Senaste kommentarerna i forumet

Jo. Jag är ju rädd för det, att se livet mer nyktert är inte alltid något en ser fram emot. Min sambo tror att jag ska bli snällare bara för att jag inte dricker. Jag är ytters sälla dum eller elak när jag dricker, möjligt plump och dålig på att uttrycka mig. Kommer inte med personangrepp eller osakliga argument. Ofta misstar hon det som hon upplever som elakhet för vad det egentligen är, integritet. D.v.s. att jag säger ifrån och säger nej när jag själv inte inte vill eller att påpekar när löften bryt. Att påpeka när någon inte håller det en har kommit överens om eller lovat är inte att vara elak, kanske inte trevlig heller men definitivt inte elakt. Med min nykterhet så blir det svåra tydligare och det är inte alltid lätt för varken mig eller andra. Det gäller även mina egna löften till mig själv, kan vara rätt rättrådig när det kommer till min egna brister och svek mot mig själv. Jag försöker jobba på att vara mer förlåtande både mot min omgivning och mig själv. Som sagt det är inte lätt att inte kunna fly i bland .

Hej!
Nu tänkte jag ge lite pepp till mig själv. Jag känner en stark och positiv känsla just nu. Delvis känner jag mig bestämd och fokuserad. Men sen hittar jag även energi i allt ni alla delar med er av här på forumet. Det får mig att känna mig mindre ensam.

I dag har jag även fått kontakt med Li-Lo som kommer hålla min hand lite extra under de närmsta veckorna. Även det känns otroligt skönt och stärkande.

De senaste dagarna har jag kunnat hålla allt sug borta genom att bara njuta av den positiva energin och min beslutsamhet. Till helgen kommer jag utmanas då det planeras bjudning, men det kommer gå bra.

En annan sak som jag tänkte utforska mer är att "sugsurfa", är det någon som har erfarenhet av detta?

Så tack till er alla för allt ni delar med er av här på forumet!
Kram

Nu har jag vågat mig tillbaka hit igen! Alltid något...

Har inte varit inne på forumet på flera månader utan har ägnat mig åt vindrickande i kopiösa volymer.

Jag var precis inne och läste i andras trådar och kunde konstatera att flera ar er som jag följde i våras fortfarande är nyktra och verkar leva livet, så som det ska levas. Stort grattis till er! Det måste kännas alldeles underbart!

Hur ska jag hitta tillbaka? Var och hur kan jag hitta kraft? Vart har min lust tagit vägen? Hur kan jag hitta mig själv igen?

Kände lycka i bilen imorse. Trots tidig väckning, trötta ungar, skjuts till skola, jobb.
Lycka över att känna mig pigg. Eller snarare vanlig. Har tillochmed glömt bort kaffet under två arbetsdagar!!!!! Lycka över att ha fått den här nya insikten. Lycka över nykterhet! Hallå! Det är såhär det ska kännas!!!!
Jag vet, jag vet. Jag ska inte bli nyförälskad i nya nykterheten. Glädjas över nykterheten i nuet.
Hallå alla som kämpar! Fortsätt! Stå ut! Vågor av helvetiskt sug kommer att komma. Surfa på dem. De planar ut.
Idag känns det lätt. Jag är tacksam för det!
???

Jag hittade en blogg om narcissim skriven av en narcissist för ett par dagar sedan, jag kan inte sluta läsa. Allt stämmer in på mig och min fru, det är helt enkelt riktigt läskigt att läsa men otroligt nyttigt. Enligt vad jag får ut av det hela så finns det 3 typer av narcissister, lägre, medel och större - min fru verkar vara större vilket är det värsta. Samtidigt finns det 3 typer av offer för dessa narcisster, medberoende, empatiska och super empatiska. Enligt vad jag läser så är jag en super empatisk människa. Vad som är det mest intressanta som skriva är att den medberoende bryts ner förhållandevis snabbt och blir ett vrak, den empatiska bryts också ner men det tar längre tid. Den empatiska blir dock oftast inte ett vrak men lyckad fly. Den superempatiska dock, har lite narcissist i sig och efter en lång tid av konstant psykisk misshandel så iställer för att brytas ner så blir denna till en Supernova. En empatisk supervova är när man har kommit på att man faktist har att göra med en narcissist och helt enkelt fått nog, i detta läget så läggs de empatiska dragen åt sidan och istället förstoras de narcissistika dragen och en fight back startar. De narcissiska dragen används endast som en försvarsmekanism för att bryta ner narcissisten.

Med all information jag läst så har jag förstått att jag för ett tag sen nått stadiet för en empatisk supernova. Jag har under en tid nu inte brytt mig om hennes reaktioner och använder till och med några av hennes manipulationsknep mot henne.

Med all denna kunskapen kommer jag nog även kunna bryta mitt alkoholberoende. Om jag inte längre känner mig skyldig hela tiden så kommer jag inte ha någon anledning att dricka för att få bort skuldkänslor som inte längre kommer att finnas.

Visst är det surt när man tänker tillbaka på hur det kunde varit och att man då hade sluppit gneta sig tillbaka till det bra läget igen..
Men precis som du säger, vi vet att fördelarna kommer en efter en, så vi håller ut och håller utkik efter dem..?️??!
Som det här med att slippa planeringen, bara en sån sak - skönt?!
Och så har du din positivitet och energi som en stor tillgång även denna omgång!
Nu håller vi och ger fan i att börja tumma på beslutet efterhand, helt enkelt ??!
Ha en fortsatt fin dag☀️!
Kram!
/Fibblan ?.

En kollega var full på jobbet. Fick åka på behandling. Jag är ny på jobbet och har bara träffat denna person ett fåtal gånger, inte hunnit misstänka nåt. Min reaktion när jag fick höra detta? Jätteförvånad! Dricker DEN PERSONEN?!
Ehhh...? Jag är ju själv alkis...
Nästa reaktion: obehag. Satans vilket skitsnack om personen! Folk vet till och med hur mycket personen blåste.

Hur har det gått för mig då? Mått skit sen mitten av oktober. Alkostoppet nån månad tidigare kan ju självklart ha med det att göra. Den gråaste hösten på hur länge som helst har definitivt med saken att göra, jag påverkas av årstider. Ett tråkigt jobb-byte... tyvärr nödvändigt på grund av vantrivsel på förra jobbet, och ett (förhoppningsvis) bra val för att kunna byta till ett bättre (jag har några krokar ute). Jag har dessutom fått ett tråkigt besked i början av dec. Och jag började äta medicin i mitten av oktober med biverkningarna: nedstämdhet, depression och persolighetsförändringar... har ej den medicinen längre.
=
Hej alkohol!!
Förut, innan den 19 augusti, var allt en dimma, jag drack jämt. Nu har saker börjat urskilja sig då jag har druckit efter att jag haft en nykter period bakom mig.
Får inga kickar längre, bli bara trött. Det hjälper mot ångest, för stunden. Får blackouter om jag dricker starkare än folköl.

Under första tiden som nykter för mig tyckte jag att en motgång lätt kunde vändas till en utmaning. Utmaningar som erövrades gav styrka. Men när problemen och motgångarna hopade sig kändes det inte längre som utmaningar utan blev till ett "livet är skit". Alkisen fick ta över.

Nu: Det slinker ner ett par folköl då och då (inte på ett par dagar just nu). Jag mår lite bättre. Är i nån form av mellanläge av motivation inför framtiden och ältande av vad som är/varit. Försöker acceptera det jag inte kan förändra, och söker mod att förändra det jag kan. Skulle gärna vilja ha det där förståndet att inse skillnaden, för det är inte så jäkla lätt ?

Tack för era kommentarer ovan. Jag har inte orkat vara så aktiv. Vet inte hur jag kommer göra framöver här. Men skönt att skriva av sig lite iaf.
Kram till er alla som läser dessa rader ❤

Är bra att många hittar hit, att detta finns är ju en sådan hjälp. Att kunna gå tillbaka och läsa sin historia, ta del av andras och få och ge stöd är ju sådan styrka ??? Lägg till några gapskratt så är det helt underbart❤️
Kram Strulan

Hej!
Jag har varit inne här på forumet och läst en hel del det senaste året men inte kommit till den punkten då jag skrivit något själv. Men nu känner jag att det är dags...
Jag är en kvinna på 40+ som självmedicinerat med alkohol under väldigt många år samtidigt som jag har bollat familj, ett krävande jobb och allt annat i livet. Till en början drack jag mest vid festliga tillfällen (hittade gärna möjligheter till fest) men de sista åren har mitt drickande mer övergått till ensamdrickande/smygdrickande.

Jag lämnade en oerhört destruktiv relation bakom mig för tre år sedan och trodde nog då att jag även skulle få bukt med mitt drickande eftersom det var min ventil för att överleva under dessa år... Men det funkade inte så, istället eskalerade mitt drickande ännu mer och jag gick ifrån att dricka ca 3 dagar i veckan till att dricka i stort sett varje dag.. Fruktansvärt när jag tittar bakåt, allt är som ett töcken av rus och bakfylla... Jag var sjukskriven för utmattningssyndrom nästan hela förra året, men istället för att ta hand om mig och mitt dåliga mående så drack jag ännu mer. När jag inte behövde kliva upp varje morgon och köra bil så blev det ännu svårare att hålla mig nykter.
I januari 2019 tog jag ett beslut att sluta dricka, eller att ta en "vit månad" rättare sagt. Jag ville inte sluta helt utan hitta tillbaka till ett "sunt" drickande, jag älskar ju att dricka! Eller gör jag det egentligen? Jag har rannsakat och granskat mitt drickande under förra året och inser att så himla kul har det ju inte varit. Efter det där första glaset och känslan av avslappning och välbefinnande så har jag mest känt mig apatisk och avstängd. Och jag har behövt dricka mer och mer och mer för att överhuvudtaget känna något alls.. Det är som att effekten av alkoholen uteblir, det blir bara trögt och dimmigt och dagen efter mår jag fruktansvärt, ångest utav helvete som jag oftast botat med mer alkohol. Det har naturligtvis påverkat relationerna till mina närmaste också, även om ingen runt mig (förutom min nya pojkvän) vet om min problematik.
Han har också druckit alldeles för mycket (tillsammans med mig) och han vill också förändra sitt drickande och minska ner, han är dock inte beredd på att sluta helt. Jag är nu inne på dag 8 som nykter, det är rekord sedan januari 2019. De första dygnen var hemska, trötthet, svettningar, dålig sömn och en fruktansvärd ångest! :( Det var inte förrän i går som jag kände en liten förändring till det bättre både i kropp och knopp, som att lite energi kom tillbaka och jag orkade till och med ta en promenad. Jag var iofs tvungen att gå och lägga mig efteråt men det kändes ändå bra.
Det svåra nu är att tackla oro/ångest som kommer över mig som "pustar"... hela magen drar ihop sig, jag har i sååå många år lindrat den genom att ta ett glas vin som sedan blev en flaska och ännu senare två flaskor..... Jag inser nu att det inte är hållbart längre, jag vill inte leva så här! Vill inte vara en slav under alkoholen längre, där allt jag kan tänka på är att få komma hem och ta det där första glaset.. kanske kommer jag aldrig mer att kunna ta "det där första glaset", kanske kommer jag kunna ha ett sunt normalt förhållande till alkohol i framtiden men mina tidigare försök att hitta balans (och de är många) har ju verkligen inte varit framgångsrika.. På något sätt är det en sorg att tänka att jag aldrig mer ska få ta det där glaset bubbel i solen, den där ölen på stranden, ett glas rött framför brasan... Om det bara kunde stanna där, i mitt fall har det aldrig stannat där, inte de sista 20 åren i alla fall...
Nu tar jag en dag i taget, jag har varit nykter i 8 dagar, min kropp känns piggare och starkare, ingen bakfylla och huvudvärk att vakna upp till, det är fantastiskt! Jag måste välja att se det positiva i det här nu och inse att jag gör det här för min egen och mina barns skull. Jag tänker mycket på barnen, jag har dolt mitt missbruk väl även för dem men min stora tjej på 16 år förstår definitivt vad som pågår och att det inte är ok.. Det är mycket skuld och skam kopplat till det här.. Som i sin tur ger upphov till ännu mer ångest, ja ni vet ju...
Nog om det, nu är jag här i alla fall och redo att göra en bestående förändring. Och jag är så tacksam för alla berättelser och livsöden som jag har fått tagit del av genom att läsa era inlägg! <3 Det är otroligt stärkande att känna att man inte är ensam i detta.
Kramar!

Det blev det säkert ?! Träning är bra för det mesta, så riktigt bra jobbat Lennis att du kommit igång den??!
Som du säger, till en början är det motigt men känslan efteråt är ju fantastisk?!
Ha en fin dag på jobbet idag?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hur hanterar ni ångesten när den kommer?

häpnar över anstormningen av nya besökare på forumet :-O Naturligtvis är ni alla välkomna men jag blir ju nyfiken på vad som händer ute i verkligheten ? Jag kan självklart ha fel men jag kan inte påminna mig en sån stor anstormning till forumet tidigare ??

Kan det vara samma mekanism som gjorde att jag åkte in på behandling i januari efter en sensommar och höst med en massa undersökningar på hur jag skulle göra ? Mycket virrande innan jag beställde plats på behandlingshemmet och hittade min nykterhet. Har informationen om det här forumet letat sig ut till fler som behöver ? Jag har inte sett/hört nån reklam och mina taffliga försök att sprida budskapet vidare med de små reklamlapparna från Alkoholhjälpen kan ju avgjort inte spela så stor roll.

Januari är för mig en tröstlös månad och en månad som jag nog drack mer under än under årets alla andra månader ? Grått, trist, ibland snö som bara är till besvär och deppigt i överkant. Därför är min egna första nyktra dag under januari den absolut viktigaste "födelsedagen" för mig ! Viktigare än den "riktiga" !! En seger över alkoholen och deppigheten !!

Att ta beslutet om att jag inte ska dricka just idag oavsett vad som än händer tar mig framåt dag för dag, som blir till vecka för vecka, som blir till månad efter månad.....och genom att häva ur mig all gammal ångest jag byggt upp genom åren gör att jag idag har en nykterhet med sinnesro. För mig har det alltid varit viktigt att inte lova mig herrejösses omvälvande grejer utan ta just en dag i taget, det blir så mycket mer greppbart då. Vad framtiden bär med sig har jag ju ingen susning om och kan bara marginellt påverka.

Jag drack ju rätt hårt och då pratar jag ren starksprit och 10.2 öl och inte saft på BiB. Jag hade även en period när jag hävde i mig egentillverkad sprit men slutade med det då jag började lukta av aceton genom huden. Jag hade skakningar i armar och händer, så kraftiga så jag inte kunde skriva mitt namn. Jag fick känselbortfall i mitt ena ben så jag knallade omkring med typ en klumpfot. Hur mina lever/njurvärden såg ut har jag inte en aning om för det togs aldrig några prover och jag klarade mig från nykterhetskontroller fast jag körde tusentals mil tjänsten. Blodtrycket var däremot skyhögt !

Häpnadsväckande nog har jag klarat mig utan några "krigsskador" ! Möjligtvis kan bråcket på övre magmunnen vara en effekt av spriten men det är inte alls säkert. Astman trodde jag skulle bli bättre när jag slutade men ingen förändring. Min kropp gnydde en del en bra bit in i nykterheten av div krämpor, påhittade eller verkliga, men sansade sig efter sin läkningsprocedur och blev rätt bra !! Jag sov ju kopiösa mängder det första året och det bidrog ju naturligtvis till den helande kraften. Kroppen är en fantastisk maskin som klarar mycket mycket mer än man tror ! Jag tänker ibland på det när jag njuter av god mat och känner goa lukter i ett fungerande luktsinne......jösses så bra jag har det idag !!!

En dag i taget alla nya vänner och välkomna !!

till sin sköterskeexpedition för närvarande men håller ett öga på mig därifrån :-D

Tack snälla PimPim och Rolf för era glada inlägg - jag är också glad!!

Fast idag har jag försovit mig. Har svårare att somna på kvällen för tillfället och inatt låg jag vaken fram till kl.01.00...blä...men ingen ångest, inget sug i alla fall....och det finns ju inget hemma heller så det är skönt. Hade ställt klockan på 05.50 men vaknade 08.29 istället...mitt möte börjar kl.09.00 och det är nästan 2 timmars pendling till arbetsplatsen så jag får jobba hemifrån idag och kontaktade mötesledaren att de kan logga in i mitt Zoom-rum (som Skype) istället. Så nu sitter jag med min kaffekopp och väntar på att de ska ansluta eller höra av sig på annat sätt. Snopet men men det är sånt som händer....fast jag hatar verkligen när det händer :(

Vi är på samma våglängd. Jag försov mig till jobbet idag :( Hade inte satt på ljudet på mitt alarm?! Helknasigt.
Men men, jag är nykter och det är dag 19 om jag räknat rätt. Vi fixar det här nu!
Kram
svagis

Går ju som på räls för dig ?
Visst är man trött men det blir bra när man får balansen tillbaka ? O man blir stresståligare, men skönt att du kan somna så där gott. ? Har inte kommit dit ännu, men det kommer absolut!

Hej Saju! Vi är fler i din situation med barn med särskilda behov. Jag är inne på min tredje vecka nykter nu. Just nu har jag det svårt med suget. Du får gärna läsa min tråd och se om du finner stöd i den. Att vara aktiv här på forumet är ju tidsbesparande har jag konstaterat. Det är ju det vi behöver, tidseffektiva åtgärder. Det finns också ett program här som jag anmält mig till och genomför efterhand. Sedan tror jag det är bra att ha åtminstone någon att hålla i handen IRL. En vän eller en terapeut. Det är de tipsen jag har att komma med just nu. Bra att du tar tag i detta nu! Det är aldrig för sent. KRAM!

Tack ? ? Känner själv hur det blir bättre för varje dag som går. Även om tröttheten sitter kvar så är jag mycket mer lugn och harmonisk än när jag drack alkohol. Hoppas att du får en underbar onsdag ??

Kram,

N.?

Funderar hur det går för dig med nykterheten. Har du klarat att hålla nollan sedan du skrev ditt första inlägg?
/Mrx

Håller med dig om att träning verkligen är bra mot kryp i kroppen ???️
Bra om man kan få en regelbundenhet i det också. Och det måste kännas roligt för en själv, det är viktigt. Det ska inte vara något som känns motigt och tvunget att gå på. Då blir det ofta att man ger upp efter ett tag.
Själv älskar jag Friskis och Svettis, den vanliga klassiska jympan med härlig musik och bra rörelser för hela kroppen.
Men jag tycker gymmet är urtrist.....
Så man får hitta sin grej...då blir det bäst ?
Ha en fin onsdag??
Kram ?

Det är alltid spännande att läsa om hur man hamnade i klorna på alkoholen. Lite lika min situation men hos mig var det pappa som drack lite för mycket och min syster. Från 16-20 drack jag i princip ingenting, sen flyttade jag till storstaden och då gick då började jag gå ut och festa!

Ha en fin dag! Kram

Träning hjälper mot det mesta! Det enda jobbiga är träningsvärken men den går ju över :-)

Januari är en supertrist månad, som en transportsträcka liksom - framåt marsch mot våren! Ha en fin dag! Kram

...ditt flow ?
Stort grattis till dina nyktra dagar!

Ha en fin onsdag Nilja!

Kram PimPim?

...jag vill också komma igång med träningen, men först måste jag få bukt på sömnen och hitta en balans med mitt jobb. Promenader gör mig gott i varje fall och det försöker jag ta varje dag... en liten i varje fall.

Du är fantastisk som fixar detta så bra! Jag hejar på dig! ?

Nu ska jag fixa mig i ordning för jobbet hägrar och lite föredrag ovh utbildning för kollegerna idag. Kul att kunna någonting som jag kollegialt kan hjälpa dem med.

Ha en fin dag!?

Kram PimPim?

3,5 timme
En halv ljudbok
Kaffe på sängen ändå
Nattsvart utanför fönstret
Inuti inte fullt så mörkt. Dricker kaffe, radio, som mormor för länge sedan.

Vaknar tidigt på morgonen med avgrundskänsla. Ber sinnesrobönen. Det hjälper lite. Funderar lite på vilken roll alkohol haft i mitt liv genom åren.

Jag har vuxit upp med en mamma som haft en problematisk relation till alkohol. Hon drack inte varje dag utan ons, fre och lör som jag minns det. Mamma drack tills det inte fanns mer alkohol i husets. Jag själv började tidigt, i 13-års åldern. Drack ganska kraftigt under några år. Detta var i samband med min mens började och hade redan pmds på den tiden. Men eftersom min familj var så dysfunktionell så kämpade jag på. Det fanns alldeles för mycket hemligheter i familjen för att jag skulle kunna prata med mamma. Mamma mådde själv så dåligt så hos såg inte mig. På helgerna, när vi lyckades få tag på något drack jag med mina vänner. När jag var 17-träffade jag min äldsta sons pappa. Jag bröt i princip totalt med mitt gamla liv. Alkohol var inte en del av vårt liv alls. Min nya kille var ingen fest kille och för mig var alkohol väldigt kopplat till fest på den tiden.