro att den inte är så illa men det är det ju fast det kunde ju varit värre givetvis.
Har inte läst hela din tråd..men hur många dagar har du varit nykter? Jag skriver i loggen...har tre dagar som högst...nästa mål är fyra dagar...men jag räknar ändå nollor dvs alkoholfria dagar.

Ha det fint:)

Fan, det känns som jag blivit nån pastor eller präst och predikar nolltoleransen! Hahahaha

Der har varit en jobbig resa med att berätta vid sociala tillställningar att jag inte dricker.

Även om jag förberett mig innan så började rösten darra och man velade och fick fram ibland ologiska meningar.

GK1 = Grillkompis nr 1
NNJ = Numera nyktra jag

Förr:
GK1-”Va! Ska du inte dricka?!?”
GK1-”Varför Inte DÅ?!???”
NNJ -”Ehhh,, nej men jag tränar mer ibland”
GK1 -”Vadå tränar?!? Man kan vär dricka för DET??!”
NNJ-”Ahhh jo, men liksom jag kanske ibland inte vill dricka ibland typ”
GK1-”Va!?? Inte dricka bärs?!?? Det som e så jäääävla gött?!?!”
NNJ -”Ehhh... jo men...”

Nu

GK1-”Vaaaa!!! SKa du inte dricka?!? Varför inte Då?!???”
NNJ -”FÖR ATT JAG INTE VILL DET!” PunGT! (Uttalas i vanlig samtalston)
GK1-”Ok.”

Haha känner mig så kaxxig när jag berättar att jag inte dricker. Det får mig att känna mig som Ivan Drago i Rocky 4 att jag satsar på ett välmående och att jag står för det!

Får passa mig bara nu att inte köra över de som frågar med argument som gör att de får skämsögon av att de själva dricker.

Hehehe

Grillkväll om 3h! GK1 kommer ha en påse bärs, men han frågar nog inte mig om vad jag ska dricka för öl! Hahaha